Browsing Category

Löpning

Löpning

Vad är löpning?

14 april, 2017

Foto: Luca Mara

Igår när jag och Patrik spelade in första avsnittet till hans löparpodd så inledde han med frågan Vad är löpning för dig? Jag blev helt ställd direkt. Hur hade jag kunnat missa att tänka på det? Är inte det någonting som jag egentligen tänker på dagligen? Jag menar, herregud, jag skriver liksom en blogg om löpning! Jag vet inte, löpningen har kanske blivit en så naturlig del av mitt liv nu, att jag inte tänker på det längre. Löpare är bara någonting jag är och springer någonting jag gör. Från att ha skrattat åt folk som frivilligt utsatte sig för att springa lopp, till den som blir ledsen bara av tanken på att eventuellt någon gång dra på sig en skada så hon inte kan springa på ett tag.

Löpning är ändå så mycket för mig. Så mycket mer än vad jag tror att jag fick ur mig i svaret i podden. En gång skrev jag en lista med tio anledningar att älska löpning, och det är väl fortfarande det löpning är för mig. Glädje. Frihet. Känslan av att jag klarar mer än jag tror. Utmaningen. Belöningen. Terapin. Ibland en plåga. Men värt allt.

Bilden ovan älskar jag (får man säga så om en bild på sig själv? Hehe). Luca Mara som har tagit den lyckades liksom fånga min känsla för löpningen. Jag älskar den (löpningen alltså) så himla mycket. Även om den är skitjobbig ibland så har den gett mig så mycket. Den där helgen när fotot är taget var ju också så speciell, jag levde och andades löpning dygnet runt. Inte konstigt att jag ser så nöjd ut!

Det här gänget alltså, bästa ASICS FrontRunner Sverige, bästa inspirationen! 

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Njutlöpning en vanlig påsklovsonsdag

12 april, 2017

Jag skulle tvätta kläder idag. Och typ städa lägenheten. Men så var det sol ute så jag avbokade tvättstugan, stängde dörren till lägenheten bakom mig och drog ut och sprang istället. Tog en allergitablett och hoppades på det bästa. Det bästa blev helt okej, jag klarade av att andas i åtta rätt stabila kilometer. Jag tycker att man får vara nöjd med åtta kilometer under pollentyngda träd.

För skojs skull, och för att jag hade prick hela dagen på mig om jag hade behövt det bestämde jag mig för att dra till andra sidan stan idag. Jag hoppade på spårvagn 8 och hoppade av vid Botaniska trädgården. Även fast det inte är så där grönt och skönt som det snart kommer vara, så var det tillräckligt grönt och skönt för att jag skulle må rätt bra. Sprang lite genom Botaniska trädgården, och sedan upp mot Änggårdsbergen.

Efter en sådan här dag är det ändå så svårt att vara frustrerad över den orimligt stora tvätthögen och den genomskitiga lägenheten, för jag fick vara ute och njuta i sol och vår. Fattar ni? Hur länge har man inte väntat på sol och vår? Och att vara lite ledig!? Jag var så pass ostressad att jag till och med tog en kaffepaus på fiket i Botaniska trädgården, och satt och gottade mig på ute(!)serveringen en stund. Be still my heart.

Högsta möjliga betyg till första lediga påsklovsdagen alltså. Visserligen vill jag inte direkt ligga på 8 km-rundor nu, men ibland måste man bara få njutspringa också, och med handen på hjärtat lovar jag att få till ett kvalitetspass imorgon. Fast det får nog bli på löpband, för man vill ju inte reta upp pollennerven helt i onödan.

Löpning

Stockholm, jag kommer!

11 april, 2017

 

Ja, jag har ju sagt det tidigare, men det var inte förrän igår det blev hundra procent officiellt och anmälan åkte in. Om man går in på Stockholm Marathons hemsida och söker i startlistan… då hittar man mitt namn! Det är ju bananas!

Det är så klart mycket tack vare ASICS Frontrunner som jag gör detta, det är absolut inget krav att springa, men nu är det flera andra i teamet som ska göra det och tjaa… grupptryck ni vet! Haha, nej nog är jag väl nog gammal för att stå emot grupptryck, jag ser detta mer som ett positivt grupptryck. Jag har varit sugen på att öka på distansen lite, och med hela det där gänget i ryggen så känns det ju som helt rätt år att göra det.

Men hur kommer det sig egentligen att man ger sig på en sådan här sak? Alltså, om vi bortser från grupptrycket då… Hur kommer det sig att man ens blir sugen på att testa att springa ett maraton, när man har sprungit några halvor och vet hur jobbigt det är? Varför blir man sugen på mer utmaning hela tiden? Jag frågar alltså, något svar på detta har jag inte själv.

Hursomhelst. Jag firade min anmälan till Stockholm Marathon (gaah) med att ge mig ut i solen igår efter jobbet. Jag ska göra en grej till goteborg.com och deadline börjar närma sig med en faslig fart, så jag tog mig i kragen och började göra något åt det. Samtidigt började jag fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet med det där (VET ni hur svårt det är att göra film, och framförallt när man vet att riktiga människor kommer att titta på den?), men skam den som ger sig, I will make it happen!

 

Löpning

Hur ser ett pass i löpgruppen ut?

10 april, 2017

Det har trillat in några anmälningar till min löpgrupp, vilket känns så otroligt roligt! När det plingar till i mailen med en anmälan så fullkomligt spritter det i kroppen, och jag blir så inspirerad och sugen på att planera pass till andra än mig själv. Några få anmälningar till och gruppen blir av! Hur kul!!?

Idag tänkte jag ta tillfället i akt och berätta ungefär hur ett pass kan komma att se ut.

Uppvärmning och teknikträning 

Vi ses kl 18, kör en lugn uppvärmning tillsammans. Här håller alla samma lugna, jämna tempo. Efter, eller som en del av uppvärmningen kör vi 2-3 löpskolningsövningar som syftar till att förbättra löptekniken, för att få en bättre löpekonomi. Ibland kommer uppvärmningen att innehålla något slags stegringslopp så vi är riktigt redo för nästa steg av passet.

Utmaningen

När vi är ordentligt uppvärmda ger vi oss på dagens utmaning, som blir någon slags intervallträning. Kanske blir det klassiska norska intervaller, fartlek eller supertusingar. Korta intervaller eller backe. Jag har en stor bank med intervaller att välja mellan, detta kommer bli kul! Har vi lite tid över slänger vi in styrkeövningar också, för sådant kan man ju aldrig få för mycket av.

Nedjogg och avslut

När vi har kört intervalldelen av passet är vi förmodligen rätt slut, men då gäller det att inte stanna tvärt och säga tack och hej. Att varva ned efter att pass är också viktigt, precis som att värma upp. När klockan är 19 är vi tillbaka vid vår startplats. Den som vill får då stanna och stretcha ihop, annars är det tack och hej och ses nästa vecka.

Låter det här som någonting för dig?

Då är du såklart välkommen att anmäla dig! Se mer info här.

Löpning

Supertusingar

9 april, 2017

Jamen visst är det så att det gör ont när knoppar brister. Det är en ond tid när man vill ut och springa långpass i Skatås, men känner att man nog får ta till löpbandet istället. Men jag gnäller inte, det är en rätt löjlig sak att gnälla över. T.ex. är det ju så att jag kan springa, och det kan faktiskt inte alla så det är inte jättesynd om mig om jag nu får göra min löpning inomhus ett par veckor. Med tillräckligt mycket medicin kan jag säkert klämma till med några lugnare pass utomhus också, men knappast några riktiga kvalitetspass. Men snart så är väl allt som det ska vara igen.

Jag sprang på löpband häromdagen också, men det var fördömda tråkigt att bara stå och mata kilometer, så idag bestämde jag mig för att springa intervaller istället. Då händer det ju i alla fall någonting på löpbandet istället för att man bara tuggar på. Efter den här helgen hade jag ju också ett stort behov av att låta hjärnan få tänka på bara en enda sak: att ta sig igenom passet.

Supertusingar

Det fick bli ett pass jag inte har kört innan (hur kan jag inte ha gjort det?), nämligen Supertusingar. Tusingar har jag provat på någon gång, alltså att varje intervall är 1 km, men det här konceptet bryter ner tusingen lite och gör det lite, lite lättare att uthärda, och så kan man ju samtidigt våga sig på ett lite högre tempo än vid de vanliga tusingarna. En supertusing fungerar helt enkelt så här: Spring 100 meter, kort vila, 200 meter, vila, 300 meter, vila, 400 meter. Vill man kan man såklart vända på dem, börja på 400 och jobba sig nedåt. Tanken är att man ska hålla ett jämnt tempo på alla intervaller, så gå inte ut för hårt på första hundringen… det blir strax jobbigare.

Mitt pass blev så här:

2 km uppvärmning
5 tusingar (5 km)
2 km nedjogg

9 km totalt (på löpband, jösses!) och det kändes väldigt bra. Benen kändes starka och även om det såklart var jobbigt under intervallerna så kändes flåset ändå rätt bra. Jag känner verkligen den där hatkärleken gentemot intervaller som jag tror att många har. Det är skönt att ta ut sig ordentligt, och det är underbart att känna att man orkar. Och de här supertusingarna, lätt en ny intervallfavorit!

 

Löpning

Jag startar löpgrupp i Göteborg!

5 april, 2017

Livet! Det är så underligt ibland. Man vet aldrig hur det blir. Det här året har det redan hänt massor, fastän det knappt har börjat. Jag är utbildad löpcoach. Jag är ambassadör för ASICS. Nästa vecka är jag gäst i en podd om löpning, jag har ett spännande uppdrag på gång med goteborg.com och jag sitter just och skriver ett blogginlägg för att lansera en helt egen löpgrupp. Jag skrev i början av året att det här kommer bli löpningens år, och fortsätter det så här så hade jag ju verkligen rätt.

Att starta en egen löpgrupp är någonting jag knappt vågat drömma om, men nu när jag har tagit steget och utbildat mig till löpcoach så känns det som rätt läge att försöka följa mina drömmar. Jag älskar löpning, och jag vill göra mitt yttersta för att andra ska ha samma känsla. Att ta det här steget, att starta en löpgrupp (förutsatt att någon vill vara med i den då, haha) känns så himla stort för mig, och samtidigt är jag helt säker på att jag har mycket att dela med mig av!

Läs mer om löpgruppen här, eller fortsätt bara att scrolla neråt litegrann…

Vad och hur? 

Löpning i grupp enligt ett upplägg som fungerar för alla nivåer:
– Uppvärmning
– Teknik, löpskolning
– Olika slags intervaller
– Nedjogg
Du kommer också att få tips på bra övningar för att bygga upp löpstyrka.

När och var? 

Varje tisdag kl 18.00 – 19.00 med start vecka 17 till och med vecka 26.
Obs! Vecka 20 blir onsdag (pga lopp).

Samlingsplats: Skatås Motionscenter, vid klockan.
Ej hugget i sten, vissa pass kan vi eventuellt köra på andra ställen, enligt gemensam överenskommelse förstås.

Pris och anmälan

Alla 10 pass: 900 kr
Klippkort 5 pass: 500 kr
Kan tillgodose andra önskemål på antal pass till ett pris av 100 kr per pass.

Faktureras via Frilans Finans.

Anmäl dig till: ida.aspviken@gmail.com
Ange namn, personnummer, adress och mobilnummer, samt om du vill vara med på alla pass eller köpa klippkort.
Bindande anmälan.

Obs! Vid för få antal anmälda reserverar jag rätten att ställa in löpgruppen (men det hoppas vi ju inte sker va!). 

Löpning

ASICS FrontRunner i Runner’s World

3 april, 2017

Det var ju inte direkt igår man var på förstasidan på Runner’s World. Eller vänta nu, det var det ju visst! Och idag! Det hade man inte kunnat tro för fyra år sedan. Eller för ett år sedan för den delen. Eller ett par månader sedan. Ja, ni fattar.

I helgen var det några från projektet ASICS Frontrunner som sprang Premiärloppet i Stockholm (jag var dock inte en av dem), och Runner’s World var där och intervjuade gänget. I artikeln beskrivs också närmare vad projektet egentligen innebär och vad vi gjorde på vår kickoff, så in och läs om du är lite nyfiken på det. Hur funkar det till exempel att ha både motionärer och elit i samma projekt?

→ Första mötet med team ASICS FrontRunner

Själv tycker jag fortfarande att det är rätt galet att de valde mig bland alla sökande, och jag är så tacksam. Har verkligen fått en stor inspirationsboost i och med detta, och mitt mål framöver är att försöka förmedla den till andra genom bloggen och instagram. Hoppas verkligen att jag lyckas med det, för att andra ska känna inspiration och löparglädje är ju faktiskt någonting jag verkligen, verkligen vill. Det bästa är ju om andra också får uppleva den där underbara känslan jag får av löpning. Sedan att löpning verkligen suger ibland, det är ju någonting man får leva med… Det bästa är att det alltid går över och blir underbart igen.

Löpning

Återhämtningssöndag och springfotolek

2 april, 2017

Det blev ju en rätt intensiv (lång)helg. Åkte till Stockholm på torsdag, gick löpcoachutbildning fredag och lördag. Hem på lördag kväll, och hemma hos mig var det fullt hus och det dracks cava ända in på småtimmarna. Vaknade ändå pigg och glad och så där idag, och hur kan man egentligen annat efter en sådan energigivande helg? Efter en fika på stan, och efter att ha vinkat av mor och far som har lånat min lägenhet lite i helgen, så kände jag ett enormt behov av att ge mig ut och rensa hjärnan en aning. Och hur gör man det bättre än med löpning?

Jag hade lite träningsvärk efter gårdagen, som ju innehöll väldigt många praktiska moment i löpcoachkursen. Vi hann testa ett gäng olika slags intervaller, och på det lite styrketräning och löpskolning och allt vad det var, så visst fick kroppen sitt igår! Men en lugn liten återhämtningsjogg skadar ju aldrig. Jag såg det som en chans att både rensa huvudet, springa lite och så en gång för alla hitta rätt inställningar på GoPro-kameran för att få till schyssta löpbilder. Jag har varit så himla besviken på den och tyckt att den inte lyckas fånga en i farten, men nu tror jag att jag kanske har hittat en inställning som funkar… Eller, jag ska nog testa en annan sak också, men jag tror att jag har hittat det. Det var alltså jag, och inte kameran som var problemet…

Jag var ju såklart inte i mitt livs form idag, men det gör inget. Man varken kan eller ska maxa jämt, och det är faktiskt väldigt skönt att ge sig ut på en löprunda och känna att det enda man ska prestera är att lunka framåt en bit. Det blev en tur på runt 5 km, och det var skönt! Älskar att springa. Jag älskar att försöka prestera, att springa lopp. Jag älskar också en vanlig liten söndagslunk. Perfekt avslut på en perfekt vecka! Nu laddar jag om för en ny träningsvecka som förhoppningsvis kommer att bli rätt tuff. Ser fram emot att träna riktigt mycket, att pressa mig själv lite. Det känns ju också som att det är dags att lägga i en extra växel, för tiden går snabbt och rätt vad det är så ska man springa både halv- och helmaraton.

Löpning

Jag är certifierad löpcoach!

1 april, 2017

Jaha, här sitter jag och är plötsligt certifierad löpcoach. Alltså, jag! Jag som hatade löpning tills för ungefär fyra år sedan, nu har jag plötsligt utbildat mig till löpcoach!

Jag har faktiskt närt den här drömmen ett tag, men det var inte förrän Mari frågade om jag inte skulle följa med till Stockholm och gå en utbildning hos Urban Tribes som jag faktiskt tog tag i saken. Så perfekt att få göra det med någon man känner, och i slutändan så hakade ju även Emma och Mikaela på, så himla roligt! Jag kommer garanterat berätta mycket, mycket mer om allt jag har lärt mig i helgen, men i korta drag:

Dag 1: Teori

Teori hela dagen. Vi lärde oss om allt fysiologi till hur man kan lägga upp pass, till att analysera pulskurvor och varför det är viktigt med löpskolning. När dagen var slut var jag rätt mör i huvudet, men sjukt nöjd över att ha lärt mig så mycket nytt.

Dag 2: Praktik

Vi startade dagen med tre timmar ute i en park där vi blandande diskussioner om coachande och praktiska övningar. De timmarna flög iväg, och de var otroligt givande. Förutom att få konkreta tips på hur ett pass med en löpgrupp kan se ut och faktiskt utföra det passet (om än i lite förkortad form) fick vi också bra tips på vad man ska tänka på när man springer på flacken samt uppför och nedför. Efter lunch höll vi till inomhus och jobbade med löpstyrka och löpskolning.

Kort sagt: en grymt lärorik kurs, värd varenda krona! Det känns helt galet att jag faktiskt skulle kunna börja löpcoacha grupper nu, men framförallt så tar jag med mig väldigt mycket till min egen löpning. Ni vet ju alla att jag älskar att springa, och vill lära mig så mycket möjligt om det. Vilken pepp och inspiration jag känner inför min egen träning nu! Och nu kan jag också ge råd till folk utan att säga ”fast jag vet inte säkert, jag är ju inte utbildad…”. För nu är jag ju det! Certifierad löpcoach, smaka på det!

Löpning Lopp

Varvetmilen 2017 – lopprapporten!

26 mars, 2017

Vaknar på morgonen och känner mig lite förvirrad, har för mig att jag skulle göra någonting särskilt idag. Det tar några sekunder, men sedan kommer jag på att det ju är dags för lopp! Får lite panik och tror att jag har försovit mig, men jag hinner äta min gröt och dricka mitt kaffe i lugn och ro innan jag åker iväg till Frihamnen för dagens Varvetmilen.

Jag känner mig lite oväntat nervös. Jag brukar inte vara särskilt nervös inför lopp, men det suger lite i magen. Säkert är det väl för att min plan hela tiden har varit att persa på milen på detta lopp, och nu är dagen kommen, och inte tusan vet jag om jag är i bra nog form för ett nytt personbästa. Varför sätter jag sådana krav på mig själv? Har kollat upp vilket tempo jag behöver hålla för att det ska gå vägen (5.30/km) och det känns faktiskt rätt snabbt. Jag får helt enkelt ställa in mig på att det här kommer bli sjukt jobbigt, inga fem kilometers uppvärmning och sedan öka liksom…

Hämtar nummerlappen, lämnar in väskan och ställer mig i världsrekordslång toakö (sådan som det alltid är på lopp). Ställer mig sedan långt bak i startledet och plötsligt är vi iväg. Ställde mig uppenbarligen för långt bak i startledet, för det går långsammare än jag vill och jag blir frustrerad. Tänker att det kanske är bra att det inte är supertempo så att jag håller igen lite i starten, men kommer på att jag ju inte ska hålla igen. Jag ska ju i princip maxa en hel mil. Så jag börjar kryssa och springa om folk, tittar på klockan och tänker att jag springer i ett tempo jag aldrig kommer orka hålla hela loppet. Funderar på att sakta ner men tänker att det får bära eller brista. Hur ska jag någonsin kunna persa om jag inte vågar chansa lite? Tänker på att det står Don’t run, fly! på min rygg och plockar ganska många ryggar. Känner mig stark!

Man kan ju inte säga att det här loppet går på världens mest inspirerande bana. Två varv i Frihamnen, en äkta flack asfaltsbana. Givetvis blåser det alltid när man är där vid vattnet, men idag är det faktiskt inte så farligt, det går att värja sig genom att bara vrida huvudet lite. Och jag blir rätt pepp när jag springer på hamnsidan och ser stora delar av Göteborg, Göteborg gör mig glad och jag kikar upp mot Göta Älvbron och drömmer om Göteborgsvarvet. Efter ett varv håller jag fortfarande samma tempo och nu är det ju bara att börja räkna ner kilometerna. 5,4,3… bara 2 kvar, det kan man ju göra i sömnen, en enda sväng kvar innan målrakan…

I mål! I mål på 53.56 och nytt personbästa på milen! Med råge! Kapade 1 minut och 17 sekunder från mitt förra pers (som jag har levt med i typ två år, förra året var inte ett bra år för milen). Börjar genast fundera på om jag hade kunnat göra något annorlunda för att få en bättre tid, men skjuter snabbt bort de tankarna. Persade ju! Det var ju målet! Jag gjorde det!

Senare på instagram berättar en tjej att hon hade sett trycket på min rygg, Don’t run, fly! och börjat en hemlig tävling mot mig (eller min rygg då), vilket gjorde att hon också persade. Fatta hur kul att kunna sporra någon så! Nu måste jag ju alltid ha den tröjan på mig när jag springer lopp. Dubbel glädje, liksom. Ja, vilken dag, vilket lopp. 5.24-tempo i en hel mil, det trodde jag inte att jag hade i mig… Och ännu viktigare än det: jag kände mig stark och mitt trilskande knä sa inte ett ord. Vilken underbar start på denna säsong! Och även om resten av säsongen blir skit, så har jag faktiskt ändå persat på milen. Check.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Dags för Varvetmilen!

26 mars, 2017

Det är bara två veckor sedan jag sprang lopp, och idag är det dags igen! På agendan står Varvetmilen, tidigare känt som Göteborgsvarvets seedingslopp. 10 km i Frihamnen här i Göteborg, tillika två varv på en relativt oinspirerande men flack bana. Det är dessutom fint väder, bra temperatur, inte för blåsigt. Utsikterna för att persa på milen borde således vara rätt bra. Fast jag vet inte jag… Sånt där vågar man ju aldrig riktigt hoppas på, det känns som att det kan gå hursomhelst. Det är alltid så mycket som spelar in. Jag kanske får håll. Eller ont i knät. Eller pollenchock. Eller så vägrar pannbenet att jobba med mig, det är ju faktiskt skitjobbigt att typ maxa en hel mil.

Den som lever får se. Snart drar jag i alla fall. Ska bara välja skor först. Hårt liv. Och för den som tycker att jag är helt köpt av Asics, det är inte sant, merparten av skorna nedan har jag faktiskt köpt av Asics, och inte tvärtom. Så nu vet vi det. Hursom så lutar det nog åt att jag springer med Noosa FF (de svartgröna skönheterna), sprang med dem häromdagen och de var riktigt sköna. Jamen okej, nu ska jag göra mig klar. Äta gröt och ägg och dricka kaffe. Vi ses på andra sidan!

%d bloggare gillar detta: