Browsing Category

Löpning

Löpning

Så många win

10 oktober, 2017

Jag har kommit hem från jobbet, ätit middag, satt mig ner i soffan. Jag har även bokat in mig på ett träningspass ikväll. Ikväll! Hur tänkte jag där? Sitta här och vänta på att få träna, helt omöjligt att hålla sig pigg. Nåja, kaffe kanske funkar. Nej, skojar bara, är nog immun mot kaffe pga dricker så sjukt mycket sådant.

Hursomhelst. Jag har kommit igång med löpningen rätt fint nu, den känns bra. Men man jag kan ju inte springa varje dag, så idag ska jag göra något jag inte gjort på väldigt, väldigt länge: jag ska till gymmet. Som ni kanske vet undviker jag dock att försöka manövrera mig i själva gymmet, så jag ska på ett corepass. Jag drar mig alltid så himla mycket för sådant. Idag försökte jag avboka passet, men det måste man tydligen göra fyra timmar innan det börjar, så jag hann inte. Bara att pallra sig dit med andra ord.

Egentligen tänkte jag ägna detta inlägg åt konceptet transportlöpning, men jag vet egentligen inte hur mycket nytt jag har att komma med i det ämnet, mer än: varför gör man jag inte sånt oftare? Att springa hem istället för att trängas på en spårvagn i rusningstrafik, det borde ju inte vara så svårt? Jag menar, man ska ju ändå färdas så då kan man lika gärna passa på att träna samtidigt. Det gjorde jag igår. Och det var skönt. Och vädret var fint. Och träningen klar när jag kom hem. Så många win.

 

Löpning

Och så ville jag plötsligt springa lite längre igen

9 oktober, 2017

Ja, visst har jag tränat relativt regelbundet de senaste månaderna. Men sedan maraton och 27km-loppet i Åre har det gått väldigt, väldigt trögt. Alltså, jag har sprungit. Oftast några gånger i veckan. Ibland inte alls. Men relativt regelbundet i alla fall. Men det har gått trögt. Det har varit korta rundor. Det är absolut ingenting fel med att springa korta rundor, men innerst inne har jag liksom velat längta efter längre löppass. Jag har sett fram emot den där känslan av att bara längta efter att få vara ute länge, sätta en fot framför den andra och bara vara. Men längtan har inte riktigt infunnit sig.

Så jag har kört på med mina 4-5-km-rundor och häromdagen när jag lyckades springa 6 km var jag överlycklig och tyckte det var jättelångt. Och jag veeeet att jag tjatar på om att det där med tider och distanser inte är det viktigaste, men de där 4-5-6-km-rundorna har känts så himla tröga och jag saknar att ha milen som en vanlig träningsrunda efter en dag på jobbet.

Längtan efter längre pass börjar komma tillbaka. Jag börjar känna suget efter att få vara ute länge och bara sätta en fot framför den andra. Kanske var jag bara less på att springa långt efter att ha maratontränat. Huvudet och kroppen kanske bara inte ville göra det längre. Just då. Men nu, nu börjar suget äntligen komma tillbaka. Jag tror att jag har haft någon mental blockering som gjort att jag inte kunnat springa längre än 5-6 km. Som att huvudet bara skriker till mig att min kropp inte klarar av längre än det.

Så igår bestämde jag mig för att det fick vara nog. Att jag måste över milen igen. Jag känner mig inte nöjd med de där korta rundorna längre. Jag vill ju vara ute och njuta av höstsolen och jag vill ju kunna riva av milen en vanlig torsdag efter jobbet. Jag vill ju det. Jag saknar ju det. Så igår bestämde jag att jag inte fick komma hem från löprundan innan jag hade sprungit minst en mil. Och efter tretton kilometer var jag hemma. Och jag var glad. Fulltankad med löplycka och höstkrisp. ÄNTLIGEN.

Löpning

Jobbhelg och löppaus

8 oktober, 2017

När jag var ung förstod jag mig aldrig på sådana som vaknade tidigt på helgerna, om det inte var så att de hade småbarn förstås. Jag menar, sova är ju det bästa som finns? Men nu är jag plötsligt inte ung längre, för jag vaknar vid 7-8 helt av mig själv och kroppen tycker tydligen att det är en rimlig tid att stiga upp. Jag vet inte om jag håller med, men jag gör som kroppen säger. En fördel är ju ändå att dagarna blir lite längre, och det kan man ju inte vara sur över.

Jag har något av en jobbhelg denna helg eftersom jag har så himla mycket att göra på jobbet at the moment, men det är ju ändå stört omöjligt att sitta och bedöma uppsatser prick hela tiden. Hjärnan fungerar inte hur länge som helst. Igår hade jag nog inte tänkt springa eftersom jag ville jobba effektivt hela dagen, men framåt middagstid var jag totalt ofokuserad och behövde en paus. Jag vet inte hur det är med er, men löpning är den optimala pausen i min värld. Man får röra på sig, samtidigt som hjärnan börjar att fungera lite igen.

Den senaste tiden har mina löprundor varit lite sisådär, någon kilometer och lite halvtrögt. Alltså, det har ju varit skönt att springa ändå, men jag har inte riktigt känt något tryck i benen eller längtan att springa längre. Nåja, igår blev det 6 km i alla fall och de var sköööna. Jag har kanske nämnt (ett hundratal gånger) att jag tycker den här tiden på året är den absolut bästa för löpning?

Jag tycker verkligen inte att det är dåligt på något enda vis att springa sådana här 5-6-km-rundor, men jag vill återigen komma över tröskeln lite, längta efter löpning och att milrundan är standard – saknar att bara ”äsch, jag drar ut och river av milen efter jobbet”. Det var som att allt sug efter längre distanser än 5 km försvann helt efter sommarens långa lopp, och jag har således inte sprungit några längre distanser sedan dess. Men suget börjar komma igen, jippi!

Löpning

Fredagskänslan är min bästa känsla

7 oktober, 2017

Fredagskänslan, jag älskar den. Älskar att mitt schema är helt galet måndag till torsdag så jag måste sluta tidigt på fredagarna. Det är ett perfekt koncept om man t.ex. vill åka till Stockholm över helgen och hänga med ASICS, eller om det är en sjukt fin höstdag och man vill ut och springa medan det fortfarande är ljust ute. Som igår.

Jag jobbade till lunchtid igår. Åkte hem, åt lite i lugn och ro, bytte om och drog till Brudarebacken. Det var varmt och gott och gick fint att springa i t-shirt. Till och med uppe på toppen där det alltid blåser isvindar var det den här gången varmt och skönt. Så pass härligt att vara ute i solen att jag innan hemfärd satt där uppe och njöt en stund. Med helgen rätt framför!

Jag har sagt det förr och jag kommer förmodligen att säga det igen. Faktiskt nu direkt. Det här är bästa tiden för löpning! Fint ute, höstkrispig luft och inte ett enda himla pollen att förstöra stämningen med. När det gäller löpning klår hösten våren med hästlängder.

Idag är det inte lika fint och lockande att dra ut och springa, men det gör inte så mycket… Idag är planen nämligen att djupdyka rätt ner i mängder med jobb som jag aldrig hinner ta tag i på jobbet. Jag har en bra hög med uppsatser att bedöma, och det ska bli gjort i helgen. Eventuellt klämmer jag in en löprunda någonstans också, men just nu hamnar just det längre ner på prioriteringslistan, tyvärr.

Vad hittar ni på i helgen? 

Allt och inget Löpning

Löpningen och mörkret

6 oktober, 2017

Hösten är en grym årstid för löpning. Igår kväll vid 19-tiden var jag äntligen redo för dagens runda, temperaturen låg på 9 grader. Helt perfekt. Det enda som är kass med löpning den här årstiden är att det är så satans mörkt. Det är ju stört omöjligt att få bra bilder till bloggen! Heh!

En bild som jag inte tog igår i mörkret. 
Foto: Luca Mara

Nåja, trots att det vädermässigt var en perfekt kväll för löpning kändes löpningen inte direkt bra. Kroppen var inte med på noterna och det blev mycket promenad emellanåt. Men ändå, skönt att vara ute och röra sig lite efter en lång dag på jobbet!

Och nu är det helg (äntligen! Det har varit en lång vecka.). Jag behöver jobba i helgen (stora högar bedömning av uppsatser hånskrattar åt mig för att jag inte har tagit tag i dem ännu), vilket ju känns lite segt, men förhoppningsvis hinner jag med någonting annat också. En löprunda kanske, eventuellt hockey när Luleå kommer på besök imorgon, eller så något helt annat. Kanske kommer in i ett superflow med jobbet så att det är stört omöjligt att hitta på något annat (haha).

Löpning

Morgonlöpning och långfrukost

23 september, 2017

Jag brukar oftast träna ensam. Tycker det är rätt skönt att stänga in mig själv i mig själv och bara lulla runt. Men då och då händer det att jag har en träningsdejt och det är ju också sjukt kul! Idag hade jag och Malin (@intesittastill på instagram) bestämt oss för att ses och morgonspringa och sedan avsluta med frukost på ett café. Vi har gjort det några gånger förut, och det är alltid en lika perfekt start på dagen. Det jobbiga är ju det där med att ta sig upp tidigt när man är ledig… Värt dock när man har tagit sig ut, och det är ju faktiskt väldigt kul att sällskapsspringa!

Imorse blev det en runda på runt 7 km (tror jag, glömde sätta igång klockan i tid, men nåväl) och sedan en lång långfrukost på Portens bageri vid Munkebäckstorget. Det är så fint att prata med folk som älskar löpning lika mycket som en själv, att få höra om andras upplevelser vid lopp och så där. Och långfrukosten idag resulterade dessutom i att vi gjort roliga planer vi har tänkt förverkliga tillsammans senare i höst. Det vill ni inte missa, hehe!

Så, skön start på dagen. Nu blir det lugnt liv resten av denna lördag, bara driva runt i underställ (yes!), dricka te och kolla Netflix. Det ska bli riktigt, riktigt skönt. Behöver en sådan dag prick nu!

 

Löpning Lopp

Urban Run Gothenburg

17 september, 2017

Göteborgsvarvet och Innerstaden Göteborg slog sina kloka huvuden ihop och gjorde ett lopp mitt i stan. Här utlovades det spring på ställen där man vanligtvis inte springer, och det lät ju bara lite för roligt för att kunna motstå. Och så idag var det plötsligt dags!

Att ställa väckaren en söndag är ju inte direkt jätteroligt, så jag är inte mitt peppigaste jag när jag drar mig upp ur sängen klockan 7… Men äter min gröt, mitt ägg och suger i mig kaffet (standardfrukost när det är dags för lopp), tar spårvagnen till Kungsportsplatsen och traskar upp till startområdet vid Kungstorget. Det är bara runt 300 personer som får möjligheten att starta i premiärupplagan av detta lopp, så man slipper långa köer till nummerlappsutdelning och bajamaja. Gott så! Ser några bekanta ansikten som liksom jag springer alla (nåja) lopp i Göteborg och rätt vad det är går starten och vi är iväg! Det är ingen tidtagning och det känns faktiskt väldigt skönt, ett myslopp liksom, perfekt.

Först styr vi stegen mot Domkyrkan och jag kan ju inte annat än att fnissa lite åt hela grejen. Har sprungit mina asfaltslopp och fjällopp men genom någon kyrka har jag aldrig tagit mig på ett enda av alla lopp. Jag har aldrig varit inne i Domkyrkan, så det är ju fint bara att vara det.

Vidare från Domkyrkan till Magasinsgatan och rätt in på Da Matteo där det doftar nygräddat bröd och gott kaffe. Känns lite orimligt att sätta sig ner och äta frukost där och då, så jag fortsätter att springa istället, men de som redan satt där och åt sin frukost fick väl något av en överraskning när 300 löpare stormgästade.

Vi lämnar kaffeparadiset Da Matteo och lunkar vidare! Upp för en massa trappor till Kungshöjd där det finns ett selfiestopp för alla som känner för det. Det gör man ju, så jag springer upp till utsiktsplatsen och spanar ut över Göteborg en stund.

Jag vill bara säga: läs denna racerapport med reservation för att ställena vi sprang på kan komma helt i oordning. Mitt lokalsinne är ju halvtaskigt (för att inte säga heltaskigt) och när jag springer tänker jag inte så mycket på när jag springer var. Jag minns alla ställen jag någonsin sprungit på, men när, var och hur är väl lite luddigare… Nåväl. Här någonstans springer vi även genom ett parkeringshus, vilket ju också känns aningen udda, men förvånansvärt roligt.

Själva löpningen känns bara så himla lätt och kul, det är skönt att springa utan någon tidspress och jag struntade i både klocka och Runkeeper också, så jag har överhuvudtaget ingen aning om hur snabbt det går. Det är mysigt att springa bara på känsla, att skratta lite över att bli bjuden på färska räkor efter att sprungit genom Feskekôrka och sedan smaka på ost i Saluhallen.

Och rätt vad det är så är det slut. Vet inte exakt hur långt det är (pga ej klocka eller Runkeeper), men det sägs att banan är runt 6,5 km lång och herregud så många längre (ja alltså jobbigare) 6 km-rundor jag sprungit i mina dagar. Här hann jag ju knappt börja springa innan jag var i mål.

Ja, jag tackar och bockar för initiativet till detta lopp, och hoppas verkligen att det blir en uppföljning nästa år. Då står jag lätt på startlinjen igen! Glädjelopp rakt igenom! Älskar att det finns så himla många roliga lopp nuförtiden, tänk så mycket kul jag hade missat om jag aldrig hade blivit en löpare.

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Som man säger.

5 september, 2017

Den här veckan drog prick alla kurser igång, och det märks. Känns som att jag har lektioner dygnet runt! Så efter att ha känt att jag kommit in i en bra jobblunk igen är jag tillbaka på ruta ett och totalt utpumpad efter jobbet. Igen. Men snart är man väl inne i den lunken också… Igår skippade jag träningen helt och hållet fastän jag hade bokat ett pass på gymmet, det gick bara inte. Jag tror att jag kanske måste få till lite bättre sömnrutiner… Det är liksom inte rimligt att vara uppe sent när man måste stiga upp klockan 6. Nåväl. Idag lyckades jag i alla fall ta mig i kragen och fick till en liten kort runda, om än en jätteliten och jättekort, för jag orkade inte särskilt mycket. Kanske hade kroppen orkat men huvudet bara skrek.

Så ja, löpningen idag, inte runner’s high direkt. Sprang upp till en närliggande park och redan där kände jag att jag inte var på hugget. Mådde lite illa och var inte sugen på att vara ute och göra vettiga saker… Så det var snabbt avklarat och hem till sängen. Alltså, det är ju alltid skönt att ta sig ut så jag var ju väldigt nöjd över det, men ändå… segt idag. Men det känns okej. Så där är det. Ena veckan har man världens träningsflow och sedan vill man ingenting. Det är som livet, upp och ner.

Löpning

Återhämtningsaugusti, musikintervaller och Urban Trail

2 september, 2017

Hej september! Du kom ju lite snabbare än jag hade tänkt mig, men okej. 

I början av året var jag fast besluten att vara skitduktig på att registrera alla mina träningspass så att jag kunde göra en fin och ordentlig sammanställning i slutet av året. Inte för att det är superviktigt att veta hur många kilometer man har sprungit, men lite kul är det ju med statistik. I augusti tappade jag det helt. Eller så har jag registrerat alla pass, men de var bara så få att det knappt märks?

Nej, augusti var inte min månad. Träningsmässigt i alla fall. Kan nästan räkna gjorda pass på en hand. Inte riktigt, men nästan. Månaden startade med att jag behövde rejäl återhämtning efter Salomon 27K, och sedan tog semestern slut och då vet vi ju alla hur det gick med träningen… Men det är som det är, och jag tror nog att kroppen behövde en lite lugnare månad, den har ändå fått utstå en del den senaste tiden. Roliga saker, men krävande.

Träningen och lopp(en?) i september

Men nu är september här och jag känner för att steppa upp träningen igen. För att starta september på absolut bästa sätt rev jag av ett riktigt gött intervallpass igår. Det var soligt och fint ute, men jag valde att gå till gymmet och ställa mig på ett löpband… Men jag var så sugen (jo, sugen!) på intervaller, och jag tycker att det är så himla smidigt att köra sådana på löpband. Jag sprang mina älskade musikintervaller. Hade två låtar som jag körde två gånger samtidigt som jag sprang så snabbt jag orkade. Sedan toppade jag det hela med fyra ännu snabbare en-minuts-intervaller. Sedan var jag slut. Och kände mig snabb – den känslan gillar jag! Det känns gott att gå in i ny månad med den känslan, och jag ser fram emot mycket skön löpning och en del styrketräning också i september.

Urban Trail Gothenburg

Jag är hips vips också anmäld till ett lopp i september. Bara ett än så länge, vi får se om det blir några fler. Detta ser jag verkligen fram emot i alla fall! Det är premiärupplagan av Urban Trail Gothenburg, ett lopp där man springer inom vallgraven, alltså mitt i centrum, och enligt beskrivningen av loppet: ”genom butiker, gränder, caféer, upp på utkiksplatser, under hus och se platser som du vanligtvis inte besöker”. Loppet blev fulltecknat snabbt som ögat, så jag är sjukt glad att jag fick en plats!

 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Hurra för fartlek!

31 augusti, 2017

Stänger augusti månad med känslan av att äntligen ha börjat komma igång med träningen ordentligt igen efter semestern. Alltid svårt det där tycker jag, när man börjar jobba igen. Men det är ju de första veckorna som är värst, när man fortfarande är så där galet trött och inte riktigt har vant sig vid vardagsrutinerna ännu.

Men nu börjar det kännas som att jag är på rätt väg igen, och i veckan har jag gjort nypremiär på gymmet. Medlemskortet har ju mest legat och samlat damm de senaste månaderna, så det var verkligen välbehövligt! Ett bra pass för bålmusklerna blev det, och jag kan ju konstatera att jag inte direkt är starkast i stan. Mer styrketräning ska det bli nu!

Och ikväll blev det ett löppass. Häromdagen var det sommar, men ikväll kändes det höstlikt. Så pass att jag tog på mig både långa tajts och långärmad tröja, och så hann det nästan bli mörkt innan jag var hemma. Och så regnade det lite. Gaaah, höst och vinter och kyla, är jag verkligen redo för det? Nåja, inte så mycket att göra åt. Eller faktiskt inte någonting alls att göra åt.

Kvällens löpning började i alla fall med att de första två kilometerna kändes rätt vidrigt jobbiga (som de i princip alltid gör), men det släppte till slut och jag fick för mig att testa att dra upp tempot, och det hela resulterade väl i något slags fartlekspass. Rusa upp för backar, rusa några sträckor, ta det lugnt och hämta andan, rusa vid något annat ställe. Jag älskar sådan löpning!

Löpning

Transportlöpning är ju bra!

29 augusti, 2017

Så här sitter jag. Med intorkad svett och försöker frambringa någon energi för att gå alla de där typ fem meterna till duschen. Alltså visst är det så att det jobbigaste med att träna är att duscha?

Nåja. Förra veckan skulle jag ju transportspringa hem från jobbet, men av någon anledning (förmodligen lathet) blev det inte så. Men idag, idag! Jag har bara runt 2 km hem från jobbet, vilket är lite väl lite om man nu ska hålla på och engagera sig och ta med sig träningskläder och byta om och så där, så det gäller ju att ha en bra omväg att ta till. Det är lite jobbigt, för egentligen vill man ju bara hem, känns så himla onödigt att snurra runt inne i stan. Men nåväl, ska man träna så ska man.

Så jag bytte om på jobbtoaletten, satte lite nycklar och kläder och dylikt i en ryggsäck och snurrade runt lite på Heden och i Trädgårdsföreningen innan jag styrde kosan hemåt. 5 ganska jobbiga och oerhört svettiga (hallå, det blev sommar nu, när september är på intågande?) kilometer och check på dagens träning. Nu känner jag lite att mitt mission är att hitta en lite bättre omväg så jag kan riva av milen på väg hem. Det vore något!

Så ja. Transportlöpning. Fin grej. Borde göra mer sånt. 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
%d bloggare gillar detta: