Browsing Tag

halvmara

Löpning Lopp

Dagen är här!

21 maj, 2016

Det är bra med nerver hemma hos denna löpare idag… Det är nu precis fyra timmar till start i Göteborgsvarvet (världens största halvmara!) och det suuuuger i magen. Men jag längtar också och tycker att det känns så himla roligt! Lite nervös ska man väl bara vara, helt enkelt. (Eller?)

Hur svårt kan det egentligen vara att springa 21 km? *intalar sig* (Det får bli dagens mantra.)

Följande hände under natten:

Drömde (förmodligen) inte om någonting annat än Göteborgsvarvet. Om att försova sig, missa starten, glömma att äta, bli uttorkad, glömma nummerlappen, glömma att knyta skorna. Upp och dricka Resorb i ren panik. Kissa tjugofemtusen gånger. Vakna och titta på klockan ofta. Ofta. Men nu sitter jag här, fyra timmar innan start och försöker lägga upp en plan för loppet. Framförhållningen för planen rätt så obefintlig således…

Dagens strategi är:

  • Dela upp loppet i 7 km-sträckor. 7 km klarar man ju av att springa lätt som en plätt. Bara att göra det tre gånger så är det klart.
  • Springa lugnt i starten. När jag har kommit över Älvsborgsbron kan jag få öka litegrann. Sedan försöka hålla ett hyfsat bra tempo på Hisingen-sidan av loppet, som är rätt flack och lättsprungen.
  • Lugna ner mig lite inför Götaälvbron och Avenyn och resten… Där kommer det bli jobbigt, så där gäller det bara att jag håller mig på benen. Tar jag mig bara över andra bron kommer jag förmodligen ta mig även till mål, så det gäller att tänka smart.

7 km + 7 km + 7 km = hur svårt kan det vara?

Så, nu är det dags att hitta rätt outfit, kolla spårvagnstider, äta gröt, packa en väska, hitta några överdragskläder, kolla väderappen en sista gång. Wish me luck!

Ps. Om ni vill veta hur det gick kan ni spana på Instagram (@traningsblogga) om några timmar, bloggen lär ju inte uppdateras förrän Varvetbaksmällan har gått över någon gång imorgon(?) Ds. 

nummerlapp

 

 

 

I huvudet

Varför springer jag inte?

6 mars, 2016

Jag såg inte allt från Vasaloppet på tv. Jag fixade och donade och åkte till stan och fixade och sedan donade jag lite mer. Kallar det hela #hemmafix2016. Men jag hade teven på i slutet av SVT:s sändning då de precis intervjuade en kille som hade valt att kliva av eftersom han märkte att han hade tränat för lite och inte orkade åka längre.

Den där killen, han hade åkt 9 mil skidor som förberedelse för en 9 mil långt skidlopp. Och visst, det mesta går säkert med en jävla massa vilja, men det känns aldrig bra att inte ha tränat tillräckligt mycket för det man har tänkt genomföra.

Nu är ju mina kommande lopp inte i närheten av kraftprovet som Vasaloppet är, jag ska ju springa lite millopp och en halvmara. Men det måste man också träna för!

Den där killen som alltså hade tränat för lite för sin utmaning, han fick mig att inse det sjuka i att jag prioriterar att åka till stan och köpa nya ljuslyktor istället för att ta en löprunda. Detta trots att det alltså är mars, och halvmaran ska springas i maj. Det är alltså bara april månad som ligger däremellan. Okej, det är början av mars nu, och Göteborgsvarvet är ju nästan i slutet av maj, men ÄNDÅ. Det är bara april månad däremellan.

Så tack killen som försökte åka Vasaloppet idag, för att du påminde mig om att träning faktiskt är ganska viktigt och gav mig eld i baken. Imorgon är det jag som springer minst en mil efter jobbet. Ja, det ska snöa och det kommer säkert vara helt jävligt och jag kommer vara trött och ha hundra ursäkter för att inte ge mig ut och springa en mil, men jag ska göra det. Jag måste göra det. Om jag inte gör det så lovar jag att jag aldrig mer ska blogga, ty kan jag inte hålla ett sådant enkelt löfte förtjänar jag inte att få kalla mig träningsbloggare.

En gång i tiden sprang jag...

En gång i tiden sprang jag…

 

Långpass Löpning

Vad hjärnan tänker när benen springer

15 november, 2015

Jag tänkte berätta lite om hur min hjärna fungerar när jag är ute och springer. Eller, ja, i alla fall hur den fungerade idag.

1-2 km: Uuuuusch vad jobbigt, det blir nog kort idag.
4 km: Vaaaa! Har jag bara sprungit 4 km?
6 km: Hmm, undrar om jag inte ska testa att springa lite längre idag? Typ samma runda två varv?
7-10 km: Ja, jag springer längre! Nej, jag springer hem! Längre! Hem! Längre! Nej, jag orkar inte. Jag springer hem. Nu! Eller orkar jag inte springa typ 15 km? Det hade varit något! Nej, för dålig form idag. Jag springer hem. Nej, jag fortsätter. DCIM132GOPROIMG_2820 IMG_2819

Efter 10 km hade ena jag vunnit och det var den delen som ville testa att springa lite längre. Det är ju så länge sedan jag sprang mer än 10 km, och jag har faktiskt längtat efter höstlångpass. Så jag svepte en kaffe och en festis på caféet uppe i Skatås, och sedan sprang jag in mot stan istället för att ta samma runda en gång till. Och det var lovely.

Tänkte att jag nog kunde klämma till med runt 15 km, men benen liksom bara sprang av sig själva, och då bestämde jag mig för att det var nu eller aldrig: jag skulle springa en halvmara idag! 21,1 km. Jaaaa, peppen!

Några extra kringelkrokar på rundan gjorde att jag lyckades skrapa ihop de där kilometerna och en extra; 22 km stannade klockan på när jag var hemma igen. Det gick inte särskilt snabbt, det tog runt 2,5 h, men jeeeez, jag sprang 22 km! Så långt sprang jag senast… aldrig! Jag har aldrig sprungit så långt förut!

Kan ju erkänna att det inte alls kändes som en bra idé där runt 18-19 km, men det var bara att pinna på. Efter allt som har hänt i världen den senaste tiden behövde nog hjärnan komma ut och tänka på annat, typ Stanna, nej spring, stanna, spring, stanna, spring! 

Jag trodde inte riktigt att jag hade så långt i mig, men shit vad roligt att jag tydligen visst har det! Distansrekord så här på en surgrå novembersöndag. Inte illa pinkat ändå!

DCIM132GOPRO

Det firar vi med en hoppbild!

Löpning

Träningsprogram: halvmaraton

1 februari, 2015

Förra året när jag satte igång med träningen inför Göteborgsvarvet hade jag turen att få ett program anpassat efter min nivå, av en äkta personlig tränare. Lyx på hög nivå alltså, och träningen tog mig ju i mål. 

Målet för mig var då att jag skulle ta mig runt halvmaradistansen löpandes, vi tänkte oss en snittfart på ungefär 6 min/km. Under träningens gång skulle tempot således ligga på ca 5.50-6.20 på pass på 10-12 km, och 6-6.30 på pass runt 14-15 km. Eftersom jag tränade ganska mycket, som programmet visar, ändrades såklart tempot, det fanns liksom inte på kartan att jag skulle springa i vad som då visade sig vara ett ganska långsamt 6.20-tempo fyra veckor in i träningen. Även om programmet är rätt specifikt så måste man fortfarande ge sig själv möjligheten att ändra lite, tänker jag. Och är ändringen att öka tempot, då blir det väl bara bättre?

En bra sak med detta program, som lugnar mig lite just nu då jag tänker att jag borde komma igång med mer strukturerad halvmaraträning, är att jag började med det bara sex veckor innan Göteborgsvarvet, dvs. vecka 15. Det innebär att om jag kör samma program i år kan jag träna på lite som jag gör nu i hela 10 veckor till och ändå hinna. Förutsatt att jag är i form att springa det som krävs av mig vecka ett alltså. Hursomhelst, ett grymt bra program är detta, sno och modifiera efter dig själv om du vill. Jag hade ärligt talat inga (större) problem med att ta mig 21 km efter sex veckor med denna träning. Men såklart kommer jag också att behöva modifiera programmet lite i år, ska ju t.ex. öka tempot en (stor) smula har jag tänkt. Som ni ser i programmet är det t.ex. inte många intervallpass, för i fjol skulle jag lära mig att springa långt. Nu vill jag springa långt och snabbt. Ps. en kan ju också byta ut ett eller annat löppass mot spinning eller liknande, pga en vill ju inte skaffa sig exempelvis knäproblem. Ds.

I give you: ett program som garanterat tar dig i mål. 

halvmara

Det ska nog gå en gång till!

Det ska nog gå en gång till!

Följ mig på Bloglovin!

 

%d bloggare gillar detta: