Browsing Tag

nybörjarlöpning

Löpning

Springa långt eller snabbt eller mittemellan

2 februari, 2016

Jag tror att jag har varit inne på det här förut (det är ju det med blogg, till slut har man sagt allt och så kör man det ett varv till?), men nu drog Petra Månström igång diskussionen och jag tycker att den är så bra. Det handlar om hur långt/snabbt man ”måste” springa.

Petra berättade att hon ofta får mail och kommentarer från läsare som tycker att det är pinsamt att berätta för folk att de har sprungit sin favoritrunda eftersom de tänker att den är för kort. Det är ju så förbannat tråkigt. Springer man så springer man och mår man bra av det så mår man bra av det. Punkt! Då spelar det ingen roll hur långt eller snabbt man springer.

DCIM132GOPRO

När jag intervjuades för Göteborgs-Posten häromsistens fick jag frågan ”Vilka är dina bästa tips till den som vill börja springa?”. Oj, vad jag grämde mig efteråt över att jag inte sa: ”Jämför dig inte med andra.”. För det är verkligen det bästa tipset. När man läser om andra som springer så tänker man att man ska springa milen på under en timme, eller gärna på 42 minuter. Man ska kunna riva av en halvmara varje söndag. Men fan alltså, tar man sig ut och springer 2 km efter jobbet ska man ju ha en massa beröm, för det är fasen inte alla som gör det.

Sedan är det ju tyvärr väldigt lätt att dras med i det där om hur långt eller snabbt man ska springa. Eftersom frågan efter man berättat att man sprungit (till vardags eller ett lopp) oftast är ”Hur snabbt/långt sprang du?”. Det är som att det läggs någon värdering i det där. Som att man inte är tillräckligt bra om man inte klämmer milen på under timmen.

Men alltså, jag vet inte om jag är bättre själv egentligen. Visserligen undviker jag att skriva ”idag sprang jag en kort runda på 5 km” eller dylikt i bloggen, eftersom jag vet att 5 km är skitlångt för vissa. (Och som Petra säger: ”Att ge allt man har på Vårrusets 5 km kan till exempel vara bra mycket jobbigare för såväl kropp som skalle än att mysjogga milen.”)

Men ska jag vara helt ärlig skulle jag nog inte säga till folk om jag sprang en runda på 3-4 km idag, något som jag däremot var enormt stolt över för två år sedan. Jag fattade aldrig det där då, att man skulle ”skämmas” över en viss tid eller distans. Jag minns t.ex. hur sprudlande glad jag var när jag kom till jobbet efter att ha sprungit Midnattsloppet första gången, fick frågan hur snabbt det gick och bara: ”1 timme, 6 minuter!”. Så pass nöjd! Idag skulle jag komma med tusentals ursäkter om jag råkade springa milen på över en timme…

Vilken himla hycklare jag är! Säger att man inte ska jämföra sig, men klankar ner på mig själv om jag inte springer tillräckligt långt eller snabbt… 

DCIM132GOPRO

 

Allt och inget

Soffpotatis

30 november, 2015

Hörni, vad kul det var med temavecka i bloggen förra veckan! 
Alla inläggen jag skrev om nybörjarlöpning har jag nu samlat i ett inlägg som ni hittar här eller genom att klicka på menyn längst upp på sidan. Har ni andra grejer som ni vill att jag ska skriva om, hör gärna av er! Det är ju kul att skriva om sådant som man vet uppskattas.

DCIM120GOPRO

 

I övriga nyheter så känner jag mig som den största hycklaren till träningsbloggare som finns. Jag försöker vara peppig och inspirerande och så tränar jag själv… tjaa… typ ingenting just nu.

Det är som att ju längre tid det går mellan passen, desto mindre försvinner stressen över uteblivna pass och det blir liksom så lätt att motivera sig att hoppa över ännu ett. Jag skriver blogginlägg om hur det fasen bara är att ta sig ut även om man inte har lust, och så sitter jag hemma själv och bara ”njaaaee… jag tar det imorgon…”

Ursäktar mig med:

Två veckor kvar. Till avslut och nystart. Och hur mycket har jag inte att göra innan det? Det är fackmöten, samverkansmöten, muntliga nationella prov med niorna, skriva överlämningar till nästa lärare, sätta betyg, skriva omdömen, sortera papper, tömma datorn, flytta adminansvar på sociala medier, stänga e-mailkonton, boka möte med chefen, besöka nya skolan, få scheman, kurser, info inför jobbstart, knyta ihop säcken på gamla jobbet, planera de sista lektionerna, packa och få hem alla grejer, bjuda kollegorna på fika, bedöma de sista inlämningarna, säga hejdå till alla, osv osv.

Jag ursäktar mig med att jag är så trött pga alla de där sakerna, men jag vet ju att bristen på träning också är en stor bov. Jag blir ju extra trött av att inte träna. Hatar när hjärnan sätter griller i mig så där. Och jag vet ju att man blir tröttare den här tiden på året, pga av mörkret och allt det där, men det här duger inte!

Löpning Nybörjarlöpning

Att sätta mål och våga drömma

29 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 7.

Att börja springa blev nästintill en religiös upplevelse för mig. Jag trodde väl aldrig att löpningen skulle ge mig så himla mycket. Jag har löst otaliga problem och nystat upp grubblerier på mina rundor. Jag har blivit starkare både fysiskt och mentalt. Jag har byggt upp ett nätverk av bekantskaper och stöttning i min löpning genom bloggen. Den bästa löppeppen jag får är liksom från folk jag inte ens har träffat på riktigt. Framförallt har löpningen fått mig att inse att jag kan och orkar mycket mer än jag trodde, och den fysiska biten är bara en liten del av det, även om det var där jag började. Jag tänkte att löpning är en effektiv träningsform som gör att jag håller mig i form och orkar mer. Och så är det ju. Men också så mycket mer.

Jag tänkte avrunda mitt lilla veckotema om att komma igång med löpning med att skänka en tanke till det här med mål och drömmar.

DCIM130GOPRO

Måste man sätta mål och springa lopp?

Nu tror jag att detta är enormt individuellt, om man behöver mål i form av lopp att springa, eller distanser och tider att klara. Bara man hittar det som motiverar en själv att fortsätta så är det ju bra.

För min del har loppen blivit en ganska stor del i mitt springande. Min första vinter som löpare hjälpte det otroligt mycket att jag bestämde mig för att springa halvmaran kommande vår. Det motiverade mig att ta mig ut och springa även när det var kallt, mörkt och ruggigt, och det var jag väldigt tacksam för när våren väl kom och jag inte var tillbaka på ruta ett. Nu vet jag att jag mår bra av att springa, så jag behöver inte loppen som morot lika mycket som i början. Jag blir dock fortfarande väldigt pepp av tanken på att springa 21 km i vår och det är klart att det finns där i bakhuvudet när jag tränar.

Så summa summarum på den: jag älskar konkreta mål- en tid eller en distans att klara. Någonting tydligt att sikta mot. Även om må bra är det bästa målet av alla så är det ju ganska svårt att veta när man ”är framme”, jag tycker ju att det är kul att bocka av saker på listan.

Önska, önska runt i ring – önska kostar ingenting

Och drömmarna då. Jag har till och med börjat drömma om att springa maraton. Inte ens när jag hade sprungit halvmaraton trodde jag att det någonsin skulle vara en rimlig tanke för mig. Det lockade mig inte heller. Men nu vet jag att jag har förmodligen har det i mig, någonstans. Att bara säga det högt, att maraton känns rimligt, det är helt galet för mig. Men samtidigt så himla logiskt.

Jag tänker på hur långt jag har kommit på bara 2,5 år och hur mycket liv jag förhoppningsvis har kvar att leva. Det finns massa tid att träna för maraton, och jävlar i min låda vilken kul grej det hade varit. Se där, vad löpningen har lärt mig: att det går att skaffa sig nya drömmar fastän man är vuxen!

DCIM103GOPRO

Löpning Nybörjarlöpning Träningsrelaterade prylar, skor och kläder

Men det är ju så dåligt väder!

28 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 6.

eller ”Hur man springer på vintern”

Det kanske är så att man börjar springa på våren, för att man tänker att det är skönt springväder då. Helt korrekt, det brukar det vara. Om man nu inte lider av pollen, som jag, för då är det helt förjävligt. Sommaren är relativt bedrövlig den också, i alla fall om den är varm. Hur lite man än klär sig så är det då för varmt. Fast varma sommarkvällar är magiska att springa i, så jag har ingenting emot sommaren egentligen.

Så när ska man då börja springa om man nu vill komma igång med det? Nu såklart. Idag. Närsomhelst. Det spelar ingen som helst roll vilken årstid det är, men en du inte ska räkna bort är den som jag tror att många ser som vila-från-löpning-årstiden, nämligen vintern!

Läser du detta inlägg i samband med när det skrivs, då är vintern just på antågande, och då kan det vara bra att veta att ”dåligt väder” inte nödvändigtvis behöver vara dåligt väder när det gäller att springa. Ett ordentligt regn kan vara precis vad man behöver för att få lite fart i benen, en riktigt kall dag kan du vara ensam ute och det kan vara rätt magiskt det med. Okej, ordentlig vind är riktigt kasst springväder, men om man vill vara positiv (och det vill man ju?) så kan man alltid se det som riktigt bra pannbensträning.

blogg36-001

När jag tänker på vinterlöpning, då ser jag framför mig gnistrande, vita dagar, med snön så där lagom packad på marken, med kylan så där lagom kall så den biter i kinderna men inte gör det svårt att andas. Jag ser en utopi. Men ibland blir utopin verklighet.

Sanningen är dock att långt ifrån alla dagar på vintern är så där magiska, framförallt om man som jag bor i södra Sverige. Här är det allt som oftast blåsigt, mörkt, blött, snöslaskigt, isigt och jävligt. Då får man plocka fram sina allra bästa motivationsknep och ge sig ut ändå. Om inte annat så är det förbaskat skönt att komma in och ta sig en varm dusch sedan. Och så får man hoppas att de veckor man är uppe i norr över julen är så där gnistrande, vita och lagom kalla.

Oavsett väder, här är några saker jag funnit oumbärliga under vintermånaderna och som kan göra vinterlöpningen njutbar även under ruggiga, mörka eftermiddagar.

Reflexväst
Jag svär, lämnar du ditt hem för att springa utan att vara ordentligt synlig: I will haunt you down and… Ja, jag vet inte vad jag gör sedan. Men allvarligt, det är så jävla dumt att ge sig ut i mörket utan att synas.

Buff
Buffen har jag hyllat mången gång och jag kommer att fortsätta hylla den tills den dag jag slutar springa (aldrig alltså). Den är så bra för att kunna dra upp över hals och mun om det blir kallare än man trott, och den är otroligt praktisk att ha om man behöver smygsnyta sig när man är ute och lufsar. Jag tycker buffen är så himla trevlig att ha, att jag nästan sörjer när de kalla dagarna är över och den måste packas undan för säsongen.

Ett bra underställ
Hej tomten. I år önskar jag mig ett ordentligt underställ i merinoull… Än så länge kör jag med ett rätt billigt underställ från Everest som visserligen gör ett ganska bra jobb, så ska man inte springa i jättekalla väder duger det absolut. Jag kör på med mina vanliga löparkläder året runt, dvs. köper inga tjocka tajts eller dylikt, tycker att lager-på-lager är springgudens gåva till löparen.

Strumpor
Varmare strumpor än vanligt har jag aldrig kört med på vintern, och det har väl fungerat, men då har jag inte kört så långa pass när det har varit riktigt kallt ute. Och ärligt talat så har jag frusit en del om fötterna trots att turerna inte varit så långa. Jag är otroligt sugen på att testa strumpor i ull denna vinter, det sägs att det ska vara skönt.

Broddar eller vinterskor?  
Så var det det där med skorna då. Behöver man skaffa sig ett par Icebugs för att kunna springa på vintern? Svar: nej nej nej! Okej, ska inte hymla med att jag otroligt gärna skulle vilja ha ett par löparskor som är anpassade för isigt/snöigt underlag, men jag är alldeles för snål med tanke på att säsongen för vinterskor är ganska kort… Istället kör jag med broddar som jag köpte på Stadium för typ 199 spänn för två år sedan. De har hållit bra i två vintrar och jag tror säkert att de kommer överleva ännu en. Man drar bara på dem på skorna innan man ger sig ut, och sitter bra så länge underlaget inte är alltför mycket och kramgo snö. Känner mig helt säker med dem på hala underlag, kan trycka på precis som vanligt. Men… Om någon vill ge mig ett paket med vinterskor tillsammans med det där understället i merinoull så skulle jag väl inte tacka nej.

bild-3

Om du vill ha fler tips om hur du ska klä dig för vinterlöpningen så har jag skrivit om det här tidigare. Då gick min köldgräns visserligen på -10, men nu ett par år senare vet jag att man kan springa i kallare väder än så. I fjol var det runt -20 som var min smärtgräns, då vill inte ens en norrbottning som jag gå utanför dörren…

Löpning Nybörjarlöpning

Hur behåller man motivationen?

27 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 5.

Okej, så du har äntligen kommit igång med löpningen. Du har köpt dina (o)nödvändiga prylar, tagit dig ut genom dörren, märkt av dina framsteg, överkommit din första skada, men så börjar du kanske märka att det ibland är svårt att hålla igång. Det är dåligt väder, du har mycket på jobbet, du har liksom ingen lust. Vad jag har förstått så är det vanligt att köra igång stenhårt, och efter en månad eller två spricker det och ett år senare får man börja om från noll igen. Shit, vad okul!

Jag har faktiskt lyckats hålla i detta i snart 2,5 år nu, och här är mina bästa knep för att hålla motivationen på topp. De funkar inte alltid, men då är det bara att ge sig ut ändå.

  • Bloggar, poddar, tidningar, sociala medier
    Tveklöst det bästa tipset jag kan ge. Nu bloggar jag ju själv, och det ger mig galet mycket motivation att träna. Och jag lägger nog en hel del tid på att läsa andras bloggar, bläddra i löpartidningar, scrolla igenom instagramflödet och lyssna på en och annan podd om löpning. Det är väldigt sällan jag inte är sugen på att springa efter att ha gått igenom den proceduren.
  • Prata löpning
    Det finns säkert någon i din närhet som intresserar sig för löpning? Prata hål i huvudet på dem! Det bästa jag vet när jag sitter i personalrummet på jobbet är när någon drar upp löpning som samtalsämne. Då kan det ibland vara svårt att slita sig därifrån för att gå och ha lektion. Tur att man har ett schema att följa de gångerna!
  • Variera rundorna
    Att springa på samma ställe (och lika snabbt) var och varannan dag tar nog död på vems motivation som helst! Att bara svänga av vid en annan gata eller välja att följa en annan färg på elljusspåret kan göra under för löparglädjen. Min nya favorit är att springa en runda, sedan ta en fika (!) och fortsätta en bit till. Det är liksom inte så att man inte får kalla det för löpning om man tar en paus.
  • Dokumentera din träning
    I blogg, papperskalender, träningsapp. Spelar ingen roll var, men jag blir i alla fall riktigt pepp av att ha koll på vad jag har gjort och kunna se vilka framsteg jag har gjort. Jag bloggar inte bara, utan skriver också ner i en kalender vad jag har gjort. Älskar att sitta på söndagarna och ha en översikt över veckan som gått.
  • Spring med någonting bra i lurarna
    Alla gillar inte att lyssna på musik när de springer. Jag är inte en sådan. Jag gör en ny springspellista ungefär en gång i månaden. Har ganska många nu, med andra ord. Att springa lugnt och sansat med sällskap av en bra dokumentär eller podd är också rätt mysigt.
  • Köp snygga, funktionella kläder
    Jag får be om ursäkt för lite ytlighet här, men jag tycker i alla fall att det är lite roligare att springa i snygga kläder än i fula. Kläder som andas, är sköna och som man kan röra sig bra i är också en fördel, om jag får tycka till i frågan.
  • Sätt upp ett mål med träningen
    Just nu är mitt mål att träna för att må bra, men i början behövde jag definitivt mer specifika, konkreta mål än det. En anmälan till ett lopp till exempel: ett perfekt mål enligt mig! Det är liksom lite svårare att hoppa över en löprunda när man vet att man ska springa ett lopp inom en snar framtid.

DCIM132GOPRO

Det var mina bästa knep, har du några att tillägga? 

Det är fler som har skrivit om hur de behåller sin motivation. Helena skriver bl.a. om träningskompisar, och Victoria är inne på att det faktiskt är helt okej att njuta av en stund i soffan.

Löpning Nybörjarlöpning

Vad behöver man för grejer när man springer?

26 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 4.

Jomen, har man inte hört i alla tider: ”Det enda man behöver är ett par skor!”?

Och visst är det ju egentligen så, man behöver ju inte så mycket mer, fast det beror ju på hur man ser på saken. Det blir ju lite roligare med en del andra grejer också, och då blir det kanske lättare att ta sig ut och är det inte så att man behöver dem då? Nej, kanske inte, men jag tänkte ändå lista några grejer som jag vill ha i mitt springande liv.

  • Kompressionsstrumpor
    Vet inte alls om de hjälper (eller stjälper), men jag känner mig alltid snabb och snygg i mina kompressionsstrumpor, så då är det värt.DCIM132GOPRO
  • Löparklocka
    Det är lite kul att ha koll på hur snabbt och långt man springer. Jag började med att använda appen Runkeeper, men ju mer jag sprang desto mer kände jag att jag inte klarade mig utan en klocka. Köpte då en av de billigaste på marknaden; Garmin Forerunner 10. Den kostar runt tusenlappen, är väldigt basic, men funkar bra.
  • FlipBelt 
    Kan inte ens minnas hur jag sprang innan denna relativt nya produkt kom. Har hyllat mitt FlipBelt förut och hyllar det igen. Det är liksom ett tygbälte som man sätter runt midjan, däri ryms allt man behöver ha med sig på rundan: mobil, visakort, lypsyl, nycklar etc. Man kan till och med få plats med en liten vattenflaska om man är törstig av sig. Otroligt bra!IMG_8574
  • GoPro
    Sjukt onödig produkt, GoPro-kameran, men så himla kul. Det är ju knappast en hemlighet att jag tycker det är roligt att fota springbilder, det finns t.ex. rätt så många i bloggen, och den lilla GoPro-kameran gör det extra kul. Ska skriva ett eget inlägg om den, men kort sagt: den är bara lite större än en tändsticksask, ryms också i FlipBeltet och den kan ta självutlösarbilder i all oändlighet typ.
  • Tajts
    Tajts kan man inte ha för många av. Olika färger, olika märken, olika modeller. Jag kan alltid motivera ett nytt tajtsinköp. Tragiskt men sant. Och okej, detta gäller faktiskt inte bara tajts, det gäller typ alla slags träningsplagg…

För att inte tala om allt extra man behöver inför vinterlöpningen, men det får jag ta inom kort när det är dags att tillägna vinterlöpningen ett helt eget inlägg!

Men hörni, vill man testa att komma igång med att springa vill jag verkligen understryka att det viktigaste är ett par skor, man behöver liksom inte gå ut och köpa på sig en massa grejer innan man vet om man kommer att fastna för löpningen…

Har du några måste-prylar som jag glömde nämna? 

Löpning Nybörjarlöpning

När skadan kommer

25 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 3.

eller ”Bryt ihop och gå vidare”

Så du har börjat springa. Kommit igång rätt bra, kör några gånger i veckan, ökar distansen, ökar tempot. Du ser ditt mål i form av ditt första lopp som nära och nåbart.

Och så smäller det till i ett knä eller en ljumske eller på något annat lika jävligt ställe. Vad gör du?

  1. Ge inte upp!
  2. Sök hjälp! 
  3. Lär känna din kropp!

Det här med löpning, allt känns så himla individuellt inom denna idrott. Inte bara det att man ofta springer ensam, men också hur man springer, hur snabbt man utvecklas, vad kroppen klarar av. Det bästa vore såklart att hitta en som kan lära en hur man ska gå tillväga, men framförallt är det nog viktigt att lära känna sin kropp, sin kapacitet och sina begränsningar.

Jag skulle tro att det viktigaste för att inte skada sig vid löpning är:

  1. Öka i lagom takt.
  2. Glöm inte styrketräningen.

I början var jag tyvärr otroligt dålig på båda ovanstående punkter, och har därmed varit med om några skador. Första sommaren blev det överbelastning på båda fötterna, vilket gjorde att jag knappt kunde gå. Kan säga att det var ganska jobbigt att få i samband med storstadssemester i Barcelona. En ljumske och en fot tog stryk förra året, vilket gjorde att jag inte kunde träna ordentligt för Göteborgsvarvet och ställde till slut in det. Det var under några månader jag fick vara borta från löpningen, och ni fattar ju: att vara borta från något så länge som man älskar så mycket – inte kul!

När jag inte kunde träna ordentligt för Göteborgsvarvet, då tänkte jag lägga av med löpningen/träningen för evigt. Skador suger, så att säga.

Med det sagt vill jag återgå till de första punkterna i detta inlägg. Vad gör man då när/om skadan kommer?

  1. Ge inte upp!
    Det blir bättre, jag lovar. Träna alternativt under tiden. Kom igång med spinning. Passa på att träna upp bålmusklerna. Dröm om det du ska göra/springa när kroppen är okej igen.
  2. Sök hjälp! 
    Sjukgymnast, naprapat, personlig tränare. Jag uppsökte aldrig sjukgymnast eller naprapat, men alla hyllar sina sådana, och jag tror säkert att mina skador hade kunnat försvinna snabbare om jag hade tagit ordentlig hjälp direkt istället för att vänta ut dem. Rehab och prehab, sådant som man behöver, men oftast är alldeles för dålig på.
  3. Lär känna din kropp! 
    Lättare sagt än gjort kanske, men allvarligt talat nu: känn efter ordentligt! Jag hade nog kunnat undvika mina springuppehåll om jag hade vilat en vecka eller två när jag fick känningar i ljumsken eller fötterna. Jag kunde liksom springa flera kilometer på ond fot utan att tänka på konsekvenserna. Så otroligt korkat.

Men du kanske är en människa med superkropp som aldrig blir skadad? Vad vet jag? Hurra för dig i så fall!

DCIM104GOPRO

Läs mer:

Hur börjar man springa?

Del 1 – Själva springandet

Del 2 – Peppen genom framstegen

 

Löpning Nybörjarlöpning

Peppen genom framstegen

24 november, 2015

Hur börjar man springa? Del 2.

Det är nästan så att jag kommer ihåg min komma-igång-med-löpningen-fas som alldeles rosenskimrande och trallvänlig. Det var såklart inte enbart så, ärligt talat så var det slitigt som fan emellanåt. Fast det minns jag knappt, för allt det fina väger liksom upp…

En sak som är så himla tacksam med att börja springa är att man märker framsteg väldigt snabbt. För min del körde jag mest powerwalks i kanske två veckor innan jag började testa på att jogga lite. Och som jag skrev igår, jag kunde öka från 3 km den ena dagen, till 6 km ett par dagar senare, för jag kände så snabbt hur jag blev bättre och bättre.

Obs dock! Man ska inte öka så mycket i början, innan kroppen har vant sig vid den nya belastningen. Men det är verkligen svårt att låta bli när framstegen märks så tydligt.

Ungefär så här såg den där första sommaren ut för mig:
Powerwalk/jogg i en månad. En månad senare: Midnattsloppet 10 km.

Japp, så var det. Det tog ungefär två månader för mig att träna upp mig från noll kondition till att kunna springa 10 km. Det är klart att det är väldigt individuellt, men tro mig: jag hade verkligen ingen kondition när jag började. Allt går med lite vilja och disciplin.

Under de nio första loppen jag sprang så fixade jag ett nytt personbästa varenda gång. Det om något visar rätt tydligt hur jag blev bättre och bättre där i början… Nu är det ett tag sedan jag persade, och jag märker väl inte framstegen lika tydligt, men jag tycker att det är så himla härligt att tänka tillbaka på det. Det gör mig än mer pepp på att fortsätta springa! Det är lätt att glömma bort hur långt man har kommit sedan den där första rundan, så det är bra att komma ihåg de där framstegen. Hur benen inte orkade bära mig längre än 3 km, men hur jag mindre än ett år senare sprang 21 km.

DCIM132GOPRO

En bra sak med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka och komma ihåg känslan från vissa rundor. Och mitt arkiv bekräftar att jag minns rätt: man märker framsteg hela tiden i början! Och det är så tacksamt och gör att man bara vill ha mer, mer, mer.

Ett rekord: ”Idag sprang jag 4,8 km på 29:44 minuter. För en månad sedan sprang jag… ingenting.”

Ett nytt rekord: ”Idag sprang jag 6,35 km. Jag är så galet nöjd!”

Tydliga framsteg ett par månader efter första rundan.

Första gången jag sprang 5 km under 30 minuter.

En transportlöpningsrunda som bjöd på ett personbästa. ”5 km gick på 28:15! Är nästan i chock!”

DCIM132GOPRO

Löpning Nybörjarlöpning

Hur börjar man springa? Första delen.

23 november, 2015

Del 1 – själva springandet

Jag vill påpeka att jag inte har någon utbildning i stil med löpcoach eller ens har läst en bok om hur man får ett bra löpsteg. Jag är ingen expert på hur man kommer igång med löpning, om man nu inte anser en expert vara en sådan person som faktiskt har lyckats komma igång med löpning. För en sådan person är jag i alla fall.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur jag gjorde (och fortfarande gör) för att ta mig ut och springa, och jag tycker fortfarande att de tipsen är ganska bra, om jag får säga det själv. Däremot är de inte så konkreta om själva springandet, utan där handlar det nog mer om motivation. Läs här: Från en nybörjarlöpare till en annan.

Nu tänker jag alltså istället fokusera på kärnan i det hela med löpning: själva springandet! För hur mycket motivation man än har att ta sig ut så gäller det ju att man också får till det när man väl tagit sig ut genom dörren. Nu kommer jag beskriva hur jag började springa. Och det är just det där med dörren som får bli dagens första punkt.

  1. Ta dig ut genom dörren. 
    Det är det absolut svåraste. För min del, än idag, kan det ta hur lång tid som helst att bara ta mig ut. Jag kan byta kläder flera gånger, komma på att jag måste ladda mobilen, dricka en kopp kaffe, gå på toaletten ännu en gång. Ursäkterna att inte ta mig ut kan verkligen dra ut på tiden, hur mycket jag än egentligen vill ut och röra mig. Men egentligen är det inte så himla komplicerat, det är bara att.. jaa.. ta sig ut genom dörren.
  2. Mix it up!
    I början varvade jag väldigt mycket mellan löpning och gång. Jag insåg nämligen ganska direkt att jag inte skulle lära mig att gilla löpning om det blev blodsmak varenda gång jag försökte. Faktum är att jag i början mest promenerade, för att jag behövde få upp konditionen om jag ville kunna springa längre än en kilometer åt gången.
  3. Ha tålamod. 
    Genom powerwalks och lite spring får man upp konditionen ganska snabbt, men har man inte tränat någonting alls innan (så som det var för mig) så hänger inte resten av kroppen med. Jag minns första gången jag lyckades springa 3 km. Då hade konditionen lätt kunnat låta mig springa en kilometer eller två till, men mina ben var så svaga att de inte orkade. Det tar ett tag att bygga upp muskler som inte finns, men det är värt arbetet.
  4. Undvik skador genom att skynda långsamt. 
    Det är tacksamt att börja springa. Man märker snabbt hur mycket bättre man blir. Det är jättekul, men kan tyvärr göra att man blir för ivrig. Jag blev så ivrig den första sommaren att jag gick från att inte ha sprungit någonting alls till att öka från, säg 3 km en dag till 6 km nästa. Och så höll jag på. Inte konstigt då att jag var tvungen att ta ett uppehåll på flera veckor för att jag inte kunde stå på fötterna. Överbelastningsskadorna var ett faktum och avslöste varandra. Efteråt har jag läst att man ska öka träningsmängden med max 10% i veckan. Inte med 100% som jag gjorde, med andra ord.
  5. Alternativ träning och uppbyggnad 
    Det blev ganska snabbt tydligt för mig att jag inte bara kunde träna löpning, även om jag hade blivit totalt förälskad i den. Det ledde bara till bekymmer i form av skador, så därför införskaffade jag mig ett gymkort. Löpning sliter så otroligt mycket, så det är inte rimligt att köra var och varannan dag om man är nybörjare. Försök att börja gilla spinning eller någonting liknande. Och glöm inte bålträningen, hur tråkig den än är!
  6. Träningsprogram? 
    Det körde jag inte med, men då gick det ju inte heller så himla bra för mig i början med tanke på alla överbelastningsskador. Det finns en massa appar med syfte att man ska kunna springa t.ex. 5 km, och alla löpartidningar bjuder då och då på nya träningsprogram. Fast jag tror inte att man behöver det. Jag tror helt enkelt att nyckeln är att man inte ska tycka att det är så bedrövligt jobbigt att springa, dvs. dra ner på tempot om det känns jobbigt, gå en bit, stanna och fota en blomma eller ta en selfie, jogga mellan lyktstolparna. Känner du att det är pest och pina att springa så kommer du ju inte fortsätta, och vad är värre? Att stanna för att ta en bild, eller att aldrig komma igång? Tycker du intervaller känns jobbiga? Skit i dem! Blir du rastlös och tycker det är tråkigt att springa? Gå en minut, spring en minut. Osv osv. Hittar du lust och glädje kommer du ju att fortsätta.
  7. Spring utomhus
    Jag vet att det finns en del som föredrar att springa på löpband, men personligen kan jag inte riktigt förstå det. Den största tjusningen med löpning är ju att få vara ute, att andas frisk luft, och det är så mycket roligare att se på folk/omgivningar än att att stå och trampa på ett löpband framför en tv på ett gym.
  8. Gör det nu! 
    Tänker du att det är bättre att börja första dagen på en ny månad? 1 januari? Mitt i sommaren när det är varmt? Nej nej nej. Vill du börja springa så gör det nu. Exakt nu. NU! Det gör ingenting om du bara orkar en minut åt gången, då har du ju faktiskt ändå börjat! Kör!

IMG_3326 4

Tycker du fortfarande att det känns tungt, tråkigt, segt och jobbigt? Då får du kika in här imorgon igen, för då ska jag berätta om hur snabbt man ser framsteg och hur otroligt peppande det är.

 

Nybörjarlöpning

Temavecka: nybörjarlöpning

23 november, 2015

Det finns få saker jag gillar så mycket med min blogg som att interagera med mina läsare. Det har gett en helt ny dimension till bloggandet som jag nog inte hade räknat med när jag började skriva för ett par år sedan. Älskar att få kommentarer och respons på mina inlägg, och då och då kommer det mail också, och allt detta gör mig så glad.

Ibland kommer folk med önskemål på vad de skulle vilja läsa om, och jag har några inlägg som väntar på att skrivas utifrån läsares önskemål. Så himla kul!

Senast var det Freja som undrade om jag inte kan skriva om hur man börjar springa och sedan fortsätter att vara motiverad och inspirerad. Mina favoritämnen att skriva om ju! Därför tänker jag köra lite temavecka: nybörjarlöpning i bloggen denna vecka. Det kommer att bli högst ovetenskapligt förankrat och utgå från mina egna erfarenheter, och jag hoppas att det kan inspirera! Det blir inlägg om att komma igång, mina bästa tips för att hålla motivationen uppe, jag kommer att skriva om vinterlöpning och annat smått och gott. Ser fram emot det!

Har du några tips eller önskemål angående inlägg kring nybörjarlöpning, lämna gärna en kommentar eller skicka ett mail. Önskemål på annat du vill läsa om i bloggen är också alltid enormt välkomna.

Och du, vill du inte missa något inlägg så vet du väl att du kan följa mig på Bloglovin’?

Nu kör vi nybörjarlöpningsvecka! 

DCIM129GOPRO

%d bloggare gillar detta: