Löpning Lopp

Finalloppet 2017

Årets sista lopprapport. Det är ju inte utan att det känns lite sorgligt. Men vilket tävlingsår det har varit alltså, bästa hittills! Lär återkomma till det i senare inlägg. Nu var det ju Finalloppet vi skulle prata om.

Jag har mest anmält mig till loppet som en kul grej (nåja, så är det ju oftast, men…), tänkt att det inte ska bli något kraftprov eller pers eller så där. Bara ett gött lopp att avsluta säsongen med. Det är 4 november och jag har valt 10 km-loppet, även kallat ”Tjärnrundan”.

Som vanligt när det är lopp i Skatås, alltså verkligen på hemmaplan, så lullar jag på hemma nästan för länge. Äter långfrukost, lyssnar på musik och velar angående hur mycket kläder som behövs. Det är fasen inte lätt att klä sig för lopp i november! Cyklar iväg till Skatås och hittar ett nästintill tomt omklädningsrum där jag kan sitta och värma mig tills det är dags.

I år är starten flyttad en bit, från gräsmattan som var som en lerbassäng för oss som sprang 10 km och var sist ut på dagen. Klokt av arrangörerna! Starten går och det är väldigt, väldigt trångt i leden. Alltid smått frustrerande när man behöver trängas och inte kan ta sig fram som man vill, men jag försöker tänka att det är bra, att det hindrar mig från att göra misstaget att rusa iväg och ta ut mig alltför mycket redan i början av loppet. En mil är ju ändå en mil.

Den som gillar kuperat gillar nog Skatås. Finalloppet är relativt kuperat. Upp går det, ner går det, upp upp upp. Jag är egentligen inget fan av backar och får bråka en hel del med huvudet när det går uppför. Någon gång går jag. Oftast springer jag. Men frustrerad är jag. Däremot älskar jag när det går nedför. Då får jag susa förbi alla som har sprungit förbi mig i uppförsbackarna. Nedför går bra. Leran går bra. Stockar och stenar går bra. Gillar nog innerst inne att springa lite terräng, man får ju tänka på var man sätter fötterna, men lite kul är det ju ändå.

Det är ganska jobbigt ganska att springa. Kan inte säga att jag tycker det är jätteroligt hela vägen. Men som vanligt, så här efteråt, så har jag svårt att minnas varför jag tyckte det var jobbigt… Var det verkligen jobbigt? Sprang ju i mål med så go känsla. Förbättrade min tid med fem minuter jämfört med förra året. Kallar detta för mitt ”terrängmilpers”! Ett terrängmilpers är också ett pers. En mil är ju en mil men en mil kan vara väldigt olika. När jag springer in på målrakan hör jag poddkompis-Malin ropa ”Heja Ida!”. Såklart massa ny energi och en spurt på slutet. Älskar att springa lopp. Älskar älskar!

Jag och Malin nöjda och glada efter målgång. (Och mer snack om loppet blir det såklart i podden på torsdag!)

Löpning

Gör mig redo för årets sista lopp

Nåja, ”gör mig redo” var väl kanske till att ta i? Men jag har i alla fall hämtat nummerlappen. Egentligen skulle jag få besök i helgen och tänkte att springa säsongens sista lopp kunde vara en kul grej då, men besöket blev inställt och loppet är kvar! Men jag tror nog att det blir kul ändå, jag gillar ju att springa lopp! Det som står på agendan är 10 km på morgondagens Finalloppet som går av stapeln i Skatås här i Göteborg. Ju mer jag tänker på det desto mer pepp blir jag faktiskt, för det har ju varit lite snålt med lopp den här hösten ändå…

Jag vet inte riktigt hur formen är, men jag har ju ändå tränat på helt okej den senaste tiden, så runt bör jag ta mig. Jag sprang detta lopp även förra året. Då var vädret som ett skämt. Alltså Göteborg i början av november kan ju vara precis hur som helst. Imorgon ser det dock ut att kunna bli helt okej väder, så det kanske blir en trevlig tur!

Någon fler som springer lopp i helgen eller är ni färdiga för säsongen nu?

 

Podden

1. Lite hybris

Givetvis kan ju ingenting bli perfekt första gången. Självklart var något tvunget att gå fel och för vår del var det såklart tekniken som strulade.

Vi träffades runt lunchtid (gött med lite höstlov!), åt lunch, funderade på vad vi kunde prata om i vårt första avsnitt, köpte puffskydd till mikrofonen och drog sedan hem till min lägenhet (aka poddstudion) och körde igång. Testade lite inställningar för att ljudet skulle bli så bra som möjligt och så började vi spela in. Första försöket blev det lite för mycket nervösskratt men snart var vi varma i kläderna och andra försöket blev vi så himla nöjda med. Förutom en liten 30-sekunders-snutt som vi ville ha bort. Slutade med att ljudet försvann från hela inspelningen. Ville börja gråta. Men vi bröt ihop och gick vidare, började prata och hips vips var första avsnittet av podden Sitt inte still klart!

Alltså, så himla himla roligt att spela in podd (trots att vi förlorade ett helt avsnitt till tekniken)! Och även väldigt skönt att det gick så smidigt att ladda upp och få ut avsnittet till Podcaster och andra ställen där poddar finns. Det är helt galet, denna morgon har folk alltså lyssnat på samtalet jag och Malin hade igår. Och vi har redan fått en del fin feedback och mitt hjärta svämmar över typ. Älskar folk.

Podden

Att börja podda (!)

Det finns så himla mycket man kan göra. Så finns det förmodligen mycket man inte gör för att man tänker att det ändå inte kommer gå, eller att det kommer ta för mycket tid eller för att man är lite orolig för vad folk ska tänka. Eller, jag vet inte? Hursomhelst. För ett par månader sedan träffade jag Malin för första gången. Vi hade följt varandra på instagram ett tag och bestämde oss för att ta en löprunda ihop. Vi, så att säga, hit it off right away och för ett tag sedan tog vi beslutet att testa på någonting vi båda var sugna på. Att starta en podd! Idén kläcktes såklart när vi satt och åt frukost efter en löprunda, för får man inte alla roliga idéer i samband med löpning?

Tiden har gått och vi har båda haft mycket att göra, men planen att börja podda blev viktig och rolig för oss båda och den lever kvar. För nästan en månad sedan träffades vi över en fika för att spika planerna och vi bestämde att den 1 november, då ska vi börja på riktigt! Då kändes 1 november evighetslångt borta, men hips vips så är det november imorgon, och således dags! Yay!

Vår podd kommer såklart framförallt att handla om träning. Malin är utbildad PT och springer maraton sjukt snabbt, och jag är ju som ni vet en mycket glad motionär. Vi kan prata hur mycket som helst om träning. Kanske smiter andra saker in i samtalen också, vem vet, men fokus är träning. Det lär knappast bli särskilt tillrättalagt och jag tror nog att det kommer att bli bra. Imorgon runt lunchtid slår vi oss alltså ner för att dra igång detta projekt på riktigt och jag är såååå pepp så ni anar inte.

Jag har tidigare outat detta i stories på instagram och fått några frågor att besvara i podden, hur kul?? Så kul! Hade ju dessutom varit ännu roligare med ännu fler frågor och funderingar eller önskemål på vad vi ska prata om. Så shoot (framförallt om du har tänkt lyssna!)!

Löpning

Intervallmåndag blev njutspringsmåndag

Den som vill ha mer frekventa uppdateringar av mig får nog lov att följa mig på instagram, där kommer det i regel upp i alla fall ett inlägg om dagen. Här går det uppenbarligen lite trögare… Men jag ger inte upp i första taget!

Idag är det ju måndag och det ska ju innebära intervallmåndag. Jag springer vanligtvis mina intervaller på löpband, men idag var det så himla fint väder så jag kände mig inte alls sugen på att gå in i ett gym. Istället struntade jag i måndagsintervallerna och körde en vanlig, hederlig distansrunda i Skatås. Huvudsaken är ju ändå att jag tränar, tänker jag!

Jag skyndade mig hem från jobbet för att hinna ut i fina vädret, och det gjorde jag. Men jag hann inte springa långt innan det plötsligt hade börjat skymma och rätt vad det var så var det helt mörkt. Herregud, förtränger uppenbarligen varje år hur snabbt det blir mörkt när man har ställt tillbaka klockan. Nåväl. Några kilometers spring blev det i alla fall, och det var skönt!

Nu ska jag (förmodligen) bara jobba en dag till den här veckan och sedan passa på att njuta lite höstlov. Så himla himla gött och välbehövligt.

Tips

Intervallmåndag vecka 43

Som jag nämnde har jag återinfört den grymma traditionen ”Intervallmåndag”. Det är inte så svårt att räkna ut vad den går ut på, antar jag. Men just in case: när det är måndag springer man intervaller. För att underlätta för den som har dålig fantasi tänkte jag dela med mig av vilka intervaller jag kör, ifall någon vill köra samma. Veckans måndagsintervaller tipsade Helena Ekholm om på instagram, och det är faktiskt en intervallfavorit hos mig också.

Intervallmåndag, vecka 43

Pyramid

Spring 30 sek – 1 min – 2 min – 3 min – 4 min – 3 min – 2 min – 1 min – 30 sek.
Vila en minut mellan varje intervall.

 

Har du några favoritintervaller? Tipsa gärna om dem så jag har massa att välja bland inför nästa intervallmåndag!

Löpning

Lördagsspringet

Fredag är egentligen min njutspring/ingenstresslöpningsdag. Jag slutar tidigt och passar på att dra ut och springa medan resten av världen fortfarande jobbar. Har hela helgen framför mig. Ingen stress. I fredags, av någon anledning, hamnade jag i massa andra grejer och fredagsspringet blev uppskjutet så pass länge att jag inte tog mig ut förrän igår. Men det är inget fel på lördagsspringet heller!

Passade på att njuta sovmorgon, äta frukost i lugn och ro och framåt lunchtid var jag ute och lunkade i Skatås. Det mesta kändes bra. Som vanligt den här tiden på året var det lätt att andas (älskar höstlöpning!) och benen kändes pigga. Jag sprang bort mot Delsjön, sedan en liten avstickare i skogen och så hem igen där klockan stannade på dryga 13 kilometer. Tacksamheten jag känner för att kunna dra ut och riva av 13 enkla kilometer så där, alltså…

Och med sagt så är det söndag (igen). Skulle inte ha något emot om helgerna gick lite långsammare. Men nänä. Jag har stigit upp tidigt som tusan pga busy busy dag. Ska dra ut på en kort löptur i regnet, lite senare ska jag till frisören och så har jag en massa jobb på agendan också som jag måste få klart innan imorgon och har skjutit på hela helgen. Världens bästa prokrastinerare, det är jag det.

Löpning

Stoppa tiden, hinner ej dela med mig av min träning!

Herregud, stoppa tiden! Här har jag tränat flera gånger utan att hinna skriva en rad om det i bloggen. Borde börja jobba 80% på riktiga jobbet och ha en ledig dag i veckan för att skriva blogg. Det här går ju inte!

Hursomhelst. Lördag är här. Träningen i veckan har gått helt okej, är väl inne i ett rätt bra flyt med den nu, även om jag skulle vilja träna mycket mycket mer. Men det finns ju annat i livet också, tro det eller ej. Två saker angående träningen är jag i alla fall väldigt nöjd med denna vecka:

1. Måndagsintervallernas återkomst!
Ja, du läste rätt! I måndags kväll tog jag mig till gymmet för att återuppta traditionen ”Intervallmåndag”. Innerst inne älskar jag intervallmåndag, tycker att det är en perfekt start på veckan, men har varit lite lat med det där senaste tiden. Men nu blir (blev) det alltså ändring på det!

2. Reflexvästtiden är inledd!
Häromdagen var jag ursäkternas drottning (mycket jobb! springa i tvättstuga!) och tyckte inte att det var lämpligt att klämma in en löptur mitt i allt det andra. Det var ju dessutom mörkt ute. I slutändan bytte jag ändå om (när kläderna ändå skulle torka i torkskåpet), drog på mig en reflexväst och tog mig ut på en kvällsrunda. Och det var skönt. Det var det ju. Så är det ju allt som oftast.

Och idag är det alltså lördag. Jag har sinnessjukt mycket jobb som jag behöver göra i helgen, jag menar, mina elever måste ju få feedback på sina arbeten någon gång… Så det är dagens planer, att läsa uppsatser. Vädret idag är piss, men jag ska nog passa på att ta en löprunda ändå. Dagsljus är ju ändå dagsljus.

Löpning

Lättaste löpningen på hundra (?) dagar

Skam den som ger sig ändå. Igår kändes det äntligen så sjukt lätt att springa. Ni vet ju att jag har saknat det där, att kunna riva av milen utan att det är så mycket mer med det. Och så har jag kämpat på med mina kortare rundor och det har känts jobbigt. Någon mil har det blivit någon gång, men på ren vilja och inte mycket mer. Igår när jag tog mig ut för Sunday runday kändes milen plötsligt lätt, jag mysjoggade och det tog ändå bara knappt en timme och när jag kom hem kände jag mig knappt slut. Så jäkla gött. Som jag har saknat det! När andningen funkar och benen bara rullar på. Då mår man!

Framåt kvällen när jag till slut bestämt mig för att skaka fram tillräcklig energi för att gå och handla (herregud finns det något tråkigare?) fick jag ett meddelande av Malin (@intesittastill på Instagram) som lite spontant undrade om jag inte skulle komma till gymmet. Då jag redan hade gjort dagens träning (tyckte jag) tänkte jag givetvis direkt nej… men det kändes ju hundra procent mer lockande än att gå och handla så tio minuter senare var jag på plats för dagens andra träningspass. Malin är grym, hon håller på att utbilda sig till PT och vem vore jag att tacka nej till att vara försökskanin? Det är ju i princip gratis PT-pass man får när man tränar med henne ju… Plus att det var kul också! Det är ju roligt att träna tillsammans med folk!

Allt och inget

Tiden går svoosh

Jag trodde faktiskt att jag hade bloggat igår, eller åtminstone i förrgår, men tiden går svoosh som vanligt och jag hinner inte med. Söndag igen och jag behöver desperat fixa lite jobb idag. Jag fullkomligt hatar att jobba på söndagar, så räknar med att översköljas av söndagsångest any minute now. Jag planerar dock att försöka lindra den med en löprunda så snart frukosten har smält tillräckligt.

På tal om träning: det blev en riktigt bra träningshelg. Jag inledde den med en löprunda i fredags efter jobbet (jag älskar att jag slutar tidigt på fredagar och hinner springa i dagsljus!), och igår var jag till gymmet och testade på Afro (svettigt och roligt!) och följde upp det med Bodypump (inte en dag för tidigt!). Idag blir det som sagt en löprunda (måste ju belöna mig för att jag tränade styrka igår!) och det ska bli skönt. Sunday runday och så vidare.

Har ni haft en bra helg? Träning månne? 

Annan träning än löpning

Jag är sämst på styrketräning

Jag är på riktigt sämst på styrketräning. I träningsväg finns det nog inget jag kan tänka mig är tråkigare. Jag vet att många går igång på styrketräning. I am not one of them. Å andra sidan går jag igång på något många, många avskyr: löpning. Nåväl. För att tvinga mig själv till någon slags styrketräning tänker jag att jag bokar in mig på pass på gymmet. Sådana där 30-minuters-gruppträningspass, hur tråkigt kan det hinna bli på 30 minuter liksom?

Häromdagen hade jag således bokat in mig på ett pass CxWorx. Sjukt bra namn som säger precis vad det innebär? Eh. Nåja, det är väl främst coreträning tänker jag, lite ben och sådant också. 30 minuter. Det börjar relativt sent så jag tänker att jag lika gärna kan gå till gymmet och springa på löpbandet en stund innan. Ställer mig på löpbandet. Vill inte bara stå och mata så jag börjar köra intervaller. Pyramidintervaller för att vara exakt. Joggar upp, springer 1 minut, sedan 2 minuter, 3 minuter och 4 minuter. Sedan ska jag springa intervallerna ”nedåt” igen (4,3,2,1 min), men när jag har sprungit de första fyra står jag i ett vägskäl. Det är fyra minuter till passet börjar, men jag har halva intervallpasset kvar. Kan jag inte snälla få skolka från passet och springa klart intervallerna istället? 

Tar till slut beslutet att faktiskt kliva av bandet och gå in i sal A och göra de där jäkla situpsen och plankorna och knäböjen. Har ju trots allt bokat en plats och gått till gymmet, kan ju inte skippa det då. Men jävlar i min låda så mycket långsammare de 30 minuterna i den salen går jämfört med de 25 minuterna jag fick vara på löpbandet. Vem ska lära mig att styrketräning kan vara kul?

 

%d bloggare gillar detta: