Browsing Category

Löpning

Året var 2017 Löpning

Tävlingsåret 2017, del 1

5 december, 2017

2017 börjar närma sig sitt slut (galet) och som bloggaren man är måste man ju då titta tillbaka och summera lite. I alla fall när det gäller de viktiga sakerna här i livet – som loppen! Med risk för att inte låta så där ödmjuk som jag ju innerst inne är: jag har haft ett sjuuukt bra tävlingsår! Distansrekord! Klarat utmaningar! Pers på varje lopp! (Okej förutom Blodomloppet, men det räknas fan inte pga så sjukt dåligt organiserat… mer om det lite senare…) Det blev ganska många lopp, så blir nog illa tvungen att dela upp tävlingsåret i två inlägg… Okej, nu börjar vi! Klicka på respektive rubrik för att läsa en hel, lång, detaljrik racerapport!

Vårtävlingarna

Säsongen började redan i mars med Vårtävlingarnas 8 km på hemmaplan i Skatås. Jag hade vunnit startplats och med tanke på att jag hade varit ute och druckit öl kvällen innan (oops) hade jag rätt låga förväntningar på dagen. Lyckades dock ta mig igenom åttan med en fin känsla, som gjorde att det var den perfekta starten på säsongen. Vem älskar inte att plötsligt ha en hel säsong med underbara lopp framför sig?

Varvetmilen

Ett par veckor senare var det dags för Göteborgsvarvets seedingslopp. Banan här är rätt tråkig, man springer två varv av en ganska meningslös runda. Men det är i alla fall flackt och ett utmärkt lopp för att ge sitt allt på milen. Och det är det jag ska göra den här dagen. Pers på milen är målet, och det är faktiskt rätt sällan jag går ut med ett sådant mål (vill ju inte bli besviken…). När det är dags för start ställer jag mig av gammal vana långt bak i startledet vilket innebär att jag får inleda loppet med att slösa energi på att kryssa mellan människor. Sjukt onödigt, men lyckas ändå med mitt mål att persa på milen! 1 minut och 17 sekunder långsammare än senaste personbästat. Bra nöjd!

Sentrumsløpet

I april sprang jag årets första lopp utomlands! Tog tåget till Oslo för att springa Sentrumslopet, ett lopp på 10 km genom centrala Oslo. Bodde på hotell precis vid starten, njöt av vårsol och hade det allmänt gott. Pga något strul med anmälan hamnade jag inte i den startgrupp jag hörde hemma, utan istället i en skitsnabb en (typ startgrupp 3!!). Det innebar ju att jag inte behövde trängas med folk, och att jag blev lite stressad av att vara långsammast, vilket gjorde att jag sprang snabbare än jag brukar och hör och häpna: lyckades persa på milen igen (igen!). Kapar mer än en minut från Varvetmilen och fattar ingenting. Mitt nya milpers är nu 52.44 och det tycker jag är galet snabbt! Det var väldigt roligt att åka iväg och springa i en annan stad (ett annat land!), och kan absolut rekommendera Sentrumslopet. Start och mål mitt i centrala Oslo, och massa folk som är ute och hejar.

Trailvarvet

Vårens höjdpunkt! Göteborgsvarvetveckan! Löparglädje i hela Göteborg! Älskart. Det är dags för andra upplagan någonsin av Trailvarvet och precis som förra året är jag såklart där. I år har banan gjorts om litegrann för att göra den mer terräng-ig och det har de lyckats med. Den har dessutom blivit lite längre (11,5 km). Trailvarvet är roligt, men jobbigt, men roligt och jag njuter av det (även fast det är jobbigt) så där som man gör. Så fin ny tradition att starta Varvetveckan med detta lopp.

Göteborgsvarvet

Alltså Göteborgsvarvet i mitt hjärta. Älskar allt med den här veckan. Göteborg är bäst när det gäller. Löpare överallt, fint väder, underbar stämning. Man lyssnar på Håkan Hellström och livet leker. Är dock rädd för värmeböljan som det varnas om, och när jag kommer till startområdet vid Slottsskogsvallen är det galet varmt, så de som springer i de första startgrupperna får nog kämpa rätt bra mot värmen… När det är min tur har det som genom ett mirakel svalnat av och vädret blir perfekt.
Göteborgsvarvets 21 km blir i år inte ren njutning… Jag får kämpa. Jag går ut för snabbt. Blir trött. Dåligt pannben. Springer och går. Huvudet är inte med mig. Under de sista 5 km tänker jag bara “jag ska inte springa Stockholm marathon, jag ska inte springa Stockholm”. Men tar mig i mål och sedan glömmer man ju allt det jobbiga… Lustigt hur det är.
Natten innan har jag drömt att springer på 2.07 och… tjaaa… jag springer i mål på 2.07.

Blodomloppet

Årets fiasko! Blodomloppet, 5 km i Slottsskogen. Vilket jävla jippo, förlåt. Här har stans alla arbetsplatser (inklusive min egen) samlats för att springa eller gå och sedan äta picknick. Kul på sitt sätt, men… Arrangörerna får en jäkla bakläxa. Tror att 10 km-loppet flyter på rätt smidigt (?) men för oss som valde 5 km är det kaos. Folk som ska promenera ställer sig före löparna, ingen håller till höger, man får springa upp i skogen, sätta sig ner på marken och skrika (nej det gjorde jag inte, men jag var nära). Vad hände med startgrupper? Vad hände med att hålla till höger? Vad hände med att man INTE PROMENERAR FEM PERS PÅ RAD i springklassen. Alltså orkar inte. Blodomloppet, aldrig mer, nej tack. Inte bra för nerverna.

Det kommer mera… 

Ja, visst gör det det! Jag hade tre stora utmaningar i år. Det var Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon och Salomon 27K i fjällen. Om de två senare kan du läsa i nästa inlägg om tävlingsåret… Och så blir det ett till lopp utomlands, ett där jag springer genom Domkyrkan… Ja, det blir mer lopp helt enkelt!

Löpning

Backintervaller i regn och rusk och mörker

28 november, 2017

Det är ju knappt så att man har hunnit fatta att det är november, och så är ju november snart slut (vi överlevde november!). Det är ju kanske lite trögare än vanligt att ta sig ut och springa nuförtiden när det är mörkt och kallt och regnigt men uppenbarligen går det ju.

Igår var vår Frontrunner-boss Thomas i Göteborg på jobb så vi passade på att ta en runda ihop. Försökte styra om det till en middag istället, men det är tur att det finns folk som väldigt gärna springer trots att det regnar och ruskar. Så en löprunda blev det. Mitt i allt tyckte han dessutom att vi skulle springa backintervaller. En måndagskväll i regn, ja ni fattar ju.

Det där med intervaller alltså… Så jäkla skönt efteråt, men en sann plåga när man har typ hälften kvar. Och backintervaller är inte att leka med. Hade lätt gett upp efter hälften om jag inte haft någon som peppade. En borde nog sällskapsspringa sina intervaller oftare! Man vill ju inte vara den som ger upp direkt…

Och fan vad man känner sig bra när man har lyckats ge sig ut i det rusket och fått till ett bra pass. Nöjd.

Löpning

Njutspring till ett gött läge

18 november, 2017

Egentligen hade jag tänkt spara veckans långlöpning till imorgon, men hade en helt fri lördag utan några planer alls, så hur skulle jag kunna låta bli? 16 km blev dagens pass och det får väl vara ett godkänt långpass tycker jag, fast nu ska ju distansen upp, upp, upp de närmaste månaderna.

Jag har ingenting emot att mata kilometer på mina gamla vanliga rundor, men en sådan här dag, när man inte har någon tid att passa eller något man ”borde” göra, då passar jag gärna på att ta avstickare och kanske hamna på nya vägar. Gör löpningen lite roligare och så är det ju alltid lite spännande att se om man hittar hem sedan…

Idag gjorde jag just så. Sprang i Skatås och svängde av från gamla goda 8:an och upp på Vildmarksleden (ehh, tror jag?). Upp, upp, uppåt gick det och det var lite svårt att springa, men upp ville jag, för att se vilken utsikt jag kunde få där uppifrån. Uppe på toppen hittade jag ett ”Gött läge” och utsikten var det inget fel på (även om den kanske inte gör sig särskilt spektakulär på bild).

Med facit i hand skulle jag ha sprungit i trailskor idag, halkade till lite på vägen ner och vågade inte riktigt springa på just där, men det var nice ändå! Än så länge har kylan inte riktigt slagit till här, och det är riktigt gött att vara ute och springa. Några plusgrader idag, en del sol och några regnskurar (fast mest bara vanligt gammalt mulet väder). En riktigt skön runda i alla fall, klassiskt njutspring!

Löpning Lopp

Barcelona Maraton, here I come!

16 november, 2017

Jajamän! Jag har ju hintat om att jag är sugen på att springa maraton igen (hur man nu kan vara sugen på det? Så himla märkligt.) och nu är det alltså bokat och klart! 11 mars är det jag som står på startlinjen i underbara, fina Barcelona!

Det kanske kan tyckas som att det är en lite underlig tid att träna för maraton, nu när det håller på att bli vinter. Springa långpass mitt i djupaste mörkaste vintern? Men faktum är att det känns helt rätt tidpunkt för mig (kanske får ångra att jag skrev detta), men är det inte just nu man behöver den där extra lilla moroten för att ta sig ut? Och så slipper man ju försöka maratonträna medan det virvlar runt pollen som gör en helt utslagen. Ja, detta blir bra!

Och där var 2018 års hittills största mål satt! 

Löpning

Två mil

12 november, 2017

Idag sken solen och jag hade bestämt mig för att dra ut och springa. Var pepp från sekunden jag vaknade. Runt lunchtid var jag ute genom dörren och sprang mot Skatås. Målet var att springa runt 12-13 km, men som rubriken avslöjar blev det betydligt mer än så.

Jag har funderingar på att ta mig an ett nytt maraton i vår, men nu snackar vi redan i mars och alltså bara fyra månader kvar att träna. Fyra månader är ju inte så där jättelång tid när man pratar maratonträning. Å andra sidan tänker jag så här: när jag bestämde mig för att springa Stockholm marathon var det typ två månader kvar och det gick ju ändå… Nåja, återkommer såklart om detta! Det jag skulle komma fram till var att jag eftersom jag funderar på att springa maraton igen kände att jag ville testa på att springa lite längre än vanligt idag. Så när jag hade nått mina tänkta 12-13 km var jag inte alls sugen på att sluta.

Några kringelkrokar senare stannade jag klockan på 20 km. Jag har väl sprungit på relativt bra i höst, men några sådana där långa pass var det längesen jag fick till. Känslan var dessutom väldigt bra, lite trött i benen när jag kom hem såklart, men passet i sig var inte särskilt jobbigt alls och det känns absolut som att jag är redo för att börja maratonträna igen! 2018, here I come!

Bedövande vackert ute idag! Om alla novemberdagar var så här skulle jag nog inte ha så mycket emot november. 

Löpning Lopp

Finalloppet 2017

7 november, 2017

Årets sista lopprapport. Det är ju inte utan att det känns lite sorgligt. Men vilket tävlingsår det har varit alltså, bästa hittills! Lär återkomma till det i senare inlägg. Nu var det ju Finalloppet vi skulle prata om.

Jag har mest anmält mig till loppet som en kul grej (nåja, så är det ju oftast, men…), tänkt att det inte ska bli något kraftprov eller pers eller så där. Bara ett gött lopp att avsluta säsongen med. Det är 4 november och jag har valt 10 km-loppet, även kallat ”Tjärnrundan”.

Som vanligt när det är lopp i Skatås, alltså verkligen på hemmaplan, så lullar jag på hemma nästan för länge. Äter långfrukost, lyssnar på musik och velar angående hur mycket kläder som behövs. Det är fasen inte lätt att klä sig för lopp i november! Cyklar iväg till Skatås och hittar ett nästintill tomt omklädningsrum där jag kan sitta och värma mig tills det är dags.

I år är starten flyttad en bit, från gräsmattan som var som en lerbassäng för oss som sprang 10 km och var sist ut på dagen. Klokt av arrangörerna! Starten går och det är väldigt, väldigt trångt i leden. Alltid smått frustrerande när man behöver trängas och inte kan ta sig fram som man vill, men jag försöker tänka att det är bra, att det hindrar mig från att göra misstaget att rusa iväg och ta ut mig alltför mycket redan i början av loppet. En mil är ju ändå en mil.

Den som gillar kuperat gillar nog Skatås. Finalloppet är relativt kuperat. Upp går det, ner går det, upp upp upp. Jag är egentligen inget fan av backar och får bråka en hel del med huvudet när det går uppför. Någon gång går jag. Oftast springer jag. Men frustrerad är jag. Däremot älskar jag när det går nedför. Då får jag susa förbi alla som har sprungit förbi mig i uppförsbackarna. Nedför går bra. Leran går bra. Stockar och stenar går bra. Gillar nog innerst inne att springa lite terräng, man får ju tänka på var man sätter fötterna, men lite kul är det ju ändå.

Det är ganska jobbigt ganska att springa. Kan inte säga att jag tycker det är jätteroligt hela vägen. Men som vanligt, så här efteråt, så har jag svårt att minnas varför jag tyckte det var jobbigt… Var det verkligen jobbigt? Sprang ju i mål med så go känsla. Förbättrade min tid med fem minuter jämfört med förra året. Kallar detta för mitt ”terrängmilpers”! Ett terrängmilpers är också ett pers. En mil är ju en mil men en mil kan vara väldigt olika. När jag springer in på målrakan hör jag poddkompis-Malin ropa ”Heja Ida!”. Såklart massa ny energi och en spurt på slutet. Älskar att springa lopp. Älskar älskar!

Jag och Malin nöjda och glada efter målgång. (Och mer snack om loppet blir det såklart i podden på torsdag!)

Löpning

Gör mig redo för årets sista lopp

3 november, 2017

Nåja, ”gör mig redo” var väl kanske till att ta i? Men jag har i alla fall hämtat nummerlappen. Egentligen skulle jag få besök i helgen och tänkte att springa säsongens sista lopp kunde vara en kul grej då, men besöket blev inställt och loppet är kvar! Men jag tror nog att det blir kul ändå, jag gillar ju att springa lopp! Det som står på agendan är 10 km på morgondagens Finalloppet som går av stapeln i Skatås här i Göteborg. Ju mer jag tänker på det desto mer pepp blir jag faktiskt, för det har ju varit lite snålt med lopp den här hösten ändå…

Jag vet inte riktigt hur formen är, men jag har ju ändå tränat på helt okej den senaste tiden, så runt bör jag ta mig. Jag sprang detta lopp även förra året. Då var vädret som ett skämt. Alltså Göteborg i början av november kan ju vara precis hur som helst. Imorgon ser det dock ut att kunna bli helt okej väder, så det kanske blir en trevlig tur!

Någon fler som springer lopp i helgen eller är ni färdiga för säsongen nu?

 

Löpning

Intervallmåndag blev njutspringsmåndag

30 oktober, 2017

Den som vill ha mer frekventa uppdateringar av mig får nog lov att följa mig på instagram, där kommer det i regel upp i alla fall ett inlägg om dagen. Här går det uppenbarligen lite trögare… Men jag ger inte upp i första taget!

Idag är det ju måndag och det ska ju innebära intervallmåndag. Jag springer vanligtvis mina intervaller på löpband, men idag var det så himla fint väder så jag kände mig inte alls sugen på att gå in i ett gym. Istället struntade jag i måndagsintervallerna och körde en vanlig, hederlig distansrunda i Skatås. Huvudsaken är ju ändå att jag tränar, tänker jag!

Jag skyndade mig hem från jobbet för att hinna ut i fina vädret, och det gjorde jag. Men jag hann inte springa långt innan det plötsligt hade börjat skymma och rätt vad det var så var det helt mörkt. Herregud, förtränger uppenbarligen varje år hur snabbt det blir mörkt när man har ställt tillbaka klockan. Nåväl. Några kilometers spring blev det i alla fall, och det var skönt!

Nu ska jag (förmodligen) bara jobba en dag till den här veckan och sedan passa på att njuta lite höstlov. Så himla himla gött och välbehövligt.

Löpning

Lördagsspringet

22 oktober, 2017

Fredag är egentligen min njutspring/ingenstresslöpningsdag. Jag slutar tidigt och passar på att dra ut och springa medan resten av världen fortfarande jobbar. Har hela helgen framför mig. Ingen stress. I fredags, av någon anledning, hamnade jag i massa andra grejer och fredagsspringet blev uppskjutet så pass länge att jag inte tog mig ut förrän igår. Men det är inget fel på lördagsspringet heller!

Passade på att njuta sovmorgon, äta frukost i lugn och ro och framåt lunchtid var jag ute och lunkade i Skatås. Det mesta kändes bra. Som vanligt den här tiden på året var det lätt att andas (älskar höstlöpning!) och benen kändes pigga. Jag sprang bort mot Delsjön, sedan en liten avstickare i skogen och så hem igen där klockan stannade på dryga 13 kilometer. Tacksamheten jag känner för att kunna dra ut och riva av 13 enkla kilometer så där, alltså…

Och med sagt så är det söndag (igen). Skulle inte ha något emot om helgerna gick lite långsammare. Men nänä. Jag har stigit upp tidigt som tusan pga busy busy dag. Ska dra ut på en kort löptur i regnet, lite senare ska jag till frisören och så har jag en massa jobb på agendan också som jag måste få klart innan imorgon och har skjutit på hela helgen. Världens bästa prokrastinerare, det är jag det.

Löpning

Stoppa tiden, hinner ej dela med mig av min träning!

21 oktober, 2017

Herregud, stoppa tiden! Här har jag tränat flera gånger utan att hinna skriva en rad om det i bloggen. Borde börja jobba 80% på riktiga jobbet och ha en ledig dag i veckan för att skriva blogg. Det här går ju inte!

Hursomhelst. Lördag är här. Träningen i veckan har gått helt okej, är väl inne i ett rätt bra flyt med den nu, även om jag skulle vilja träna mycket mycket mer. Men det finns ju annat i livet också, tro det eller ej. Två saker angående träningen är jag i alla fall väldigt nöjd med denna vecka:

1. Måndagsintervallernas återkomst!
Ja, du läste rätt! I måndags kväll tog jag mig till gymmet för att återuppta traditionen ”Intervallmåndag”. Innerst inne älskar jag intervallmåndag, tycker att det är en perfekt start på veckan, men har varit lite lat med det där senaste tiden. Men nu blir (blev) det alltså ändring på det!

2. Reflexvästtiden är inledd!
Häromdagen var jag ursäkternas drottning (mycket jobb! springa i tvättstuga!) och tyckte inte att det var lämpligt att klämma in en löptur mitt i allt det andra. Det var ju dessutom mörkt ute. I slutändan bytte jag ändå om (när kläderna ändå skulle torka i torkskåpet), drog på mig en reflexväst och tog mig ut på en kvällsrunda. Och det var skönt. Det var det ju. Så är det ju allt som oftast.

Och idag är det alltså lördag. Jag har sinnessjukt mycket jobb som jag behöver göra i helgen, jag menar, mina elever måste ju få feedback på sina arbeten någon gång… Så det är dagens planer, att läsa uppsatser. Vädret idag är piss, men jag ska nog passa på att ta en löprunda ändå. Dagsljus är ju ändå dagsljus.

Löpning

Lättaste löpningen på hundra (?) dagar

16 oktober, 2017

Skam den som ger sig ändå. Igår kändes det äntligen så sjukt lätt att springa. Ni vet ju att jag har saknat det där, att kunna riva av milen utan att det är så mycket mer med det. Och så har jag kämpat på med mina kortare rundor och det har känts jobbigt. Någon mil har det blivit någon gång, men på ren vilja och inte mycket mer. Igår när jag tog mig ut för Sunday runday kändes milen plötsligt lätt, jag mysjoggade och det tog ändå bara knappt en timme och när jag kom hem kände jag mig knappt slut. Så jäkla gött. Som jag har saknat det! När andningen funkar och benen bara rullar på. Då mår man!

Framåt kvällen när jag till slut bestämt mig för att skaka fram tillräcklig energi för att gå och handla (herregud finns det något tråkigare?) fick jag ett meddelande av Malin (@intesittastill på Instagram) som lite spontant undrade om jag inte skulle komma till gymmet. Då jag redan hade gjort dagens träning (tyckte jag) tänkte jag givetvis direkt nej… men det kändes ju hundra procent mer lockande än att gå och handla så tio minuter senare var jag på plats för dagens andra träningspass. Malin är grym, hon håller på att utbilda sig till PT och vem vore jag att tacka nej till att vara försökskanin? Det är ju i princip gratis PT-pass man får när man tränar med henne ju… Plus att det var kul också! Det är ju roligt att träna tillsammans med folk!

%d bloggare gillar detta: