Browsing Tag

hälsobloggutmaningen

Allt och inget

Julstress?

18 december, 2015

Vänner! Ni kanske vet att jag bloggnätverkar lite med ett gäng tjejer som skriver om träning och hälsa? Varje vecka brukar vi skriva om ett gemensamt tema, och denna vecka handlar det om julstressen. Eller ja, snarare om hur man minskar julstressen.

Och nu kanske jag får en mobb emot mig, jag vet inte, men jag säger bara så här: vadå julstress!? 

Jag ska bara skriva pyttelite om att vara lärare. Den absolut stressigaste månaden som betygsättande lärare är december. Möjligtvis maj-juni också. Det spelar ingen roll hur erfaren man är eller hur bra man har planerat; man har likförbannat extra mycket att göra just i december. Jag har ju skrivit om den stressen förut, så jag behöver inte gå in på det så detaljerat igen. Sedan hjälper det ju inte att det här händer just i december, då det är mörkt och jävligt och man vanligtvis ändå inte har nog med energi.

Så när då julledigheten kommer, någon dag före julafton, ska jag då börja stressa över andra saker!? Lägg av! Jag skiter väl i om det är rent hemma, eller om lägenheten doftar jul. Det är precis som Charlotta Sofia skriver; varför skulle jag plötsligt få för mig att jag vill stöpa ljus? Eller varför i hela friden skulle jag börja baka julgodis när jag inte ens orkar baka en brödlimpa i vanliga fall?

Okej, jag fattar ju att julen blir mer stressig när man har egen familj och barn och så, men samtidigt är jag jävligt less på att inte få uttala mig om vissa saker pga att jag inte har barn. Är det inte så att julen blir stressig just för att den är så himla traditionsbunden, ALLT ska vara som det var när man själv var barn, och HERREGUD om julbordet är färdigt några minuter för sent osv osv?

Men visst, jag fattar. Julen är speciell och alla vill ha den på sitt speciella sätt. Men kräver man det så får man kanske också räkna med lite extra stress. Jag menar, bara tanken på att någonting ska bli perfekt och som det alltid har varit måste ju vara stressande nog? Och då har man inte ens börjat göra alla saker som man måste göra?

Men nåväl. Jag tänker då i alla fall inte stressa upp mig nu när jag äntligen är ledig. Det är nog mycket sådant i vanliga fall. Jag ska mest dricka glögg och titta på julfilm nu. Springa lite. I helgen ska jag köpa julklappar, för det har jag såklart inte hunnit göra ännu, och det kommer säkert bli jobbigt eftersom alla andra kommer vara på stan då också, men alltså, nog har man ju haft värre problem.

Och ja, jag vet. Om det kommer en dag då jag skaffar egna barn så kommer jag säkert få ångra dessa ord. Eller så kommer jag då att skaffa traditioner som inte kommer kräva att jag behöver jobba mer när jag är ledig än då jag jobbar? Den som lever får se. 

Läs mer:

Emma tipsar om att man faktiskt kan välja inget istället för allt.
Camilla har några råd om hur man kan minska julstressen. T.ex. att inte sluta träna!

IMG_3529

Löpning Nybörjarlöpning

Hur behåller man motivationen?

27 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 5.

Okej, så du har äntligen kommit igång med löpningen. Du har köpt dina (o)nödvändiga prylar, tagit dig ut genom dörren, märkt av dina framsteg, överkommit din första skada, men så börjar du kanske märka att det ibland är svårt att hålla igång. Det är dåligt väder, du har mycket på jobbet, du har liksom ingen lust. Vad jag har förstått så är det vanligt att köra igång stenhårt, och efter en månad eller två spricker det och ett år senare får man börja om från noll igen. Shit, vad okul!

Jag har faktiskt lyckats hålla i detta i snart 2,5 år nu, och här är mina bästa knep för att hålla motivationen på topp. De funkar inte alltid, men då är det bara att ge sig ut ändå.

  • Bloggar, poddar, tidningar, sociala medier
    Tveklöst det bästa tipset jag kan ge. Nu bloggar jag ju själv, och det ger mig galet mycket motivation att träna. Och jag lägger nog en hel del tid på att läsa andras bloggar, bläddra i löpartidningar, scrolla igenom instagramflödet och lyssna på en och annan podd om löpning. Det är väldigt sällan jag inte är sugen på att springa efter att ha gått igenom den proceduren.
  • Prata löpning
    Det finns säkert någon i din närhet som intresserar sig för löpning? Prata hål i huvudet på dem! Det bästa jag vet när jag sitter i personalrummet på jobbet är när någon drar upp löpning som samtalsämne. Då kan det ibland vara svårt att slita sig därifrån för att gå och ha lektion. Tur att man har ett schema att följa de gångerna!
  • Variera rundorna
    Att springa på samma ställe (och lika snabbt) var och varannan dag tar nog död på vems motivation som helst! Att bara svänga av vid en annan gata eller välja att följa en annan färg på elljusspåret kan göra under för löparglädjen. Min nya favorit är att springa en runda, sedan ta en fika (!) och fortsätta en bit till. Det är liksom inte så att man inte får kalla det för löpning om man tar en paus.
  • Dokumentera din träning
    I blogg, papperskalender, träningsapp. Spelar ingen roll var, men jag blir i alla fall riktigt pepp av att ha koll på vad jag har gjort och kunna se vilka framsteg jag har gjort. Jag bloggar inte bara, utan skriver också ner i en kalender vad jag har gjort. Älskar att sitta på söndagarna och ha en översikt över veckan som gått.
  • Spring med någonting bra i lurarna
    Alla gillar inte att lyssna på musik när de springer. Jag är inte en sådan. Jag gör en ny springspellista ungefär en gång i månaden. Har ganska många nu, med andra ord. Att springa lugnt och sansat med sällskap av en bra dokumentär eller podd är också rätt mysigt.
  • Köp snygga, funktionella kläder
    Jag får be om ursäkt för lite ytlighet här, men jag tycker i alla fall att det är lite roligare att springa i snygga kläder än i fula. Kläder som andas, är sköna och som man kan röra sig bra i är också en fördel, om jag får tycka till i frågan.
  • Sätt upp ett mål med träningen
    Just nu är mitt mål att träna för att må bra, men i början behövde jag definitivt mer specifika, konkreta mål än det. En anmälan till ett lopp till exempel: ett perfekt mål enligt mig! Det är liksom lite svårare att hoppa över en löprunda när man vet att man ska springa ett lopp inom en snar framtid.

DCIM132GOPRO

Det var mina bästa knep, har du några att tillägga? 

Det är fler som har skrivit om hur de behåller sin motivation. Helena skriver bl.a. om träningskompisar, och Victoria är inne på att det faktiskt är helt okej att njuta av en stund i soffan.

Allt och inget

Min träningsresa

13 november, 2015

Hur den började

Anledningen till att jag började springa har förmodligen inte undgått någon av de som har hängt med mig här ett tag, och är du ny så finns den väldokumenterad både här och där. I somras beskrev jag den så här:

Det var en helt vanlig dag i juni. Jag var på väg till jobbet. Skulle åka spårvagn. Såg den komma. Tänkte: ”Jag får springa!” Orkade inte springa. Jag var 29 år gammal och helt knäckt. Då bestämde jag att det fanimej fick vara nog. Detta var ganska precis två år sedan.

Jag gick ner till källaren och grävde fram mina gamla löparskor. Helt otroligt att jag ens ägde ett par, jag tränade ju ingenting på den tiden. Snörade på mig skorna och tog en gå/jogg-runda på ca 2 km. Det var kämpigt hela vägen (jag hade dessutom jacka på mig, för jag hade ju ingen aning om att man inte behöver jacka när man springer i juni) men jag var sjukt stolt över mig själv när jag kom hem. Det var riktigt tungt emellanåt att komma igång med löpningen, men jag gav inte upp och när man väl är igång märker man framsteg jättefort och jag blev faktiskt helt fast. Springer fortfarande, två år senare. I sol, värme, regn, rusk, snö, minusgrader och vind.

från ”En introduktion till min träningsblogg” 

gamlaselfies

I bloggens och löparkarriärens begynnelse, sommaren 2013

Det är den officiella versionen och den som är jag mest stolt över. Det finns också en annan anledning, som jag väldigt sällan nämner eftersom jag inte vill vara med och bidra till någon slags vikthets. Jag tror faktiskt inte att jag skrivit om den i bloggen någon gång. Jag hade visserligen redan börjat springa av anledningen jag nämnde ovan, men faktum var att jag också hade gått upp ganska mycket (ungefär 10 kg) i vikt på bara en 6-7 månader och det skrämde mig något enormt att det kunde gå så snabbt utan att jag märkte något, och jag trivdes inte alls med min kropp.

Jag minns sista dagen på semestern den sommaren. Jag gick till garderoben för att välja ut något till jobbet, någonting annat än tubtopp och shorts som jag gått runt i hela sommaren. Ingenting passade. Och när jag säger ingenting så menar jag ingenting. Jeansen fick jag upp till knäna ungefär. Kavajerna gick inte över axlarna. Jag stod i timmar och provade kläder och började gråta av frustration.

Vad som hände sedan.

Jomen, nu trivs jag jättebra i min kropp. Vikten är ungefär densamma, fast den är rätt så omfördelad på kroppen. Kläderna passar som de gjorde förr. Men framförallt så känner jag mig ganska stark och jag är så stolt över att min kropp har gått från att vara en som inte orkar springa till spårvagnen till en som kan springa flera mil i veckan om jag känner för det.

Min träningsresa innan den där sommaren tror jag att många kan känna igen sig i. Jag testade några olika idrotter som barn och ungdom, men slutade med fotbollen som 15-åring. Sedan har jag fått ryck och försökt komma igång med gym och liknande ganska många gånger, men det har regel lagt sig efter ett par månader. Jag har tidigare skrivit om sporter jag har utövat. En del har det blivit.

Min träningsresa sedan den där sommaren har faktiskt inte varit särskilt kringelkrokig. Den har varit rak och stabil och gått framåt. Det var jobbigt i början, men samtidigt väldigt roligt. Och med rädslan för att tappa motivationen för att träna har jag vägrat uppehåll i träningen. Jag har haft svackor, men då har jag tvingat mig ut ändå, för jag vet att det är så svårt att komma igång igen.

DCIM120GOPRO

Och löpningen då!

Löpningen, denna fina bonus i allt detta. Tänk att jag förutom att ha upptäckt att kroppen är en rätt häftig grej som kan anpassa sig och bli starkare, också hittade den här kärleken till löpning som nu har hållit i sig i mer än två år. När jag fick vara ambassadör för Midnattsloppet ett år var det som att den där kärleken bara satte sig där för att stanna. Då var jag förresten på en annan slags träningsresa än den jag berättar om här.

Som ungdom hatade jag löpning, och nu ryser jag av bara tanken på att bli skadad och inte kunna springa.

IMG_11592014 var jag ambassadör för Midnattsloppet, en upplevelse som gjorde mig än mer förälskad i löpningen. 

Läs mer

Malin skriver om olika slags träningsresor. Varning dock! Längdskidåkningssug kan uppstå!

Maria beskriver sin träningsresa och har liksom jag löpningen som favoritträningsform.

* Jag har tidigare skrivit om hur min träning förändrar mig, både fysiskt och mentalt.

Mat och dryck och annat gott

Mellanmålstips som räcker i flera månader

31 oktober, 2015

Under veckan som gått har vi fått många bra mellanmålstips i många bra bloggar. Nyttiga och bra och enkla och goda. Så nu är det dags för min bekännelse: mina mellanmål är typ kaffe. Jag har aldrig bra mellanmål med mig till jobbet, så det blir alltid att jag dricker kaffe istället. Känner jag mig lite småhungrig kan jag ta en sådan där kaffe med mjölkpulver, för de mättar till och med lite… Ah, dålig hälsobloggare!

Ibland får jag dock för mig att slänga ihop powerbars eller liknande, som är lätta att stoppa i sig på språng. Efter träning till exempel, om maten dröjer lite.

Idag tänker jag därför bjuda på en favorit i repris, och lite mitt tänk när jag gör powerbars. Det är nämligen superlätt att göra powerbars har jag kommit på, man tar bara allt nyttigt man har hemma och gör en salig blandning av det.

Ni som har följt bloggen ett tag kommer kanske ihåg Idas improviserade powerbars, och om inte så får ni här en påminnelse. Jag blev faktiskt lite inspirerad av mig själv nu och tror jag ska testa på att improvisera lite igen någon dag framöver. Kanske lyckas improvisera fram ett helt nytt recept?

Idas improviserade powerbars

1. Följande mixas ihop i t.ex. en matberedare:
en näve var av följande: cashewnötter, gojibär, tranbär, dadlar
några matskedar chiafrön, pumpakärnor och Superbooster Berry (från Superfruit)
två äggvitor
ca 1 dl solhavredryck
ca 1-2 msk brödsirap
2. Häll över i en bunke och blanda ner havregryn till önskad konsistens
3. Blanda ner ännu mer gojibär och tranbär (pga så himla gott, och de andra är ju mixade och syns inte!)
4. Tryck ut på bakplåtspapper på en plåt eller i en form, så massan är ca 1 cm tjock
5. Skjuts in i ugnen, på 200 grader i 15-20 minuter
6. Låt svalna och skär i bitar
7. Ät en bit och få energi!

blogg26

Som bonus får du här en hel drös med bra mellanmålsinspiration från andra bloggare, så luta dig tillbaka och låt snålvattnet rinna.

Camilla tipsar om bananpannkaka på lite udda vis – i muffinsformar! Måste testa!

Ida (inte jag, men en annan Ida!) har ett gäng olika mellanmål som hon varvar mellan.

Malin tänker mellanmål i form av smoothies och hemmagjorda bars.

Helena har precis som jag (great minds think alike ju!) experimenterat fram egna bars, och jag tror nog att jag måste testa att göra hennes. De verkar sjukt bra!

Annika diskuterar mellanmålets vara eller icke vara och passar samtidigt på att tipsa om ”Kesofrutti” som jag blev lite nyfiken på.

Maria tipsar bl.a. om bananpannkaka, och detta är helt sjukt, jag vet, men jag har aldrig ätit bananpannkaka! Hur är det möjligt?

Charlotta Sofia bjuder ofta på recept på diverse nyttigheter. Nu tipsar hon bl.a. om ett bröd som ser riktigt gott och nyttigt ut. Kanske får göra det nästa gång jag får för mig att stöka på i köket.

Annika tipsar om glass till mellis, och det låter verkligen som någonting för mig! Gillar ju glass liksom.

Victoria skriver om mellanmål man kan köpa färdiga, och jaaaa… den där proteinpuddingen går inte av för hackor om jag får säga det själv. Har förresten sagt det själv en gång tidigare också.

Anna äter inte mellanmål, men tipsar ändå. Det vankas polentagryn och kokosmjölk.

Nu har du inte bara lite att välja bland till ditt nästa mellanmål. Har du kanske några andra bra tips? Har du t.ex. något kanonrecept på någon slags powerbar skulle jag inte bli jätteledsen om du ville dela med dig av det!

 

Löpning

Att springa på vintern

20 oktober, 2015

Snart är den här, den mörka och förmodligen kalla vintern. Med den kommer vinterlöpningen. Jo, för att sluta springa under vintern är faktiskt inget alternativ. 

När jag började springa var jag orolig för hur jag skulle hålla i träningen under vintern, tänkte väl att man inte riktigt kunde springa då? Men tji fick jag. Idag vet jag att vinterlöpning är nog nästan den bästa löpningen. Jag tar en riktigt kall vinterdag framför en riktigt varm sommardag vilken dag som helst. Om jag ska springa alltså.

Under min första vinter som löpare skrev jag ett inlägg om hur jag klär mig för olika temperaturer. Då rekommenderade jag detta:

Runt -10 till -5 (uppdaterat 2015: detta funkar nog ner till ungefär -15)
Underställ på både överkropp och ben. Tajts. Tröja med ett tunt fleecelager och en tunn vindjacka. Mössa och ev. vantar. Buff en självklarhet (alltid).

Runt -5 till 0-strecket
Samma som ovan fast ta bort ett lager på överkroppen. Buff. Pannband eller mössa.

Runt 0 
Perfekt temperatur för underställ på överkroppen, tunn vindjacka och vanliga tajts. Pannband. Buff så klart.

Den uppmärksamma märker ju att detta är typ södra-sverige-vintertemperaturer. Sedan jag skrev detta min första löparvinter har jag också spenderat lite tid ganska långt upp i norr, och där blir det faktiskt kallare än -10 på vintern. Jag har nog sprungit ända ner till ungefär -20 grader, där någonstans får gränsen ändå gå. Men grejen är ändå att det går! Det kan faktiskt vara helt ljuvligt att springa när det är rätt bitande kallt. Men framförallt kan det vara oerhört vackert.

img_0053 img_6254 dsc02142 bild-3

Sedan kan vintern för all del också vara helt förjävlig, framförallt här i södra Sverige. Här tenderar snön nämligen att bli en enda blöt blaska, och då hjälper det inte ens att man har broddar på skorna, ty de ramlar bara av. Då rekommenderar jag en dag eller två på gymmet istället. Är det inte någon snö alls kan det också vara så att vinterlöpningen är fruktansvärt ful.

IMG_6702

Men allvarligt talat nu. Är det så att man precis har börjat att springa och som jag undrade hur det skulle gå att hålla fast vid det under vintern, då har man ingenting att oroa sig för. Med rätt kläder (och lite vilja) går det att springa i alla väder. Med en buff runt halsen löser sig det mesta, och med fint plogade gator är det underbart att springa i snö. Och det här med kyla? Skaffa dig ett underställ och en vindjacka så klarar du dig hela vintern. Man blir ju alltid varmare än man tror när man springer – även i kyla.

Vill du få mer inspiration till att träna löpning i vinter så har jag för din skull grävt fram några mer eller mindre roliga och kalla rundor i arkivet.

Nyårstraditionen som blivit av två gånger än så länge.
När jag blev nästintill religiös pga fin snö och perfekt plogade gator.
En mindre kul runda där jag fick ta omvägar från snön och blev omkörd av en skoter.
Och så lite transportlöpning i vinterskrud.
Och just det: glöm för guds skull inte reflexvästen!

Det finns fler som också gillar vinterlöpning, t.ex. Charlotta Sofia och Maria. Klicka bums på länkarna för att läsa deras inlägg om något som snart är väldigt aktuellt igen. Vinterlöpning, så trevligt det ska bli ändå!

vinter

 

Allt och inget

Att orka med

12 oktober, 2015

Förra veckan skrev jag ett inlägg om vardagsmotion. Det gjorde också ett helt gäng andra bloggare, som jag hittat genom nätverket Better Bloggers. Vi tyckte att det vore kul att skriva om samma sak, perspektiven blir ju alltid lite olika. Och så blev det hela rätt lyckat, så vi bestämde oss för att fortsätta med det. Så denna vecka kan du förbereda dig på att läsa ett tiotal inlägg i olika tränings- och hälsobloggar som behandlar ämnet Vad är hälsa för dig? T.ex. hos Camilla finns det redan nu ett inlägg att läsa om detta.

DCIM105GOPRO

Hälsa för mig är helt enkelt att orka. Det kanske låter klyschigt, men är det inte så att klyschor finns för att de är sanning? Eller hur det nu var.

Jag ska orka med att jobba heltid, därtill vill jag orka med att ha ett liv också. Jag vill orka springa, för det tycker jag är kul. Så man kan säga att jag tränar löpning för att jag ska orka springa. För att det ger mig glädje. Och orkar jag, då tyder det på att jag är hälsosam. Då spelar det egentligen ingen roll vad jag äter, eller hur mycket jag tränar, för orkar jag – då gör jag det rätt.

Förra veckan orkade jag ingenting. Jag orkade inte springa. Jag orkade inte träffa någon. Jag orkade nätt och jämnt att jobba.

Jag började fundera lite på vad det kunde bero på. Varför orkade jag plötsligt ingenting? Väderomslag? Årstidsskiftet? Mycket på jobbet? Dålig mat? Bristen på kaffe hemma? Jag vet inte, jag kom egentligen inte fram till någonting. Men något galet är det, och kommer energin inte tillbaka snart så måste jag nog börja rannsaka mig själv.

För som sagt, hälsa för mig är att orka, och orkar jag inte så vet jag inte vad jag gör.

Just nu till exempel. Klockan är strax efter 16. Jag har precis kommit hem från en rätt hektisk dag på jobbet, med lektioner i ett verkligen. Fötterna värker och jag är trött i huvudet. Ska äta lite middag och sedan ska jag ta spårvagnen till andra sidan stan för att dansa flamenco i 90 minuter. Det känns jättejobbigt. Ska man verkligen vara så trött efter jobbet? Är det då mitt yrke det är fel på eller är det någonting i mig? Kroppen skriker efter vila, samtidigt som den känner att den borde träna mer för att orka. För visst ska man väl orka göra saker efter jobbet?

Oj, vilka utsvävningar det blev. Höll jag mig ens till ämnet? Jag vet inte, jag är trött. Men jag tror ändå att min hälsa är relativt god.

Ja, och sedan har vi det där med psykisk hälsa också… Men det får vi nog ta en annan gång.

Vad är hälsa för dig? 

 

%d bloggare gillar detta: