Finalloppet 2016

Publicerat 5 nov 2016

Så var det dags för Löparakademin Göteborg, att efter att ha tränat tillsammans två gånger i veckan i tio veckor nå vårt slutmål: att springa ett lopp på 10 km. Och inte vilket lopp som helst, utan Finalloppet (med backar och lera och stubbar och stenar) i Skatås.

img_2381 img_2393

Blåsigt, blött och lerigt. Vi håller oss inomhus så länge det går… 

Före loppet

Det har regnat i åtminstone ett dygn. Temperaturen ligger på omkring 3 plusgrader. Att välja kläder är ett helvete, men det är tur att jag har en tjock jacka att värma mig med innan det är dags att springa. Cyklar till Skatås och möter upp med ungdomarna och övriga ledare från Löparakademin Bergsjön. Trots vädret är humöret på topp, fastän en del sammanbitet kanske… Vi sammanstrålar med LA Jönköping som också är här för att springa, så vi är ett gäng på runt 30 personer. Det är något speciellt med att vara ett lag. Många har sina LA-tröjor på sig, och de snygga New Balance-skorna vi har fått, vi värmer upp tillsammans, tar gruppfoton och peppar igång varandra.

img_2413DCIM100GOPROG0090362.JPG

Skinande blanka skor innan loppet, not so much efteråt. 

Under loppet

Starten går strax efter 13 och utgår från gräsplanen i Skatås. Bara att ta sig till startområdet gör fötterna dyngsura. Vi är sista startgrupp ut så det är ganska upptrampat, och som sagt, det har regnat en del… Glider fram i leran och efter att ha försökt hålla värmen uppe i ett par timmar känns det riktigt gött att vi äntligen ska få springa iväg.

DCIM100GOPROG0210464.JPG

Jag tappar bort alla direkt så det blir att jag kör mitt eget race. Första kilometerna är det otroligt trångt (det är visst ett populärt lopp!) och det är i princip omöjligt att springa om någon. Det går inte snabbt framåt. Försöker att inte stressa upp mig över det, utan ta det för vad det är istället. Jag är ju inte här för att persa idag… Lyckas klämma mig förbi några då och då, och framförallt i nedförsbackarna funkar det ändå rätt bra. Fast det känns inte som att det är så många nedförsbackar, tycker fasen bara att vi springer uppför, uppför hela tiden.

DCIM100GOPROG0240477.JPG

Finalloppet är ett terränglopp, och visst dyker upp en del tekniska partier även om det är lite väl mycket grusväg också… Grusvägsbitarna är jobbiga, bara rakt fram (eller uppåt då) och vädret stör. Vädret stör däremot inte när man äntligen får hoppa över grenar och stenar – det bor visst någon slags terränglöpare någonstans inom mig… (Jag drömmer mig tillbaka till Sälen där det i princip var sådan terräng hela vägen, japp, sådan här löpning är så rolig!).

På vissa ställen är det så mycket lera att det är svårt att hålla sig på benen, den tränger sig in på fötter och ben (fick skrubba ett bra tag i duschen för att få bort den), men jag tycker bara det är kul. När man slutar fjompa sig och försöka undvika den och istället bara springer på, då är det så himla mycket trevligare att springa. Bara att köra rätt igenom liksom.

DCIM100GOPROG0300595.JPG

Efter 7 kilometer börjar det kännas riktigt, riktigt tungt. Att springa 3 km är ju vanligtvis en barnlek men nu känns det som att det är alldeles för långt kvar till mål. Jag bestämmer mig för att gå 20 meter. Precis vad jag behöver för att sedan orka springa resten.

Mot slutet av loppet är alla människor lite mer skingrade, så här går det att springa om lite. Det får jag dock bittert ångra, för sista biten in i mål går över gräsplanerna och är så enormt tung. Jag får slita. Det är så retsamt när man hör och ser mål, men måste springa där genom leran över gräset… Inte läge för en slutspurt, om man säger så. Sista 20 meterna på målrakan tror jag att jag kommer att kräkas.

Jag kräks inte, äter en banan och dricker saft istället. Möter upp med två av våra LA-ungdomar som gått i mål ett par minuter före mig. Vi är glada och nöjda och har nog redan glömt bort hur jobbigt det var. Jag har sprungit i mål på 1:02:06. Det känns fullt rimligt.

img_2468

Efter loppet

Helvete vad kallt. Detta är nog på gränsen till det mesta jag frusit någonsin. Får snällt vänta in alla så vi kan gå till bilen och byta till torra strumpor och varm jacka. Inte utan att ta några fler bilder förstås, sådant här måste dokumenteras. (Okej, just bilden nedan togs innan loppet, förlåt för att jag ljög, men det passade inlägget mycket bättre att lägga den här, eh. Men vi tog andra bilder efter loppet, gruppbilder och sånt!)

img_2412

Precis som förväntat tog sig alla våra LA-ungdomar i mål, och har således avklarat sitt slutmål som var att springa ett lopp på 10 km! Man blir ju helt stolt! Själv bryter jag lite ihop av tanken på att cykla hem i kylan, så jag lämnar cykeln och får skjuts hem. Rätt in i en stekhet dusch, en stor portion köttfärssås in i mikron, dricka ett glas resorb och kaffe och väldigt mycket vatten och några timmar senare känner jag mig nästan som en människa igen. Jösses, vad dessa 10 km tog på krafterna…

Sammanfattningsvis: vi hade förmodligen inte kunnat ha mindre tur med vädret, men ärligt talat är det inga problem när man springer, det är ju mest före och efter som det är jobbigt. Våra ungdomar var sådana jäkla kämpar, de bara körde och alla tog sig i mål. Så grymma, när jag var 15 år hade jag gett upp direkt om jag hade bjudits på detta… Men inte de här, är på riktigt sjukt stolt. Själv gillar jag detta lopp, och jag fattar inte riktigt varför jag inte sprungit det de senaste två åren, det är ju en jättefin bana att springa på. Om jag skriver det nu så måste jag göra det -> jag springer detta nästa år. Kanske 19 km då… ? 

img_2469