Browsing Tag

göteborgsvarvet

Löpning Lopp

Göteborgsvarvet 2017

21 maj, 2017

Jag tog mig i mål även i år. Tredje Göteborgsvarvetmedaljen är bärgad. Idag mår kroppen fint men resten av mig är lite ledsen att helgen är slut och att det är helt år kvar till nästa gång. Man (jag) har ju gått och väntat på detta så länge, och så hips vips är det över. 

Inleder lördagen med två frukostar och en förväntansfull men nervös stämning. Har ju Mari och Malin på besök som också ska springa och vi både peppar och stressar upp varandra. Lyssnar på Håkan Hellström på högsta volym (måste man ju när man ska springa Varvet) och ger oss iväg till Slottsskogssvallen. Det är runt 26 grader och sol ute och jag är mest nervös över att springa i värmen, jag har ju inte alls hunnit träna i någon värme i år.

Vi är på plats i god tid före start och hinner sitta i skuggan och ladda mentalt, samt titta på eliten på storbildsskärmen. Vinnarna på både herr- och damsidan hinner gå i mål innan det är dags att ställa sig i den evighetslånga bajamajakön. Precis som i fjol blir det lite stressigt iväg till startfållan, hinner dit med ganska knapp marginal, men vad gör lite sådan stress om hundra år? 14.43 springer jag iväg, och peppen är total! Tempen har redan börjat sjunka en del, samtidigt som det mulnat på. Vädergudarna lyssnade på löparna idag.

Det är mitt tredje Göteborgsvarv och det känns bra att veta vad som väntar. Jag vet att jag inte ska (eller ens har möjlighet pga så mycket folk) gå ut för hårt i början. I Slottsskogen gäller det att bara njuta av folkfesten, att samla energi från publiken. Springer på i ett skönt tempo och löpningen känns lätt. Säldammsbacken är inga problem heller, och rätt vad det är så är så springer vi genom Majorna. På Mariaplan hör jag världens bästa hejaklack som till och med har gjort en skylt i år (se bild längre ner, så fint va!). Blir såklart överpepp när jag ser och hör dem och ökar omedvetet tempot en smula. Upp på Älsvborgsbron och allt känns bra!

När man kommer ner från Älvsborgsbron är man på Hisingen, och Hisingen är lång. Båda gångerna innan då jag sprungit Varvet har jag tänkt ”Men tar Hisingen aldrig slut!?” Av någon anledning händer inte det idag. Det är mycket folk ute, mycket musik och hejarop och löpningen känns så himla lätt. Jag är rädd att jag håller ett för högt tempo för att det ska funka hela vägen, men jag vill ändå chansa. Våga för att vinna liksom. Men när Götaälvbron närmar sig, då tar det stopp.

I år blir jag en av dem som inte orkar springa uppför bron. Jag har inte pannben för det. Jag inser att det är långt kvar av loppet och det gör att pannbenet slutar jobba och jag tror att jag behöver gå för att orka resten. Jag kanske orkar springa egentligen, men jag fixar det inte. När det planar ut igen börjar jag springa smått igen, fyller på med vätska i kontrollen på andra sidan och försöker ladda mentalt för de sista kilometerna. Det går sådär, för jag vet ju att det är det värsta kvar.

Jag kan inte riktigt njuta av att höra allt folk när jag närmar mig Brunnsparken och Avenyn. Så här i efterhand vet jag inte varför jag inte springer hela biten. Har jag verkligen så ont? Orkar jag verkligen inte? Jag växlar mellan gång och spring och stör ihjäl mig på det, för jag vill inte gå Göteborgsvarvet. Efter Götaplatsen går det i alla fall nedför en bit och det är skönt att få upp lite tempo igen. Vasagatan känns också seg, men jag springer. Jag ser ju ljuset nu, vet att det inte är så långt kvar. Men seriöst, är hela Göteborg byggt på (uppförs)backar eller? När jag kommer in i Slottsskogen vill jag bara gråta. Både av lättnad men också av en enorm frustration över att det är en hel kilometer kvar. Folk hejar och är bra men jag inbillar mig såklart att de hånskrattar åt mig för att jag egentligen inte orkar det jag just nu utsätter mig för.

Lättnaden när jag kommer in på Slottsskogssvallen och har målgången inom räckhåll, den är obeskrivlig. Trots att jag lidit sedan kilometer 15 lyckas jag frammana någon slags spurt och av någon jäkla märklig anledning lyckas jag persa på halvmaran med en minut, trots att jag har gått massor. (För den som tycker tider är viktiga att rapportera så blev min i år 2:07:41) Var det pannbenet eller orken som tröt? Hade jag kunnat göra en bättre tid? Tankarna snurrar. Påminner mig om att jag trots allt sprang en minut snabbare än i fjol, att första milen kändes sjukt lätt och att jag faktiskt har sprungit 21,1 km en vanlig lördag. Att jag hade världens bästa hejaklack och dessutom fick dela upplevelsen med fina vänner. Det är ju inte en dålig dag direkt!

Jag vet inte vad det är med löpning. Eller Göteborgsvarvet. Jag vet ju att det var sjukt jobbigt att springa. Jag vet ju att jag funderade på att aldrig ta på mig ett par löparskor igen. Men tio minuter efter målgång känner jag att det här är det bästa som finns. Har ett stort leende på läpparna och vill bums slänga in en anmälan till nästa år. Runners high så det bara skriker om det, fastän det var så jobbigt. Vad är grejen? Och hur kan det vara ett helt år tills jag får uppleva Göteborgsvarvet igen?

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Lopp

Snart är det dags!

19 maj, 2017

Ja, imorgon är det så dags för Göteborgsvarvet, och det är svårt att tänka på någonting annat. Vilken tid ska man börja ta sig till startområdet? Hur varmt kommer det vara? Hur mycket behöver jag dricka? Inatt kommer jag garanterat drömma att jag kommer sent till starten, det är standarddrömmen natten innan lopp. 

I år känns Varvet lite extra roligt, för jag har ju två inneboende under helgen som också ska springa. Mari kom ner från Sundsvall redan igår, så helgkänslan infann sig redan då. Gött! Vi gick på expot och hämtade ut våra nummerlappar, drack kaffe, åt glass, lyssnade på Anders Szalkai och strosade runt bland montrarna.

Värmen och sommaren har slagit till rejält i Göteborg nu, igår var vi uppe i 27 grader tror jag och det är ju klart skönt att inte frysa, och det är ju klart mycket roligare att springa folkfestlopp om det är folkfestvarmt ute så att folk är ute och hejar, men jag hoppas på att det svalnar av liiiite i alla fall. I år har vi ju inte ens hunnit träna något i värme eftersom våren har varit kass. Men, för folkfestens skull: hellre varmt och mycket folk än smådugg och tomma gator.

Pepsi Max i solen, bra uppladdning! 

Idag kommer även Malin till Göteborg och så är laget komplett. Idag blir det en tur på mässan igen (eftersom Malin ju också måste få hämta ut sin nummerlapp!), fika i solen och pastamiddag ikväll såklart. Testa kläder, måla naglar, ladda pulsklockan, dricka vatten, fundera ut någon bra strategi för att göra ett så bra lopp som möjligt. Ja, det kommer bli kul detta. Fan vad kul det kommer bli!

Löpning Lopp

Trailvarvet 2017 – racerapport!

17 maj, 2017

Igår drog Varvetveckan igång på allvar, då Trailvarvet gick av stapeln. Jag sprang det såklart. Även förra året. Så nu är det väl en tradition som aldrig kommer gå att ruckas på.

Jag är på plats strax efter 17. Stressat hem från jobbet för att hinna byta om och hinna till start. Det blir ju så när det är en vanlig vardag (men hade alla lopp varit på lördag hade man ju inte hunnit springa allt man vill!). Det är tretton grader och regn ute, jag är trött och hungrig. Inte bästa känslan inför ett lopp! Sätter mig under ett träd och är lite sur över att jag måste ha på mig fleecejacka i mitten av maj.

En bra sak med Trailvarvet är att det inte är så himla mycket folk som springer. Tror taket ligger på tusen, så man behöver bara stå i bajamajakö i max tre minuter och behöver inte vara i en startfålla en halvtimme innan start. Jag har min GoPro med mig i handen (älskar GoPro, man tänker liksom inte ens på att den är där) och tänker att jag ska försöka filma lite efter vägen. Pang boom och startskott.

Arrangören har lyssnat på löparnas åsikter från premiären av detta lopp förra året, och således lagt om banan en hel del. Förutom att loppet nu blivit en kilometer längre (11,5 km) springer vi också betydligt mer trail än sist. Asfalt ser vi bara till vid start och mål, det är en del grusväg men faktiskt också en hel del stig. Det är massa backar, och därtill en hel del stock och sten att hålla reda på. Riktigt, riktigt roligt!

Jag har bestämt mig för att inte egentligen ha något tidsmål, vill bara springa som ett träningspass inför stora Varvet och så vill jag passa på att njuta av en fin runda där jag vanligtvis inte brukar springa. Stentrappan är ett helvete precis som förra året, så jag får gå uppför den.

Annars lunkar jag på i ett rätt behagligt söndagsjoggstempo, reflekterar inte ens över att det är tävling. Vid ett tillfälle när det är lite jobbigt börjar jag dock tänka på att trailkungen Jonas Buud springer typ tio gånger så långt med ett dubbelt så snabbt kilometertempo, det är ju galet. Då tänker jag att jag borde kunna fortsätta springa på i mitt 6-7min-tempo utan att gnälla.

Tiden går alltid så snabbt när man springer på sådant här underlag. Man tänker liksom inte ens på att man springer, eftersom man är upptagen med att fokusera på var man sätter fötterna. Jag springer dessa 11,5 km på en timme och femton minuter, och känner efteråt att jag nog hade kunnat trycka på mer. Det bådar gott inför lördag då det är 21 km som står på agendan!

Löpning

Det är dags nu!

14 maj, 2017

Det regnar ute. Jättemycket. Ett riktigt Göteborgsregn. Det är bra, det får gärna fortsätta. Spola bort allt vad pollen heter under veckan och så kan vi gärna vakna till 15-16 grader och halvklart på lördag. Deal? Okej, ett uppehåll på tisdag kväll är också okej. Som ni kanske förstår (eller ja, redan visste) -> Varvetveckan är på gång!

Det är underbart att det är dags nu! Visst, jag hade velat vara bättre tränad, men det finns inget att göra åt det och prick så känns det väl ändå alltid inför ett lopp? Eller jag vet inte, men jag har aldrig ställt mig på startlinjen och tänkt att jag är så bra som jag skulle kunna vara. The best is yet to come osv. Däremot har jag ofta ställt mig på startlinjen och tänkt att jag är så bra som jag kan vara just nu. Det är ju en viss skillnad.

Magnus Carlsson skrev en krönika i GP om hur Varvetveckan är årets roligaste vecka, och där kan jag ju bara skriva under på prick allt! Det är en fantastisk vecka! Jag kan inte fatta hur jag i höstas gick runt och velade om huruvida jag skulle springa Varvet i år. Fan vad deprimerad jag hade varit nu om jag hade suttit här utan startplats. Loppfolkfest i stan och inte springa? Nej men jösses Amalia, som man (inte?) säger.

Saker jag längtar till under Varvetveckan:

* Att få känna av stämningen redan på tisdag då jag springer Trailvarvet.
* När expot öppnar på torsdag! Hämta nummerlapp och strosa bland montrarna.
* När Varvethelgen toppas med finbesök då Malin och Mari kommer till stan och vi laddar med restaurangbesök, springer lopp och sedan går igenom loppet i minsta detalj samtidigt som vi dricker bubbel och firar att vi är så grymma!
* När Blå Linjen dras och jag kan ta en sväng till Avenyn på lunchen bara för att titta lite på den.
* Stämningen! Loppfebern i stan.
* Pirret i magen när jag äntligen står i startfållan.
* Starten genom Slottsskogen, allt folk, hejaramsorna!
* Medaljen!
* Målfotot på instagram (haha japp!)

Fan vad underbart att det är dags nu! Hur länge har vi inte väntat? 

På lördag springer vi över den! 

Löpning

Fyra veckor till Göteborgsvarvet

22 april, 2017

Igår eftermiddag, när jag just kommit hem från en resa vi gjort med våra elever, när jag var trött och hade huvudvärk (det blir så efter en resa med elever, oavsett hur bra det gått och hur trevligt det har varit) och tänkte lite på att det blivit dåligt med träning i veckan pga resor och dylikt – då öppnade jag mailen och där låg startbeviset till Göteborgsvarvet. Jag lyckades seeda upp mig två grupper från förra året, så jag är nöjd!

Det känns helt galet att det idag bara är fyra veckor kvar till start. Får typ nervösont i magen när jag tänker på det. Alltså bra nervösont ändå, så där pirrigt. Ni som springer lopp vet säkert känslan. Spänd förväntan typ, samtidigt som jag känner att jag vill ha fler långpass i benen. Och då har jag inte ens börjat få nervösont inför Stockholm marathon som är ynka två veckor senare. En sak i taget nu, först och främst Göteborgsvarvet; det är ju inte heller någon walk in the park direkt. Med fyra veckor kvar får man ju någonstans lita på att man skött sig i vinter och vår och grundat ordentligt. Nu är det liksom finslipet kvar. Långpass och långa intervaller. Eftersom jag samtidigt tränar till maraton så bör ju långpassen vara minst halvmaralånga, helst längre såklart, så jag tror faktiskt att jag kommer att vara rätt redo för Varvet när det är dags.

Mina Göteborgsvarv 

Det känns som att jag har sprungit Göteborgsvarvet massor av gånger, men det är faktiskt bara två. Ett år fick jag lämna walk-over eftersom jag hade lyckats skada ljumsken och därmed inte hunnit träna tillräckligt för att det skulle vara värt att utsätta sig för två mil. Det var stor sorg.

2014 sprang jag första Göteborgsvarvet.

Det var knappt ett år efter att jag hade börjat springa, ungefär två år efter jag satt i Slottsskogen och skrattade åt att folk var så dåraktiga och frivilligt sprang två mil en fin vårlördag. Att ta sig i mål på den där första halvmaran var en mäktig känsla, kommer aldrig glömma den dagen. Jag skrev en väldigt fattig racerapport efter det loppet (det var ju i början av min tid som bloggare, hade väl inte riktigt lärt mig ännu…), men jag behöver ingen ordentlig racerapport för att komma ihåg det loppet och alla känslorna. Jag minns pirret i startfållan, jag minns folkfestkänslan, jag minns att Hisingen var så sjukt jävla lång, jag minns känslan av att ha lyckats springa över båda broarna. Jag minns att jag av någon anledning inte tyckte att Avenyn var så himla jobbig som alla sagt, och frossan jag fick pga vätskebrist runt 17 km. Jag minns att den lilla, lilla bron in till Slottsskogen kändes som minst 5 km lång och hur målet på Slottsskogsvallen kändes som att man nått Eldorado.

Mitt andra varv blev alltså inte förrän två år senare,

och då var det dags för revansch efter att inte ha kunnat springa året innan. Tiden innan start var kaos pga långsammast kollektivtrafik; tiden det vanligtvis tar att åka hemifrån mig till mitt jobb är 8 minuter, den här dagen tog det ungefär en halvtimme och så var det ju ytterligare ungefär lika långt till startområdet. Bra med panik alltså att sitta på en spårvagn och inte kunna göra någonting. Hann till min startfålla med ungefär en minuts marginal. En felberäkning jag (förhoppningsvis) inte kommer göra om. Den här gången var jag fast besluten på att springa på en bättre tid än sist, och det gjorde jag. Runt 6 minuter snabbare gick det. Och racerapporten blev betydligt längre.

Och 2017… to be continued som de säger i tv-seriernas värld. 

 

 

Lopp

Två nya lopp bokade!

28 mars, 2017

Nu har jag alltså redan hunnit springa två lopp i år (Vårtävlingarna och Varvetmilen), så vi kan väl lugnt konstatera att tävlingssäsongen 2017 äntligen är här! Det är nu man ska få skörda frukterna av att man har hållit igång (nåja, allt är ju relativt) med träningen hela vintern.

Jag vet inte om det var peppen av att persa (men förmodligen), men nu har jag hips vips anmält mig till två till lopp. Det gäller ju liksom att passa på, för rätt vad det är så är vintersäsongen här igen (det finns ju ändå en gräns hur positiv man kan vara).

Sentrumsløpet

10 km i Oslo den 29 april. Jajamän, här ska det tävlas i utlandet minsann. Vissa åker till Aruba och springer, men Oslo är också fint! Jag tycker ju att millopp är rätt jobbiga, men jag har uppenbarligen ändå en tendens att anmäla mig till sådana stup i kvarten. Men jag är faktiskt riktigt sugen på detta. Det är inte jätteofta jag åker någonstans för att springa lopp (det går ju så många i Göteborg så), men det är riktigt kul! Plus att det ska bli nice med en hotellnatt mitt på Karl Johan! Det blir nog så att jag åker dit samma dag som loppet går, och checkar in på hotellet när jag har sprungit klart. Hade säkert kunnat ta tåget hem samma kväll också, men det känns ju lite ovärt. Vem vill inte unna (ja, jag skrev unna) sig en hotellnatt då och då? Sentrumsløpet går som namnet antyder genom centrala Oslo, det blir ju mysigt tycker jag.

Trailvarvet

11,6 km i Göteborg den 16 maj. Detta blir starten på Göteborgsvarvetveckan. Trailvarvet hade sin premiär förra året och jag sprang det såklart. Då var det en kilometer kortare, men efter att ha utvärderat premiärloppet har banan ändrats lite. Det ska tydligen vara mer trail än det var förra året och så blev det alltså en kilometer längre också. Perfekt att inleda Varvetveckan med ett kortare lopp på tisdagen, och sedan ta det lugnt och vila upp benen inför lördagens halvmaraton. Apropå Varvet så är en rolig nyhet att Mari var lättövertalad och har anmält sig till det, finbesök hela vägen från Sundsvall den helgen alltså! Och så kommer Malin till Gbg och hejar på oss, fatta vilken mysig helg det kommer att bli.

Foto: Luca Mara

Löpning Lopp

Varvetmilen 2017 – lopprapporten!

26 mars, 2017

Vaknar på morgonen och känner mig lite förvirrad, har för mig att jag skulle göra någonting särskilt idag. Det tar några sekunder, men sedan kommer jag på att det ju är dags för lopp! Får lite panik och tror att jag har försovit mig, men jag hinner äta min gröt och dricka mitt kaffe i lugn och ro innan jag åker iväg till Frihamnen för dagens Varvetmilen.

Jag känner mig lite oväntat nervös. Jag brukar inte vara särskilt nervös inför lopp, men det suger lite i magen. Säkert är det väl för att min plan hela tiden har varit att persa på milen på detta lopp, och nu är dagen kommen, och inte tusan vet jag om jag är i bra nog form för ett nytt personbästa. Varför sätter jag sådana krav på mig själv? Har kollat upp vilket tempo jag behöver hålla för att det ska gå vägen (5.30/km) och det känns faktiskt rätt snabbt. Jag får helt enkelt ställa in mig på att det här kommer bli sjukt jobbigt, inga fem kilometers uppvärmning och sedan öka liksom…

Hämtar nummerlappen, lämnar in väskan och ställer mig i världsrekordslång toakö (sådan som det alltid är på lopp). Ställer mig sedan långt bak i startledet och plötsligt är vi iväg. Ställde mig uppenbarligen för långt bak i startledet, för det går långsammare än jag vill och jag blir frustrerad. Tänker att det kanske är bra att det inte är supertempo så att jag håller igen lite i starten, men kommer på att jag ju inte ska hålla igen. Jag ska ju i princip maxa en hel mil. Så jag börjar kryssa och springa om folk, tittar på klockan och tänker att jag springer i ett tempo jag aldrig kommer orka hålla hela loppet. Funderar på att sakta ner men tänker att det får bära eller brista. Hur ska jag någonsin kunna persa om jag inte vågar chansa lite? Tänker på att det står Don’t run, fly! på min rygg och plockar ganska många ryggar. Känner mig stark!

Man kan ju inte säga att det här loppet går på världens mest inspirerande bana. Två varv i Frihamnen, en äkta flack asfaltsbana. Givetvis blåser det alltid när man är där vid vattnet, men idag är det faktiskt inte så farligt, det går att värja sig genom att bara vrida huvudet lite. Och jag blir rätt pepp när jag springer på hamnsidan och ser stora delar av Göteborg, Göteborg gör mig glad och jag kikar upp mot Göta Älvbron och drömmer om Göteborgsvarvet. Efter ett varv håller jag fortfarande samma tempo och nu är det ju bara att börja räkna ner kilometerna. 5,4,3… bara 2 kvar, det kan man ju göra i sömnen, en enda sväng kvar innan målrakan…

I mål! I mål på 53.56 och nytt personbästa på milen! Med råge! Kapade 1 minut och 17 sekunder från mitt förra pers (som jag har levt med i typ två år, förra året var inte ett bra år för milen). Börjar genast fundera på om jag hade kunnat göra något annorlunda för att få en bättre tid, men skjuter snabbt bort de tankarna. Persade ju! Det var ju målet! Jag gjorde det!

Senare på instagram berättar en tjej att hon hade sett trycket på min rygg, Don’t run, fly! och börjat en hemlig tävling mot mig (eller min rygg då), vilket gjorde att hon också persade. Fatta hur kul att kunna sporra någon så! Nu måste jag ju alltid ha den tröjan på mig när jag springer lopp. Dubbel glädje, liksom. Ja, vilken dag, vilket lopp. 5.24-tempo i en hel mil, det trodde jag inte att jag hade i mig… Och ännu viktigare än det: jag kände mig stark och mitt trilskande knä sa inte ett ord. Vilken underbar start på denna säsong! Och även om resten av säsongen blir skit, så har jag faktiskt ändå persat på milen. Check.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Dags för Varvetmilen!

26 mars, 2017

Det är bara två veckor sedan jag sprang lopp, och idag är det dags igen! På agendan står Varvetmilen, tidigare känt som Göteborgsvarvets seedingslopp. 10 km i Frihamnen här i Göteborg, tillika två varv på en relativt oinspirerande men flack bana. Det är dessutom fint väder, bra temperatur, inte för blåsigt. Utsikterna för att persa på milen borde således vara rätt bra. Fast jag vet inte jag… Sånt där vågar man ju aldrig riktigt hoppas på, det känns som att det kan gå hursomhelst. Det är alltid så mycket som spelar in. Jag kanske får håll. Eller ont i knät. Eller pollenchock. Eller så vägrar pannbenet att jobba med mig, det är ju faktiskt skitjobbigt att typ maxa en hel mil.

Den som lever får se. Snart drar jag i alla fall. Ska bara välja skor först. Hårt liv. Och för den som tycker att jag är helt köpt av Asics, det är inte sant, merparten av skorna nedan har jag faktiskt köpt av Asics, och inte tvärtom. Så nu vet vi det. Hursom så lutar det nog åt att jag springer med Noosa FF (de svartgröna skönheterna), sprang med dem häromdagen och de var riktigt sköna. Jamen okej, nu ska jag göra mig klar. Äta gröt och ägg och dricka kaffe. Vi ses på andra sidan!

Löpning

Laddar om för nästa lopp

13 mars, 2017

Men ja! Tror jag hamnade i någon slags försenad runner’s high efter helgens lopp, plötsligt fick jag ett sådant sug efter att springa fler lopp! Jag tror att jag har tränat rätt bra senaste tiden, och jag är sugen på att testa mig själv på fler lopp. Vilken tur att det bara är knappt två veckor till nästa då… Dags att ladda om för nytt alltså!

Om Vårtävlingarna då var en slags uppvärmning, en kul grej, ett startskott för säsongen, så är VarvetMilen ändå någonting som jag vill satsa ordentligt på. Jag kommer såklart inte att springa den så snabbt att jag kan seeda upp mig flera grupper på Göteborgsvarvet, men det hade varit så satans kul att få persa på milen! Sätter ju ingen press på mig själv eller så…

Varvetmilen som alltså är seedingsloppet inför Göteborgsvarvet går av stapeln här i Göteborg den 26 mars. Knappt två veckor kvar alltså. Eftersom jag åker till Stockholm nu till helgen kommer det förmodligen inte bli tid till något långpass den här veckan, men det passar ju ändå rätt bra i tiden; får satsa på korta, snabba pass fram till seedingsloppet. Springa intervaller och hoppas att jag kan kapa några sekunder på min miltid. That’s the dream! (Fast jag vet, jag vill gärna få till ett långpass i veckan ändå… men när?)

Och hur mycket längtar jag inte till Göteborgsvarvet då? 

Jamen, allvarligt. När jag anmälde mig till årets varv var jag faktiskt ganska tveksam. Tänkte att jag ville testa på något annat istället. Men hur tänkte jag då? Jag kan givetvis springa både Varvet och testa andra saker, herregud. Och nu längtar jag verkligen till Göteborgvarvet. Faktiskt så mycket att jag känner att jag skulle kunna springa det om en vecka typ. Det ska bli så jäkla kul! 68 dagar kvar idag.

Följ gärna min blogg via Bloglovin’
Löpning

Långpassfredag är det nya svarta

3 mars, 2017

Idag är det den 3 mars. Den 3 juni går Stockholm Marathon. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att försöka mig på det. Idag är det fredag, och det betyder långpassfredag (älskar denna nya tradition!). Jag bestämde mig för att om långpassfredag gick bra idag, då ska Stockholm Marathon också vara möjlig, för det är faktiskt tre månader kvar. Okej, tre månader är kanske skitlite i träningssammanhang, men ändå…

Jag gjorde precis som förra veckan; jobbade till lunch, åt på jobbet, åkte hem och tog det lugnt ett tag och sprang sedan till Skatås. Precis som vanligt var de första 2 km så himla jobbiga (så störigt att det alltid ska vara så!), och jag som hade tänkt springa 17 km började tro att det nog skulle skita sig. Inte så bra att börja tänka så negativt direkt…

Men efter 2 km försvinner i regel den där kassa känslan, och det gjorde den även idag. Tack och lov och halleluja! Jag trampade på längs Åttan, och tog sedan varvet runt Lilla Delsjön (givetvis med en liten andnings/fotopaus). Det var inte lika soligt och fint som förra fredagen, men vad kan man egentligen kräva av Göteborg i början av mars? Däremot var det ganska varmt, så idag fick jag ha en tunnare tröja (jippi, vårtecken!).

Benen rullade på riktigt bra. Jag gick i några uppförsbackar, men annars kändes det hela relativt lätt. Det var i princip inga människor ute i spåren heller, så det var en riktig mindfulnesstur. När jag närmade mig hemma igen stod klockan på 18 km. Bestämde mig för att ta en omväg och springa en kilometer till. När jag var på 19 km tyckte jag att det vore fint att hamna på ett fint runt tal som 20, så jag klämde till med en sista kilometer också. Så pass stolt över mig själv att jag hade viljestyrkan att göra det när jag hade kunnat svänga höger och varit hemma…

20 km idag alltså. Känns så jäkla bra. I så här bra form har jag aldrig varit så här tidigt på året. Jag skulle fan kunna springa Göteborgsvarvet nästa helg. Så har jag förut inte känt ens i mitten av maj. Jag tror fan jag gör det alltså, jag tror fasen att jag testar Stockholm Marathon. Det är tre månader kvar. Det borde inte vara omöjligt. Jag gör det… Jag gör det fan!


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
Löpning

Att jag plötsligt ska lära mig att träna för maraton också

24 februari, 2017

Idag är det 99 dagar till Stockholm marathon. Alldeles nyss var det 99 dagar till Göteborgsvarvet, och det var ju liksom nog stressande det. Nu när jag nog faktiskt har landat i ett beslut att testa på maraton också känns Göteborgsvarvet som en jävligt liten grej… Vilket det ju inte är. Men det är hälften så långt som ett maraton. Gulp.

Jag vet ju i princip ingenting om att träna för ett maraton, men kommer att få hjälp med att lägga upp träningen, så det känns ju riktigt bra. Och så kommer jag såklart läsa prick allt jag ramlar över om maratonträning. Och lyssna på poddar och hela baletten. Att springa ett maraton känns liksom inte som någonting man bara gör utan en ordentlig plan, så nu gäller det att suga i sig så mycket information som möjligt.

Igår tog jag en kort löprunda efter jobbet, när mörkret höll på att lägga sig. Lyssnade samtidigt på det senaste avsnittet av Träningspodden där det svarades på lyssnarfråga om just att träna för maraton. Jessica Almenäs, som ju sprungit ett antal maraton, tyckte att det nog vore lämpligt att ligga på 4-5 mil löpning i veckan, och där är jag ju inte riktigt i dagsläget… Men jag kanske lyckas komma dit så småningom. Framförallt känns det just nu som att jag verkligen inte får öka för mycket för snabbt, en skada är det sista jag behöver nu.

Ja, maratonuppladdningen är ju ett ämne jag lär återkomma till både en och väldigt många fler gånger. Men löpningen igår då? Jomen, visst. Den var full med lättandad luft och välbefinnande. Skönt med en sådan runda efter en fullspäckad dag. Den blev dock kortare än önskat (pga att jag fick för mig att använda ett par gamla skor, som dessutom var för små, alltså VA?), men helgen är ju lång (?) och ska nog innehålla ett långpass.


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
%d bloggare gillar detta: