Browsing Category

Året var 2017

Året var 2017 Löpning

Tävlingsåret 2017, del 1

5 december, 2017

2017 börjar närma sig sitt slut (galet) och som bloggaren man är måste man ju då titta tillbaka och summera lite. I alla fall när det gäller de viktiga sakerna här i livet – som loppen! Med risk för att inte låta så där ödmjuk som jag ju innerst inne är: jag har haft ett sjuuukt bra tävlingsår! Distansrekord! Klarat utmaningar! Pers på varje lopp! (Okej förutom Blodomloppet, men det räknas fan inte pga så sjukt dåligt organiserat… mer om det lite senare…) Det blev ganska många lopp, så blir nog illa tvungen att dela upp tävlingsåret i två inlägg… Okej, nu börjar vi! Klicka på respektive rubrik för att läsa en hel, lång, detaljrik racerapport!

Vårtävlingarna

Säsongen började redan i mars med Vårtävlingarnas 8 km på hemmaplan i Skatås. Jag hade vunnit startplats och med tanke på att jag hade varit ute och druckit öl kvällen innan (oops) hade jag rätt låga förväntningar på dagen. Lyckades dock ta mig igenom åttan med en fin känsla, som gjorde att det var den perfekta starten på säsongen. Vem älskar inte att plötsligt ha en hel säsong med underbara lopp framför sig?

Varvetmilen

Ett par veckor senare var det dags för Göteborgsvarvets seedingslopp. Banan här är rätt tråkig, man springer två varv av en ganska meningslös runda. Men det är i alla fall flackt och ett utmärkt lopp för att ge sitt allt på milen. Och det är det jag ska göra den här dagen. Pers på milen är målet, och det är faktiskt rätt sällan jag går ut med ett sådant mål (vill ju inte bli besviken…). När det är dags för start ställer jag mig av gammal vana långt bak i startledet vilket innebär att jag får inleda loppet med att slösa energi på att kryssa mellan människor. Sjukt onödigt, men lyckas ändå med mitt mål att persa på milen! 1 minut och 17 sekunder långsammare än senaste personbästat. Bra nöjd!

Sentrumsløpet

I april sprang jag årets första lopp utomlands! Tog tåget till Oslo för att springa Sentrumslopet, ett lopp på 10 km genom centrala Oslo. Bodde på hotell precis vid starten, njöt av vårsol och hade det allmänt gott. Pga något strul med anmälan hamnade jag inte i den startgrupp jag hörde hemma, utan istället i en skitsnabb en (typ startgrupp 3!!). Det innebar ju att jag inte behövde trängas med folk, och att jag blev lite stressad av att vara långsammast, vilket gjorde att jag sprang snabbare än jag brukar och hör och häpna: lyckades persa på milen igen (igen!). Kapar mer än en minut från Varvetmilen och fattar ingenting. Mitt nya milpers är nu 52.44 och det tycker jag är galet snabbt! Det var väldigt roligt att åka iväg och springa i en annan stad (ett annat land!), och kan absolut rekommendera Sentrumslopet. Start och mål mitt i centrala Oslo, och massa folk som är ute och hejar.

Trailvarvet

Vårens höjdpunkt! Göteborgsvarvetveckan! Löparglädje i hela Göteborg! Älskart. Det är dags för andra upplagan någonsin av Trailvarvet och precis som förra året är jag såklart där. I år har banan gjorts om litegrann för att göra den mer terräng-ig och det har de lyckats med. Den har dessutom blivit lite längre (11,5 km). Trailvarvet är roligt, men jobbigt, men roligt och jag njuter av det (även fast det är jobbigt) så där som man gör. Så fin ny tradition att starta Varvetveckan med detta lopp.

Göteborgsvarvet

Alltså Göteborgsvarvet i mitt hjärta. Älskar allt med den här veckan. Göteborg är bäst när det gäller. Löpare överallt, fint väder, underbar stämning. Man lyssnar på Håkan Hellström och livet leker. Är dock rädd för värmeböljan som det varnas om, och när jag kommer till startområdet vid Slottsskogsvallen är det galet varmt, så de som springer i de första startgrupperna får nog kämpa rätt bra mot värmen… När det är min tur har det som genom ett mirakel svalnat av och vädret blir perfekt.
Göteborgsvarvets 21 km blir i år inte ren njutning… Jag får kämpa. Jag går ut för snabbt. Blir trött. Dåligt pannben. Springer och går. Huvudet är inte med mig. Under de sista 5 km tänker jag bara “jag ska inte springa Stockholm marathon, jag ska inte springa Stockholm”. Men tar mig i mål och sedan glömmer man ju allt det jobbiga… Lustigt hur det är.
Natten innan har jag drömt att springer på 2.07 och… tjaaa… jag springer i mål på 2.07.

Blodomloppet

Årets fiasko! Blodomloppet, 5 km i Slottsskogen. Vilket jävla jippo, förlåt. Här har stans alla arbetsplatser (inklusive min egen) samlats för att springa eller gå och sedan äta picknick. Kul på sitt sätt, men… Arrangörerna får en jäkla bakläxa. Tror att 10 km-loppet flyter på rätt smidigt (?) men för oss som valde 5 km är det kaos. Folk som ska promenera ställer sig före löparna, ingen håller till höger, man får springa upp i skogen, sätta sig ner på marken och skrika (nej det gjorde jag inte, men jag var nära). Vad hände med startgrupper? Vad hände med att hålla till höger? Vad hände med att man INTE PROMENERAR FEM PERS PÅ RAD i springklassen. Alltså orkar inte. Blodomloppet, aldrig mer, nej tack. Inte bra för nerverna.

Det kommer mera… 

Ja, visst gör det det! Jag hade tre stora utmaningar i år. Det var Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon och Salomon 27K i fjällen. Om de två senare kan du läsa i nästa inlägg om tävlingsåret… Och så blir det ett till lopp utomlands, ett där jag springer genom Domkyrkan… Ja, det blir mer lopp helt enkelt!

%d bloggare gillar detta: