Browsing Category

Löpning

Löpning

Tillbaka till verkligheten och intervallmåndag

21 mars, 2017

Helgen som gick känns redan långt borta. Hände den ens? Jag menar, jag vaknade av alarmet klockan 6 igår och åkte till jobbet precis som vanligt. Rätt ut ur bubblan och in i verkligheten igen. Men det finns fördelar med vardagen också. Som intervallmåndag till exempel!

Veckans intervallmåndag

2 km uppvärmning
8 x 500 meter (med ca 30 sek ståvila mellan varje intervall)
1 km nedjogg

Man kan sammanfatta genom att säga att det blev ett rejält svettigt pass. Jag hade egentligen bara tänkt springa 6 intervaller, men fick otroligt nog feeling och körde två extra. Men det är klart, jag är ju löphög efter helgen, så det gäller att smida medan järnet är varmt och så vidare.

De här 500 meters- intervallerna har blivit något av en favorit hos mig. Tycker de är precis lagom långa. Så pass korta att man kan ta ut sig riktigt ordentligt, men ändå så långa att man får tänka till hur man ska lägga upp det med tempo och vila och dylikt. Idag körde jag samma tempo på de första fyra intervallerna, och sedan ökade jag lite för varje intervall på de sista. Var nere i 4:36 på den sista femhundringen, och det är sjukt snabbt för att vara jag alltså.

Förresten, en sak jag tänkte på tidigare. En fördel med att lägga upp sina intervaller så att man springer en viss sträcka istället för en viss tid är att ju snabbare man springer, desto snabbare blir man klar. Det var nog därför jag ökade på sista intervallen, för att jag ville att det skulle vara över… Jag menar, springer man 2-minutersintervaller spelar det ju ingen roll om man ökar tempot, man måste ändå hålla på lika länge, och det blir dessutom jobbigare. Ehh, latmasken i mig som funderar lite logiskt…

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Fitnesscoachens löparskola

20 mars, 2017

Som ni vet är jag snart utbildad löpcoach. Anmälde mig till utbildningen mest för att få lära mig mer om det jag för tillfället gillar mest: löpning. att leda löpgrupp var inget som jag hade tänkt göra prick nu, men ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag har tidigare coachat ungdomar i löpning. Det var så himla roligt och alla deltagare fixade att springa milen efter tio veckor. I vår kommer jag återigen att löpcoacha en grupp, men denna gång är det vuxna människor som ska coachas. Ett av målen är detsamma: att kunna springa milen efter tio veckor. Gruppen riktar sig till nybörjare som har lite eller ingen erfarenhet av löpning, men nu är sugna på att komma igång med det. Hoppas att det är många som vill vara med!

Vad?
Fitnesscoachens löparskola, steg 1

För vem?
Alla som vill komma igång med löpning, du behöver inte ha tagit ett enda löpsteg innan.

Var och när?
Kviberg i Göteborg, onsdagar klockan 18-19

Hur länge?
Tio veckor, med start vecka 14

Vad får du?
Träning en gång i veckan samt träningsprogram för att kunna träna hemma, en t-shirt, vattenflaska, träningshäfte fullt med övningar, och tillgång till peppig Facebookgrupp. Träningarna är uppbyggda efter ett program utvecklat av grymma Madeleine Rybeck. Det kan inte bli dåligt.

Prova-på-pass vecka 13

Om du är nyfiken men inte riktigt säker, kom på ett prova-på-pass tisdag 28 mars klockan 18.00 på Heden här i Göteborg. Självaste grundaren, Madeleine, kommer att hålla i passet och jag kommer såklart också vara där och springa lite. Passet är helt kostnadsfritt men du måste anmäla dig till info@fitnesscoachen.com, och debiteras 300 spänn om du inte dyker upp (fast varför skulle du inte vilja dyka upp?). Hoppas att vi ses där!

–> Läs mer och anmäl dig till löparskolan här. 

 

Löpning

Kickoff med Asics Frontrunner Sweden

19 mars, 2017

Jaha, här sitter jag på tåget mot Göteborg efter en episk helg i Stockholm. Försöker sortera mina tankar, men det går sådär. Jag är bara så sinnessjukt jävla (pardon my French) glad och stolt över att få vara en del av Asics Frontrunner. Jag förstår fortfarande inte hur de kunde välja mig bland 2500 sökande. Jag, en helt vanlig himla motionär. Men jag är beyond tacksam. Och gänget de valde ut till teamet, har inspirerats av dem på instagram den senaste tiden, och det var grymt att få träffa dem på riktigt också. Har haft så roligt med alla, de är alla så så fina människor. Och att få vara lagkamrat med stjärnor som Jonas Buud, Lisa Nordén och David Nilsson. fattar ni hur snabba de är eller!? Och Sanna Hed, som ledde morgonyogan imorse, namaste osv. Är inspirerad av dem, och prick alla andra, såklart även hjärnorna bakom hela projektet. Jag vet att det låter lite Halleluja över det hela, men alltså… det är faktiskt lite så.

Hur sammanfattar jag den här helgen i ett inlägg så kort att folk faktiskt orkar läsa det? Punkter brukar ju fungera ganska bra, så här kommer helgen lite kort i punktform:

Yasuragi Spahotell – väl värt ett besök. Lite besvärligt att ta sig dit från Stockholm, fast lyckades ju åka både tunnelbana, buss och buss och hittade rätt. Ingenting är omöjligt!

* Har förmodligen aldrig varit så här löpinspirerad förut, fick liksom nörda ner mig i detta med 25 likasinnade en hel helg.

* Fick föreläsning av naprapat tillika Asics frontrunner om att träna utan att skada sig, och fick dessutom höra massa av hans kloka tankar om stretching och andra myter.

* Har sprungit i grupp med de där grymma löparna. Lätt långsammast, och lätt mest halvdöd efteråt, men av någon jävla anledning sjukt motiverande grej…

* Har sjungit karaoke (!) så mycket att jag på riktigt tappade rösten ett tag.

* Har varit uppe på tooook för länge och sovit alldeles för lite, men ändå tagit mig upp till en fantastisk morgonyoga med grymma Sanna Hed (följ @runsannarun på instagram)

* Har fått lära mig ett superenkelt knep för att se vilket löpsteg folk har (och det krävs inte att man betalar massa pengar för löpanalys, eller ens springa och filma på löpband…). Och vet äntligen att jag springer neutralt och alltså att jag ska springa i neutral löpsko. Ändå värt att veta så där fyra år efter jag börjat springa…

* Har varit på skrattmeditation! Alltså seriöst… Ho ho Ha ha ha. Om det inte får ett eget blogginlägg framöver så säger jag det nu: det är bland det märkligaste jag har gjort.

* Jamen framförallt har jag ju fått lära känna en massa bra människor, och det känns som att vi redan har hittat en fin gemenskap. Helt säker på att de kommer vara en anledning till att jag lyckas med mina löpmål framöver…

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Mot Stockholm och kickoff med Asics Frontrunner

17 mars, 2017

Vi vet alla att tiden går fort som ett spjut. Det är nämligen redan (!) den 17 mars och dags att åka till Stockholm för kickoff med Asics Frontrunner. Det är faktiskt snart en hel månad sedan det blev officiellt att jag är en del av det gänget, och då kändes det som lång tid till kickoffen. Och nu är jag alltså redan på väg dit! Det ska bli så roligt att träffa alla, känns ju redan som att man har lite koll på dem eftersom vi har kunnat stalka varandra i sociala medier ett tag.

Vi kommer att hålla till på ett japanskt spa utanför Stockholm och jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre ställe att spendera helgen på. Spa är ju rätt lovely, och förutom själva spa:andet så tror jag att det kommer bli en sjukt inspirerande helg då jag får träffa alla de där löpfrälsta människorna.

Programmet kör igång med frukostmingel tidigt på lördag och avslutas på söndag eftermiddag och innehåller godbitar som yoga, skoskola, workshop, föreläsning om hur man förebygger skador och så en hel del annat. Mest spänd är jag nog på programpunkten Skrattmeditation, kan ju inte bli annat än roligt (haha) tänker jag.

Om du vill hänga med i helgen, följ mig gärna på Instagram (@traningsblogga).

Löpning

Efter arton utvecklingssamtal springer man inte intervaller

14 mars, 2017

Idag hade vi utvecklingssamtalsdag på jobbet. Jag tror jag hann med runt 17-18 samtal. Från 8 till 18:20 satt jag. Det är ganska trevligt, och tiden går fort, men man är något mör när man kommer hem… Att då gå till gymmet i någon slags tro på att få till ett bra intervallpass, det var kanske lite naivt.

Men min tränings/bloggfilosofi tillåter, eller nej, kräver (!) att jag delar med mig av skitnödiga träningspass likväl som magiska långpass i solsken. Hur skulle folk annars veta att min träning också är skit ibland, hur trovärdig skulle jag vara då?

Alltså. Kommer hem från jobbet vid 19. Har suttit i möte i runt 9-10 timmar. Visserligen ätit lite lunch, men främst överlevt dagen på kaffe och godis. Tror att jag ska kunna springa intervaller. Går till gymmet. Ställer mig på löpbandet. Värmer upp i 2 km. Långsamt, långsamt. Ja, enligt displayen på löpbandet i alla fall. Enligt mina ben går det i en rasande fart. Försöker öka farten på bandet till en rimlig 1-minutsintervallfart. Håller fan på att ramla av bandet. Drar ner tempot rejält. Tunga ben. Herregud tror aldrig mina ben har varit så tunga förut? Efter 3 km ger jag upp och går hem. Känner mig som ett misslyckande, vem går från gymmet efter en uppvärmning liksom?

Den här träningsveckan har verkligen inte börjat bra. Måndagsintervallerna blev inställda pga pollenchock (ja, du läste rätt!), och så detta idag. Jaja, imorgon är en annan dag, osv. Och vad gör ett misslyckat intervallpass om hundra år?

En gång när benen inte var så tunga. 

Löpning

Laddar om för nästa lopp

13 mars, 2017

Men ja! Tror jag hamnade i någon slags försenad runner’s high efter helgens lopp, plötsligt fick jag ett sådant sug efter att springa fler lopp! Jag tror att jag har tränat rätt bra senaste tiden, och jag är sugen på att testa mig själv på fler lopp. Vilken tur att det bara är knappt två veckor till nästa då… Dags att ladda om för nytt alltså!

Om Vårtävlingarna då var en slags uppvärmning, en kul grej, ett startskott för säsongen, så är VarvetMilen ändå någonting som jag vill satsa ordentligt på. Jag kommer såklart inte att springa den så snabbt att jag kan seeda upp mig flera grupper på Göteborgsvarvet, men det hade varit så satans kul att få persa på milen! Sätter ju ingen press på mig själv eller så…

Varvetmilen som alltså är seedingsloppet inför Göteborgsvarvet går av stapeln här i Göteborg den 26 mars. Knappt två veckor kvar alltså. Eftersom jag åker till Stockholm nu till helgen kommer det förmodligen inte bli tid till något långpass den här veckan, men det passar ju ändå rätt bra i tiden; får satsa på korta, snabba pass fram till seedingsloppet. Springa intervaller och hoppas att jag kan kapa några sekunder på min miltid. That’s the dream! (Fast jag vet, jag vill gärna få till ett långpass i veckan ändå… men när?)

Och hur mycket längtar jag inte till Göteborgsvarvet då? 

Jamen, allvarligt. När jag anmälde mig till årets varv var jag faktiskt ganska tveksam. Tänkte att jag ville testa på något annat istället. Men hur tänkte jag då? Jag kan givetvis springa både Varvet och testa andra saker, herregud. Och nu längtar jag verkligen till Göteborgvarvet. Faktiskt så mycket att jag känner att jag skulle kunna springa det om en vecka typ. Det ska bli så jäkla kul! 68 dagar kvar idag.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Vårtävlingarna 2017

12 mars, 2017

Lördag. Vaknar tidigt. Rätt pepp. Idag är det dags för årets första lopp! Ångrar eventuellt beslutet att dricka öl kvällen innan, men det är som alltid lätt att vara efterklok. Inte ens det ska få förstöra känslan av årets första loppdag. Det är Vårtävlingarna i Skatås som är först ut, och vårtävling it is, det känns verkligen som första vårdagen; solen skiner och fåglarna kvittrar. Ja, ni vet hur det är.

Det är 279 startande i dagens lopp. Man måste ändå gilla sådana här små lokala lopp. Inga människor att trängas med, inga armbågar. Man är på plats en halvtimme före start för att hämta ut sin nummerlapp. Sedan har man ändå gott om tid till att prata med bekanta människor på plats, värma upp och gå på toaletten.

Starten går klockan 11, och banan är den välbekanta grusåttan i Skatås, som man vid det här laget nästan skulle kunna springa med förbundna ögon (nåja). Faktiskt ganska trevligt att veta prick var man är, prick hur långt man har kvar, prick var nästa backe är.

Jag känner mig väldigt flåsig, vilket kanske inte är så underligt med tanke på sämsta tänkbara uppladdning, men jag släpper pressen och kraven och bestämmer att detta blir en bra träningsrunda no matter what. Spelar ingen roll om jag inte springer den snabbare än jag brukar när jag tränar. Så jag springer lugnt och sansat i tre-fyra kilometer, och känslan blir bättre och bättre. Jag springer om några och så blir jag sjukt pepp av att folk är så snälla och står och hejar efter banan trots att vi typ är i skogen. Jag älskar när folk hejar och jag ropar alltid ”Tack!” och då får jag alltid lite mer fart i benen. Andra halvan är det rätt bra tryck i benen faktiskt och precis som alltid när jag springer lopp (och som väl känns rätt rimligt) är jag helt slut när jag springer i mål.

Åttan är inte fullt 8 km lång, utan kontrollmätt till 7,8 km. Jag rullar över mållinjen på 43:39. Gillar man siffror så ger det ett snittempo på 5:36/km. Det är jag galet nöjd med! Det är verkligen ingen tid jag brukar köra mina vanliga träningsrundor på åttan på. Så trots allt lyckades jag få upp en tävlingsfart, och trots att uppladdningen som sagt var katastrofal så blev det ganska bra, och det bådar ju ändå ganska gott inför säsongen.

Det var första gången jag sprang en av Vårtävlingarna. Nästa helg kör de igen, då längre distanser. Hade gärna varit med då också, men då är jag inte i stan. Grymt arrangemang i alla fall, en riktigt bra tävling att starta upp säsongen med. Förmodligen kör jag nästa år igen!


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ 
Löpning

Det blev onsdagsintervaller istället

8 mars, 2017

Måndagsintervaller på onsdag! Ur led är tiden! Nämen, eftersom jag kände mig lite ur gängorna i början av veckan så blev det ju såklart inga måndagsintervaller (så himla trist, älskar ju den traditionen). Idag kände jag mig dock som mitt vanliga jag igen, var sugen på att testa att springa lite och när det snöade i sidled bestämde jag mig för att löpband var en utmärkt idé. Således: intervaller (för vad gör man annars på löpband? Huvvaligen för rastlösheten av att bara stå där och springa i samma takt och tempo).

Så efter att ha jobbat som en dåre hela dagen och halva kvällen traskade jag iväg till gymmet strax före stängning och rev av ett riktigt svettigt pass; jag tror nästan att 500m-intervallerna är mina nya favoriter. Kan verkligen rekommendera dem! Så här körde jag ikväll:

2 km uppvärmning
6 x 500 meter (1 min vila mellan) i 4:50-tempo
1 km nedjogg 

Alltså jag är så sjukt nöjd med detta pass. Kändes bra på alla sätt och vis. Är nog särskilt nöjd med att jag inte sänkte tempot under de sista intervallerna som faktiskt var jävligt jobbiga, utan kämpade på.

Nu blir det nog inget mer spring innan lördag då det är dags att springa årets första lopp. 8 km i Skatås ser jag väl mest som en kul grej och ett bra tempopass, men lopp är alltid lopp och då vill man ju vara på topp (varsågoda för förstklassigt rim).

Löpning

Min tid som löpare

7 mars, 2017

Det är inte lönt att stressa över uteblivna träningspass, särskilt inte när man inte kan göra någonting åt det. Så jag tar djupa andetag och tänker att formen nog inte hinner försämras jättemycket medan jag kurerar mig. Idag mår jag dessutom nästan som jag brukar, så imorgon blir det jobb igen och kanske ett lugnt träningspass också?

Igår gjorde jag i princip ingenting på hela dagen. Sov och kollade Netflix. Fatta hur mycket tid man har att börja reflektera över saker sådana dagar. Jag började tänka på det här med att springa lopp och varför jag egentligen gör det. Alltså, så här har min tid som löpare sett ut, i stora drag:

2011 – sprang en gång
2012 – satt i Slottsskogen och (hån?)skrattade åt alla som sprang Göteborgsvarvet
2013 – bestämde mig att försöka börja springa, sprang mina första lopp (5 och 10 km)
2014 – sprang Göteborgsvarvet för första gången, blev ambassadör för Midnattsloppet
2015 – sprang galet många lopp, mest 10 km
2016 – sprang halvmara både på asfalt och i fjällen
2017 – ska försöka att springa maraton, blev del av Team Asics Frontrunner

Det är lite fascinerande hur man kan ändra sig. Eller, hur man kan bli så förälskad i en idrott som man tidigare avskytt. Hur man plötsligt är den som folk sitter i Slottsskogen och skrattar åt, den som drar ut och springer ett par mil efter jobbet, som tycker att 27 km i fjällen ska bli roligt att springa, den som tycker att maraton ju vore lite spännande att se om man klarar. Den som ger ut ett glädjetjut om det plötsligt dyker upp en dokumentär om löpning på Netflix. Den som för några år sedan gick ner till källarförrådet och grävde fram sina gamla löparskor och som nu tycker att nya löparskor är en bättre slags investering än nästan någonting annat. Den som ibland draaaaar sig för att ge sig ut och springa men som alltid fånflinar efteråt.

Så kom jag fram till någonting om varför jag egentligen springer lopp? Varför jag plötsligt vill springa maraton? Nej, vettefan. Som anledning räcker väl att löpning är så jäkla underbart att man bara vill göra så mycket som möjligt av den? Energipåslaget under lopp? Känslan av att klara det? Älskar att jag blev löpare. Att jag gav det en ny chans ett par år efter den där löprundan 2011…

Löpning

Långpassfredag är det nya svarta

3 mars, 2017

Idag är det den 3 mars. Den 3 juni går Stockholm Marathon. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att försöka mig på det. Idag är det fredag, och det betyder långpassfredag (älskar denna nya tradition!). Jag bestämde mig för att om långpassfredag gick bra idag, då ska Stockholm Marathon också vara möjlig, för det är faktiskt tre månader kvar. Okej, tre månader är kanske skitlite i träningssammanhang, men ändå…

Jag gjorde precis som förra veckan; jobbade till lunch, åt på jobbet, åkte hem och tog det lugnt ett tag och sprang sedan till Skatås. Precis som vanligt var de första 2 km så himla jobbiga (så störigt att det alltid ska vara så!), och jag som hade tänkt springa 17 km började tro att det nog skulle skita sig. Inte så bra att börja tänka så negativt direkt…

Men efter 2 km försvinner i regel den där kassa känslan, och det gjorde den även idag. Tack och lov och halleluja! Jag trampade på längs Åttan, och tog sedan varvet runt Lilla Delsjön (givetvis med en liten andnings/fotopaus). Det var inte lika soligt och fint som förra fredagen, men vad kan man egentligen kräva av Göteborg i början av mars? Däremot var det ganska varmt, så idag fick jag ha en tunnare tröja (jippi, vårtecken!).

Benen rullade på riktigt bra. Jag gick i några uppförsbackar, men annars kändes det hela relativt lätt. Det var i princip inga människor ute i spåren heller, så det var en riktig mindfulnesstur. När jag närmade mig hemma igen stod klockan på 18 km. Bestämde mig för att ta en omväg och springa en kilometer till. När jag var på 19 km tyckte jag att det vore fint att hamna på ett fint runt tal som 20, så jag klämde till med en sista kilometer också. Så pass stolt över mig själv att jag hade viljestyrkan att göra det när jag hade kunnat svänga höger och varit hemma…

20 km idag alltså. Känns så jäkla bra. I så här bra form har jag aldrig varit så här tidigt på året. Jag skulle fan kunna springa Göteborgsvarvet nästa helg. Så har jag förut inte känt ens i mitten av maj. Jag tror fan jag gör det alltså, jag tror fasen att jag testar Stockholm Marathon. Det är tre månader kvar. Det borde inte vara omöjligt. Jag gör det… Jag gör det fan!


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
Löpning

Jakten på milen

1 mars, 2017

Jag har en skitbra runda på 4 km. En på 6 km. En på 12. En på 17 km. Men jag har fasen inte lyckats hitta en bra milrunda som utgår hemifrån och som stannar på 10 km precis när jag är hemma igen. Hur svårt kan det vara? Ibland vill man ju bara riva av milen. Inte några 6 km och inte heller 12. En mil, ge mig en mil!

Så ikväll när jag skulle ge mig ut och springa var det mitt mission. Att springa en mil utan att behöva göra en massa kringelkrokar i närområdet i slutet av passet. Det började rätt bra, tog några omvägar på den där 6 km-rundan. Istället för att springa raka vägen mot Ullevi tog jag av mot Heden för att ha gjort en lite längre sväng innan jag kom till Ullevi. In mot Odinsplatsen istället för raka vägen från Ullevi hemåt. Jamen lite så där höll jag på, och tyckte att det gick rätt bra. Tills jag närmade mig hemma då, och såg att klockan stod på 7 km. Hur i hela himla friden?!

Plussade på rundan med den där 4 km-biten. Och det innebär att jag nu har en rätt bra runda på 11 km. Men milen, milen! Ja, ni märker ju vilka stora problem jag har i livet just nu. Hmm. Om jag plockar bort den där extrasvängen vid Heden kanske jag lyckas hitta min milrunda.

Jaja, nog med svammel. Ikväll var jag ute och sprang. Jag sprang 11 km. Det kändes riktigt jäkla bra. Höll ett relativt snabbt tempo för att vara jag. Löpningen och kroppen känns oförskämt bra just nu. Hoppas verkligen att det håller i sig. Häpp!

Har ni tränat något? 

En dassgrå asfaltsrunda är också en runda.


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
%d bloggare gillar detta: