Browsing Category

Resa

Resa

Mountains are the monuments of the world

7 augusti, 2017

Mountains are the monuments of the world

Jag älskar min kropp. Jag gör faktiskt det. Alltså, jag älskar att den orkar saker! Det gjorde den inte för några år sedan, men med lite vilja går det uppenbarligen att ändra på sådana saker. Jag är ju fortfarande den lataste människan i världen när det gäller vardagsmotion, men det är ju någonting annat… hrmm…

Hursom. Dagen efter att jag hade slitit mig igenom Salomon 27K hade jag, Mari och Katrin bokat dejt i fjällen. Jag menar, man är ju inte så ofta i Åre så man får ju liksom passa på. Visst vaknade jag med en hel del träningsvärk den dagen, men sådant blir ju nästan alltid bättre när man rör sig, så sagt och gjort.

Katrin hämtade upp oss på Holiday club där vi bodde de här dagarna, vi åkte en bit och sedan började vi traska. Till en början hittade vi inte leden, så det blev en hel del obanad terräng, blöta fötter, väja för lera och dylikt, men då blev det ju bara lite mer äventyr, hehe, och vem har inte haft blöta och leriga fötter någon gång (eller dagen innan)? Efter ett tag kom vi upp på leden och när vi gått en bit kände vi oss hungriga. Katrin hade med sig sitt kök och vi bjöds på god mat med världsklassig utsikt. Bättre restaurang är nog svår att hitta!

Ja, vilken helg och vilken upplevelse den där långhelgen i Åre blev. Jag är så himla glad över att jag åkte och körde loppet (och fick andra upplevelser på köpet också) trots att jag var ganska nära på att dra mig ur det hela, bara för att det inte blev som vi kanske hade tänkt från början. Under loppet lärde jag mig att jag har ett jävla pannben någonstans därinne, och resten av resan var ju också topp, med massa natur och sjukt god mat och trevligt häng. Tänk va, hade jag inte upptäckt för fyra år sedan att jag inte orkade springa till spårvagnen, då hade jag gått miste om allt detta!

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Resa

Här sitter jag och reser

1 augusti, 2017

Jag har påbörjat den långa färden hem till Göteborg. Tåg från Åre till Östersund, flyg till Stockholm, ett antal timmar på Arlanda och så är jag förhoppningsvis hemma i min lägenhet runt midnatt eller liknande. De senaste dagarna har känts som en halv evighet, pga fyllda med så mycket som jag inte brukar göra i vanliga fall. Så många upplevelser på så kort tid liksom. Och den som känner mig vet att jag aldrig riktigt har varit en friluftsmänniska, men nu har jag fått naturupplevelser utöver det vanliga.

Loppet i sig var ju en helt galen grej, jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska kunna sammanfatta det i ett blogginlägg. Men en racerapport kommer såklart, fast ni får kanske ge er till tåls en liten stund till. Men jag har ju inte bara kört lopp, utan också hängt med Mari och Katrin och bott på urfina Holiday Club, tränat på gym med utsikt över fjällen, spa:at, traskat runt i fjällen och ätit massa gott. Mer om allt kommer! Ni kommer säkert hinna bli less på Åre innan jag har bloggat klart om det.

Men en sak i taget. Nu måste jag äta innan min nästa flight. Men varsågoda för livstecken från mig i alla fall.

Utsikten från vårt rum på Holiday Club.

Resa

Juni var bra

4 juli, 2017

Min juni var så himla bra och händelserik. Kanske var det därför jag blev lite deppig när juli kom, för att allt det där roliga som jag hade sett fram emot plötsligt var över? Nåja, jag har fortfarande roliga saker kvar i sommar, men juni var verkligen vinstlotten, inte minst i löparlivet.

Stockholm Marathon

Juni månad inleddes med en resa till Stockholm och mitt allra första (men säkerligen inte sista) maraton! Vilken helg det var. Förutom att springa loppet fick jag hänga med mina underbara lagkompisar i Asics FrontRunner och bara det är ju hur kul som helst, och så att toppa det med att klara av någonting som jag faktiskt inte ens hade hunnit börja drömma om, pga trodde att det var så himla omöjligt. Man klarar verkligen mer än man tror!

Foton: Luca Mara

Neuss, Tyskland

Redan helgen därpå fick jag göra en annan kul grej med Asicsgänget, nämligen åka till Neuss i Tyskland för tidernas första internationella ASICS Frontrunner-träff. En hel helg tillsammans 150 likasinnade, med olika roliga träningspass, inspirerande föredrag och härligt häng. Dessutom sprang vi ett lopp där jag till och med lyckades persa på 5 km! Tråkigare helger har man ju genomlidit.

Och sist men inte minst: Spanien

Som att inte allt det där vore nog så toppade jag juni månad med att inleda min semester med 1,5 vecka i Spanien. Massa promenader, lite spring, otroligt lata dagar på stranden och ganska mycket sangria. Halva tiden spenderade jag i min barndoms Fuengirola och halva tiden i Málaga där jag när jag var 20 pluggade spanska ett halvår. Har många minnen från båda de städerna.

Juni var verkligen en händelserik och så himla, himla rolig månad, kommer minnas just denna juni ganska länge tror jag. Kanske för alltid. Det var ganska bra att jag påminde mig om allt det där, nu känns det lite mer okej att jag har suttit och haft några sjukt rastlösa dagar i Göteborg.

Resa

Gibralfaro – svettigt i Málaga

26 juni, 2017

En härlig sak med semester är att göra ingenting. Alltså, ligga på stranden och gotta sig, ta lite sovmorgon, inte stressa, inte anstränga sig… En annan sak som är härlig med semester är att det finns så himla mycket tid och lite mer energi än vanligt för att faktiskt utsätta sig för lite fysisk aktivitet också. I 30-gradig värme är det otroligt svårt för mig att få till löpningen, men även utan löpning fick jag till riktigt svettiga turer i Spanien. Som promenaden på berget upp mot borgen Gibralfaro.

Precis som Castillo Sohail i Fuengirola byggdes den här borgen redan på 900-talet och har således en massa historia att förtälja. Den första delen byggdes av en kalif i Córdoba och på 1400-talet kom en sultan från Granada och tyckte att stället behövde bli ännu lite större. Los Reyes Católicos (de katolska monarkerna) Ferdinand och Isabella (som genom sina ättlingar grundade kungariket Spanien) ska ha belägrat borgen under tre månader men fick till slut känna sig besegrade när de blev hungriga och var tvungna att skaffa sig mat.

Idag är det inga väpnade konflikter vid borgen, men såklart ett populärt turistmål. Gibralfaro ligger precis bakom mitt hotell, jag såg det varje gång jag tittade ut genom och fönstret och det var alltid folk som kämpade sig uppför backarna. Svetten och arbetet benmusklerna får göra är såklart värt det, utsikten är rätt så grym därifrån. Att gå in i själva borgen kostar 2,20€ och det är det säkert väl värt, men själv nöjde jag mig med att ta mig upp och kolla in utsikten. Det finns en utsiktsplats i form av en slags balkong (eller vad ska jag kalla det?) men vill man vara lite ensam kan man bokstavligt talat gå två meter extra och komma in på en slags vandringsled som går runt berget. Där mötte jag prick noll personer och det kan ju faktiskt vara lite skönt att slippa vara mitt i turiststråket och allas kameror.

Så, en tur upp hit om du besöker Málaga är såklart att rekommendera. Orkar man inte gå (eller springa) upp så verkar det gå turistbussar upp stup i kvarten, så upp tar man sig alltid. Man kan också göra som jag och helt oplanerat lyckas ha denna promenad inplanerad på semesterns enda disiga morgon, fast en vattenflaska (eller två) kan nog vara att rekommendera ändå. Och vill man ha fina vyer från hotellbalkongen kan man ju boka ett hotell med utsikt mot berget (vem behöver havsutsikt liksom när man har en gammal borg att titta på?).

Resa

Spaniensemester 2017 – snart ett minne blott

22 juni, 2017

Första delen av semester 2017 tar snart slut. Imorgon åker jag hem till Göteborg. Jag sitter på mitt hotellrum i Málaga och tycker nog att det faktiskt ska bli ganska skönt att komma hem. 30 grader är faktiskt väldigt, väldigt varmt att ha att göra med varje dag och när man reser ensam är nog faktiskt storstadssemester att föredra över solsemester – man blir faktiskt lite rastlös efter ett tag. Nej, det är sant som man säger: man är faktiskt nästan aldrig riktigt, riktigt nöjd. Men alltså, jag hade ju lätt kunnat stanna här hela sommaren om jag hade haft lite sällskap, men att sysselsätta sig själv hela tiden tar ju på krafterna, och vem orkar springa runt på sightseeing hela dagarna i den här värmen? Nåväl, det har varit en underbar resa och jag kommer absolut längta tillbaka till den om en vecka eller två när jag återigen förbannar vädret i Sverige. Och jo, det är som vanligt med lite vemod jag lämnar Spanien som varit så himla fint mot mig så himla många gånger och under en stor del av mitt liv.

Jag drog på mig en liten förkylning här mot slutet av resan, vilket dessvärre gjorde att jag inte har orkat göra något särskilt fysiskt ansträngande alls efter den där turen upp till Gibralfaro (som jag för övrigt inte har bloggat om än, men det kommer nog!). Idag känns det dock redan mycket bättre, och jag ser verkligen fram emot att ta tag i träningen igen när jag väl är hemma. Även om jag har promenerat massor här så känner jag mig så där lite smått förslappad när jag inte riktigt har kunnat (orkat) springa. Mer än promenader har det också blivit mycket av det på bilderna nedan, faktiskt typ mer än någonsin eftersom vattnet är alldeles extra varmt för den här tiden på året.

 

Resa

Hur man backtränar i Fuengirola: Castillo de Sohail!

20 juni, 2017

Det finns mycket historia i Spanien. T.ex. verkar det finnas minst en borg i varenda liten stad i detta land. I Málaga har vi Gibralfaro och i Fuengirola Castillo de Sohail. Vi har alldeles för få borgar i Sverige! Har jag förstått spanskan rätt så började konstruktionen av Castillo Sohail redan på 900-talet, galet ju. Under 1400-talet var det den kristna militären som höll hus där då de försvarade sig mot det muslimska Reino Nazarí i Granada. Mer än så har jag inte läst på, men idag används borgen för underhållning i form av konserter och dylikt, ja och så för alla som vill svettas lite och få en schysst utsikt över den lilla staden.

Att åka till de här spanska städerna och inte svettandes ta sig upp till dess borgar vore ju något slags tjänstefel, eller turistfel då. Så det gjorde jag såklart när jag var i Fuengirola. Stånkade mig upp för att få den där utsikten, sprang lite i en backe (med betoning på lite, pga herregud värmen och mitt på dagen) och kände mig duktig på toppen (som bara ligger 38 meter över havet men ju känns som flera kilometer när man svettas).

Idag inledde jag min dag med att ta upp till Gibralfaro, som ligger precis vid mitt hotell här i Málaga. Får läsa på lite kring Gibralfaros historia och återkomma med ett nytt inlägg om det. Varsågoda för dagens historielektion! Ser en ny bloggnisch växa fram: historieblogga!

Resa

Har bloggat från tråkigare ställen än en hotellbalkong i Málaga

19 juni, 2017

Jag tror att det var ett väldigt smart drag att dra till Spanien så snart semestern började. I regel brukar jag annars grubbla över jobbrelaterade grejer i säkert två veckor innan jag börjar koppla av. Ett miljöombyte direkt och swoosh så kändes allt annat så himla långt bort.

Den senaste tiden har gått i ett rasande tempo och det var nästan sjukt i lördags när jag insåg att det bara var två veckor sedan jag var i Stockholm och sprang maraton, och en vecka sedan jag var i Neuss och hängde med massa ASICS-folk. Tiden går fort när man har roligt, men samtidigt går den mycket långsammare också när man gör mycket roligt. Ehh, om det låter logiskt för någon annan än mig?

Nog har man komponerat blogginlägg på tråkigare ställen än detta. 

Samtidigt som jag gör de här roliga grejerna så påminner jag mig också om hur lyckligt lottad jag faktiskt är som kan och får göra dem. För några år sedan var det helt orimligt för mig att kunna dra iväg och resa så här, det fanns verkligen inte någon budget för det, och hela ASICS-grejen är ju fortfarande nyp-mig-i-armen-overklig. Och bara grejen att ha semester! Alltså, jag har ju jobbat som lärare i sju år snart så det är ett tag sedan jag var tvungen att sommarjobba, men jag minns ju fortfarande känslan av att få gå på min första betalda semester…

Första dagen här i Málaga börjar gå mitt sitt slut, och jag hann knappt blinka. Vad har jag ens gjort? Nu börjar tiden gå så där snabbt igen! Nämen, det har varit en grymt fin dag. Jag har varit en del i Málaga tidigare (pluggade t.ex. här i fem månader när jag bestämde att jag ville lära mig spanska), och det är alltid en lite märklig känsla att komma tillbaka. Lite som ett andra hem, fast ändå kan jag inte minnas hur man tar sig till alla de där ställena vi hängde på back in the day. Fast jag minns adressen till skolan och vilken buss som går till stadsdelen Pedregalejo. Och var musikavdelningen på El corte inglés är. Och så vidare.

Nu ska jag suga i mig ett glas sangría (when in Spain, osv) och sedan hoppa i säng. Planen är att stiga upp tidigt och ”bestiga” borgen Gibralfaro. Den ligger precis utanför mitt hotellfönster, så det borde ju inte vara någon jättetröskel för mig att ta mig dit. Men varmt kommer det bli. Fast jag klagar inte. Gillar livet så himla mycket just nu.

Resa

Lämnar Fuengirola och drar vidare

19 juni, 2017

I skrivande stund sitter jag på flygplatsen i Málaga, vilket kanske är lite underligt eftersom jag inte ska flyga någonstans. Anledningen är att jag precis har vinkat av mor och far som nu är på väg hem till Sverige, och själv suger jag i mig en kaffe och ska strax bege mig in mot Málaga där jag ska vara några dagar innan det är dags för min hemresa. Folk brukar säga att jag är modig som reser ensam, men faktum är att jag gillar det jättemycket (även om det såklart var väldigt roligt att ha sällskap i Fuengirola några dagar!). Nu blir det me, myself and I och hotellboende och hela baletten. Så snart jag har tid (tid och tid, tid har jag ju egentligen mängder av just nu) ska jag visa lite mer från Fuengirola, mer än den där första (och dessvärre enda) morgonjoggen. Men att jag bara har varit ute och sprungit en enda gång sedan jag kom hit stör mig egentligen inte så mycket. Efter de senaste veckorna med Göteborgsvarv och maraton och Tysklandsresa och jobb skriker inte denna kropp neeeeej när den får lite vila.

Jag har inte jättemycket planer för de kommande dagarna i Málaga, mer än att ta dagen som den kommer. Förhoppningsvis kan jag ta mig upp relativt tidigt om morgnarna så jag orkar ta mig upp till sådana där fina utsiktsplatser som är alldeles för varma att besöka på dagtid.

 

Löpning Resa

Första morgonjoggen (någonsin) i Fuengirola

15 juni, 2017

Det är ju en ganska larvig sak att ha ångest för, och ångest är kanske att ta i med ordvalet, men ändå: tänk alla resor man gjorde under åren man inte var löpare och hur många underbara löprundor man gick miste om då? För visst, det är trevligt att springa hemma också, men det är lite extra nice när man har miljöombyte och får springa på andra platser och se staden springandes. När jag var barn var vi i Fuengirola ganska många somrar, och nu är jag här på en blixtvisit några dagar igen. Att inte starta första dagen med en morgonjogg, det vore ju något slags tjänstefel.

Klockan åtta imorse var jag utanför dörren. Jag var trött efter gårdagens resa och några glas sangría på det, men ska man springa i Spanien på sommaren får man ändå vara ute i god tid. Det var redan då ganska varmt och det är ju inte direkt så att den svenska våren har gjort att man vant sig vid värme, men som sagt: morgonjogg var givet.

Det var en del motionärer och spanska damer ute längs strandpromenaden och solstolsuthyrarkillarna höll på att ställa i ordning på stranden. Utöver det var det lugnt och skönt och en perfekt start på dagen förstås. För sådana morgnar är det faktiskt värt att ställa väckaren, även på semestern. Under de resor jag har gjort under min korta tid som löpare har jag såklart alltid tagit åtminstone några morgonjoggar, och de turerna etsar sig fast bra mycket bättre i minnet än rundorna hemma i Göteborg.

Resa

Hemma i Göteborg, med leriga skor i bagaget

28 augusti, 2016

Nu är jag precis hemkommen från Sälen. Vilken fantastisk helg det blev! Jag roadtrippade ju upp med Malin och Linnéa i fredags, på Ski Lodge (kan verkligen rekommendera det stället, hur fint som helst) väntade Mari och lite senare kom även Jenny och Susanne. Vi bokade ju denna resa och fjällupplevelsen i mars, då utan att ens ha träffat varandra. Men så bra det gick ändå va! Inga konstigheter, inga pinsamma tystnader, bara en helt härlig helg.

Kroppen har återhämtat sig kanonbra efter gårdagens prövning. Lite stel i kroppen efter allt sittande i en bil och lite öm i knäna, det är allt. Det enda jag kan tänka på just nu är att springa, så jag hoppas att jag inte behöver allt för många vilodagar.

bil

Några av helgens bästa

Loppet förstås.
Att efter loppet få prata om loppet med folk som inte blir less på att prata om loppet.
Kaffekoppen uppe på fjället efter 14 km löpning.
Kaffekoppen på marken efter loppet.
Allt grotta-sig-ner-i-löpning-nörderi.
Att smida planer inför nästa löparresa.
Att dricka coca-cola efter loppet: som medicin.
Att komma hem, packa upp medaljen och sväva lite på rosa moln med världens runners high!

Mina äckliga leriga skor bävar jag för att packa upp, så de får vila lite medan jag kryper ner under täcket med en stor kopp kaffe och börjar knåpa ihop en race report om gårdagens upplevelse. Klicka dig tillbaka hit om en liten stund, så ska jag försöka förmedla helgens alla känslostormar.

trailskor

 

Löpning Lopp Resa

I mål!

27 augusti, 2016

Nu (eller ja, för några timmar sedan) är det här jävligt nöjda gänget i mål efter 21 km i Sälenfjällen. Det är också ett ganska trött gäng som just nu gör sitt bästa för att återhämta sig. Ja, vilken jäkla dag det har varit. Fantastisk dag alltså. Kan utlova massa bilder och en race report inom en snar framtid (bildspammandet är redan igång på instagram)!

Så jävla fint allt är alltså. Löpning är livet, osv.

malfoto

%d bloggare gillar detta: