Browsing Tag

göteborg

Löpning

Mysjogg extra allt

23 april, 2017

Jag vet inte om jag har berättat det tidigare, men jag har fått ett sjukt roligt uppdrag, nämligen att i film visa mitt Göteborg. Med löparskorna på. Kommer såklart att berätta mycket mer om det när resultatet börjar visa sig. Hursomhelst. Deadline närmar sig med stormsteg (vi vet ju alla hur snabbt tiden går hela tiden), och när det börjar brinna i knutarna gör man galna saker. Som att ställa alarmet på klockan 7 en söndag för att dra ut och springa. Ångrar jag det? Inte en sekund.

Det fick bli en väldigt kravlös runda idag. Eller ja, med kravet att samla på mig en del material till den här filmen då. Strax efter 8 satt jag på en spårvagn till andra sidan stan för att inleda turen på Mariaplan. Vädret var kanonfint, och det var knappt några människor ute. Det kändes lite som att jag hade Göteborg för mig själv. Lekte av mig genom att springa några gånger genom Plaskis, och sedan lunkade jag ner mot Klippan, Röda Sten, Älvsborgsbron.

Pollen bråkade inte alls med mig idag, det verkar som att jag har hittat en medicin som funkar rätt bra. Mysjoggade runt och tog en paus på stenarna en stund. Tänkte att det var värt varenda mörk, kall runda i vinter för att få känna känslan av lätt löpning i vårtider. Och Göteborg är fasen så himla fint. Sprang vidare och hittade nya ställen som jag inte har sett tidigare, som Fruktlunden där man kan plocka frukt och bär och bara sitta ner och ha det gott.

Det blir kanske inte så effektiv träning när man filmar samtidigt. Man måste ju stanna en del, men man ser definitivt många fler fina ställen och detaljer när man ska fånga saker på film/foto, annars kan det ju så lätt bli att man bara kör på och glömmer bort att se sig omkring. Nåväl. Jag fortsatte längs Karl Johansgatan upp mot Stigbergsliden, förbi Musikens hus, Oceanen och Bengans, vidare mot Masthuggstorget och Järntorget där körsbärsträden nu står i full blom. Folk hade börjat vakna och jag var inte den enda som ville fånga detta på bild.

Ibland har man ju tur. Jag menar, tänk om det hade ösregnat idag när jag hade massa tid att springa runt och filma. Det hade ju inte varit någon idé att ge sig ut då? Vem vill se ett grått Göteborg på film? Det är ju detta Göteborg man vill visa upp! Det som man ibland förtränger att det ens finns, under de perioderna då man vaknar till gråa dagar efter gråa dagar.

Härifrån sprang jag sedan Linnégatan upp, in i Slottsskogen, förbi Säldammen och Plikta som redan den här tiden på morgonen var knökfullt med folk. I sann mysjoggsanda köpte jag en glass och en kaffe och satt i solen och njöt en stund innan jag lunkade vidare. Alla pass behöver inte, och ska inte vara måtte-det-bli-nytt-personbästa, ibland kan man gott ta sig en mysjogg extra allt på det här sättet.

Efter Slottsskogen var planen att springa ner mot hamnen och Götaälvbron och Haga och Avenyn, men batteriet i min GoPro tog slut, så jag bestämde mig för att åka hem och ladda den och sedan ge mig ut lite senare igen. Om jag gjorde det? Vad tror ni om mig? Någon måtta får det väl vara! Denna mysjoggare behöver sina Netflixtimmar också. Men fasen alltså, lätt värt att stiga upp kl 7 en söndag för en sådan start på dagen. Stressfri löpning när den är som bäst!

Löpning

Vårtävlingarna 2017

12 mars, 2017

Lördag. Vaknar tidigt. Rätt pepp. Idag är det dags för årets första lopp! Ångrar eventuellt beslutet att dricka öl kvällen innan, men det är som alltid lätt att vara efterklok. Inte ens det ska få förstöra känslan av årets första loppdag. Det är Vårtävlingarna i Skatås som är först ut, och vårtävling it is, det känns verkligen som första vårdagen; solen skiner och fåglarna kvittrar. Ja, ni vet hur det är.

Det är 279 startande i dagens lopp. Man måste ändå gilla sådana här små lokala lopp. Inga människor att trängas med, inga armbågar. Man är på plats en halvtimme före start för att hämta ut sin nummerlapp. Sedan har man ändå gott om tid till att prata med bekanta människor på plats, värma upp och gå på toaletten.

Starten går klockan 11, och banan är den välbekanta grusåttan i Skatås, som man vid det här laget nästan skulle kunna springa med förbundna ögon (nåja). Faktiskt ganska trevligt att veta prick var man är, prick hur långt man har kvar, prick var nästa backe är.

Jag känner mig väldigt flåsig, vilket kanske inte är så underligt med tanke på sämsta tänkbara uppladdning, men jag släpper pressen och kraven och bestämmer att detta blir en bra träningsrunda no matter what. Spelar ingen roll om jag inte springer den snabbare än jag brukar när jag tränar. Så jag springer lugnt och sansat i tre-fyra kilometer, och känslan blir bättre och bättre. Jag springer om några och så blir jag sjukt pepp av att folk är så snälla och står och hejar efter banan trots att vi typ är i skogen. Jag älskar när folk hejar och jag ropar alltid ”Tack!” och då får jag alltid lite mer fart i benen. Andra halvan är det rätt bra tryck i benen faktiskt och precis som alltid när jag springer lopp (och som väl känns rätt rimligt) är jag helt slut när jag springer i mål.

Åttan är inte fullt 8 km lång, utan kontrollmätt till 7,8 km. Jag rullar över mållinjen på 43:39. Gillar man siffror så ger det ett snittempo på 5:36/km. Det är jag galet nöjd med! Det är verkligen ingen tid jag brukar köra mina vanliga träningsrundor på åttan på. Så trots allt lyckades jag få upp en tävlingsfart, och trots att uppladdningen som sagt var katastrofal så blev det ganska bra, och det bådar ju ändå ganska gott inför säsongen.

Det var första gången jag sprang en av Vårtävlingarna. Nästa helg kör de igen, då längre distanser. Hade gärna varit med då också, men då är jag inte i stan. Grymt arrangemang i alla fall, en riktigt bra tävling att starta upp säsongen med. Förmodligen kör jag nästa år igen!


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ 
Löpning

Formkoll i form av långpass

25 februari, 2017

Det finns hopp om liv. Solen visar sig ibland, och på gårdagens runda så pass mycket att det värmde och blev sådär lite våraktigt. 

Jag älskar fredagar. Jag lever inte för helgen, men herregud vad jag älskar fredagar. Jag slutar dessutom jobbet tidigt på fredag och det gör ju inte dagen sämre direkt. Checkar ut vid lunchtid och får således nästan långhelg varenda vecka. Ibland nyttjar jag tiden till att bedöma uppsatser eller dylikt, eller åka till Majorna och fynda vinylskivor. Igår nyttjade jag tiden till att suga i mig solljus (för vem har sett solen alls det senaste halvåret-ish?) i löpspåret.

Den senaste tidens löpträning har ju mest bestått av kortare distanspass och intervaller. Eftersom mitt första större mål för i år hela tiden har varit att springa Göteborgsvarvet har det känts rätt lugnt, jag vet ju att jag kan träna mig upp till att klara 21 km. Nu har mina mål som bekant reviderats lite i och med att jag är sugen på att testa maraton, och således behöver också träningsplanen justeras en aning. Därför bestämde jag mig för att igår se hur kroppen svarade på ett längre pass, att se vilket utgångsläge jag har inför den här himla maratonsatsningen.

Jag sprang mot Skatås, ut på Åttanspåret och gjorde en sväng runt Lilla Delsjön, sedan ut på Åttan igen och hem igen. Trots att jag bara hade två lager ganska tunna tröjor på mig så blev det riktigt varmt emellanåt. Sol värmer ju, det hade jag nästan hunnit glömma! Med risk för att låta lite klämkäck: det var fan den perfekta dagen för löpning. Lagom kallt, blå himmel, vårkänslor fast ingen pollen och därför ändå lätt att andas. Den här tiden kan väl likställas med början av hösten när man pratar om perfekta förhållanden för att springa.

Totalt blev det en runda på 17 km. Som vanligt tog det ett par kilometer att komma in i rätt andning, och givetvis var jag tvungen att ta ett fotostopp eller två vilket ju gjorde att jag kom in i en andra andning. Sista kilometern sved det rätt bra i benen, men efteråt hade jag inte ont någonstans, vilket väl ändå bådar gott inför vårens alla långpass. Framförallt känns det bra inför Göteborgsvarvet, tidigare har jag nog inte varit uppe i denna distans redan i februari, utan snarare i april.

Nu är jag uppe i nästan tre mil löpning denna vecka, vilket väl kanske inte är mycket om man ska maratonsatsa, men definitivt mycket om det är ett tag sedan man varit uppe i de träningsmängderna, så nu ska jag nog chilla med löpningen resten av helgen. Jag hoppas verkligen att kroppen svarar väl på ökad träningsmängd, så att jag kan genomföra allt jag vill i vår och sommar. Gör den inte det så kommer jag att skippa maraton. Jag vet ju att jag är sent ute med att satsa på den distansen redan i början av juni, så det vore inte konstigt om kroppen inte hängde med. Men jag ska verkligen, verkligen göra mitt bästa och hålla båda mina två tummar för att allt går väl och jag får genomföra 42 km. Det hade varit så jäkla häftigt.

Tränar ni något i helgen? 


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
Löpning

Härda ut så vänder det!

26 januari, 2017

Jag hade planerat att gå på ett pass Bodybalance. När jag kom hem från jobbet var jag så trött och säker på att jag nog skulle somna om jag gick på Bodybalance (hur pinsamt vore inte det?), så jag bestämde mig för att ta en löprunda istället. Så svårt att somna på en sådan. Och så vet vi ju, att när det går trögt med löpningen, då får man bara härda ut för plötsligt en dag så kommer det att vända. Så efter att ha prokrastinerat i några timmar tog jag mig äntligen ut i ett mörkt och grådaskigt Göteborg.

Och så plötsligt hände det! Jag började springa och jag ville fortsätta springa. Jag ville inte stanna och kolla mobilen eller vända hem och dra igång Netflix. Jag blev irriterad när jag hamnade vid rödljus, som i ärlighetens namn andra gånger kan göra mig lite lättad eftersom de är en legitim anledning att pausa lite. Men ikväll ville jag inte det.

IMG_4961

Stegen kändes bra, flåset kändes bra. Jag kollade inte klockan en enda gång utan gick helt och hållet på känsla, och känslan var bra. Efteråt såg jag att jag för ovanlighetens skull lyckats hålla ett ganska jämnt tempo. Förmodligen var det därför det kändes bra. Ibland är mina vanliga löprundor orimligt lika intervallpass: jag springer snabbare än jag orkar och måste stanna och vila eller åtminstone sakta ner. Sedan springer jag snabbare än jag orkar igen. Men inte ikväll. Ikväll flöt det bara på.

Ganska precis 7 km blev det. Längre än de senaste passen, kortare än jag vill att mina framtida pass ska vara. Det duger för just nu. Det är så klart godkänt för en mörk, grådaskig torsdagskväll. Känslan är så bra nu. Det känns som att jag börjar hitta tillbaka till löpningen. Jag börjar minnas varför jag gillar den så mycket. Hurra! Och med det så har jag tränat tre gånger denna vecka, vilket ju är mitt mål för tillfället. Den här veckan kommer jag nog lyckas klämma in fler än tre pass. Känns så himla bonus och bra!

Dagens visdomsord då från en gammal och vis 32-åring: härda ut! Plötsligt vänder det! 

IMG_4935

Allt och inget

När showen är slut, och pianot rullas ut… *

4 januari, 2017

Det är alltid så otroligt sorgligt att lämna hem-hemma och åka hem till Göteborg. Framförallt är det det efter julledigheten. Det är nämligen otroligt sällan jag är pepp på att ta tag i vardagen igen efter jul och nyår, eller, det är i alla fall inte som på hösten när man ändå har varit ledig länge. Nu åker man bara hem till grått och regnigt och bort från familjen. Ibland funderar jag på att flytta tillbaka till Luleå, men det är ett stort steg och jag känner mig inte redo att ta det beslutet. Så ja, det är en deppig dag när det är dags att packa ihop sina grejer och flyga söderut.

Jag har dock en strategi för att göra det hela lite lättare. Ibland måste man helt enkelt försöka se positivt på saker och ting, så därför har jag som vanligt gjort en lista. Jag hade kunnat göra en lista på tråkiga saker med att lämna Luleå, men så tråkigt ska vi inte ha det.

Bra saker med att komma tillbaka till Göteborg

– Vardagen innebär att tiden kommer rusa förbi och att det således snart är sommar.
– Min gymkedja öppnar nytt gym bara ett par hundra meter hemifrån mig. Så lyx! Pepp på att testa det.
– Hela min skivsamling är i Göteborg.
– Jag ska köpa till lite grejer och fixa lite hemma. Mysigt ska det bli.
– Jag har fina vänner i Göteborg som jag ska bli bättre på att styra upp dejter med.
– Vi går ju mot ljusare tider så allt kommer att bli lättare och man kommer att bli piggare nu.
– Jag behöver inte leta kläder i en resväska varje morgon.
– Jag får städa undan julen, och det är jag redo för. Nya tag!
– Jag har mycket kul på gång i vår, och ju snabbare det blir vår, desto roligare blir det ju.
– Har haft ett par riktigt bra veckor i Luleå och det ska man vara glad över!

Men fan vad tomt det kommer kännas ett tag.

* Vem tar låtreferensen i rubriken?
collage

Lämna gärna en kommentar,
antingen med ditt facebookkonto eller wordpress-dito längre ner på sidan.
Löpning

Gissa vem som har sprungit!

24 november, 2016

DCIM100GOPROG0031285.JPG

Inte nog med att mörkret gör det svårt att ta sig ut att springa, det gör det också helt hopplöst att få till bra hurtiga träningsbilder! 

Jag har sprungit!

Ja, alltså, den satt ju väldigt långt inne den där löprundan. Nuförtiden är jag alldeles för förtjust att krypa ner under täcket så fort jag kommer hem från jobbet. Det här mörkret gör mig galen (och trött). Idag var klockan 17 när jag gav mig ut, och givetvis var det redan mörkt som natten.

Jag lade ribban sjukt lågt. Jag skulle få godkänt bara jag tog mig ut. Och det blev ungefär så, att jag mest tog mig ut. Sprang ju några kilometer såklart, men det var inte många… Men jag tog mig ut och det var skönt. Själva springet kändes ganska jobbigt, blev flåsig på en minut. Men det var ju ändå skönt, ni som springer – ni vet vad jag menar.

Jag sprang upp till fina utsiktsplatsen jag har här i närheten, den därifrån man ser hela jättemycket av Göteborg. Egentligen spelar det ingen roll när man är där, det är alltid fint att spana över staden där uppe. Nåja, det finns stunder då det är lite finare än annars, som under den här perfekta sommarhelgen.

gothenburgdark

Med det sagt: riktigt gott att ha fått till lite träning igen! Hoppas att det är början på fortsättningen! 

Allt och inget

Fredagscardio: Bokmässan!

24 september, 2016

Det finns vissa saker man inte kan låta bli att göra efter fast man tänkt att man kanske inte ska… Som att gå på Bokmässan när man ändå jobbar hundra meter därifrån och dessutom slutar jobbet tidigt. Dessutom var jag inte på Bokmässan någonting förra året, så det kändes som att det var dags igen. På grund av diverse nack- och ryggproblem de senaste dagarna gav jag dock mig själv en deadline – jag fick bara vara där till klockan 14. Det innebar ändå 3,5 timme och hej vad tiden går undan när man är där. Och hej vad man känner efteråt att man har gått! Jag gissar att jag traskade runt några kilometer där inne i alla fall.

img_0258

Jag köpte ju bara ett inträde, inget seminariekort (det är ju så ruskigt dyrt, vi snackar tusenlappar) men tycker att man får ut så himla mycket av Bokmässan ändå. Som lärare kan man strosa runt och titta på läromedel och prata med kunniga och sedan kan man bli privatperson också, titta på böcker, spana på kändisar och även fast man inte går på några föreläsningar så är det alltid små miniseminarier vid montrarna. Ja, Bokmässan är så värd onda fötter! Jag tyckte kanske att det var lite märkligt att Nordic wellness hade en monter där de uppmanade folk att testa stakmaskinen, men… allt som har med träning är ju ändå bra, även om det är på Bokmässan och inte har någonting med böcker att göra. (Kanske köper en monterplats till Träningsblogga nästa år, hur mycket kan det kosta?)

img_0269

Det enda negativa med mässor är att jag spenderar så mycket mer pengar än jag planerat, pga mässerbjudanden och så himla roligt att köpa. Jag försökte att vara klok och tänkte på saker/böcker som kan hjälpa mig i min träning och min hälsa, och det lyckades jag rätt bra med! Flera böcker blev det som ska hjälpa mig till en lite sundare livsstil med bättre mat och mer rörelse. Vi får se om det funkar. Kommer såklart att visa vad det blev, men det får bli i ett annat inlägg för nu ska jag ta tag i lördagen. Dricka kaffe och gå ut på en promenad (så att huvudvärken efter gårdagens vindrickande förhoppningsvis släpper…)!

Ha en fin saturyay hörni!

Löpning

Härliga höstrundor

21 september, 2016

Så man funderar lite på vad man ska göra åt sin bloggtorka. Nämen jag får väl helt enkelt börja springa mer! Då brukar jag ju komma på saker att skriva! Och vad händer då? Jo, då stiger man upp på morgonen, gör sig i ordning och precis när man kliver ut genom dörren och åker till jobbet, då knäcker det till i nacke/rygg och sedan stapplar man runt som en 95-åring på jobbet hela dagen, kan inte vrida huvudet och har ont i ryggen, går på alvedon och får hoppa över träningen med Löparakademin till fördel för säng och vetekudde. Någon slags variant av nackspärr, I guess. Grattis jag! Och grattis er, som får läsa om det.

heden-1

Det är fint ute idag i alla fall! 

Så jag får fortsätta att längta efter mina härliga krispiga höstrundor, men även om jag inte hade haft ont i nacken så hade det ändå inte blivit någon sådan idag, ty värmen håller sig kvar med beslutsamhet här i Göteborg! Man kanske borde vara tacksam för det, men nu är det liksom slutet av september – ska jag aldrig få börja använda min poncho som jag köpte i början av sommaren?

Men hösten kommer och nacken kommer bli bättre, så mina höstrundor kommer jag säkerligen att få till slut ändå. Man måste ju vara lite positiv, trots allt. Under tiden gräver jag lite i mitt arkiv som nu är 1153 inlägg stort (galet) och hittar några riktigt härliga höstrundor från i fjol (och längtar efter höstlöpningen ännu mer). Jag tittar på bilderna och längtar ihjäl mig…

Tre härliga höstrundor

Förra året sprang jag väldigt många lopp. Så pass många att jag var tvungen att detoxa bort prestationspressen som loppen skapade. Gjorde det genom att springa ofta och kort och kravlöst. Under årets bästa springtid. Titta på bilden nedan utan att bli springsugen! Det går inte, eller hur?

IMG_1627

Hösten är överlag en rätt bra tid för att springa utan prestationspress. I regel är ju loppsäsongen över när hösten är här. Löpning är för mig en väldigt bra form av terapi. Jag har roligt när jag springer lopp, men det är på mina terapirundor som jag löser problem och kopplar av. Som den här gången när det återigen hände djävulskap i världen, då är löpningen min bästa medicin.

DCIM132GOPRO

En sak jag saknar sedan jag bytte jobb i vintras är transportlöpningen. Det känns så ovärt att transportspringa när man bara har 2 km till jobbet. Jag fattar ju att man kan ta en omväg, men det blir bara besvärligt att ta med sig kläder och byta om och så vidare… Det var annars en favoritgrej förut, att springa hem från jobbet via Skatås. Förra hösten när jag gjorde min sista termin på det jobbet, då passade jag verkligen på att transportspringa. Vissa gånger sprang jag till och med både i solens upp- och nedgång.

IMG_1712

En annan sak man kan göra när man har ont och inte kan springa är att börja fundera över nya utmaningar… Jag behöver bara vänta en kort vecka till på lönen, och sedan tar jag nog och bokar den första. Men mer om det en annan gång! 

Utflykt

Brännö och Galterö – ännu en dag i skärgården

25 augusti, 2016

skargard

Det är som sagt ett himla flängande denna vecka, en helt vanlig vecka i slutet av augusti då man väl vanligtvis inte flänger runt så himla mycket. Idag var det Galterö som stod på agendan. Dit tar man sig genom att åka skärgårdsbåt från Saltholmen till Brännö, och sedan ta sig en promenad på ca en halvtimme. Det gjorde vi med ett ganska stort gäng elever idag, och som vanligt hade vi tur med vädret. Så härligt med riktig sommarkänsla nu när många (inklusive jag själv) börjar prata om höst. Tycker för övrigt att sådant här är ett perfekt sätt att starta nya läsåret, med några lugna trevliga dagar ihop – och helst utomhus i fint väder då!

galtero bro

När man går över denna bro (Türks bro) går man mellan Brännö och Galterö – inte så långt mellan öarna alltså. 

macka

Lunchmacka ute i naturen! Fint som snus! 

promenad

Fin dag i fin miljö. Jag tänkte såklart att det hade varit himla fint att springa där, synd att det är lite väl mycket projekt att ta sig dit – för bara en springtur alltså. Och tänk att jag har varit på Brännö flera gånger ändå, bl.a. i sommar, men inte visste att man kunde traska ut till ett naturreservat. Vad hemlighetsfullt!

Och imorgon byts hav mot fjäll, då det är dags att åka upp till Sälen! Kanske dags att börja tänka på det här med packning… Måste bara packa upp från senaste resan först.

Löpning Lopp

Midnattsloppet Göteborg 2016

21 augusti, 2016

När klockan är runt 21 kliver jag ur spårvagnen vid Marklandsgatan. Starten är i sista stund flyttad till Slottsskogsvallen istället för vanliga platsen i Slottsskogen. Det visar sig att det är helt genialiskt, i alla fall med tanke på bajamajaköerna som för ovanlighetens skull bara är typ 2 minuter långa. Varför? Alla kissar i skogen… Bra start på kvällen ändå. Det regnar något helt vansinnigt, så där som det nog bara kan göra i Göteborg, och klädinlämningen är en halvt hysterisk historia där alla försöker gömma sig undan regnet en stund innan start.

kladinlämning

Regnet upphör och det är dags för start. Starten går kl 22, och min plan att gå ut långsamt försvinner som vanligt ganska snabbt. Börjar sicksacka bland människorna och öka så fort jag får chansen. I efterhand inte så smart, men vi kommer till det… Upplever att det är lite mindre underhållning än vanligt efter banan, men det gör mig ingenting, för det känns samtidigt som att det är mycket folk ute och de är ena jäklar på att heja och leva om. Heja Majorna! Folk är så himla glada när man springer förbi, det är alltid sådan härlig stämning när man springer detta lopp. Löparna är också glada, och även på ställen där det är trångt är det ingen som skriker ”HÅLL HÖGER!” eller armbågar varandra. Inte som på vansinniga Göteborgsvarvet alltså.

midnattsloppet

midnattsloppetstart

Fram till 5 km tycker jag att det känns ganska bra. Redan innan de värsta backarna kommer har det varit en del uppför, det är fan en helt jävlig bana detta. Men det går bra ändå. Tror att jag håller ett rätt bra tempo, men vet inte så noga för jag kollar inte klockan så ofta. Efter 5 km kommer dock det där som man fasat för: backen upp till Masthuggskyrkan. Trots att det här är fjärde gången jag springer loppet lurar jag fortfarande mig själv och tror att backen är kortare än den är. Jag springer dock hela, för på toppen ska jag ju få min belöning: utsikten över Göteborg och en vätskekontroll. Uppe på toppen: ingen vätskekontroll! Vätskekontrollen är flyttad! Blir helt förbannad och får dessutom mjälthugg när jag ska springa nedför. Sämsta tidpunkt för det, för det är ju här jag i vanliga fall susar förbi alla nedför, plockar in flera minuter. Inte ikväll. Mjälthugget håller i sig i ungefär en kilometer, och det är bara till att snällt försöka lunka fram… Men frustrationen!

Springer man loppet för första gången kanske man tror att det värsta är över när den där backen är besegrad. Men icke! Ty strax därefter kommer en ny kyrkbacke, vid Oscar Fredriks kyrka. Den är inte lika lång, men den är nästan jävligare. Här tar det stopp för mig och jag måste gå en bit. Skriker ut någon svordom och är förbannad på mig själv.

Sista 2 km till mål går på ren och skär vilja. Kanske till och med funderar på hur man gör när man bryter ett lopp. Det är ju såklart inte aktuellt, men undra kan man ju alltid… En dryg kilometer från mål börjar man möta folk med medaljer runt halsen. Upplyftande på sätt och vis, för då vet man att det inte är långt kvar, men retsamt samtidigt, för man blir ju så avundsjuk. Vill också vara i mål!

Av någon outgrundlig anledning får jag någon energi när jag börjar se ljuset, så jag spurtar in i mål. Det är underbart att vara framme, och jag kollar tiden… 60 minuter, 2 sekunder. VAFAN. Över timmen! Jag har inte sprungit milen på över timmen på jag-vet-inte-hur-länge. Hade man åtminstone kunnat få bort de där jäkla sekunderna och hamnat på 59:59 typ? Allt är Oscar Fredriks kyrkbackes fel. Och mitt eget för att jag fick mjälthugg. För att jag drack för mycket vin och tränade för lite under semestern. För att jag gick några meter i en vätskekontroll.

Ja, den här milen är jävlig. Göteborg är en backig stad, men Midnattsloppet har nog dessutom lyckats leta fram de allra värsta backarna. Nu kanske det inte låter som det när man läser, men jag äääälskar Midnattsloppet. Igår var de första 5 km ren och skär löparglädje, de roligaste och lättaste 5 km någonsin, men sedan tog det stopp. Men ändå. Älskar Midnattsloppet. Älskar folket som är ute och hejar, älskar maskeradlöparna, älskar alla de andra löparna också, älskar kexchokladen och medaljen, älskar känslan när man har besegrat Masthuggsbacken. Tiden, 60:02, det får väl vara en bisak. 60:02 är ju ändå nästan under timmen. Och jag fick en medalj.

medalj

Allt och inget

Allting händer samtidigt

20 augusti, 2016

Jag önskar så att alla kunde samplanera. Så att saker och ting slapp krocka med varandra hela tiden. Sprid ut roligheterna för guds skull! I höst till exempel, då händer allting samtidigt hela tiden.

Som Fjällmaraton Sälen som är samma dag som ledarutbildningen för Löparakademin. Seriöst, varför?

För att inte tala om 1 oktober då vi har The Runner’s convention i Göteborg, samtidigt som Träningsmagi i Trollhättan, båda på samma dag som Kent har sin konsert (som visserligen är på kvällen men som får allt fokus den dagen).

Allvarligt, samplanering hörni! 

Och sist men inte minst. Göteborgs kulturkalas samma helg som Midnattsloppet? Vem var det som inte tänkte till där? Nåväl, jag hann med en tur till Kulturkalaset igår i alla fall, och det blev en superfin kväll. Först middag på ett ställe, kaffe på ett annat och så magiskt bra konsert med Maxida Märak. Vilken powerkvinna! Bra fredag det där.

kulturkalaset

%d bloggare gillar detta: