Browsing Tag

new york

I huvudet Löpning

Högst upp på min bucket list

Jag har aldrig varit en sådan slags person som gör en bucket list. Jag har liksom tänkt tanken men tänk om jag ligger på min dödsbädd och har en massa grejer kvar på min lista, vilken ångest! så jag har aldrig tänkt på att göra någon. Vem vill liksom ge sig själv mer ångest än nödvändigt?

Men en slags bucket list har ändå börjat gro, sedan den dagen jag insåg att jag faktiskt gillade att springa. En liten lopp-lista, vad annars?

Det började lite smått med att jag sommaren 2013 drömde om att springa Midnattsloppet. Sedan gjorde jag det strax därefter. Sedan blev det Göteborgsvarvet som hamnade högst upp på listan, och ja, jag gjorde ju det med. Nu står Göteborgsvarvet mer på att-göra-listan även om jag längtar jättejättemycket efter det, men det är ju redan gjort en gång så det är liksom avbockat på min bucket list. Nu är jag också sugen på fler halvmaraton, t.ex. ett i fjällen. Men det kommer mera.

Så nu kommer det… Håll i er… Nu ska jag skriva någonting som jag aldrig, aldrig, ALDRIG någonsin kunde tro att jag någonsin skulle skriva eller säga eller ens viska. Det var inte förrän väldigt nyligen denna önskan började gro. Det är så nytt att jag knappt vågar skriva det. Men jag tror faktiskt att jag vill…

… springa marathon!

Jag tror att den där lilla stora maratondrömmen började smyga sig fram häromveckan, då jag följde en massa löpare under New York City Marathon i sociala medier. Jag vill så gärna springa maraton i NYC att jag faktiskt får lite ont i magen och bröstet när jag tänker på det och när jag skriver dessa ord. Jag vet ju, efter att bara ha spenderat en vecka i New York, att folk inte överdriver när de säger att det är världens bästa stad, och jag älskar ju löpning, så att springa maraton där vore ju så episkt att jag nästan tuppar av.

Nej, det trodde jag väl aldrig. Att följande ord skulle stå högst upp på min bucket list:

Springa 42 kilometer. 

En båttur under sommarens resa till NYC. 

Läs också:

Högst upp på Camillas bucket list står en sak som jag faktiskt redan har gjort, men inte skulle bli ledsen av att göra igen. Sjukt bra bucket-grej!

Marias nummer ett på listan är väl inte exakt-exakt som mitt nummer ett, men vi lutar definitivt åt samma håll.

Jag har redan sprungit ett lopp i New York, men det var lite kortare än vad jag drömmer om nu. En grym upplevelse dock att springa ett kort, litet 4th of July- lopp.

Läs här om du också vill springa lopp i NYC, men inte nödvändigtvis ett stort och långt och påkostat.

Och sist men ve-heerkligen inte sist: läs Annas race report från New York marathon. Alltså! Runner’s high deluxe!

DSC05156 DSC05153

Löpning Lopp Sammanfattning

Loppsäsongen 2015

IMG_0823

Jag funderade in i det sista på att springa ett lopp i lördags, men jag var inte hundra procent sugen, så då fick det vara. Och med det förklarar jag loppsäsongen 2015 avslutad! Och då passar ju ingenting lika bra som en summering av densamma.

Totalt blev det hela tio lopp i år! Det är fler än jag sprang under 2013 och 2014 tillsammans. Även om jag bara känt mig halvnöjd med mina resultat så är faktum faktiskt att jag persade denna säsong, så visst är det tidsresultatmässigt den bästa säsongen hittills, även om det gick utför… Jag hade min topp redan på årets första lopp. Så egentligen kan jag inte vara missnöjd, men man vill ju alltid mer… Jag hade väl tänkt vara ännu snabbare i år, men det hela började ju rätt kasst med att jag var tvungen att hoppa över Göteborgsvarvet och träningen till detsamma, och det sög en hel del motivation ur mig, så jag satsade väl inte lika hårt som jag hade kunnat. Men det finns alltid saker man kan göra bättre, så med det sagt är jag ändå nöjd. Ja, jag är ju en glad motionär, ingen elitidrottare…

Säsongen började som sagt rätt trumpet med att jag var tvungen att ställa in Göteborgsvarvet pga skada. Jag var helt enkelt för otränad och vågade inte utsätta ljumsken för 21 km på asfalt. Kortare distanser började jag däremot våga mig på och sprang både VårRuset och Stafettvarvet. På VårRuset fixade jag ett pers på 5 km och Stafettvarvet var precis som i fjol en supermysig kväll tillsammans med fint folk från jobbet.

IMG_0612

När det så var dags för Göteborgsvarvet hade jag ett enormt behov av att fly staden för att inte behöva se vad jag missade. Flög således upp till Luleå över helgen och sprang ett millopp istället för halvmaraton. I regn och rusk och snö, ja snö!, sprang jag min snabbaste mil hittills, och jag kan bara ha gått på ren jäkla vilja att ta mig i mål och slippa vädret. Det var verkligen helt sinnessjukt fruktansvärt. Efteråt värmde jag mig med glögg och skumbad. Ändå i slutet av maj.

IMG_8356

Nästa lopp blev en premiär för mig på alla sätt och vis. Det var nämligen dags för trail! Första trailloppet för min del, och tjaaa, första gången jag sprang trail överhuvudtaget. Det kanske låter vansinnigt att köra ett lopp så där utan att ens ha testat på att springa på en enda stig innan, men vad vore livet om man inte utmanade sig lite ibland? Skatås Ryggar hette loppet och jag ramlade nog bara två gånger. Det var riktigt kul, och väldigt jobbigt och vore det inte för att jag ska på konsert med Håkan Hellström samma dag hade jag lätt sprungit nästa år igen.

DCIM103GOPRO

I juli vankades det semester i New York, och då passade jag på att springa ett lopp även där. NYCRuns Firecracker 5K på Governors Island på självaste 4th of July. Två varv runt en liten ö, två gånger fick jag se Frihetsgudinnan och tusen gånger hann jag tänka ”Shit jag är i New York och springer lopp!”. Det var varmt och skitjobbigt och gick ganska långsamt, men en upplevelse jag kommer att minnas.

IMG_9288

Sedan kom fyra millopp på raken. Två Midnattslopp inom loppet av två veckor, det ena i Göteborg och det andra i Malmö. Gillar Midnattsloppet väldigt mycket av förklarliga skäl, och det var kul att testa på att springa det i en annan stad än Göteborg också. Skulle någon vela mellan Göteborg och Malmö skulle jag dock inte ens hinna blinka innan jag rekommenderade Göteborg som har mycket tuffare bana men en himla mycket roligare en, och stämningen går knappt ens att jämföra.

IMG_0429

Ja, det var ju två millopp till också, men det blir ju för tjatigt om jag ska skriva om vartenda ett… Så många har det ju trots allt varit, så ja… Göteborgs jubileumslopp som var en ren pärs och Running Lights blev årets sista millopp. Avslutade med ett säsongssämsta på Running Lights.

Avrundade sedan säsongen ungefär som jag startade den; med ett 5 km-lopp. Ytterst oplanerat, men väldigt glad över att det dök upp. Det var nämligen ett välgörenhetslopp där de medverkande totalt sprang in nästan en halv miljon kronor till UNHCR. Så skall en säsong avrundas!

blogg20

Ja, det blev långt, men väldigt kortfattat.  Alla race reports från alla årets (och även tidigare) lopp hittar du här. Nu ser jag fram emot att inte springa fler lopp på ett tag, men lagom till våren är nog suget tillbaka. Då blir det Göteborgsvarvets 21 km, och kanske någon annan utmaning också. Den som lever får se!

Löpning

Minnet av världens bästa resa

Åh! Besökte just Saras blogg där hon säger hej från Chicago. Ett plötsligt resesug infann sig! Jag har varit i USA en enda gång, men när jag nu läste hennes inlägg känner jag att nästa resa till NYC (i slutet av mars nästa år) är alldeles för långt borta. Hon nämner att jetlaggen från Europa är rätt så bra, och där kan jag bara hålla med. När jag var i New York vaknade jag vid 6-7-tiden varje morgon, och det finns få upplevelser jag minns så väl som att ta en löprunda i den underbara staden samtidigt som den började vakna till liv för dagen.

Jag blir alldeles varm i hela själen när jag tänker på min resa till New York. Dels är jag rätt stolt över mig själv att jag åkte dit helt ensam, och så är det ju den staden man har sett allra mest på tv och film och att befinna sig mitt i allt det… Alltså ett tag i livet trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva NYC, så det var så himla häftigt att vara där.

Min första morgon i New York, den löprundan längs Fifth Avenue och upp mot Central Park, runt reservoaren och tillbaka längs Broadway… Häftigaste löprundan ever, den sitter nog fastetsad i minnet för evigt. Och denna runda var inte helt fel den heller.

IMG_8952 IMG_8938 DCIM107GOPRO DCIM107GOPRO IMG_8950

Ja, nu är resesuget på topp. Dags att börja hålla i pengarna lite och spara ihop till lite dollars. Jag tror att jag kommer att längta ihjäl mig. Hur många dagar är det kvar till påsk?

Lopp Resa

Tips om du vill springa lopp i New York

Säsongen för resor börjar ju kanske närma sig slutet, men New York är väl typ världens populäraste resmål så jag antar att någon ska dit någon gång. Så jag vill passa på att tipsa om en sak!

När jag var i New York sprang jag ett lopp. Jag googlade och hittade det hos NYCRuns, som i sin kalender levererar lopp runtom New York var och varannan helg. Firecracker 5K som jag sprang anordnades av just NYCRuns, kostade inte mer än 30 dollar och då fick jag springa runt en fin liten ö varifrån jag såg Frihetsgudinnan två gånger. Ändå mäktigt. Så det är mitt tips: ska du till NYC, kolla in NYCRuns. Chansen att det går något lopp när du är där är nog rätt överhängande.

Målfoto från Firecracker 5K

Och på tal om NYCRuns så finns det en affär som heter JackRabbit Sports som är official running store partner of NYCRuns. Jag var där för att hämta ut min nummerlapp i somras och kan rekommendera alla löparnördar ett besök dit. Tyvärr var jag där i slutet av min vistelse och hade enormt stort köpstopp på träningskläder, men lär shoppa loss där nästa gång jag är i New York.

Förresten. Har jag berättat att jag har bokat nästa resa till NYC? Jag var hemma i ungefär tre dagar innan jag inte längre kunde tänka mig att inte vara på väg dit igen. Så runt påsk är det jag som springer i Central Park igen!

 

Löpning Lopp Resa

Firecracker 5K på Governors Island, NYC

Det var självständighetsdag i USA och på Governors Island i New York bjöd NYC Runs in till ett 5 km långt lopp. Klart jag skulle springa det när jag ändå råkade semestra i stan!

Klockan 5:40 ringde väckaren, och strax innan 7 stod jag med några hundra andra på Manhattans södra spets och väntade på färjan ut mot Governors Island. Det var närmare 30 grader ute, så att solen lyste med sin frånvaro var ganska välkommet.


Väl ute på ön startade loppet klockan 9 till tonerna av ”The Star-Spangled Banner”. Det var svettigt redan innan start och frukosten jag ätit för längesen hade kroppen för längesen glömt av, så jag slängde i mig lite vatten och hoppades att det skulle räcka. Det var lite dåligt planerat av mig, men målet var ju trots allt inte att springa snabbt, utan att njuta av en fin runda, så planerade ju inte direkt att ta ut mig totalt.

Och en fin runda blev det verkligen. På bilden ovan ser du kanske Frihetsgudinnan om du kisar lite. Henne sprang jag förbi två gånger, och förutom henne fick jag också se fina vyer över Manhattan och den lilla ön vi sprang på var jättefin den också. 

Trots den klibbiga värmen och dålig uppladdning var det en njutning att springa. Två varv på denna ö var på riktigt som balsam för själen. Det är skillnad på att maxa 5 km och att njuta i 5 km.

Det var riktigt skönt att springa ett lopp helt utan tidspress. Hade verkligen bestämt mig för att ta det lugnt, och t.o.m. med nummerlappen på lyckades jag med det. Jag sprang i mål på 29:48, och det är den långsammaste tiden jag någonsin gjort på ett 5km-lopp. Däremot var detta förstås ett av de finaste loppen jag sprungit (Göteborgsvarvet är ju också rätt fint), och det var verkligen en speciell upplevelse att få springa lopp i NYC. Man behöver liksom inte springa Tjejmilen, Brooklyn Half eller New York Marathon. Det finns ju även sådana här fina små lopp! Vart jag än åker i framtiden ska jag alltid googla mig fram till om det springs några lopp där, för detta var definitivt en av resans höjdpunkter.

IMG_9281
Efter målgång bjöds det på frukt, bär och bagels. Ingen kexchoklad! 

 

Resa

Det var det det.

Här i USA är klockan ganska tidigt på morgonen, jag kan inte sova pga resesug i magen, så jag tar en lugn morgon på hotellet innan det är dags att checka ut. En vecka i NYC är snart över, det har gått fort och det känns lite deppigt, men jag har verkligen hunnit massor.

Top of the rock, shopping shopping shopping, teater: The curious incident of the dog in the night-time, SoHo, Greenwich village, Vänner-huset, musikal: Wicked, Yankees-match, 5K-lopp, Staten Island, fina löpningar i Central Park och längs Hudson och The High Line, iskaffe i Bryant Park, och så det här med att gå vilse och titta upp och se någon slags sevärdhet som man inte var just där… Och så har jag säkert glömt något också. 

En fantastisk resa har det varit. Lär resa tillbaka till New York någon gång, skulle behöva mycket mer tid här för att hinna se allt jag vill se. Och det hade inte varit helt fel att se andra ställen i USA också. Herregud vad världen är stor. Varför finns det så många ställen att åka till?

Nåväl. Utcheckning snart alltså, sedan blir det några timmar strosande i stan innan det är dags att bege sig mot JFK igen. Och imorgon landar jag i Luleå där det är ungefär hälften så varmt och ganska många gånger mindre. Snacka om kontraster!

Vyer från toppen av Rockefeller Center

 

Resa

Surrealistisk eftermiddag på Yankee Stadium

Jag har inte bara sprungit lopp idag (inlägg om det kommer såklart), utan jag har också varit på baseboll på Yankee Stadium. Yankee Stadium var stort. New York Yankees mötte Tampa Bay Rays. Yankees vann. Men nog om det – det är inte intressant!

Det ska jag skulle komma fram till var hur denna match var en smått surrealistisk upplevelse. Nu vet jag ju inte, men jag tror att det säkert är många av er som läser här som har varit i USA och insett att allt är exakt som på film, men det har ju inte jag gjort tidigare.

1. Hur stort som helst.
2. Folk äter kopiösa mängder skräpmat på läktarna.
3. Folk lyssnar med andakt på nationalsången och brister ut i jubel när den är slut.
4. Och det var här jag dog lite: FOLK FRIAR FAKTISKT PÅ STORA SKÄRMEN! På riktigt.
5. Folk har foam fingers!
6. Överallt varnas det: ”Be aware of bats and/or balls” typ.
6. Mitt i matchen hyllas amerikansk krigshjälte genom att alla ställer sig upp och sjunger ”God bless America”.

Ja, jag vet inte. Behöver kanske inte fortsätta.
Förstår baseboll lite bättre nu i alla fall. Efter tre innings googlade jag ”Hur funkar baseboll?” och google vet ju det mesta.

Löpning Lopp

Redo för Firecracker-lopp!

Det är ju så himla trevligt när man har hämtat ut en alldeles ny nummerlapp. Det är ju någonting speciellt med att springa lopp ändå. Och visst känns det nästan lite extra gott den här gången, för jag ska ju springa lopp i New York!

Klockan 9:00 på självaste 4th of July smäller det. Då springer jag 5 km runt Governors Island. Betyder extra tidig uppstigning, för det är lite tunnelbana och färja som krävs för att ta sig till starten, men det ska det väl ändå vara värt. Och så har jag lite blåsor på fötterna efter allt promenerande här i staden, men det ska nog gå fint ändå. Ska ju springa lopp i New York for crying out loud!

Så glad att jag lyckades googla mig fram till detta lopp. Som grädden på moset och pricken över i:et på denna underbara resa.

IMG_9251 IMG_9250

 

För övrigt så önskar jag att jag hade besökt butiken Jack Rabbit några dagar tidigare också, för där hade jag kunnat handla mycket fint löprelaterat. Nu snålade jag ihop och klev ut med stora steg så fort jag hämtat tröja och nummerlapp. Någon måtta får det ju ändå vara. Fast jag ångrar mig nog lite nu ändå. Åh, de hade fina springtröjor med NYC-tryck och så där. Alltså, ÅH. Hur dum kan man vara? Nästa gång jag åker till NYC blir det första stoppet.

Hälsningar, shopaholic_84

Löpning

Morgonjogg på The High Line och West Side Highway

New York fortsätter att leverera och jag fortsätter att överraska mig själv med att stiga upp tidigt. Idag steg jag upp tidigt för att springa! Det ni, jag springer inte bara i affärer utan jag motionsspringer också. 

Alltså, jag har ju insett att NYC är en fantastisk stad och att det finns hur mycket som helst att se och göra här, men jag tycker nog ändå att dessa morgonlöpningar jag haft är bättre än allt annat. Det låter ju kanske knäppt. Men det är något visst med att stiga upp tidigt, vakna under löprundan och se hur resten av staden också vaknar till liv. Och det är något visst med att komma bort från hjordarna av turister och förlora sig i sig själv och vyerna.

Första rundan blev på klassisk mark i Central Park, så idag (eller igår beroende på i vilken tidszon man befinner sig) styrde jag stegen västerut och sprang längs West Side Highway och Hudson river, med utsikt över New Jersey. Det var en perfekt morgon, varmt som tusan men utan sol så det gick att springa på.

IMG_9165 IMG_9166 New York dag 1 IMG_9158 IMG_9164

 

Nu trodde du kanske att jag var färdig med att berätta om morgonens runda? Nej, oh nej. För efter att jag hade sprungit några kilometer svängde jag upp till The High Line som enligt många är ett måste i New York, och jag var ju smart nog att ta två flugor i en smäll och helt enkelt klämma in detta under rundan. Återigen hade jag tur – turisterna låg fortfarande och sov! – så det gick att springa hela vägen trots ganska smalt promenadstråk.

För den som inte vet är The High Line för övrigt en gammal tågräls som gjorts om till promenadstråk. Supermysigt och med finfin utsikt mot Hudson och över Chelsea.

IMG_9208 IMG_9180 New York dag 12 IMG_9171 IMG_9179 IMG_9185

Ganska precis 10 km löpning inledde således ännu en ljuvlig NYC-dag. En sak jag älskar med löpning i New York är för övrigt att det finns dricksfontäner lite överallt. Det borde man införa i Göteborg så man slipper vara törstig på rundan.

Ja, vad ska man säga? Jag längtar inte tillbaka till Skatås… Jag bävar faktiskt för att behöva springa hemma nu. Inget kommer ju någonsin kunna mäta sig med dessa rundor, så jag undrar lite stilla hur jag ska kunna hålla igång suget när jag ska springa på ställen där det absolut inte finns någonting att se. Har blivit bortskämd.

 

Resa Träningsrelaterade prylar, skor och kläder

Träningskläder på Victoria’s Secret

Det finns en sak som är lite tråkig med att resa själv, och det är att de här matupplevelserna som alla pratar om utgår lite. Jag är liksom inte en sådan som själv letar upp matställen, sätter mig ensam och så där… Så det blir mycket snabbt ätbart för mig här i New York. Men det finns en uppsida på det också, och det är att man får lite pengar över till annat. Som shopping! Ja mina vänner, jag kände mig klar med sightseeingen och onsdagen blev således den stora shoppingdagen. En del vanliga kläder inhandlades förstås (kunde t.ex. inte låta bli inne på Macy’s), men den som känner mig, eller läser min blogg, vet nog att det jag handlar allra helst är träningskläder… Och träningskläder finns det i New York. T.o.m. på Victoria’s Secret, det hade jag ingen aning om.

 

Jag kunde såklart inte motstå frestelsen att köpa träningskläder just därifrån, kul med något annat än Stadium och Nike liksom. Det visade sig att de hade massor med vansinnigt snygga och sköna tajts; hade jag haft både en större resväska och budget hade jag köpt fler än ett par. Men man får ju behärska sig litegrann i alla fall.

Gillar i alla fall dessa väldigt mycket, nästan så mycket att jag ser fram emot hösten då jag kommer att börja hänga mer på gymmet igen. Nej, nu överdriver jag. Inte ens ett par sjukt snygga tajts kan få mig att längta till hösten.

 

Träningsrelaterade prylar, skor och kläder

Frankly, my dear…

Äntligen har jag ett träningsplagg med ett töntigt citat på. SOM jag har längtat! Tack USA! (Eller egentligen Australien pga är av märket Lorna Jane) Detta linne ska jag väl få vara ensam med på gymmet i höst va.

Enligt denna sida är för övrigt Frankly, my dear, I don’t give a damn från ”Borta med vinden” historiens åttonde bästa movie moment.

IMG_9104 IMG_9114

%d bloggare gillar detta: