Browsing Category

Löpning

Löpning

Morgonlöpning och långfrukost

23 september, 2017

Jag brukar oftast träna ensam. Tycker det är rätt skönt att stänga in mig själv i mig själv och bara lulla runt. Men då och då händer det att jag har en träningsdejt och det är ju också sjukt kul! Idag hade jag och Malin (@intesittastill på instagram) bestämt oss för att ses och morgonspringa och sedan avsluta med frukost på ett café. Vi har gjort det några gånger förut, och det är alltid en lika perfekt start på dagen. Det jobbiga är ju det där med att ta sig upp tidigt när man är ledig… Värt dock när man har tagit sig ut, och det är ju faktiskt väldigt kul att sällskapsspringa!

Imorse blev det en runda på runt 7 km (tror jag, glömde sätta igång klockan i tid, men nåväl) och sedan en lång långfrukost på Portens bageri vid Munkebäckstorget. Det är så fint att prata med folk som älskar löpning lika mycket som en själv, att få höra om andras upplevelser vid lopp och så där. Och långfrukosten idag resulterade dessutom i att vi gjort roliga planer vi har tänkt förverkliga tillsammans senare i höst. Det vill ni inte missa, hehe!

Så, skön start på dagen. Nu blir det lugnt liv resten av denna lördag, bara driva runt i underställ (yes!), dricka te och kolla Netflix. Det ska bli riktigt, riktigt skönt. Behöver en sådan dag prick nu!

 

Löpning Lopp

Urban Run Gothenburg

17 september, 2017

Göteborgsvarvet och Innerstaden Göteborg slog sina kloka huvuden ihop och gjorde ett lopp mitt i stan. Här utlovades det spring på ställen där man vanligtvis inte springer, och det lät ju bara lite för roligt för att kunna motstå. Och så idag var det plötsligt dags!

Att ställa väckaren en söndag är ju inte direkt jätteroligt, så jag är inte mitt peppigaste jag när jag drar mig upp ur sängen klockan 7… Men äter min gröt, mitt ägg och suger i mig kaffet (standardfrukost när det är dags för lopp), tar spårvagnen till Kungsportsplatsen och traskar upp till startområdet vid Kungstorget. Det är bara runt 300 personer som får möjligheten att starta i premiärupplagan av detta lopp, så man slipper långa köer till nummerlappsutdelning och bajamaja. Gott så! Ser några bekanta ansikten som liksom jag springer alla (nåja) lopp i Göteborg och rätt vad det är går starten och vi är iväg! Det är ingen tidtagning och det känns faktiskt väldigt skönt, ett myslopp liksom, perfekt.

Först styr vi stegen mot Domkyrkan och jag kan ju inte annat än att fnissa lite åt hela grejen. Har sprungit mina asfaltslopp och fjällopp men genom någon kyrka har jag aldrig tagit mig på ett enda av alla lopp. Jag har aldrig varit inne i Domkyrkan, så det är ju fint bara att vara det.

Vidare från Domkyrkan till Magasinsgatan och rätt in på Da Matteo där det doftar nygräddat bröd och gott kaffe. Känns lite orimligt att sätta sig ner och äta frukost där och då, så jag fortsätter att springa istället, men de som redan satt där och åt sin frukost fick väl något av en överraskning när 300 löpare stormgästade.

Vi lämnar kaffeparadiset Da Matteo och lunkar vidare! Upp för en massa trappor till Kungshöjd där det finns ett selfiestopp för alla som känner för det. Det gör man ju, så jag springer upp till utsiktsplatsen och spanar ut över Göteborg en stund.

Jag vill bara säga: läs denna racerapport med reservation för att ställena vi sprang på kan komma helt i oordning. Mitt lokalsinne är ju halvtaskigt (för att inte säga heltaskigt) och när jag springer tänker jag inte så mycket på när jag springer var. Jag minns alla ställen jag någonsin sprungit på, men när, var och hur är väl lite luddigare… Nåväl. Här någonstans springer vi även genom ett parkeringshus, vilket ju också känns aningen udda, men förvånansvärt roligt.

Själva löpningen känns bara så himla lätt och kul, det är skönt att springa utan någon tidspress och jag struntade i både klocka och Runkeeper också, så jag har överhuvudtaget ingen aning om hur snabbt det går. Det är mysigt att springa bara på känsla, att skratta lite över att bli bjuden på färska räkor efter att sprungit genom Feskekôrka och sedan smaka på ost i Saluhallen.

Och rätt vad det är så är det slut. Vet inte exakt hur långt det är (pga ej klocka eller Runkeeper), men det sägs att banan är runt 6,5 km lång och herregud så många längre (ja alltså jobbigare) 6 km-rundor jag sprungit i mina dagar. Här hann jag ju knappt börja springa innan jag var i mål.

Ja, jag tackar och bockar för initiativet till detta lopp, och hoppas verkligen att det blir en uppföljning nästa år. Då står jag lätt på startlinjen igen! Glädjelopp rakt igenom! Älskar att det finns så himla många roliga lopp nuförtiden, tänk så mycket kul jag hade missat om jag aldrig hade blivit en löpare.

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Som man säger.

5 september, 2017

Den här veckan drog prick alla kurser igång, och det märks. Känns som att jag har lektioner dygnet runt! Så efter att ha känt att jag kommit in i en bra jobblunk igen är jag tillbaka på ruta ett och totalt utpumpad efter jobbet. Igen. Men snart är man väl inne i den lunken också… Igår skippade jag träningen helt och hållet fastän jag hade bokat ett pass på gymmet, det gick bara inte. Jag tror att jag kanske måste få till lite bättre sömnrutiner… Det är liksom inte rimligt att vara uppe sent när man måste stiga upp klockan 6. Nåväl. Idag lyckades jag i alla fall ta mig i kragen och fick till en liten kort runda, om än en jätteliten och jättekort, för jag orkade inte särskilt mycket. Kanske hade kroppen orkat men huvudet bara skrek.

Så ja, löpningen idag, inte runner’s high direkt. Sprang upp till en närliggande park och redan där kände jag att jag inte var på hugget. Mådde lite illa och var inte sugen på att vara ute och göra vettiga saker… Så det var snabbt avklarat och hem till sängen. Alltså, det är ju alltid skönt att ta sig ut så jag var ju väldigt nöjd över det, men ändå… segt idag. Men det känns okej. Så där är det. Ena veckan har man världens träningsflow och sedan vill man ingenting. Det är som livet, upp och ner.

Löpning

Återhämtningsaugusti, musikintervaller och Urban Trail

2 september, 2017

Hej september! Du kom ju lite snabbare än jag hade tänkt mig, men okej. 

I början av året var jag fast besluten att vara skitduktig på att registrera alla mina träningspass så att jag kunde göra en fin och ordentlig sammanställning i slutet av året. Inte för att det är superviktigt att veta hur många kilometer man har sprungit, men lite kul är det ju med statistik. I augusti tappade jag det helt. Eller så har jag registrerat alla pass, men de var bara så få att det knappt märks?

Nej, augusti var inte min månad. Träningsmässigt i alla fall. Kan nästan räkna gjorda pass på en hand. Inte riktigt, men nästan. Månaden startade med att jag behövde rejäl återhämtning efter Salomon 27K, och sedan tog semestern slut och då vet vi ju alla hur det gick med träningen… Men det är som det är, och jag tror nog att kroppen behövde en lite lugnare månad, den har ändå fått utstå en del den senaste tiden. Roliga saker, men krävande.

Träningen och lopp(en?) i september

Men nu är september här och jag känner för att steppa upp träningen igen. För att starta september på absolut bästa sätt rev jag av ett riktigt gött intervallpass igår. Det var soligt och fint ute, men jag valde att gå till gymmet och ställa mig på ett löpband… Men jag var så sugen (jo, sugen!) på intervaller, och jag tycker att det är så himla smidigt att köra sådana på löpband. Jag sprang mina älskade musikintervaller. Hade två låtar som jag körde två gånger samtidigt som jag sprang så snabbt jag orkade. Sedan toppade jag det hela med fyra ännu snabbare en-minuts-intervaller. Sedan var jag slut. Och kände mig snabb – den känslan gillar jag! Det känns gott att gå in i ny månad med den känslan, och jag ser fram emot mycket skön löpning och en del styrketräning också i september.

Urban Trail Gothenburg

Jag är hips vips också anmäld till ett lopp i september. Bara ett än så länge, vi får se om det blir några fler. Detta ser jag verkligen fram emot i alla fall! Det är premiärupplagan av Urban Trail Gothenburg, ett lopp där man springer inom vallgraven, alltså mitt i centrum, och enligt beskrivningen av loppet: ”genom butiker, gränder, caféer, upp på utkiksplatser, under hus och se platser som du vanligtvis inte besöker”. Loppet blev fulltecknat snabbt som ögat, så jag är sjukt glad att jag fick en plats!

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Hurra för fartlek!

31 augusti, 2017

Stänger augusti månad med känslan av att äntligen ha börjat komma igång med träningen ordentligt igen efter semestern. Alltid svårt det där tycker jag, när man börjar jobba igen. Men det är ju de första veckorna som är värst, när man fortfarande är så där galet trött och inte riktigt har vant sig vid vardagsrutinerna ännu.

Men nu börjar det kännas som att jag är på rätt väg igen, och i veckan har jag gjort nypremiär på gymmet. Medlemskortet har ju mest legat och samlat damm de senaste månaderna, så det var verkligen välbehövligt! Ett bra pass för bålmusklerna blev det, och jag kan ju konstatera att jag inte direkt är starkast i stan. Mer styrketräning ska det bli nu!

Och ikväll blev det ett löppass. Häromdagen var det sommar, men ikväll kändes det höstlikt. Så pass att jag tog på mig både långa tajts och långärmad tröja, och så hann det nästan bli mörkt innan jag var hemma. Och så regnade det lite. Gaaah, höst och vinter och kyla, är jag verkligen redo för det? Nåja, inte så mycket att göra åt. Eller faktiskt inte någonting alls att göra åt.

Kvällens löpning började i alla fall med att de första två kilometerna kändes rätt vidrigt jobbiga (som de i princip alltid gör), men det släppte till slut och jag fick för mig att testa att dra upp tempot, och det hela resulterade väl i något slags fartlekspass. Rusa upp för backar, rusa några sträckor, ta det lugnt och hämta andan, rusa vid något annat ställe. Jag älskar sådan löpning!

Löpning

Transportlöpning är ju bra!

29 augusti, 2017

Så här sitter jag. Med intorkad svett och försöker frambringa någon energi för att gå alla de där typ fem meterna till duschen. Alltså visst är det så att det jobbigaste med att träna är att duscha?

Nåja. Förra veckan skulle jag ju transportspringa hem från jobbet, men av någon anledning (förmodligen lathet) blev det inte så. Men idag, idag! Jag har bara runt 2 km hem från jobbet, vilket är lite väl lite om man nu ska hålla på och engagera sig och ta med sig träningskläder och byta om och så där, så det gäller ju att ha en bra omväg att ta till. Det är lite jobbigt, för egentligen vill man ju bara hem, känns så himla onödigt att snurra runt inne i stan. Men nåväl, ska man träna så ska man.

Så jag bytte om på jobbtoaletten, satte lite nycklar och kläder och dylikt i en ryggsäck och snurrade runt lite på Heden och i Trädgårdsföreningen innan jag styrde kosan hemåt. 5 ganska jobbiga och oerhört svettiga (hallå, det blev sommar nu, när september är på intågande?) kilometer och check på dagens träning. Nu känner jag lite att mitt mission är att hitta en lite bättre omväg så jag kan riva av milen på väg hem. Det vore något!

Så ja. Transportlöpning. Fin grej. Borde göra mer sånt. 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Ikväll kändes det äntligen bra igen

28 augusti, 2017

Ja ni vet ju. Att det har gått lite trögt med träningen. Orkar inte upp och träna före jobbet och så är man så där galet trött efter jobbet. Och när jag väl har sprungit har det mest känts segt och jobbigt. Men så skam den som ger sig osv. Börjar väl komma in i jobbrutinerna igen, så idag kände jag mig inte alls lika trött som under de första jobbveckorna, så ikväll lyckades jag svida om till träningskläder igen, och så bestämde jag mig för att det skulle gå jävligt bra. Jag skulle springa en runda, och det skulle fanimej kännas bra. Drog på mig finishertröjan från Stockholm marathon, och tänkte Jag har ju sprungit ett maraton, nog ska jag orka en liten kvällsrunda. 

Så jag drog ut. Och jag sprang. Och visst var det jobbigt, men sådär jobbigt så att det ändå kändes bra, om ni förstår vad jag menar? Flåsigt och så, som det är när man tar i, men alltså: bra. Det kändes bra. Tog mig framåt, och faktiskt i ett rätt snabbt tempo också för att vara en lugn liten kvällsrunda.

Jag känner mig långt borta ifrån springa-maraton-formen, men det gör inget. Jag har inget längre lopp inplanerat på ett tag nu, så nu kan jag lunka på utan någon större press. Det är så jag vill ha det nu. Måtte den fina känslan fortsätta ett tag framöver.

Löpning

Hej sensommarkvällsrunda!

23 augusti, 2017

Oj oj OJ vad det är mycket svårare att få till träningen när man jobbar! Jag vet att många förespråkar morgonträning, men det är så inte min grej. Stiger dessutom redan upp kl 6 för att hinna till jobbet i tid, så är rätt säker på att jag inte skulle stiga upp fem bara för att hinna träna också… Så vad återstår då? Efter jobbet. Efter! När man är trött och jäklig.

Igår bangade jag, alldeles för skönt att sitta i soffan och kolla Netflix. Idag bangade jag nästan, så himla skönt i soffan igen. Men till slut bytte jag motvilligt om till träningskläder, för innerst inne vet jag ju att det är skönt att komma ut och röra på sig. En kort kort runda blev det, och en liten sittpaus och insupa den fina sensommarkvällen. Alltså det var ju riktigt fin sommarkväll! Sådana där som jag fått i princip inga av i sommar, pga att den har varit kass.

Alltså, det var ju nästan så att jag blev lite ledsen nu när jag äntligen fick en fin sommarkvällsrunda, när jag insåg hur sköna de är och hur få jag fått i sommar. Men man ska väl inte vara sådan. Bättre att njuta när man nu kan. Har jag tur kanske det blir någon till innan hösten slår till ordentligt. Själva löpningen kändes inte direkt toppen, den har inte riktigt gjort det på ett tag. Vet inte riktigt varför, men jag tror nog att det vänder en vacker dag. Den kändes ju inte kass heller så, typisk mellanmjölk.

Imorgon tänkte jag försöka mig på att ta med mig träningskläder till jobbet och springa hem. Eliminera risken att fastna i soffan. Väl värt ett försök, tänker jag! Vem vet, det kanske blir succé och en ny slags rutin? Man vet ju inte innan man har testat.

Löpning

Nu är jag igång igen!

21 augusti, 2017

Känslan att dra på sig träningskläderna efter ett ofrivilligt träningsuppehåll. Underbar! Siktet inställt på en kort, långsam runda för att inte reta igång förkylningen igen (okej, jag vet inte om man kan reta igång en förkylning igen när den är borta, men ändå, just in case). Man brukar ju inte direkt känna sig i toppform första passet efter man har varit sjuk, så lika bra att vara inställd på lite lugnare så man slipper bli besviken.

Sagt och gjort. Drog på mig löparskorna och lunkade iväg. Lite rethosta kvar som störde mig en smula, men det kändes så gött att få springa lite så jag glömde den snabbt. Tog mig framåt i sakta mak, 2 km åt ena hållet och sedan vände jag om jag tog 2 km hemåt igen. Kort och gott. Precis som jag misstänkte kändes formen inte direkt hundra, men nu är jag ju igång igen och det känns riktigt bra! Nu ser jag fram emot att steppa upp träningen igen, så att jag kanske kan springa något fint lopp med bra känsla i höst.

Jag är ju riktigt kass på att planera min träning, men inser samtidigt att det nog skulle underlätta att ha lite struktur på det hela nu när jag har börjat jobba igen. Även fast jag har haft en lång semester minns jag ju hur jäkla svårt det är att klämma in träningen när vardagen är igång. Man jobbar mycket och efter jobbet är man trött och så ska man se till att äta på tider så det passar ihop med träningen osv osv. Tiden finns ju, men orken alltså… Jag har i alla fall ett riktigt grymt mål att träna mot i vinter så jag kommer inte att (kunna) ligga på latsidan. Skall berätta mer om det snart!

 

Löpning

Kanske kryddar hösten med ett lopp trots allt

20 augusti, 2017

Min söndag startar med att jag vaknar tidigt och utan halsont och utan hosta! Den senaste veckan har jag vaknat av hostattacker mitt i natten och så ont i halsen om morgnarna. Men nu, puts väck! Äntligen! Mer än en vecka var jag förkyld, det är betydligt mycket längre än jag brukar vara sjuk, så ta i trä och så vidare, men nu hoppas vi att det är check på årets sjuka.

Det här betyder ju att jag kan börja träna igen! Så himla, himla efterlängtat. Jag skrev ju tidigare att min loppsäsong är typ slut, men nu har jag börjat bli sugen på mer. Igår var det ju helt galet, folk sprang lopp dygnet runt i princip, så fort jag gick in på Instagram var det någon som startat eller kommit i mål osv. Det var Ironman och Ultravasor och Midnattslopp åt alla håll och kanter. Man blir ju loppsugen då, det blir man. Och ännu mer när racerapporterna börjar trilla in, som Annas från Ultravasan t.ex. Jo, det blir nog något mer lopp i år. Fast inget sådant galet förstås. Men ett typ vanligt lopp. För första året sedan jag blev löpare ska jag dock inte springa Midnattsloppet, för då ska jag på 35-årsfest istället. Fest är också kul!

Det finns rätt många lopp att springa under hösten. Bara här i Göteborg med omnejd har vi ju en del att välja bland. Risveden terräng kanske? Bergsjöloppet. Finalloppet. Dra till Varberg och springa halvmara? Jaja, jag ska inte anmäla mig till något just nu, vi får se om och när andan faller på. Att njutspringa in hösten är fortfarande plan A, men kanske kryddar med något lopp. Den som lever får se. Idag är planen i alla fall att testa att springa lite lugnt igen efter förkylningen. Första passet efter man varit sjuk brukar alltid vara sjukt tungt, så jag ställer in mig på en lugn jogg direkt.

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

I år njutspringer jag in hösten

14 augusti, 2017

Det är något med att springa lopp. Förberedelserna, stämningen, målgången. Man testar sina gränser mer än under de vanliga träningspassen. Från att ha sprungit 10 km-lopp var och varannan helg ändrade jag tänket lite inför den här säsongen, och satsade på färre, och andra slags lopp. Jag har sprungit ett par millopp också men mina tre stora mål var Göteborgsvarvets 21 km, Stockholm Marathon och Salomon 27K. Och det har varit en grym säsong. Jag fixade nytt personbästa på varje lopp jag sprang. Nytt milpers, nytt halvmarapers, nytt pers på 5 km och givetvis pers på de distanserna jag inte hade sprungit innan (duh). Tiderna jag springer loppen på är verkligen inte det viktigaste för mig, men det är ju klart att man vill förbättra sig så att springa snabbare än tidigare är ju en rätt trevlig bonus.

Nu har jag sprungit alla lopp jag hade planerat för inför denna säsong, och jag är så himla nöjd med alla. Att springa ett maraton var ju något som kom ganska hastigt på, men jag är så himla glad över att jag gjorde det. Och att springa de där 27 kilometerna i Åre var ju det värsta jag gjort, men jag är sjukt stolt över att jag klarade det. Lärde mig att jag har ett pannben. Och fastän jag tycker att det är väldigt roligt att utmana mig själv med lopp så känns det ganska bra att alla är gjorda nu. Det känns faktiskt inte alls särskilt tomt, som man kanske skulle kunna tro att det skulle göra.

Skulle jag vilja springa fler lopp i år så är ju säsongen långt ifrån över, under hösten finns många lopp att springa, men för tillfället är jag nöjd med att träna på utan några större mål, bara springa för att jag gillar det utan att tänka att jag borde springa för att klara ett lopp bättre. Kanske spontananmäler jag mig till något lopp här i krokarna i höst, om andan faller på, vi får se. Men nu ska jag bara vänta ut min förkylning och sedan njutspringa in hösten. Gött blir det!

%d bloggare gillar detta: