Browsing Tag

göteborgsvarvet

Tankar om träning

Årets första delmål

I början av året berättade jag om mina träningsmål för 2017. Jag gillar att sätta specifika mål, och delmål är ju alltid ett bra sätt att ta sig i mål på sina större mål (fyra gånger nämnde jag mål i denna mening, måste vara rekord!).

Ett av mina större mål för året är att springa halvmaran med en känsla av att vara stark. Ett delmål för att nå dit är att bli snabb på milen, för att kunna springa ett seedingslopp som eventuellt gör att jag får springa Göteborgsvarvet i en snabbare grupp. Det här med att bli snabb på milen är kanske inte min grej. Jag är ju egentligen så himla lat, och att bli snabb vet vi ju alla att det kräver en hel del arbete.

Delmål 1: Bli snabb på milen

Nu är det alltså dags att börja tänka på detta första delmål. I mars är det nämligen dags för nämnda seedingslopp och då är min plan alltså att persa på milen. Mitt nuvarande PB på milen är 55:13 så det känns verkligen inte som att det ska vara helt omöjligt.

Så hur ska jag nå detta mål?

Jo, så här. Jag tänker att jag ska steppa upp från tre pass i veckan till fyra. Jag ska inte springa långpass. Jag ska springa en jäkla massa intervaller (både för att det är roligt, och för att jag inbillar mig att man blir snabbare av sådana). Jag ska såklart inte förstöra mina stackars fötter genom att bara springa en massa löpbandsintervaller, jag ska även springa utomhus, men då rundor som är max 10-11 km och så kanske några kortare, men snabba pass. Däremellan lite styrketräning så jag kan ta hjälp av bålmusklerna när det är dags att springa seedingsloppet.

Ja jag vet inte, det kanske inte låter så strukturerat för er, men jag har det glasklart i huvudet. Så pepp på detta nu alltså. Mot milpers!

DCIM100GOPROG0201072.JPG

Året var 2016 Löpning Lopp

Från Premiärloppet till Finalloppet

Året börjar lida mot sitt slut, fastän man knappt kan tro det ty blir aldrig minusgrader och gräset är lika grönt som på sommaren. Men det är bara några veckor kvar av 2016, och vi vet ju alla hur snabbt veckorna går nuförtiden. Helt enkelt dags att börja blicka tillbaka på året som har gått. Vi gör det med lite bloggtema: Året var 2016. (I fjol skrev jag liknande under namnet Året var 2015. Fyndigt va?) Givetvis börjar vi med det bästa. Året i lopp!

2016 blev det färre lopp än vanligt. Däremot var det kanske fler genomtänkta (i brist på annat ord) lopp, alltså inte bara en massa random 10-km-lopp var och varannan helg. Sju lopp trots allt, det får man vara nöjd med!

Premiärloppet

Säsongen startade redan i april med en spontananmälan till Premiärloppet i Skatås. Ett lopp på 10 km för att känna på formen inför den stundande säsongen. Några saker skrämde mig: när jag kom dit insåg jag snabbt att i princip alla var elitlöpare. I alla fall såg det ut så, och mitt mål där och då blev att inte komma i mål sist. Det gjorde jag inte, trots den andra saken som var lite skrämmande: att det var så satans kuperat. Ett riktigt jobbigt lopp, men väldigt roligt ändå så jag tror faktiskt inte att det är omöjligt att jag springer det igen.

premiarloppet1

Trailvarvet

Det dröjde sedan ungefär en månad innan det var dags för nästa lopp, och denna gång var det ingenting mindre än premiärupplagan av Göteborgsvarvets nya koncept TrailVarvet. 10,6 km i Änggårdsbergen. Faktiskt första gången jag sprang där uppe överhuvudtaget, och det var riktigt fint. Det var ju inte så himla trailigt, men ett trevligt lopp ändå tycker jag. Bra start på Varvetveckan.

trailvarvet4

Göteborgsvarvet

Så kom årets första stora utmaning: Göteborgsvarvet. Andra gången för mig. Startade riktigt kasst med sena spårvagnar som gjorde att jag höll på att missa starten, men det slutade väl med att jag persade på halvmaran, men fick en vass armbåge på armen och ett rejält blåmärke som bevis i några veckor.

gbgvarvet

Midnattsloppet

Så kom sommaren och semestern och träningen gick kanske inte så bra som jag hade tänkt. När det i augusti var dags att springa Midnattsloppet var jag inte i mitt livs form. Att det var pisseblött och jag fick håll hjälpte inte heller. Har aldrig lidit så mycket i slutet av ett lopp. Men jag tog mig ju i mål. Med ett personsämsta typ. Men ändå. Fick medalj!

midnattsloppet

Bagheera Fjällmaraton

Och så äntligen, äntligen kom årets höjdpunkt. Fjäll(halv)maraton Sälen! Det var bara en vecka efter Midnattsloppet så jag hann ju inte direkt träna mig ur min halvtaskiga semesterform, men jag hade en helt fantastisk upplevelse ändå. I drygt tre timmar var jag ute, men tiden har aldrig gått så snabbt. Premiär för löpning i fjällen, men verkligen inte sista gången. Redan samma dag bestämde jag mig för att satsa på Åre nästa år.

IMG_9334

Bergsjöloppet

Under hösten drog även tioveckorsprogrammet med Löparakademin igång. Tio härliga veckor då ett gäng ungdomar hade som mål (som de klarade) att springa ett 10-km-lopp. Som en liten uppvärmning körde vi ett kortare lopp i Bergsjön, nämligen Bergsjöloppet. Kidsen sprang 2,5 km och jag sprang 5. Varmt var det, och extra mycket eftersom jag sprang i svart bomullströja (!!).

innanstart

Finalloppet

Och så sist men inte minst: det 10 kilometer långa Finalloppet tillsammans med kidsen från Löparakademin. Vädret var helt vidrigt, och det var lera upp till rumpan. Det krävde en lång dusch och många koppar te för att få upp värmen igen. Banan (i Skatås) gillade jag dock, och känslan efter ett lopp är ju alltid ännu lite bättre när man har fått lida lite. Väl?

DCIM100GOPROG0240477.JPG

Jag är jättenöjd med loppåret som gått. Lagom många lopp (förra året sprang jag så många att jag hann bli lite frustrerad…). Jag gjorde väl inte direkt några supertider, men jag hade jävligt kul och det känner jag faktiskt är huvudsaken.

Om du vill läsa någon av dessa, eller någon annan racerapport så finns alla här.

Lopp

Man ska lyssna på sig själv

Det har varit en del velande från mitt håll angående huruvida jag ska springa Göteborgsvarvet nästa år eller ej. Jag har bett om råd i bloggen, på facebook, på twitter, på instagram, via sms och telefonsamtal. Med så mycket velande kanske man tror att jag egentligen känner mig klar med Göteborgsvarvet och borde satsa på någonting annat, men så fick jag det bästa av råd av en vän: ”Ida, du får ju lyssna på dig själv.” när jag berättade om vad jag hade skrivit om varvet i bloggen. De sista raderna i min race report från årets upplaga lyder:

”Och prick en minut efter målgång bestämmer jag mig för att jag vill satsa på två timmar nästa gång. Det där med att aldrig mer springa Göteborgsvarvet – den tanken är som bortblåst. Göteborgsvarvet är ju bland det roligaste som finns!”

Med det sagt: det blir Göteborgsvarvet även 2017. Det finns de som tycker att jag ska satsa på något annat lopp, men ärligt talat: behöver det ena verkligen utesluta det andra? Jag älskar ju folkfesten som Göteborgsvarvet bjuder på, så det är klart att jag ska vara med om det en gång till. Och säkert fler gånger efter det. Göteborgsvarvet var min 30-årskris och har en fin plats i mitt hjärta, sådant måste man hedra! En gång skrev jag till och med ett kärleksbrev till Göteborgsvarvet.

varvetmedalj

 

Lopp

GöteborgsVarvet 2017? Nu höjs anmälningsavgiften!

Imorgon höjs anmälningsavgiften till Göteborgsvarvet 2017. Jag är i valet och kvalet om jag ska anmäla mig eller inte. Precis samma känsla som jag hade förra året. Då slutade det med att jag anmälde mig och det blev ju en rätt så bra upplevelse ändå, om man säger så. Persade på halvmaran till exempel! Fick visserligen världens största blåmärke på köpet, men det är ju smällar (hihi) man får ta.

Trots trängseln och det där debaklet när alla i löparvärlden började hata på Varvet pga att de har varumärkesskyddat ordet Varvet, så är Varvet ändå Varvet och Varvet är folkfest! Det är en vecka av löparinspiration i luften överallt i stan. Kommer jag bryta ihop den veckan om jag inte ska stå på startlinjen själv? Det är frågan det.

Samtidigt är jag sugen på andra löputmaningar nästa år, men det ena behöver ju aldrig utesluta det andra? Åh, hjälp! Vad ska jag göra?

eftervarvet

Med bästa hejaklacken efter GöteborgsVarvet. 

Löpning Lopp

Göteborgsvarvet 2016

Äntligen kom dagen som jag hade väntat länge på! Eftersom jag inte kunde springa Göteborgsvarvet förra året pga skada har jag varit extra sugen på en revansch och igår kände jag mig verkligen redo (även om jag tänkte på alla träningspass jag borde ha gjort… man känner sig ju aldrig helt i toppform.)

Dagen startar med att jag faktiskt har fått sova ganska bra. Bara vaknat i panik ett par gånger, och lyckas alltså vakna utvilad. Har ganska sen start (14:55) så kan göra mig i ordning och äta min gröt i lugn och ro. Det suger lite i magen, men bara av spänd förväntan. Vädret verkar vara på min sida (14 grader och halvklart) och jag känner mig ganska lugn. Sätter mig på en spårvagn i god tid före start, men det är nu stressen kommer… Spårvagnen kör i snigelfart till Slottsskogen och efter att ha lämnat in väskan och såklart stått i världens längsta bajamajakö, samt ursäktat mig igenom två startgrupper lyckas jag komma fram till min startgrupp med EN minuts marginal… Sämsta tänkbara starten. Men sedan sugs jag in i stämningen, och det blir inte sämre av att jag ser en selfie på ingen mindre än mig själv på jätteskärmen där de gör reklam för en hashtag på instagram. Total pepp nu!

DCIM157GOPRO

BÖRJAN

Starten går strax före tre och jag går verkligen lugnt ut. Har faktiskt inget val. Det är knökat med folk och blir en hel del flaskhals innan vi tar oss ut från Slottsskogen. Men det gör inte så mycket, stämningen är fin, det är mycket folk som hejar (”Stå uuuupp, fööör löparna, stå upp för löparna!”) så här gäller det bara att suga i sig så mycket pepp och energi som möjligt.

Vid Mariaplan missar jag min hejaklack som tydligen skrek mitt namn och blev lite besvikna att jag inte såg dem. Och lika besviken är jag… Så här i efterhand borde jag väl ha sagt vilken sida jag skulle springa på så att de hade kunnat stå närmare och jag hade vetat var jag skulle titta. Trist, men livet går vidare.

Vid 5 km kommer första utmaningen; Älvsborgsbron. Den känns jätteenkel och jag blir frustrerad över att inte kunna springa om folk som lunkar på i sakta mak. Sedan kommer vi ner på Hisingen-sidan och jag vet att den är lång och med största sannolikhet kommer bli ganska tråkig… Det är helt klart roligare att springa i stan. Får dock lite extra pepp där då en instagramföljare springer ikapp mig och säger ”Heja Ida!”. Vi pratar litegrann, och jag blir förvånad att jag kan prata. Kan jag prata borde jag kunna öka tempot lite…

MITTEN

Hisingen ÄR lång. Så lång. Minns från förra gången att den är lång, men så här lång? När 10-km-markeringen kommer visar det sig att jag har sprungit första milen på under en timme (ungefär lika snabbt som vinnaren sprang hela loppet på, herregud), och nu börjar faktiskt fundera på hur jag ska kunna hålla det tempot… Det kanske inte blir något pers på halvmaran ändå? När så Götaälvbron dyker upp tappar jag modet lite och går några steg. Det börjar kännas slitsamt. Tar mig dock i kragen och börjar springa igen ganska snabbt. Är ju snart tillbaka i stan och då kommer det bli roligt igen!

SLUTET

Avenyn. Den härliga, långa, lutande Avenyn… När jag står längst ner på Avenyn och blickar upp mot Götaplatsen och Poseidon, då känns det tungt. Poseidon är så liten härifrån! Jag ska springa ända dit upp! Och det är så trångt och jag får sicksacka och hamnar ändå bakom folk som går och frustrationen växer, jag vill ju bara fram… Det känns som att det är många fler som springer den här gången, eller så är det bara att jag är i en för långsam startgrupp för min smak? Vet inte. Kommer till slut fram till Götaplatsen, och nu är det ju bara det värsta (och samtidigt bästa) kvar.

Hela vägen från Götaplatsen till mål är det trångt. Visserligen frustrerande, men eftersom jag är en vuxen människa kan jag bete mig och acceptera detta – det är många som springer och vi får faktiskt visa lite hyfs så att det blir en trevlig upplevelse för alla. Och så blir jag armbågad av någon medelålders mansgris som inte kan bete sig. (Idag: stort blåmärke).

Trots allt går de sista kilometerna över förväntan och det är inte förrän jag är tillbaka i Slottsskogen som jag på riktigt känner att jag vill sluta och aldrig någonsin mer springa detta lopp. Jag krigar mig in i mål och får en sluttid på 2:08:41. Nytt pers på halvmaran med ungefär 6 minuter, trots allt sicksackande och vassa armbågar, så jag får vara nöjd! Och prick en minut efter målgång bestämmer jag mig för att jag vill satsa på två timmar nästa gång. Det där med att aldrig mer springa Göteborgsvarvet – den tanken är som bortblåst. Göteborgsvarvet är ju bland det roligaste som finns!

(PS. Nu ska jag bli snabb på milen så jag kan seeda mig till en snabbare startgrupp nästa år. Nytt mål! DS)

gbgvarvet slottsskogsvallen varvetmedalj

Löpning Lopp

Dagen är här!

Det är bra med nerver hemma hos denna löpare idag… Det är nu precis fyra timmar till start i Göteborgsvarvet (världens största halvmara!) och det suuuuger i magen. Men jag längtar också och tycker att det känns så himla roligt! Lite nervös ska man väl bara vara, helt enkelt. (Eller?)

Hur svårt kan det egentligen vara att springa 21 km? *intalar sig* (Det får bli dagens mantra.)

Följande hände under natten:

Drömde (förmodligen) inte om någonting annat än Göteborgsvarvet. Om att försova sig, missa starten, glömma att äta, bli uttorkad, glömma nummerlappen, glömma att knyta skorna. Upp och dricka Resorb i ren panik. Kissa tjugofemtusen gånger. Vakna och titta på klockan ofta. Ofta. Men nu sitter jag här, fyra timmar innan start och försöker lägga upp en plan för loppet. Framförhållningen för planen rätt så obefintlig således…

Dagens strategi är:

  • Dela upp loppet i 7 km-sträckor. 7 km klarar man ju av att springa lätt som en plätt. Bara att göra det tre gånger så är det klart.
  • Springa lugnt i starten. När jag har kommit över Älvsborgsbron kan jag få öka litegrann. Sedan försöka hålla ett hyfsat bra tempo på Hisingen-sidan av loppet, som är rätt flack och lättsprungen.
  • Lugna ner mig lite inför Götaälvbron och Avenyn och resten… Där kommer det bli jobbigt, så där gäller det bara att jag håller mig på benen. Tar jag mig bara över andra bron kommer jag förmodligen ta mig även till mål, så det gäller att tänka smart.

7 km + 7 km + 7 km = hur svårt kan det vara?

Så, nu är det dags att hitta rätt outfit, kolla spårvagnstider, äta gröt, packa en väska, hitta några överdragskläder, kolla väderappen en sista gång. Wish me luck!

Ps. Om ni vill veta hur det gick kan ni spana på Instagram (@traningsblogga) om några timmar, bloggen lär ju inte uppdateras förrän Varvetbaksmällan har gått över någon gång imorgon(?) Ds. 

nummerlapp

 

 

 

Allt och inget

Göteborgsvarvet Expo

svenskamassan

Alltså, herregud! Är man i Göteborg eller i närheten måste man passa på att gå på Göteborgsvarvet Expo denna helg. Jag hämtade ut min nummerlapp igår och passade på att spana lite på mässan. I mer än två timmar! Och då åkte jag egentligen bara hem för att det började bli sent, inte för att jag var less.

salming

Jag kan förstå att vissa tycker att det är lite osmidigt när mässan inte ligger i anslutning till startområdet, och nu kan jag ju bara tala för mig själv, men: 2014 när jag sprang Varvet förra gången tror jag att jag var på mässan i cirka tio minuter. Årets mässa spelar i en helt annan liga, så jag säger tummen upp! Nackdelen är att det blev lite dyrt… Det fanns alldeles för mycket att köpa. (Jag handlade så mycket att vi nog får ta det i ett annat inlägg.)

asics

Butiker, tävlingar, lopp, mässpriser, föreläsningar, rödbetsjuciesmakprov, Toughest-hinderbana, gör-din-egen-hejaskylt-station… Ja, allt möjligt fanns på årets mässa! Så himla inspirerande att bara strosa runt där och känna på stämningen. Så många löpfrälsta på så liten plats. Och så är det ju trevligt att alla säger ”Lycka till på lördag” varje gång man drar visakortet…

toughest karitraa

Löpning Lopp

Stafettvarvet 2016 – traditionen lever vidare!

Lyckades starta upp en jättefin tradition på mitt förra jobb, nämligen att springa Stafettvarvet. Fem personer i ett lag springer knappt 4 km var. Sedan får man picknick från mat.se och det blir en trevlig kväll med kollegorna.

Sedan bytte jag jobb. Föreslog för mina nya kollegor att vi skulle springa Stafettvarvet tillsammans och uppslutningen var helt galet bra, och igår var det dags. Själv intog jag rollen som lagledare och coach och vilade mina stackars stela ben efter tisdagens trailvarv och inför lördagens Göteborgsvarv. Men det suger klart i tävlingstarmen när man står och tittar på… Men trevligt var det ändå, för jag menar, ett lopp är ett lopp är ett lopp.

stafettvarvet

Stämningen i Slottsskogen var god, det sprack upp och blev soligt till slut och båda våra lag presterade på topp! Jag tror att det bor tävlingsdjävular i oss alla, för det gick ganska snabbt! Tycker det är så himla trevligt att prick alla på mitt jobb gillar att träna – det bådar gott för framtida stafettsegrar!

Jag har varit med på Stafettvarvet sedan starten, och det märks att det har vuxit. Lite struligt vid starten till exempel, när vår startgrupp tydligen redan hade startat före utsatt tid och våra första löpare fick rusa iväg ordentligt för att hinna ikapp. Utöver det funkade det mesta fint och det var en bra kväll. Kollegorna tyckte det var kul, så detta blir definitivt en tradition!

stafettvarvet1

Löpning Lopp

TrailVarvet 2016

trailvarvet1

Jag velade lite om huruvida jag skulle anmäla mig till detta lopp, men nu är det sprunget och klart och jag ångrar inte att jag gjorde det! Så inspirerande att få starta Varvetveckan redan på tisdagen, få känna på formen på ett riktigt lopp så pass nära inpå halvmaran, men ändå så pass långt ifrån att man hinner vila upp sig innan det är dags.

Trots verkligen inte optimala förberedelser på dagen (lektion till 15:30, hemma 16:00, hinna äta, byta om och åka till Slottsskogen och starten kl 18:00) så lyckades jag hinna till startområdet i lagom tid för att känna peppen och stämningen. TrailVarvet är (än så länge) ett ganska litet lopp – fulltecknat med 1100 löpare – och det var perfekt. Inga köer till bajamajorna, fatta vilken grej!

Okej, dags att byta tempus till (historisk) presens. 

Det är kanonväder för löpning. Runt 13-14 grader och sol. Jag skippar som vanligt den gemensamma uppvärmningen, ty sådan är jag och så går starten klockan 18. Jag ställer mig ganska långt bak i ledet eftersom jag inte vill rusa i början och slösa energi. Vet att det kommer många, många backar så det är bäst att spara på sig litegrann.

IMG_0997 trailvarvet

Trots det får jag sämsta tänkbara starten då mjälthugget från helvetet dyker upp redan efter en kilometer. Innan det tyckte jag att jag kunde springa på rätt bra, men det här sätter såklart stopp för det fina tempot. Bara att dra ner på farten och hoppas att det går över. Vilket det gör. Men inte förrän efter 5 km ungefär. Vidriga första 5 alltså. Att det är rejält uppför första fem underlättar inte heller, men hör och häpna: det är lättare att springa uppför med mjälthugg än det är att springa nedför. Who knew? Antar eftersom det går snabbare nedför…

trailvarvet2

Loppet går i fina omgivningar. Det är kanske inte så mycket trail för dem som brukar springa trail, men för mig är det helt perfekt. Vi startar i Slottsskogen och springer vidare genom Botaniska trädgården för att komma upp till Änggårdsbergen. Jag har velat springa där så länge, och det är verkligen fint, så jag förstår varför jag har tänkt springa där… Högsta punkten, tillika en vätskestation, ligger på 100 meter över havet. Där är jag lite trött, så jag dricker vatten och unnar mig en sekund för att ta en bild. I efterhand inser jag att jag borde ha tagit en på… ehh.. utsikten mot Göteborg istället?

trailvarvet4

Fördelen med att springa mycket uppför är att man till slut måste ta sig ner igen. Och jag råkar vara ganska bra på att springa nedför, om jag får säga det själv, så under de sista kilometerna lyckas jag få upp ganska bra fart. Loppet är 10,6 km och jag springer över mållinjen efter 1:05:39. Det är jag faktiskt ganska nöjd med, särskilt efter det där mjälthugget som drog ner tempot rejält! Plats 179 i damklassen och placering 488 totalt. Kom ju inte sist!

För att summera: ett jättetrevligt lopp (så roligt att vara med på den allra första upplagan!). Lite trångt på vissa ställen, men så är det ju när många springer samtidigt… Sedan var det kanske lite otajmat att vi mötte promenadklassen efter 6 km, men de flesta var rätt schyssta och höll sig på sidan så man kunde springa förbi. Kul lopp med en rolig banprofil om än ganska så vidrigt jobbig emellanåt. Kan absolut rekommendera det, och själv kommer jag förmodligen att springa det även nästa år.

trailvarvetmedalj

Lopp

Många känslor ryms i en blå linje

Jag kommer ofta på jättebra grejer med att jobba inne i stan. När det var de där varma dagarna: närheten till islatte. När det är Göteborgsvarvsvecka: närheten till Avenyn.

avenyn

För hallå, vem kan motstå en lunchpromenad längs Avenyn upp till Götaplatsen när solen skiner och linjen är dragen? Stå en stund och visualisera hur man pigg (?) och glad (?) springer (kryper?) där och har målet inom räckhåll.

Peppen inför lördag är total.

varvet

Löpning Lopp

Dags för första upplagan av TrailVarvet

Som man säger i Mello: Nuuuu köööör vi!

Yes, nu finns det ingen återvändo. Varvetveckan ÄR här. Tro det eller ej! Ikväll är det dags för mig att springa den första upplagan någonsin av TrailVarvet. Är mycket pepp (och lite nervös) för det. Tydligen är loppet fulltecknat med ca 1100 löpare, så det känns lite extra kul att få vara en av dem. Bra att det är så här i början av veckan, så man kan springa det och ändå ha några dagar att ta igen sig före stora Varvet. Om man tycker det är kul och vill springa fler gånger, menar jag.

Häromdagen dök banprofilen för Trailvarvet upp, och jaaa, vad ska man säga? Det ser ut som att det går uppåt… En hel del. Med den uppförsstarten känns det också lite smått oroväckande att det inte kommer någon vätskekontroll förrän runt 5 km, men det ska ju inte bli så varmt så det kanske funkar ändå.

trailvarvet

Framförallt känns det roligt att få springa i Änggårdsbergen! Det har liksom stått på min att-göra-lista ett bra tag, men man blir så himla bekväm av sig och springer där man känner sig hemma. Känns så onödigt att sätta sig på en spårvagn för att sedan springa, när man lika gärna kan börja springa direkt. Så det ser jag fram emot! Alla säger att det är så fint i Änggårdsbergen, och jag vet ju redan att det är fint i Botaniska trädgården som man också springer igenom.

Botaniska trädgården i Göteborg

Göteborgs botaniska trädgård

%d bloggare gillar detta: