Browsing Category

Löpning

Löpning

Mysjogg extra allt

23 april, 2017

Jag vet inte om jag har berättat det tidigare, men jag har fått ett sjukt roligt uppdrag, nämligen att i film visa mitt Göteborg. Med löparskorna på. Kommer såklart att berätta mycket mer om det när resultatet börjar visa sig. Hursomhelst. Deadline närmar sig med stormsteg (vi vet ju alla hur snabbt tiden går hela tiden), och när det börjar brinna i knutarna gör man galna saker. Som att ställa alarmet på klockan 7 en söndag för att dra ut och springa. Ångrar jag det? Inte en sekund.

Det fick bli en väldigt kravlös runda idag. Eller ja, med kravet att samla på mig en del material till den här filmen då. Strax efter 8 satt jag på en spårvagn till andra sidan stan för att inleda turen på Mariaplan. Vädret var kanonfint, och det var knappt några människor ute. Det kändes lite som att jag hade Göteborg för mig själv. Lekte av mig genom att springa några gånger genom Plaskis, och sedan lunkade jag ner mot Klippan, Röda Sten, Älvsborgsbron.

Pollen bråkade inte alls med mig idag, det verkar som att jag har hittat en medicin som funkar rätt bra. Mysjoggade runt och tog en paus på stenarna en stund. Tänkte att det var värt varenda mörk, kall runda i vinter för att få känna känslan av lätt löpning i vårtider. Och Göteborg är fasen så himla fint. Sprang vidare och hittade nya ställen som jag inte har sett tidigare, som Fruktlunden där man kan plocka frukt och bär och bara sitta ner och ha det gott.

Det blir kanske inte så effektiv träning när man filmar samtidigt. Man måste ju stanna en del, men man ser definitivt många fler fina ställen och detaljer när man ska fånga saker på film/foto, annars kan det ju så lätt bli att man bara kör på och glömmer bort att se sig omkring. Nåväl. Jag fortsatte längs Karl Johansgatan upp mot Stigbergsliden, förbi Musikens hus, Oceanen och Bengans, vidare mot Masthuggstorget och Järntorget där körsbärsträden nu står i full blom. Folk hade börjat vakna och jag var inte den enda som ville fånga detta på bild.

Ibland har man ju tur. Jag menar, tänk om det hade ösregnat idag när jag hade massa tid att springa runt och filma. Det hade ju inte varit någon idé att ge sig ut då? Vem vill se ett grått Göteborg på film? Det är ju detta Göteborg man vill visa upp! Det som man ibland förtränger att det ens finns, under de perioderna då man vaknar till gråa dagar efter gråa dagar.

Härifrån sprang jag sedan Linnégatan upp, in i Slottsskogen, förbi Säldammen och Plikta som redan den här tiden på morgonen var knökfullt med folk. I sann mysjoggsanda köpte jag en glass och en kaffe och satt i solen och njöt en stund innan jag lunkade vidare. Alla pass behöver inte, och ska inte vara måtte-det-bli-nytt-personbästa, ibland kan man gott ta sig en mysjogg extra allt på det här sättet.

Efter Slottsskogen var planen att springa ner mot hamnen och Götaälvbron och Haga och Avenyn, men batteriet i min GoPro tog slut, så jag bestämde mig för att åka hem och ladda den och sedan ge mig ut lite senare igen. Om jag gjorde det? Vad tror ni om mig? Någon måtta får det väl vara! Denna mysjoggare behöver sina Netflixtimmar också. Men fasen alltså, lätt värt att stiga upp kl 7 en söndag för en sådan start på dagen. Stressfri löpning när den är som bäst!

Löpning

Fyra veckor till Göteborgsvarvet

22 april, 2017

Igår eftermiddag, när jag just kommit hem från en resa vi gjort med våra elever, när jag var trött och hade huvudvärk (det blir så efter en resa med elever, oavsett hur bra det gått och hur trevligt det har varit) och tänkte lite på att det blivit dåligt med träning i veckan pga resor och dylikt – då öppnade jag mailen och där låg startbeviset till Göteborgsvarvet. Jag lyckades seeda upp mig två grupper från förra året, så jag är nöjd!

Det känns helt galet att det idag bara är fyra veckor kvar till start. Får typ nervösont i magen när jag tänker på det. Alltså bra nervösont ändå, så där pirrigt. Ni som springer lopp vet säkert känslan. Spänd förväntan typ, samtidigt som jag känner att jag vill ha fler långpass i benen. Och då har jag inte ens börjat få nervösont inför Stockholm marathon som är ynka två veckor senare. En sak i taget nu, först och främst Göteborgsvarvet; det är ju inte heller någon walk in the park direkt. Med fyra veckor kvar får man ju någonstans lita på att man skött sig i vinter och vår och grundat ordentligt. Nu är det liksom finslipet kvar. Långpass och långa intervaller. Eftersom jag samtidigt tränar till maraton så bör ju långpassen vara minst halvmaralånga, helst längre såklart, så jag tror faktiskt att jag kommer att vara rätt redo för Varvet när det är dags.

Mina Göteborgsvarv 

Det känns som att jag har sprungit Göteborgsvarvet massor av gånger, men det är faktiskt bara två. Ett år fick jag lämna walk-over eftersom jag hade lyckats skada ljumsken och därmed inte hunnit träna tillräckligt för att det skulle vara värt att utsätta sig för två mil. Det var stor sorg.

2014 sprang jag första Göteborgsvarvet.

Det var knappt ett år efter att jag hade börjat springa, ungefär två år efter jag satt i Slottsskogen och skrattade åt att folk var så dåraktiga och frivilligt sprang två mil en fin vårlördag. Att ta sig i mål på den där första halvmaran var en mäktig känsla, kommer aldrig glömma den dagen. Jag skrev en väldigt fattig racerapport efter det loppet (det var ju i början av min tid som bloggare, hade väl inte riktigt lärt mig ännu…), men jag behöver ingen ordentlig racerapport för att komma ihåg det loppet och alla känslorna. Jag minns pirret i startfållan, jag minns folkfestkänslan, jag minns att Hisingen var så sjukt jävla lång, jag minns känslan av att ha lyckats springa över båda broarna. Jag minns att jag av någon anledning inte tyckte att Avenyn var så himla jobbig som alla sagt, och frossan jag fick pga vätskebrist runt 17 km. Jag minns att den lilla, lilla bron in till Slottsskogen kändes som minst 5 km lång och hur målet på Slottsskogsvallen kändes som att man nått Eldorado.

Mitt andra varv blev alltså inte förrän två år senare,

och då var det dags för revansch efter att inte ha kunnat springa året innan. Tiden innan start var kaos pga långsammast kollektivtrafik; tiden det vanligtvis tar att åka hemifrån mig till mitt jobb är 8 minuter, den här dagen tog det ungefär en halvtimme och så var det ju ytterligare ungefär lika långt till startområdet. Bra med panik alltså att sitta på en spårvagn och inte kunna göra någonting. Hann till min startfålla med ungefär en minuts marginal. En felberäkning jag (förhoppningsvis) inte kommer göra om. Den här gången var jag fast besluten på att springa på en bättre tid än sist, och det gjorde jag. Runt 6 minuter snabbare gick det. Och racerapporten blev betydligt längre.

Och 2017… to be continued som de säger i tv-seriernas värld. 

 

 

Löpning

Mental träning inför långlopp

18 april, 2017

För ett tag sedan på lunchen satt vi och pratade om lopp (ja, ni fattar ju vilket bra lunchsamtalsämne!). Vi pratade om vår stads stora folkfest Göteborgsvarvet, och så var det nog första gången jag högt yttrade orden ”Jag ska springa Stockholm Marathon”, och det gav mig ju en liten klump i magen om man säger så. Det är som att jag har förträngt att jag faktiskt blir rätt slut av att ”bara” springa Varvet, som ju ”bara” är halva distansen.

Det är tur att man inte vet vad man ger sig in på

När jag anmäler mig till nya lopp är jag lite som Pippi; Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert. Första gången jag anmälde mig till Göteborgsvarvet, när jag anmälde mig till halvmaran i Sälen, när jag anmälde mig till 27K i Åre, när jag anmälde mig till Stockholm marathon… Jag tror att det är tur att jag inte fattar hur jobbigt det kommer bli, för då hade jag nog aldrig vågat mig på det.

Första gången jag sprang halvmaraton hade jag sprungit om det var 13 eller 14 km som mest innan. Inte så långt kan tyckas, men alla sa att jag absolut skulle klara halvmaran med det och det gjorde jag ju. Jag minns när jag precis hade sprungit över Göta Älvbron under första Göteborgsvarvet och jag tänkte Ja jävlar, nu kommer jag klara detta. Jag kommer att ha sprungit ett helt halvmaraton snart!. Då var jag ungefär 14 km in på banan. Hade det värsta kvar. Men det visste jag ju inte då. Eller, jag fattade ju att resten skulle vara jobbigt men jag hade ingen aning om hur jobbigt. Jag bara visste att jag skulle klara det. Och det gjorde jag ju. Under mitt nästa Göteborgsvarv var jag inte lika säker efter Göta Älvbron, för då visste jag ju vad jag hade kvar… Egentligen är det nog bra att inte riktigt veta vad man ger sig in på, för det är ju mycket bättre att tänka Jag kommer klara det! än Faaan, nu kommer jobbiga långa lutande Avenyn snart. Nu har jag ingen aning hur min kropp kommer att reagera när jag ska tvinga den att springa mer än fyra mil. Vad händer efter 30 km? Who knows? Men det kanske är bra… (Planen är dock att få till längre långpass än inför första Varvet, man vill ju inte gå in i detta helt i blindo…)

Jag delar upp mina lopp i kortare lopp

För min del är mental träning inför eller snarare under lopp inte riktigt lika viktig som löpträningen, men fasen, nästan alltså! Jag delar alltid upp distansen i kortare bitar för att underlätta för huvudet när det är dags att springa. Ett halvmaraton delar jag alltid upp i 7 km-bitar. Vill man springa ett halvmaraton behöver man bara springa 7 km tre gånger, och är man tränad för ett halvmaraton kan man ju typ springa 7 km i sömnen. Den metoden fungerar förvånansvärt bra Men hurra, bara 7 km kvar! När jag sprang mitt senaste millopp var ju banan redan uppdelad i 2×5 km, dvs. vi sprang två varv på en 5 km-bana. Sjukt bra för psyket att ha klarat första femman och bara ha 5 km kvar. Inför maraton har jag inte riktigt börja tänka ut någon bra mental strategi. Dela upp i fyra 10 km-bitar känns ju rimligt, för en mil är ju inte jättejobbig om man inte springer den jättesnabbt, men ett maraton är ju faktiskt längre än 40 km, så vad händer med de sista 2 km om jag räknar in dem i min mentala uppdelning? Jag kanske inte tar mig hela vägen in i mål då!

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Vad är löpning?

14 april, 2017

Foto: Luca Mara

Igår när jag och Patrik spelade in första avsnittet till hans löparpodd så inledde han med frågan Vad är löpning för dig? Jag blev helt ställd direkt. Hur hade jag kunnat missa att tänka på det? Är inte det någonting som jag egentligen tänker på dagligen? Jag menar, herregud, jag skriver liksom en blogg om löpning! Jag vet inte, löpningen har kanske blivit en så naturlig del av mitt liv nu, att jag inte tänker på det längre. Löpare är bara någonting jag är och springer någonting jag gör. Från att ha skrattat åt folk som frivilligt utsatte sig för att springa lopp, till den som blir ledsen bara av tanken på att eventuellt någon gång dra på sig en skada så hon inte kan springa på ett tag.

Löpning är ändå så mycket för mig. Så mycket mer än vad jag tror att jag fick ur mig i svaret i podden. En gång skrev jag en lista med tio anledningar att älska löpning, och det är väl fortfarande det löpning är för mig. Glädje. Frihet. Känslan av att jag klarar mer än jag tror. Utmaningen. Belöningen. Terapin. Ibland en plåga. Men värt allt.

Bilden ovan älskar jag (får man säga så om en bild på sig själv? Hehe). Luca Mara som har tagit den lyckades liksom fånga min känsla för löpningen. Jag älskar den (löpningen alltså) så himla mycket. Även om den är skitjobbig ibland så har den gett mig så mycket. Den där helgen när fotot är taget var ju också så speciell, jag levde och andades löpning dygnet runt. Inte konstigt att jag ser så nöjd ut!

Det här gänget alltså, bästa ASICS FrontRunner Sverige, bästa inspirationen! 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Njutlöpning en vanlig påsklovsonsdag

12 april, 2017

Jag skulle tvätta kläder idag. Och typ städa lägenheten. Men så var det sol ute så jag avbokade tvättstugan, stängde dörren till lägenheten bakom mig och drog ut och sprang istället. Tog en allergitablett och hoppades på det bästa. Det bästa blev helt okej, jag klarade av att andas i åtta rätt stabila kilometer. Jag tycker att man får vara nöjd med åtta kilometer under pollentyngda träd.

För skojs skull, och för att jag hade prick hela dagen på mig om jag hade behövt det bestämde jag mig för att dra till andra sidan stan idag. Jag hoppade på spårvagn 8 och hoppade av vid Botaniska trädgården. Även fast det inte är så där grönt och skönt som det snart kommer vara, så var det tillräckligt grönt och skönt för att jag skulle må rätt bra. Sprang lite genom Botaniska trädgården, och sedan upp mot Änggårdsbergen.

Efter en sådan här dag är det ändå så svårt att vara frustrerad över den orimligt stora tvätthögen och den genomskitiga lägenheten, för jag fick vara ute och njuta i sol och vår. Fattar ni? Hur länge har man inte väntat på sol och vår? Och att vara lite ledig!? Jag var så pass ostressad att jag till och med tog en kaffepaus på fiket i Botaniska trädgården, och satt och gottade mig på ute(!)serveringen en stund. Be still my heart.

Högsta möjliga betyg till första lediga påsklovsdagen alltså. Visserligen vill jag inte direkt ligga på 8 km-rundor nu, men ibland måste man bara få njutspringa också, och med handen på hjärtat lovar jag att få till ett kvalitetspass imorgon. Fast det får nog bli på löpband, för man vill ju inte reta upp pollennerven helt i onödan.

Löpning

Stockholm, jag kommer!

11 april, 2017

 

Ja, jag har ju sagt det tidigare, men det var inte förrän igår det blev hundra procent officiellt och anmälan åkte in. Om man går in på Stockholm Marathons hemsida och söker i startlistan… då hittar man mitt namn! Det är ju bananas!

Det är så klart mycket tack vare ASICS Frontrunner som jag gör detta, det är absolut inget krav att springa, men nu är det flera andra i teamet som ska göra det och tjaa… grupptryck ni vet! Haha, nej nog är jag väl nog gammal för att stå emot grupptryck, jag ser detta mer som ett positivt grupptryck. Jag har varit sugen på att öka på distansen lite, och med hela det där gänget i ryggen så känns det ju som helt rätt år att göra det.

Men hur kommer det sig egentligen att man ger sig på en sådan här sak? Alltså, om vi bortser från grupptrycket då… Hur kommer det sig att man ens blir sugen på att testa att springa ett maraton, när man har sprungit några halvor och vet hur jobbigt det är? Varför blir man sugen på mer utmaning hela tiden? Jag frågar alltså, något svar på detta har jag inte själv.

Hursomhelst. Jag firade min anmälan till Stockholm Marathon (gaah) med att ge mig ut i solen igår efter jobbet. Jag ska göra en grej till goteborg.com och deadline börjar närma sig med en faslig fart, så jag tog mig i kragen och började göra något åt det. Samtidigt började jag fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet med det där (VET ni hur svårt det är att göra film, och framförallt när man vet att riktiga människor kommer att titta på den?), men skam den som ger sig, I will make it happen!

 

Löpning

Hur ser ett pass i löpgruppen ut?

10 april, 2017

Det har trillat in några anmälningar till min löpgrupp, vilket känns så otroligt roligt! När det plingar till i mailen med en anmälan så fullkomligt spritter det i kroppen, och jag blir så inspirerad och sugen på att planera pass till andra än mig själv. Några få anmälningar till och gruppen blir av! Hur kul!!?

Idag tänkte jag ta tillfället i akt och berätta ungefär hur ett pass kan komma att se ut.

Uppvärmning och teknikträning 

Vi ses kl 18, kör en lugn uppvärmning tillsammans. Här håller alla samma lugna, jämna tempo. Efter, eller som en del av uppvärmningen kör vi 2-3 löpskolningsövningar som syftar till att förbättra löptekniken, för att få en bättre löpekonomi. Ibland kommer uppvärmningen att innehålla något slags stegringslopp så vi är riktigt redo för nästa steg av passet.

Utmaningen

När vi är ordentligt uppvärmda ger vi oss på dagens utmaning, som blir någon slags intervallträning. Kanske blir det klassiska norska intervaller, fartlek eller supertusingar. Korta intervaller eller backe. Jag har en stor bank med intervaller att välja mellan, detta kommer bli kul! Har vi lite tid över slänger vi in styrkeövningar också, för sådant kan man ju aldrig få för mycket av.

Nedjogg och avslut

När vi har kört intervalldelen av passet är vi förmodligen rätt slut, men då gäller det att inte stanna tvärt och säga tack och hej. Att varva ned efter att pass är också viktigt, precis som att värma upp. När klockan är 19 är vi tillbaka vid vår startplats. Den som vill får då stanna och stretcha ihop, annars är det tack och hej och ses nästa vecka.

Låter det här som någonting för dig?

Då är du såklart välkommen att anmäla dig! Se mer info här.

Löpning

Supertusingar

9 april, 2017

Jamen visst är det så att det gör ont när knoppar brister. Det är en ond tid när man vill ut och springa långpass i Skatås, men känner att man nog får ta till löpbandet istället. Men jag gnäller inte, det är en rätt löjlig sak att gnälla över. T.ex. är det ju så att jag kan springa, och det kan faktiskt inte alla så det är inte jättesynd om mig om jag nu får göra min löpning inomhus ett par veckor. Med tillräckligt mycket medicin kan jag säkert klämma till med några lugnare pass utomhus också, men knappast några riktiga kvalitetspass. Men snart så är väl allt som det ska vara igen.

Jag sprang på löpband häromdagen också, men det var fördömda tråkigt att bara stå och mata kilometer, så idag bestämde jag mig för att springa intervaller istället. Då händer det ju i alla fall någonting på löpbandet istället för att man bara tuggar på. Efter den här helgen hade jag ju också ett stort behov av att låta hjärnan få tänka på bara en enda sak: att ta sig igenom passet.

Supertusingar

Det fick bli ett pass jag inte har kört innan (hur kan jag inte ha gjort det?), nämligen Supertusingar. Tusingar har jag provat på någon gång, alltså att varje intervall är 1 km, men det här konceptet bryter ner tusingen lite och gör det lite, lite lättare att uthärda, och så kan man ju samtidigt våga sig på ett lite högre tempo än vid de vanliga tusingarna. En supertusing fungerar helt enkelt så här: Spring 100 meter, kort vila, 200 meter, vila, 300 meter, vila, 400 meter. Vill man kan man såklart vända på dem, börja på 400 och jobba sig nedåt. Tanken är att man ska hålla ett jämnt tempo på alla intervaller, så gå inte ut för hårt på första hundringen… det blir strax jobbigare.

Mitt pass blev så här:

2 km uppvärmning
5 tusingar (5 km)
2 km nedjogg

9 km totalt (på löpband, jösses!) och det kändes väldigt bra. Benen kändes starka och även om det såklart var jobbigt under intervallerna så kändes flåset ändå rätt bra. Jag känner verkligen den där hatkärleken gentemot intervaller som jag tror att många har. Det är skönt att ta ut sig ordentligt, och det är underbart att känna att man orkar. Och de här supertusingarna, lätt en ny intervallfavorit!

 

Löpning

Jag startar löpgrupp i Göteborg!

5 april, 2017

Livet! Det är så underligt ibland. Man vet aldrig hur det blir. Det här året har det redan hänt massor, fastän det knappt har börjat. Jag är utbildad löpcoach. Jag är ambassadör för ASICS. Nästa vecka är jag gäst i en podd om löpning, jag har ett spännande uppdrag på gång med goteborg.com och jag sitter just och skriver ett blogginlägg för att lansera en helt egen löpgrupp. Jag skrev i början av året att det här kommer bli löpningens år, och fortsätter det så här så hade jag ju verkligen rätt.

Att starta en egen löpgrupp är någonting jag knappt vågat drömma om, men nu när jag har tagit steget och utbildat mig till löpcoach så känns det som rätt läge att försöka följa mina drömmar. Jag älskar löpning, och jag vill göra mitt yttersta för att andra ska ha samma känsla. Att ta det här steget, att starta en löpgrupp (förutsatt att någon vill vara med i den då, haha) känns så himla stort för mig, och samtidigt är jag helt säker på att jag har mycket att dela med mig av!

Läs mer om löpgruppen här, eller fortsätt bara att scrolla neråt litegrann…

Vad och hur? 

Löpning i grupp enligt ett upplägg som fungerar för alla nivåer:
– Uppvärmning
– Teknik, löpskolning
– Olika slags intervaller
– Nedjogg
Du kommer också att få tips på bra övningar för att bygga upp löpstyrka.

När och var? 

Varje tisdag kl 18.00 – 19.00 med start vecka 17 till och med vecka 26.
Obs! Vecka 20 blir onsdag (pga lopp).

Samlingsplats: Skatås Motionscenter, vid klockan.
Ej hugget i sten, vissa pass kan vi eventuellt köra på andra ställen, enligt gemensam överenskommelse förstås.

Pris och anmälan

Alla 10 pass: 900 kr
Klippkort 5 pass: 500 kr
Kan tillgodose andra önskemål på antal pass till ett pris av 100 kr per pass.

Faktureras via Frilans Finans.

Anmäl dig till: ida.aspviken@gmail.com
Ange namn, personnummer, adress och mobilnummer, samt om du vill vara med på alla pass eller köpa klippkort.
Bindande anmälan.

Obs! Vid för få antal anmälda reserverar jag rätten att ställa in löpgruppen (men det hoppas vi ju inte sker va!). 

Löpning

ASICS FrontRunner i Runner’s World

3 april, 2017

Det var ju inte direkt igår man var på förstasidan på Runner’s World. Eller vänta nu, det var det ju visst! Och idag! Det hade man inte kunnat tro för fyra år sedan. Eller för ett år sedan för den delen. Eller ett par månader sedan. Ja, ni fattar.

I helgen var det några från projektet ASICS Frontrunner som sprang Premiärloppet i Stockholm (jag var dock inte en av dem), och Runner’s World var där och intervjuade gänget. I artikeln beskrivs också närmare vad projektet egentligen innebär och vad vi gjorde på vår kickoff, så in och läs om du är lite nyfiken på det. Hur funkar det till exempel att ha både motionärer och elit i samma projekt?

→ Första mötet med team ASICS FrontRunner

Själv tycker jag fortfarande att det är rätt galet att de valde mig bland alla sökande, och jag är så tacksam. Har verkligen fått en stor inspirationsboost i och med detta, och mitt mål framöver är att försöka förmedla den till andra genom bloggen och instagram. Hoppas verkligen att jag lyckas med det, för att andra ska känna inspiration och löparglädje är ju faktiskt någonting jag verkligen, verkligen vill. Det bästa är ju om andra också får uppleva den där underbara känslan jag får av löpning. Sedan att löpning verkligen suger ibland, det är ju någonting man får leva med… Det bästa är att det alltid går över och blir underbart igen.

Löpning

Återhämtningssöndag och springfotolek

2 april, 2017

Det blev ju en rätt intensiv (lång)helg. Åkte till Stockholm på torsdag, gick löpcoachutbildning fredag och lördag. Hem på lördag kväll, och hemma hos mig var det fullt hus och det dracks cava ända in på småtimmarna. Vaknade ändå pigg och glad och så där idag, och hur kan man egentligen annat efter en sådan energigivande helg? Efter en fika på stan, och efter att ha vinkat av mor och far som har lånat min lägenhet lite i helgen, så kände jag ett enormt behov av att ge mig ut och rensa hjärnan en aning. Och hur gör man det bättre än med löpning?

Jag hade lite träningsvärk efter gårdagen, som ju innehöll väldigt många praktiska moment i löpcoachkursen. Vi hann testa ett gäng olika slags intervaller, och på det lite styrketräning och löpskolning och allt vad det var, så visst fick kroppen sitt igår! Men en lugn liten återhämtningsjogg skadar ju aldrig. Jag såg det som en chans att både rensa huvudet, springa lite och så en gång för alla hitta rätt inställningar på GoPro-kameran för att få till schyssta löpbilder. Jag har varit så himla besviken på den och tyckt att den inte lyckas fånga en i farten, men nu tror jag att jag kanske har hittat en inställning som funkar… Eller, jag ska nog testa en annan sak också, men jag tror att jag har hittat det. Det var alltså jag, och inte kameran som var problemet…

Jag var ju såklart inte i mitt livs form idag, men det gör inget. Man varken kan eller ska maxa jämt, och det är faktiskt väldigt skönt att ge sig ut på en löprunda och känna att det enda man ska prestera är att lunka framåt en bit. Det blev en tur på runt 5 km, och det var skönt! Älskar att springa. Jag älskar att försöka prestera, att springa lopp. Jag älskar också en vanlig liten söndagslunk. Perfekt avslut på en perfekt vecka! Nu laddar jag om för en ny träningsvecka som förhoppningsvis kommer att bli rätt tuff. Ser fram emot att träna riktigt mycket, att pressa mig själv lite. Det känns ju också som att det är dags att lägga i en extra växel, för tiden går snabbt och rätt vad det är så ska man springa både halv- och helmaraton.

%d bloggare gillar detta: