Browsing Category

Löpning

Löpning

Jag är certifierad löpcoach!

1 april, 2017

Jaha, här sitter jag och är plötsligt certifierad löpcoach. Alltså, jag! Jag som hatade löpning tills för ungefär fyra år sedan, nu har jag plötsligt utbildat mig till löpcoach!

Jag har faktiskt närt den här drömmen ett tag, men det var inte förrän Mari frågade om jag inte skulle följa med till Stockholm och gå en utbildning hos Urban Tribes som jag faktiskt tog tag i saken. Så perfekt att få göra det med någon man känner, och i slutändan så hakade ju även Emma och Mikaela på, så himla roligt! Jag kommer garanterat berätta mycket, mycket mer om allt jag har lärt mig i helgen, men i korta drag:

Dag 1: Teori

Teori hela dagen. Vi lärde oss om allt fysiologi till hur man kan lägga upp pass, till att analysera pulskurvor och varför det är viktigt med löpskolning. När dagen var slut var jag rätt mör i huvudet, men sjukt nöjd över att ha lärt mig så mycket nytt.

Dag 2: Praktik

Vi startade dagen med tre timmar ute i en park där vi blandande diskussioner om coachande och praktiska övningar. De timmarna flög iväg, och de var otroligt givande. Förutom att få konkreta tips på hur ett pass med en löpgrupp kan se ut och faktiskt utföra det passet (om än i lite förkortad form) fick vi också bra tips på vad man ska tänka på när man springer på flacken samt uppför och nedför. Efter lunch höll vi till inomhus och jobbade med löpstyrka och löpskolning.

Kort sagt: en grymt lärorik kurs, värd varenda krona! Det känns helt galet att jag faktiskt skulle kunna börja löpcoacha grupper nu, men framförallt så tar jag med mig väldigt mycket till min egen löpning. Ni vet ju alla att jag älskar att springa, och vill lära mig så mycket möjligt om det. Vilken pepp och inspiration jag känner inför min egen träning nu! Och nu kan jag också ge råd till folk utan att säga ”fast jag vet inte säkert, jag är ju inte utbildad…”. För nu är jag ju det! Certifierad löpcoach, smaka på det!

Löpning Lopp

Varvetmilen 2017 – lopprapporten!

26 mars, 2017

Vaknar på morgonen och känner mig lite förvirrad, har för mig att jag skulle göra någonting särskilt idag. Det tar några sekunder, men sedan kommer jag på att det ju är dags för lopp! Får lite panik och tror att jag har försovit mig, men jag hinner äta min gröt och dricka mitt kaffe i lugn och ro innan jag åker iväg till Frihamnen för dagens Varvetmilen.

Jag känner mig lite oväntat nervös. Jag brukar inte vara särskilt nervös inför lopp, men det suger lite i magen. Säkert är det väl för att min plan hela tiden har varit att persa på milen på detta lopp, och nu är dagen kommen, och inte tusan vet jag om jag är i bra nog form för ett nytt personbästa. Varför sätter jag sådana krav på mig själv? Har kollat upp vilket tempo jag behöver hålla för att det ska gå vägen (5.30/km) och det känns faktiskt rätt snabbt. Jag får helt enkelt ställa in mig på att det här kommer bli sjukt jobbigt, inga fem kilometers uppvärmning och sedan öka liksom…

Hämtar nummerlappen, lämnar in väskan och ställer mig i världsrekordslång toakö (sådan som det alltid är på lopp). Ställer mig sedan långt bak i startledet och plötsligt är vi iväg. Ställde mig uppenbarligen för långt bak i startledet, för det går långsammare än jag vill och jag blir frustrerad. Tänker att det kanske är bra att det inte är supertempo så att jag håller igen lite i starten, men kommer på att jag ju inte ska hålla igen. Jag ska ju i princip maxa en hel mil. Så jag börjar kryssa och springa om folk, tittar på klockan och tänker att jag springer i ett tempo jag aldrig kommer orka hålla hela loppet. Funderar på att sakta ner men tänker att det får bära eller brista. Hur ska jag någonsin kunna persa om jag inte vågar chansa lite? Tänker på att det står Don’t run, fly! på min rygg och plockar ganska många ryggar. Känner mig stark!

Man kan ju inte säga att det här loppet går på världens mest inspirerande bana. Två varv i Frihamnen, en äkta flack asfaltsbana. Givetvis blåser det alltid när man är där vid vattnet, men idag är det faktiskt inte så farligt, det går att värja sig genom att bara vrida huvudet lite. Och jag blir rätt pepp när jag springer på hamnsidan och ser stora delar av Göteborg, Göteborg gör mig glad och jag kikar upp mot Göta Älvbron och drömmer om Göteborgsvarvet. Efter ett varv håller jag fortfarande samma tempo och nu är det ju bara att börja räkna ner kilometerna. 5,4,3… bara 2 kvar, det kan man ju göra i sömnen, en enda sväng kvar innan målrakan…

I mål! I mål på 53.56 och nytt personbästa på milen! Med råge! Kapade 1 minut och 17 sekunder från mitt förra pers (som jag har levt med i typ två år, förra året var inte ett bra år för milen). Börjar genast fundera på om jag hade kunnat göra något annorlunda för att få en bättre tid, men skjuter snabbt bort de tankarna. Persade ju! Det var ju målet! Jag gjorde det!

Senare på instagram berättar en tjej att hon hade sett trycket på min rygg, Don’t run, fly! och börjat en hemlig tävling mot mig (eller min rygg då), vilket gjorde att hon också persade. Fatta hur kul att kunna sporra någon så! Nu måste jag ju alltid ha den tröjan på mig när jag springer lopp. Dubbel glädje, liksom. Ja, vilken dag, vilket lopp. 5.24-tempo i en hel mil, det trodde jag inte att jag hade i mig… Och ännu viktigare än det: jag kände mig stark och mitt trilskande knä sa inte ett ord. Vilken underbar start på denna säsong! Och även om resten av säsongen blir skit, så har jag faktiskt ändå persat på milen. Check.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Dags för Varvetmilen!

26 mars, 2017

Det är bara två veckor sedan jag sprang lopp, och idag är det dags igen! På agendan står Varvetmilen, tidigare känt som Göteborgsvarvets seedingslopp. 10 km i Frihamnen här i Göteborg, tillika två varv på en relativt oinspirerande men flack bana. Det är dessutom fint väder, bra temperatur, inte för blåsigt. Utsikterna för att persa på milen borde således vara rätt bra. Fast jag vet inte jag… Sånt där vågar man ju aldrig riktigt hoppas på, det känns som att det kan gå hursomhelst. Det är alltid så mycket som spelar in. Jag kanske får håll. Eller ont i knät. Eller pollenchock. Eller så vägrar pannbenet att jobba med mig, det är ju faktiskt skitjobbigt att typ maxa en hel mil.

Den som lever får se. Snart drar jag i alla fall. Ska bara välja skor först. Hårt liv. Och för den som tycker att jag är helt köpt av Asics, det är inte sant, merparten av skorna nedan har jag faktiskt köpt av Asics, och inte tvärtom. Så nu vet vi det. Hursom så lutar det nog åt att jag springer med Noosa FF (de svartgröna skönheterna), sprang med dem häromdagen och de var riktigt sköna. Jamen okej, nu ska jag göra mig klar. Äta gröt och ägg och dricka kaffe. Vi ses på andra sidan!

Löpning

Film-och-foto-fartlek

25 mars, 2017

Som jag sa har jag denna vecka varit lite stressad över ett knä som inte riktigt har känts normalt. Jag är rädd för att bli skadad, det hade varit så himla typiskt, och särskilt just denna säsong då jag bl.a:

  • ska utbilda mig till löpcoach
  • ska leda en löpargrupp
  • ska persa på milen
  • ska springa mitt första maraton
  • har blivit en del av ASICS Frontrunner
  • ska springa långlopp i fjällen

Nej, en skada ligger så sjukt långt ner på önskelistan att jag kan börja gråta bara jag tänker på det.

Efter att inte ha sprungit någonting sedan i måndags var jag igår såklart sugen på att testa, se om det kändes någonting i knät. Det var ju också så sjukt fint väder, och jag som slutar tidigt på fredagar… Den perfekta dagen att köra lite Skatås! Eftersom syftet bara var att komma ut och testspringa lite bestämde jag mig för att ta med min GoPro-kamera och testfilma lite löpning från olika vinklar till ett sjukt roligt uppdrag jag har fått i samarbete med en stad som vi alla älskar (kommer såklart att berätta mer om detta!). Därför blev detta löppass något av en foto-film-fartlek. Alltså, springa lite, stanna och filma, springa några steg till, ställa kameran någon annanstans. Helt klart en rolig och lekfull slags träning, om inte annat! Resultatet av bilderna blev ju knappast vad jag hade hoppats, men övning ger färdighet och man lär sig av sina misstag.

Man kan ju inte säga annat än att GoPro-kameran är en jävligt rolig leksak. Jag har alltid gillat att leka med foto och film, även om jag aldrig blev särskilt bra på det, och jag tycker fortfarande att det är sjukt roligt. Igår testade jag dessutom för första gången att ta med ett litet stativ, så kallat Gorillapod. Det är faktiskt väldigt bra, man kan liksom fixa och forma och just igår tänkte jag inte på det, men man hade ju t.ex. kunnat rulla fast den i träd och fått coola bilder uppifrån. Får testa det nästa gång… Ni ser, man lär sig lite varje gång! Det där stativet är förresten inte särskilt dyrt heller, tror jag köpte det för typ 200 på Clas Ohlsson. Funkar perfekt med mobiltelefon också såklart.

Och löpningen och knät då, kanske ni undrar? Jomen, det kändes helt okej. Alltså, det kändes inte helt bra men det kändes helt okej. Jag skulle definitivt inte våga ge mig ut på ett långpass idag, men jag har ändå hopp om framtiden. Det kändes ju inte jättebra att rusa i full fart i nedförsbacke, så jag ska absolut vara lite försiktig. Dock att tanken är att jag ska maxa på 10 km imorgon då det är dags för Varvetmilen, och det känner jag mig i ärlighetens namn lite smått orolig för. Men just nu kan jag inte göra annat än att vänta och se. Idag känns knät absolut ingenting, men vem vet hur det känns om jag skulle springa? Nåväl, idag rör jag mig minimalt och hoppas att prick allt är som det ska vara imorgon.

Vill du se riktigt misslyckade bilder från denna GoPro-lekstuga kan du alltid kolla in min sida på Instagram

 

Löpning

Fredagsfeeling och ett löfte

24 mars, 2017

Det var inte jättejobbigt att ropa ”Trevlig helg!” till kollegorna 10:22 och gå ut i solen för att cykla hem. Älskar fan fredagar. Älskar vår! Visst känns livet lite, lite lättare nu än det gjorde för en månad sedan eller två?

En sak som är lite jobbigare är att mitt knä har bråkat i veckan. Vet inte alls varför, men jag tar minsta smärta på allvar och därför har det blivit lugnt med löpträningen den här veckan. Men det känns mycket bättre nu, så jag ska försöka mig på en lugn löprunda strax för att se hur det känns. Egentligen hade jag ju tänkt formtoppa inför söndagens lopp denna vecka, men sådana där känningar ska man som sagt ta på allvar. Förhoppningsvis var det falskt alarm, för det ju vore så jävla typiskt om man skulle skada sig just denna säsong då det händer så mycket roligt i löparväg för min del. Först och främst ut och springa idag, sedan får vi se vad nästa steg blir, beroende på hur det känns.

Oavsett om det var falskt alarm eller ej, så är det ju alltid en ögonöppnare när man får ont någonstans. Därför lovar och svär jag nu på att jag ska ta tag i styrketräningen. Kom ihåg var ni läste det först! Jomen allvarligt, jag ska faktiskt göra det. Även om jag inte orkar pallra mig till gymmet så får jag göra det hemma. Jag har allt som behövs: min kropp, en matta, kettlebells och ett par hantlar. Det kommer man sjukt långt med.

Löpning

Tillbaka till verkligheten och intervallmåndag

21 mars, 2017

Helgen som gick känns redan långt borta. Hände den ens? Jag menar, jag vaknade av alarmet klockan 6 igår och åkte till jobbet precis som vanligt. Rätt ut ur bubblan och in i verkligheten igen. Men det finns fördelar med vardagen också. Som intervallmåndag till exempel!

Veckans intervallmåndag

2 km uppvärmning
8 x 500 meter (med ca 30 sek ståvila mellan varje intervall)
1 km nedjogg

Man kan sammanfatta genom att säga att det blev ett rejält svettigt pass. Jag hade egentligen bara tänkt springa 6 intervaller, men fick otroligt nog feeling och körde två extra. Men det är klart, jag är ju löphög efter helgen, så det gäller att smida medan järnet är varmt och så vidare.

De här 500 meters- intervallerna har blivit något av en favorit hos mig. Tycker de är precis lagom långa. Så pass korta att man kan ta ut sig riktigt ordentligt, men ändå så långa att man får tänka till hur man ska lägga upp det med tempo och vila och dylikt. Idag körde jag samma tempo på de första fyra intervallerna, och sedan ökade jag lite för varje intervall på de sista. Var nere i 4:36 på den sista femhundringen, och det är sjukt snabbt för att vara jag alltså.

Förresten, en sak jag tänkte på tidigare. En fördel med att lägga upp sina intervaller så att man springer en viss sträcka istället för en viss tid är att ju snabbare man springer, desto snabbare blir man klar. Det var nog därför jag ökade på sista intervallen, för att jag ville att det skulle vara över… Jag menar, springer man 2-minutersintervaller spelar det ju ingen roll om man ökar tempot, man måste ändå hålla på lika länge, och det blir dessutom jobbigare. Ehh, latmasken i mig som funderar lite logiskt…

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Fitnesscoachens löparskola

20 mars, 2017

Som ni vet är jag snart utbildad löpcoach. Anmälde mig till utbildningen mest för att få lära mig mer om det jag för tillfället gillar mest: löpning. att leda löpgrupp var inget som jag hade tänkt göra prick nu, men ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag har tidigare coachat ungdomar i löpning. Det var så himla roligt och alla deltagare fixade att springa milen efter tio veckor. I vår kommer jag återigen att löpcoacha en grupp, men denna gång är det vuxna människor som ska coachas. Ett av målen är detsamma: att kunna springa milen efter tio veckor. Gruppen riktar sig till nybörjare som har lite eller ingen erfarenhet av löpning, men nu är sugna på att komma igång med det. Hoppas att det är många som vill vara med!

Vad?
Fitnesscoachens löparskola, steg 1

För vem?
Alla som vill komma igång med löpning, du behöver inte ha tagit ett enda löpsteg innan.

Var och när?
Kviberg i Göteborg, onsdagar klockan 18-19

Hur länge?
Tio veckor, med start vecka 14

Vad får du?
Träning en gång i veckan samt träningsprogram för att kunna träna hemma, en t-shirt, vattenflaska, träningshäfte fullt med övningar, och tillgång till peppig Facebookgrupp. Träningarna är uppbyggda efter ett program utvecklat av grymma Madeleine Rybeck. Det kan inte bli dåligt.

Prova-på-pass vecka 13

Om du är nyfiken men inte riktigt säker, kom på ett prova-på-pass tisdag 28 mars klockan 18.00 på Heden här i Göteborg. Självaste grundaren, Madeleine, kommer att hålla i passet och jag kommer såklart också vara där och springa lite. Passet är helt kostnadsfritt men du måste anmäla dig till info@fitnesscoachen.com, och debiteras 300 spänn om du inte dyker upp (fast varför skulle du inte vilja dyka upp?). Hoppas att vi ses där!

–> Läs mer och anmäl dig till löparskolan här. 

 

Löpning

Kickoff med Asics Frontrunner Sweden

19 mars, 2017

Jaha, här sitter jag på tåget mot Göteborg efter en episk helg i Stockholm. Försöker sortera mina tankar, men det går sådär. Jag är bara så sinnessjukt jävla (pardon my French) glad och stolt över att få vara en del av Asics Frontrunner. Jag förstår fortfarande inte hur de kunde välja mig bland 2500 sökande. Jag, en helt vanlig himla motionär. Men jag är beyond tacksam. Och gänget de valde ut till teamet, har inspirerats av dem på instagram den senaste tiden, och det var grymt att få träffa dem på riktigt också. Har haft så roligt med alla, de är alla så så fina människor. Och att få vara lagkamrat med stjärnor som Jonas Buud, Lisa Nordén och David Nilsson. fattar ni hur snabba de är eller!? Och Sanna Hed, som ledde morgonyogan imorse, namaste osv. Är inspirerad av dem, och prick alla andra, såklart även hjärnorna bakom hela projektet. Jag vet att det låter lite Halleluja över det hela, men alltså… det är faktiskt lite så.

Hur sammanfattar jag den här helgen i ett inlägg så kort att folk faktiskt orkar läsa det? Punkter brukar ju fungera ganska bra, så här kommer helgen lite kort i punktform:

Yasuragi Spahotell – väl värt ett besök. Lite besvärligt att ta sig dit från Stockholm, fast lyckades ju åka både tunnelbana, buss och buss och hittade rätt. Ingenting är omöjligt!

* Har förmodligen aldrig varit så här löpinspirerad förut, fick liksom nörda ner mig i detta med 25 likasinnade en hel helg.

* Fick föreläsning av naprapat tillika Asics frontrunner om att träna utan att skada sig, och fick dessutom höra massa av hans kloka tankar om stretching och andra myter.

* Har sprungit i grupp med de där grymma löparna. Lätt långsammast, och lätt mest halvdöd efteråt, men av någon jävla anledning sjukt motiverande grej…

* Har sjungit karaoke (!) så mycket att jag på riktigt tappade rösten ett tag.

* Har varit uppe på tooook för länge och sovit alldeles för lite, men ändå tagit mig upp till en fantastisk morgonyoga med grymma Sanna Hed (följ @runsannarun på instagram)

* Har fått lära mig ett superenkelt knep för att se vilket löpsteg folk har (och det krävs inte att man betalar massa pengar för löpanalys, eller ens springa och filma på löpband…). Och vet äntligen att jag springer neutralt och alltså att jag ska springa i neutral löpsko. Ändå värt att veta så där fyra år efter jag börjat springa…

* Har varit på skrattmeditation! Alltså seriöst… Ho ho Ha ha ha. Om det inte får ett eget blogginlägg framöver så säger jag det nu: det är bland det märkligaste jag har gjort.

* Jamen framförallt har jag ju fått lära känna en massa bra människor, och det känns som att vi redan har hittat en fin gemenskap. Helt säker på att de kommer vara en anledning till att jag lyckas med mina löpmål framöver…

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Mot Stockholm och kickoff med Asics Frontrunner

17 mars, 2017

Vi vet alla att tiden går fort som ett spjut. Det är nämligen redan (!) den 17 mars och dags att åka till Stockholm för kickoff med Asics Frontrunner. Det är faktiskt snart en hel månad sedan det blev officiellt att jag är en del av det gänget, och då kändes det som lång tid till kickoffen. Och nu är jag alltså redan på väg dit! Det ska bli så roligt att träffa alla, känns ju redan som att man har lite koll på dem eftersom vi har kunnat stalka varandra i sociala medier ett tag.

Vi kommer att hålla till på ett japanskt spa utanför Stockholm och jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre ställe att spendera helgen på. Spa är ju rätt lovely, och förutom själva spa:andet så tror jag att det kommer bli en sjukt inspirerande helg då jag får träffa alla de där löpfrälsta människorna.

Programmet kör igång med frukostmingel tidigt på lördag och avslutas på söndag eftermiddag och innehåller godbitar som yoga, skoskola, workshop, föreläsning om hur man förebygger skador och så en hel del annat. Mest spänd är jag nog på programpunkten Skrattmeditation, kan ju inte bli annat än roligt (haha) tänker jag.

Om du vill hänga med i helgen, följ mig gärna på Instagram (@traningsblogga).

Löpning

Efter arton utvecklingssamtal springer man inte intervaller

14 mars, 2017

Idag hade vi utvecklingssamtalsdag på jobbet. Jag tror jag hann med runt 17-18 samtal. Från 8 till 18:20 satt jag. Det är ganska trevligt, och tiden går fort, men man är något mör när man kommer hem… Att då gå till gymmet i någon slags tro på att få till ett bra intervallpass, det var kanske lite naivt.

Men min tränings/bloggfilosofi tillåter, eller nej, kräver (!) att jag delar med mig av skitnödiga träningspass likväl som magiska långpass i solsken. Hur skulle folk annars veta att min träning också är skit ibland, hur trovärdig skulle jag vara då?

Alltså. Kommer hem från jobbet vid 19. Har suttit i möte i runt 9-10 timmar. Visserligen ätit lite lunch, men främst överlevt dagen på kaffe och godis. Tror att jag ska kunna springa intervaller. Går till gymmet. Ställer mig på löpbandet. Värmer upp i 2 km. Långsamt, långsamt. Ja, enligt displayen på löpbandet i alla fall. Enligt mina ben går det i en rasande fart. Försöker öka farten på bandet till en rimlig 1-minutsintervallfart. Håller fan på att ramla av bandet. Drar ner tempot rejält. Tunga ben. Herregud tror aldrig mina ben har varit så tunga förut? Efter 3 km ger jag upp och går hem. Känner mig som ett misslyckande, vem går från gymmet efter en uppvärmning liksom?

Den här träningsveckan har verkligen inte börjat bra. Måndagsintervallerna blev inställda pga pollenchock (ja, du läste rätt!), och så detta idag. Jaja, imorgon är en annan dag, osv. Och vad gör ett misslyckat intervallpass om hundra år?

En gång när benen inte var så tunga. 

Löpning

Laddar om för nästa lopp

13 mars, 2017

Men ja! Tror jag hamnade i någon slags försenad runner’s high efter helgens lopp, plötsligt fick jag ett sådant sug efter att springa fler lopp! Jag tror att jag har tränat rätt bra senaste tiden, och jag är sugen på att testa mig själv på fler lopp. Vilken tur att det bara är knappt två veckor till nästa då… Dags att ladda om för nytt alltså!

Om Vårtävlingarna då var en slags uppvärmning, en kul grej, ett startskott för säsongen, så är VarvetMilen ändå någonting som jag vill satsa ordentligt på. Jag kommer såklart inte att springa den så snabbt att jag kan seeda upp mig flera grupper på Göteborgsvarvet, men det hade varit så satans kul att få persa på milen! Sätter ju ingen press på mig själv eller så…

Varvetmilen som alltså är seedingsloppet inför Göteborgsvarvet går av stapeln här i Göteborg den 26 mars. Knappt två veckor kvar alltså. Eftersom jag åker till Stockholm nu till helgen kommer det förmodligen inte bli tid till något långpass den här veckan, men det passar ju ändå rätt bra i tiden; får satsa på korta, snabba pass fram till seedingsloppet. Springa intervaller och hoppas att jag kan kapa några sekunder på min miltid. That’s the dream! (Fast jag vet, jag vill gärna få till ett långpass i veckan ändå… men när?)

Och hur mycket längtar jag inte till Göteborgsvarvet då? 

Jamen, allvarligt. När jag anmälde mig till årets varv var jag faktiskt ganska tveksam. Tänkte att jag ville testa på något annat istället. Men hur tänkte jag då? Jag kan givetvis springa både Varvet och testa andra saker, herregud. Och nu längtar jag verkligen till Göteborgvarvet. Faktiskt så mycket att jag känner att jag skulle kunna springa det om en vecka typ. Det ska bli så jäkla kul! 68 dagar kvar idag.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
%d bloggare gillar detta: