Browsing Tag

göteborgsvarvet

Löpning

Laddar om för nästa lopp

13 mars, 2017

Men ja! Tror jag hamnade i någon slags försenad runner’s high efter helgens lopp, plötsligt fick jag ett sådant sug efter att springa fler lopp! Jag tror att jag har tränat rätt bra senaste tiden, och jag är sugen på att testa mig själv på fler lopp. Vilken tur att det bara är knappt två veckor till nästa då… Dags att ladda om för nytt alltså!

Om Vårtävlingarna då var en slags uppvärmning, en kul grej, ett startskott för säsongen, så är VarvetMilen ändå någonting som jag vill satsa ordentligt på. Jag kommer såklart inte att springa den så snabbt att jag kan seeda upp mig flera grupper på Göteborgsvarvet, men det hade varit så satans kul att få persa på milen! Sätter ju ingen press på mig själv eller så…

Varvetmilen som alltså är seedingsloppet inför Göteborgsvarvet går av stapeln här i Göteborg den 26 mars. Knappt två veckor kvar alltså. Eftersom jag åker till Stockholm nu till helgen kommer det förmodligen inte bli tid till något långpass den här veckan, men det passar ju ändå rätt bra i tiden; får satsa på korta, snabba pass fram till seedingsloppet. Springa intervaller och hoppas att jag kan kapa några sekunder på min miltid. That’s the dream! (Fast jag vet, jag vill gärna få till ett långpass i veckan ändå… men när?)

Och hur mycket längtar jag inte till Göteborgsvarvet då? 

Jamen, allvarligt. När jag anmälde mig till årets varv var jag faktiskt ganska tveksam. Tänkte att jag ville testa på något annat istället. Men hur tänkte jag då? Jag kan givetvis springa både Varvet och testa andra saker, herregud. Och nu längtar jag verkligen till Göteborgvarvet. Faktiskt så mycket att jag känner att jag skulle kunna springa det om en vecka typ. Det ska bli så jäkla kul! 68 dagar kvar idag.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Långpassfredag är det nya svarta

3 mars, 2017

Idag är det den 3 mars. Den 3 juni går Stockholm Marathon. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att försöka mig på det. Idag är det fredag, och det betyder långpassfredag (älskar denna nya tradition!). Jag bestämde mig för att om långpassfredag gick bra idag, då ska Stockholm Marathon också vara möjlig, för det är faktiskt tre månader kvar. Okej, tre månader är kanske skitlite i träningssammanhang, men ändå…

Jag gjorde precis som förra veckan; jobbade till lunch, åt på jobbet, åkte hem och tog det lugnt ett tag och sprang sedan till Skatås. Precis som vanligt var de första 2 km så himla jobbiga (så störigt att det alltid ska vara så!), och jag som hade tänkt springa 17 km började tro att det nog skulle skita sig. Inte så bra att börja tänka så negativt direkt…

Men efter 2 km försvinner i regel den där kassa känslan, och det gjorde den även idag. Tack och lov och halleluja! Jag trampade på längs Åttan, och tog sedan varvet runt Lilla Delsjön (givetvis med en liten andnings/fotopaus). Det var inte lika soligt och fint som förra fredagen, men vad kan man egentligen kräva av Göteborg i början av mars? Däremot var det ganska varmt, så idag fick jag ha en tunnare tröja (jippi, vårtecken!).

Benen rullade på riktigt bra. Jag gick i några uppförsbackar, men annars kändes det hela relativt lätt. Det var i princip inga människor ute i spåren heller, så det var en riktig mindfulnesstur. När jag närmade mig hemma igen stod klockan på 18 km. Bestämde mig för att ta en omväg och springa en kilometer till. När jag var på 19 km tyckte jag att det vore fint att hamna på ett fint runt tal som 20, så jag klämde till med en sista kilometer också. Så pass stolt över mig själv att jag hade viljestyrkan att göra det när jag hade kunnat svänga höger och varit hemma…

20 km idag alltså. Känns så jäkla bra. I så här bra form har jag aldrig varit så här tidigt på året. Jag skulle fan kunna springa Göteborgsvarvet nästa helg. Så har jag förut inte känt ens i mitten av maj. Jag tror fan jag gör det alltså, jag tror fasen att jag testar Stockholm Marathon. Det är tre månader kvar. Det borde inte vara omöjligt. Jag gör det… Jag gör det fan!


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
Löpning

Att jag plötsligt ska lära mig att träna för maraton också

24 februari, 2017

Idag är det 99 dagar till Stockholm marathon. Alldeles nyss var det 99 dagar till Göteborgsvarvet, och det var ju liksom nog stressande det. Nu när jag nog faktiskt har landat i ett beslut att testa på maraton också känns Göteborgsvarvet som en jävligt liten grej… Vilket det ju inte är. Men det är hälften så långt som ett maraton. Gulp.

Jag vet ju i princip ingenting om att träna för ett maraton, men kommer att få hjälp med att lägga upp träningen, så det känns ju riktigt bra. Och så kommer jag såklart läsa prick allt jag ramlar över om maratonträning. Och lyssna på poddar och hela baletten. Att springa ett maraton känns liksom inte som någonting man bara gör utan en ordentlig plan, så nu gäller det att suga i sig så mycket information som möjligt.

Igår tog jag en kort löprunda efter jobbet, när mörkret höll på att lägga sig. Lyssnade samtidigt på det senaste avsnittet av Träningspodden där det svarades på lyssnarfråga om just att träna för maraton. Jessica Almenäs, som ju sprungit ett antal maraton, tyckte att det nog vore lämpligt att ligga på 4-5 mil löpning i veckan, och där är jag ju inte riktigt i dagsläget… Men jag kanske lyckas komma dit så småningom. Framförallt känns det just nu som att jag verkligen inte får öka för mycket för snabbt, en skada är det sista jag behöver nu.

Ja, maratonuppladdningen är ju ett ämne jag lär återkomma till både en och väldigt många fler gånger. Men löpningen igår då? Jomen, visst. Den var full med lättandad luft och välbefinnande. Skönt med en sådan runda efter en fullspäckad dag. Den blev dock kortare än önskat (pga att jag fick för mig att använda ett par gamla skor, som dessutom var för små, alltså VA?), men helgen är ju lång (?) och ska nog innehålla ett långpass.


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
Tankar om träning

Årets första delmål

31 januari, 2017

I början av året berättade jag om mina träningsmål för 2017. Jag gillar att sätta specifika mål, och delmål är ju alltid ett bra sätt att ta sig i mål på sina större mål (fyra gånger nämnde jag mål i denna mening, måste vara rekord!).

Ett av mina större mål för året är att springa halvmaran med en känsla av att vara stark. Ett delmål för att nå dit är att bli snabb på milen, för att kunna springa ett seedingslopp som eventuellt gör att jag får springa Göteborgsvarvet i en snabbare grupp. Det här med att bli snabb på milen är kanske inte min grej. Jag är ju egentligen så himla lat, och att bli snabb vet vi ju alla att det kräver en hel del arbete.

Delmål 1: Bli snabb på milen

Nu är det alltså dags att börja tänka på detta första delmål. I mars är det nämligen dags för nämnda seedingslopp och då är min plan alltså att persa på milen. Mitt nuvarande PB på milen är 55:13 så det känns verkligen inte som att det ska vara helt omöjligt.

Så hur ska jag nå detta mål?

Jo, så här. Jag tänker att jag ska steppa upp från tre pass i veckan till fyra. Jag ska inte springa långpass. Jag ska springa en jäkla massa intervaller (både för att det är roligt, och för att jag inbillar mig att man blir snabbare av sådana). Jag ska såklart inte förstöra mina stackars fötter genom att bara springa en massa löpbandsintervaller, jag ska även springa utomhus, men då rundor som är max 10-11 km och så kanske några kortare, men snabba pass. Däremellan lite styrketräning så jag kan ta hjälp av bålmusklerna när det är dags att springa seedingsloppet.

Ja jag vet inte, det kanske inte låter så strukturerat för er, men jag har det glasklart i huvudet. Så pepp på detta nu alltså. Mot milpers!

DCIM100GOPROG0201072.JPG

Året var 2016 Löpning Lopp

Från Premiärloppet till Finalloppet

8 december, 2016

Året börjar lida mot sitt slut, fastän man knappt kan tro det ty blir aldrig minusgrader och gräset är lika grönt som på sommaren. Men det är bara några veckor kvar av 2016, och vi vet ju alla hur snabbt veckorna går nuförtiden. Helt enkelt dags att börja blicka tillbaka på året som har gått. Vi gör det med lite bloggtema: Året var 2016. (I fjol skrev jag liknande under namnet Året var 2015. Fyndigt va?) Givetvis börjar vi med det bästa. Året i lopp!

2016 blev det färre lopp än vanligt. Däremot var det kanske fler genomtänkta (i brist på annat ord) lopp, alltså inte bara en massa random 10-km-lopp var och varannan helg. Sju lopp trots allt, det får man vara nöjd med!

Premiärloppet

Säsongen startade redan i april med en spontananmälan till Premiärloppet i Skatås. Ett lopp på 10 km för att känna på formen inför den stundande säsongen. Några saker skrämde mig: när jag kom dit insåg jag snabbt att i princip alla var elitlöpare. I alla fall såg det ut så, och mitt mål där och då blev att inte komma i mål sist. Det gjorde jag inte, trots den andra saken som var lite skrämmande: att det var så satans kuperat. Ett riktigt jobbigt lopp, men väldigt roligt ändå så jag tror faktiskt inte att det är omöjligt att jag springer det igen.

premiarloppet1

Trailvarvet

Det dröjde sedan ungefär en månad innan det var dags för nästa lopp, och denna gång var det ingenting mindre än premiärupplagan av Göteborgsvarvets nya koncept TrailVarvet. 10,6 km i Änggårdsbergen. Faktiskt första gången jag sprang där uppe överhuvudtaget, och det var riktigt fint. Det var ju inte så himla trailigt, men ett trevligt lopp ändå tycker jag. Bra start på Varvetveckan.

trailvarvet4

Göteborgsvarvet

Så kom årets första stora utmaning: Göteborgsvarvet. Andra gången för mig. Startade riktigt kasst med sena spårvagnar som gjorde att jag höll på att missa starten, men det slutade väl med att jag persade på halvmaran, men fick en vass armbåge på armen och ett rejält blåmärke som bevis i några veckor.

gbgvarvet

Midnattsloppet

Så kom sommaren och semestern och träningen gick kanske inte så bra som jag hade tänkt. När det i augusti var dags att springa Midnattsloppet var jag inte i mitt livs form. Att det var pisseblött och jag fick håll hjälpte inte heller. Har aldrig lidit så mycket i slutet av ett lopp. Men jag tog mig ju i mål. Med ett personsämsta typ. Men ändå. Fick medalj!

midnattsloppet

Bagheera Fjällmaraton

Och så äntligen, äntligen kom årets höjdpunkt. Fjäll(halv)maraton Sälen! Det var bara en vecka efter Midnattsloppet så jag hann ju inte direkt träna mig ur min halvtaskiga semesterform, men jag hade en helt fantastisk upplevelse ändå. I drygt tre timmar var jag ute, men tiden har aldrig gått så snabbt. Premiär för löpning i fjällen, men verkligen inte sista gången. Redan samma dag bestämde jag mig för att satsa på Åre nästa år.

IMG_9334

Bergsjöloppet

Under hösten drog även tioveckorsprogrammet med Löparakademin igång. Tio härliga veckor då ett gäng ungdomar hade som mål (som de klarade) att springa ett 10-km-lopp. Som en liten uppvärmning körde vi ett kortare lopp i Bergsjön, nämligen Bergsjöloppet. Kidsen sprang 2,5 km och jag sprang 5. Varmt var det, och extra mycket eftersom jag sprang i svart bomullströja (!!).

innanstart

Finalloppet

Och så sist men inte minst: det 10 kilometer långa Finalloppet tillsammans med kidsen från Löparakademin. Vädret var helt vidrigt, och det var lera upp till rumpan. Det krävde en lång dusch och många koppar te för att få upp värmen igen. Banan (i Skatås) gillade jag dock, och känslan efter ett lopp är ju alltid ännu lite bättre när man har fått lida lite. Väl?

DCIM100GOPROG0240477.JPG

Jag är jättenöjd med loppåret som gått. Lagom många lopp (förra året sprang jag så många att jag hann bli lite frustrerad…). Jag gjorde väl inte direkt några supertider, men jag hade jävligt kul och det känner jag faktiskt är huvudsaken.

Om du vill läsa någon av dessa, eller någon annan racerapport så finns alla här.

Lopp

Man ska lyssna på sig själv

1 juli, 2016

Det har varit en del velande från mitt håll angående huruvida jag ska springa Göteborgsvarvet nästa år eller ej. Jag har bett om råd i bloggen, på facebook, på twitter, på instagram, via sms och telefonsamtal. Med så mycket velande kanske man tror att jag egentligen känner mig klar med Göteborgsvarvet och borde satsa på någonting annat, men så fick jag det bästa av råd av en vän: ”Ida, du får ju lyssna på dig själv.” när jag berättade om vad jag hade skrivit om varvet i bloggen. De sista raderna i min race report från årets upplaga lyder:

”Och prick en minut efter målgång bestämmer jag mig för att jag vill satsa på två timmar nästa gång. Det där med att aldrig mer springa Göteborgsvarvet – den tanken är som bortblåst. Göteborgsvarvet är ju bland det roligaste som finns!”

Med det sagt: det blir Göteborgsvarvet även 2017. Det finns de som tycker att jag ska satsa på något annat lopp, men ärligt talat: behöver det ena verkligen utesluta det andra? Jag älskar ju folkfesten som Göteborgsvarvet bjuder på, så det är klart att jag ska vara med om det en gång till. Och säkert fler gånger efter det. Göteborgsvarvet var min 30-årskris och har en fin plats i mitt hjärta, sådant måste man hedra! En gång skrev jag till och med ett kärleksbrev till Göteborgsvarvet.

varvetmedalj

 

Lopp

GöteborgsVarvet 2017? Nu höjs anmälningsavgiften!

30 juni, 2016

Imorgon höjs anmälningsavgiften till Göteborgsvarvet 2017. Jag är i valet och kvalet om jag ska anmäla mig eller inte. Precis samma känsla som jag hade förra året. Då slutade det med att jag anmälde mig och det blev ju en rätt så bra upplevelse ändå, om man säger så. Persade på halvmaran till exempel! Fick visserligen världens största blåmärke på köpet, men det är ju smällar (hihi) man får ta.

Trots trängseln och det där debaklet när alla i löparvärlden började hata på Varvet pga att de har varumärkesskyddat ordet Varvet, så är Varvet ändå Varvet och Varvet är folkfest! Det är en vecka av löparinspiration i luften överallt i stan. Kommer jag bryta ihop den veckan om jag inte ska stå på startlinjen själv? Det är frågan det.

Samtidigt är jag sugen på andra löputmaningar nästa år, men det ena behöver ju aldrig utesluta det andra? Åh, hjälp! Vad ska jag göra?

eftervarvet

Med bästa hejaklacken efter GöteborgsVarvet. 

Löpning Lopp

Göteborgsvarvet 2016

22 maj, 2016

Äntligen kom dagen som jag hade väntat länge på! Eftersom jag inte kunde springa Göteborgsvarvet förra året pga skada har jag varit extra sugen på en revansch och igår kände jag mig verkligen redo (även om jag tänkte på alla träningspass jag borde ha gjort… man känner sig ju aldrig helt i toppform.)

Dagen startar med att jag faktiskt har fått sova ganska bra. Bara vaknat i panik ett par gånger, och lyckas alltså vakna utvilad. Har ganska sen start (14:55) så kan göra mig i ordning och äta min gröt i lugn och ro. Det suger lite i magen, men bara av spänd förväntan. Vädret verkar vara på min sida (14 grader och halvklart) och jag känner mig ganska lugn. Sätter mig på en spårvagn i god tid före start, men det är nu stressen kommer… Spårvagnen kör i snigelfart till Slottsskogen och efter att ha lämnat in väskan och såklart stått i världens längsta bajamajakö, samt ursäktat mig igenom två startgrupper lyckas jag komma fram till min startgrupp med EN minuts marginal… Sämsta tänkbara starten. Men sedan sugs jag in i stämningen, och det blir inte sämre av att jag ser en selfie på ingen mindre än mig själv på jätteskärmen där de gör reklam för en hashtag på instagram. Total pepp nu!

DCIM157GOPRO

BÖRJAN

Starten går strax före tre och jag går verkligen lugnt ut. Har faktiskt inget val. Det är knökat med folk och blir en hel del flaskhals innan vi tar oss ut från Slottsskogen. Men det gör inte så mycket, stämningen är fin, det är mycket folk som hejar (”Stå uuuupp, fööör löparna, stå upp för löparna!”) så här gäller det bara att suga i sig så mycket pepp och energi som möjligt.

Vid Mariaplan missar jag min hejaklack som tydligen skrek mitt namn och blev lite besvikna att jag inte såg dem. Och lika besviken är jag… Så här i efterhand borde jag väl ha sagt vilken sida jag skulle springa på så att de hade kunnat stå närmare och jag hade vetat var jag skulle titta. Trist, men livet går vidare.

Vid 5 km kommer första utmaningen; Älvsborgsbron. Den känns jätteenkel och jag blir frustrerad över att inte kunna springa om folk som lunkar på i sakta mak. Sedan kommer vi ner på Hisingen-sidan och jag vet att den är lång och med största sannolikhet kommer bli ganska tråkig… Det är helt klart roligare att springa i stan. Får dock lite extra pepp där då en instagramföljare springer ikapp mig och säger ”Heja Ida!”. Vi pratar litegrann, och jag blir förvånad att jag kan prata. Kan jag prata borde jag kunna öka tempot lite…

MITTEN

Hisingen ÄR lång. Så lång. Minns från förra gången att den är lång, men så här lång? När 10-km-markeringen kommer visar det sig att jag har sprungit första milen på under en timme (ungefär lika snabbt som vinnaren sprang hela loppet på, herregud), och nu börjar faktiskt fundera på hur jag ska kunna hålla det tempot… Det kanske inte blir något pers på halvmaran ändå? När så Götaälvbron dyker upp tappar jag modet lite och går några steg. Det börjar kännas slitsamt. Tar mig dock i kragen och börjar springa igen ganska snabbt. Är ju snart tillbaka i stan och då kommer det bli roligt igen!

SLUTET

Avenyn. Den härliga, långa, lutande Avenyn… När jag står längst ner på Avenyn och blickar upp mot Götaplatsen och Poseidon, då känns det tungt. Poseidon är så liten härifrån! Jag ska springa ända dit upp! Och det är så trångt och jag får sicksacka och hamnar ändå bakom folk som går och frustrationen växer, jag vill ju bara fram… Det känns som att det är många fler som springer den här gången, eller så är det bara att jag är i en för långsam startgrupp för min smak? Vet inte. Kommer till slut fram till Götaplatsen, och nu är det ju bara det värsta (och samtidigt bästa) kvar.

Hela vägen från Götaplatsen till mål är det trångt. Visserligen frustrerande, men eftersom jag är en vuxen människa kan jag bete mig och acceptera detta – det är många som springer och vi får faktiskt visa lite hyfs så att det blir en trevlig upplevelse för alla. Och så blir jag armbågad av någon medelålders mansgris som inte kan bete sig. (Idag: stort blåmärke).

Trots allt går de sista kilometerna över förväntan och det är inte förrän jag är tillbaka i Slottsskogen som jag på riktigt känner att jag vill sluta och aldrig någonsin mer springa detta lopp. Jag krigar mig in i mål och får en sluttid på 2:08:41. Nytt pers på halvmaran med ungefär 6 minuter, trots allt sicksackande och vassa armbågar, så jag får vara nöjd! Och prick en minut efter målgång bestämmer jag mig för att jag vill satsa på två timmar nästa gång. Det där med att aldrig mer springa Göteborgsvarvet – den tanken är som bortblåst. Göteborgsvarvet är ju bland det roligaste som finns!

(PS. Nu ska jag bli snabb på milen så jag kan seeda mig till en snabbare startgrupp nästa år. Nytt mål! DS)

gbgvarvet slottsskogsvallen varvetmedalj

Löpning Lopp

Dagen är här!

21 maj, 2016

Det är bra med nerver hemma hos denna löpare idag… Det är nu precis fyra timmar till start i Göteborgsvarvet (världens största halvmara!) och det suuuuger i magen. Men jag längtar också och tycker att det känns så himla roligt! Lite nervös ska man väl bara vara, helt enkelt. (Eller?)

Hur svårt kan det egentligen vara att springa 21 km? *intalar sig* (Det får bli dagens mantra.)

Följande hände under natten:

Drömde (förmodligen) inte om någonting annat än Göteborgsvarvet. Om att försova sig, missa starten, glömma att äta, bli uttorkad, glömma nummerlappen, glömma att knyta skorna. Upp och dricka Resorb i ren panik. Kissa tjugofemtusen gånger. Vakna och titta på klockan ofta. Ofta. Men nu sitter jag här, fyra timmar innan start och försöker lägga upp en plan för loppet. Framförhållningen för planen rätt så obefintlig således…

Dagens strategi är:

  • Dela upp loppet i 7 km-sträckor. 7 km klarar man ju av att springa lätt som en plätt. Bara att göra det tre gånger så är det klart.
  • Springa lugnt i starten. När jag har kommit över Älvsborgsbron kan jag få öka litegrann. Sedan försöka hålla ett hyfsat bra tempo på Hisingen-sidan av loppet, som är rätt flack och lättsprungen.
  • Lugna ner mig lite inför Götaälvbron och Avenyn och resten… Där kommer det bli jobbigt, så där gäller det bara att jag håller mig på benen. Tar jag mig bara över andra bron kommer jag förmodligen ta mig även till mål, så det gäller att tänka smart.

7 km + 7 km + 7 km = hur svårt kan det vara?

Så, nu är det dags att hitta rätt outfit, kolla spårvagnstider, äta gröt, packa en väska, hitta några överdragskläder, kolla väderappen en sista gång. Wish me luck!

Ps. Om ni vill veta hur det gick kan ni spana på Instagram (@traningsblogga) om några timmar, bloggen lär ju inte uppdateras förrän Varvetbaksmällan har gått över någon gång imorgon(?) Ds. 

nummerlapp

 

 

 

Allt och inget

Göteborgsvarvet Expo

20 maj, 2016

svenskamassan

Alltså, herregud! Är man i Göteborg eller i närheten måste man passa på att gå på Göteborgsvarvet Expo denna helg. Jag hämtade ut min nummerlapp igår och passade på att spana lite på mässan. I mer än två timmar! Och då åkte jag egentligen bara hem för att det började bli sent, inte för att jag var less.

salming

Jag kan förstå att vissa tycker att det är lite osmidigt när mässan inte ligger i anslutning till startområdet, och nu kan jag ju bara tala för mig själv, men: 2014 när jag sprang Varvet förra gången tror jag att jag var på mässan i cirka tio minuter. Årets mässa spelar i en helt annan liga, så jag säger tummen upp! Nackdelen är att det blev lite dyrt… Det fanns alldeles för mycket att köpa. (Jag handlade så mycket att vi nog får ta det i ett annat inlägg.)

asics

Butiker, tävlingar, lopp, mässpriser, föreläsningar, rödbetsjuciesmakprov, Toughest-hinderbana, gör-din-egen-hejaskylt-station… Ja, allt möjligt fanns på årets mässa! Så himla inspirerande att bara strosa runt där och känna på stämningen. Så många löpfrälsta på så liten plats. Och så är det ju trevligt att alla säger ”Lycka till på lördag” varje gång man drar visakortet…

toughest karitraa

Löpning Lopp

Stafettvarvet 2016 – traditionen lever vidare!

19 maj, 2016

Lyckades starta upp en jättefin tradition på mitt förra jobb, nämligen att springa Stafettvarvet. Fem personer i ett lag springer knappt 4 km var. Sedan får man picknick från mat.se och det blir en trevlig kväll med kollegorna.

Sedan bytte jag jobb. Föreslog för mina nya kollegor att vi skulle springa Stafettvarvet tillsammans och uppslutningen var helt galet bra, och igår var det dags. Själv intog jag rollen som lagledare och coach och vilade mina stackars stela ben efter tisdagens trailvarv och inför lördagens Göteborgsvarv. Men det suger klart i tävlingstarmen när man står och tittar på… Men trevligt var det ändå, för jag menar, ett lopp är ett lopp är ett lopp.

stafettvarvet

Stämningen i Slottsskogen var god, det sprack upp och blev soligt till slut och båda våra lag presterade på topp! Jag tror att det bor tävlingsdjävular i oss alla, för det gick ganska snabbt! Tycker det är så himla trevligt att prick alla på mitt jobb gillar att träna – det bådar gott för framtida stafettsegrar!

Jag har varit med på Stafettvarvet sedan starten, och det märks att det har vuxit. Lite struligt vid starten till exempel, när vår startgrupp tydligen redan hade startat före utsatt tid och våra första löpare fick rusa iväg ordentligt för att hinna ikapp. Utöver det funkade det mesta fint och det var en bra kväll. Kollegorna tyckte det var kul, så detta blir definitivt en tradition!

stafettvarvet1

%d bloggare gillar detta: