Browsing Tag

ormberget

Löpning

Fick feeling och sprang backintervaller

15 juli, 2017

Det är så himla gött med semesterspring. När man inte har några tider att passa och kan springa helt planlöst, låta benen bestämma vart de vill när man väl är ute. Igår hade jag bara en plan för min löpning och det var att jag skulle ut och springa. Var visserligen rätt trögstartad och kände kanske lite för att strunta i det helt och hållet, men väl ute var det såklart värt det. Såklart.

Jag inledde i ett grådaskigt väder, det hade regnat hela förmiddagen, men i det här landet svänger det ju snabbt så rundan avslutades i solsken.

Jag började med att springa mot Porsön, förbi universitetet och tänkte att det nog fick bli ett helt vanligt distanspass på en mil eller så. Men efter att jag hade snurrat runt där några kilometer fick jag feeling och bestämde mig för att springa till Ormberget igen och passa på att springa lite backe. Det känns ju trots allt som att det är just backträning jag behöver inför loppet i Åre (duh) så så fick det bli.

1. Det är lustigt hur en backe aldrig ser särskilt lång och brant och jobbig ut på foto.
2. Det är lustigt hur jag alltid lyckas förtränga hur extremt jobbigt det är att springa backe.

Så det blev väl runt 8-9 km vanligt spring och sedan backen några varv. Och ja, som sagt, backen var jobbig. Det krävdes mycket viljestyrka att inte ge upp i förtid, men jag hade bestämt ett minimigräns på antal varv och på något himla sätt lyckades jag inte övertyga mig själv om att fuska, så. Det var dock extremt provocerande att se en kille som i princip flög uppför backen när jag själv började kippa efter andan…

All in all blev det ett riktigt bra pass. När jag kom hem var benen trötta och svetten lackade och jag mådde så där otroligt bra som man ju alltid gör efter ett riktigt bra pass. Löpningen (alltså utöver backen…) kändes också ganska lätt, vilket jag ju verkligen har längtat efter nu när jag har fått kämpa med både tappad löplust och tung andning ett tag. Så halleluja, jag tror att jag är tillbaka!

Löpning

Hej Luleå, hej Ormberget!

14 juli, 2017

3:45 ringde väckaren. 4:28 gick jag hemifrån. 5:33 var jag på Landvetter och 6:35 lämnade jag Göteborg. 9:30 landade jag i Luleå efter en snabb mellanlandning i Stockholm och 11:00 var jag på Ormberget och sprang med mamma och pappa. Ändå en effektiv förmiddag om jag får säga det själv.

Det är skönt att vara i Luleå! Det är något med att komma hem-hem. Även om Luleå just nu inte känns som en plats jag skulle vilja flytta tillbaka till (i alla fall inte inom den närmaste tiden) så är det ju väldigt gott att komma hit på semester, träffa familjen, kramas med syskonbarnen och så där. Och springa på Ormberget. Att stället heter Ormberget borde ju kanske vara aningen avskräckande för en som är livrädd för ormar, men jag har hittills aldrig sett någon där. Ta i trä och så vidare.

Gårdagens löpning var den första sedan i lördags, och det var riktigt skönt! Det blev visserligen inte så långt, men kändes alldeles lagom efter två timmars sömn och flygresa på det. Lämnade klockan hemma och ägnade mig åt njutspring, som vi ju alla vet är typ det bästa slags springet. Idag blir det också något slags spring, men vilket har jag inte bestämt än. Kanske blir det ett långpass? Eller en snabb femma? Eller kanske backintervaller i Ormbergsbacken? Ibland känns det fint att bara ta det som det kommer.

Löpning

Carpediem:ar det sista ur semestern

1 augusti, 2016

DCIM162GOPRO

Snart är semestrarna slut för den här gången

Förlåt mig, men nu tycker jag faktiskt att det är ganska skönt att folk börjar jobba igen. Jag är så självisk på det sättet. Jag gillar ju när bloggar uppdateras, och jaaa, semesterbloggar i all ära men jag vill ha mer än en-gång-i-veckan-uppdateringar med idylliska badbilder och carprediem:ande. Förlåt. Jag gillar ju sommaren och så, men ändå. Nu vill jag börja läsa om era slitiga pass och pusslandet med träning och vardag. Jag unnar ju alla semester, men någon måtta får det väl ändå vara.

Okej, läs det där som att jag skrev det lite med glimten i ögat, för det gjorde jag faktiskt. Fast inte helt och hållet. Sommartid är faktiskt en ganska tråkig bloggtid, det är många som tar semester från bloggen eller helt enkelt inte har tid med den under sommaren och det får man väl respektera, men jag ser fram emot morgnar när man gör sig en kopp kaffe, öppnar datorn och har en massa nya inspirerande inlägg att läsa.

Det är många som har börjat jobba denna vecka. Själv har jag knappt två veckor kvar att vara ledig. Jag vaknade kallsvettig inatt efter att ha drömt en mardröm om jobbet. Alltså, jag gillar ju mitt jobb, men känner mig uppenbarligen inte helt redo att börja jobba igen… Därför carpediem:ar jag skiten ur den sista semestertiden genom att jag startade denna dag med ett träningspass på älskade Ormberget (så underbart att kunna träna prick när man vill och inte anpassa sig efter jobbet) och åker strax iväg på en kortare road trip. Följ mig på Instagram om ni vill hänga med dit! (Jag kan garantera att ytterst få av er har varit där.)

Dagens träning

Idag blev det ett av sommarens rutinpass. Har hittat en koncept på Ormberget som jag verkligen gillar, så jag körde på det även idag.

Först: uppvärmningsjogg i motionsspår. Ni vet hur man tror att man springer skitsnabbt, men det visar sig att man inte alls gör det utan det bara känns så för att man är relativt nyvaken? Lite så var det idag, men det var som vanligt ett underbart sätt att starta dagen på.

runningormberget

Sedan: Upp för hela backen två gånger, kuta upp för halva sex gånger. Det tar på flåset! Det hade varit kul att testa detta koncept någon gång när det inte är så himla varmt, undrar om jag skulle kunna orka mer? Idag var detta fullt tillräckligt i alla fall, var helt totalt slut när jag nådde toppen av backen sista gången.

DCIM162GOPRO DCIM162GOPRO

Sist men inte minst: En sväng i utegymmet. Idag mest rygg och mage. Den där mag-mackapären är så himla sjuk – det känns lite som att magmusklerna håller på att gå sönder när man kör, men jag antar att den bara bygger upp. Annars vore det ju lite dumt.

Så, summa summarum: bra start på ny träningsvecka! Trots road trip har jag tänkt att jag ska träna en del. En av de bästa grejerna med idrotten jag har valt är ju att den kan utövas precis överallt.

Tränar du något idag? Never miss a Monday? 

Löpning

Ett backpass helt enkelt

30 juli, 2016

Jamen, jag fick till det där med träning sju dagar i rad. Älskar sådana slags mål! Så härligt med små mål som man liksom kan bocka av ganska snabbt. Och det är verkligen ett bra sätt att använda för att komma in i flytet med träningen, om man tycker att det går lite trögt med det.

DCIM162GOPRO

Sista passet innan vilodagen (som alltså är idag) blev ett backpass på Ormberget. Först uppvärmning på 1 km-slingan runt backen, sedan spring uppför (2 gånger hela backen, 5 gånger halva). Avrundade sedan med lite situps i utegymmet. Det hela kändes ganska bra, backen är ju lång och så där, men det är så himla svårt att veta hur formen är nu! Jag menar, det är ju alltid så varmt ute. Jag har verkligen ingenting emot att det är varmt, jag tycker att sommaren ska vara varm, men jag tycker att det är så himla svårt att veta om jag egentligen kan/orkar mer än jag presterar på mina träningspass. Har ju en tendens att bli helt matt av värmen. Förstår ni hur jag tänker? Jag klagar alltså inte på värmen, jag är bara lite nyfiken på hur formen hade känts utan den. Men den lär jag bli varse snart nog…

Vilodag idag alltså, och det kryper lite i benen. Vill ut och springa! Men jag ska ta mig en kopp kaffe istället och gå ut på en socialiseringsrunda hos släktingar i kvarteret. Hoppas att ni också har en härlig lördag, med eller utan träning, med eller utan kaffe, med eller utan socialiseringsrundor.

DCIM162GOPRO

 

 

Annan träning än löpning Löpning

Variera träningen! (Backträning med en twist)

28 juli, 2016

Det är viktigt att variera träningen ibland, så att lusten och glädjen inte råkar försvinna någonstans efter vägen. Därför körde jag någon slags backträning med en twist igår. Man får passa på när det är sommar, för då är det ju lite extra härligt att vara ute och twista till sina träningspass. Jag var helt enkelt inte sugen på att bara springa, eller bara backträna, eller bara styrketräna, så jag körde en liten kompott av allt möjligt.

Backträning med en twist

  1. Löpning på motionsslingan intill backen (ca 1 km)
  2. Ta sig uppför backen
  3. På toppen av backen: göra ett gäng styrkeövningar
  4. Börja om på steg 1, fortsätta till steg 2, osv…
  5. Upprepa detta tills man inte orkar mer

Helt enkelt: lite spring, lite uppför, lite styrka. Både jäkligt effektivt, och lite roligare än att bara göra samma sak hela passet. Som ett cirkelpass! Man kan ju verkligen variera sina pass hur mycket som helst, att köra några styrkeövningar mitt i är kanon – det finns mycket man kan göra med bara sin kroppsvikt och det som finns ute. Nu var jag kanske lite fantasilös med styrkeövningarna, men de är klassiker och fungerar alltid!

1. SQUATS

squats

2. ARMHÄVNINGAR

pushups

3. UPPHOPP

upphopp

4. SIT-UPS

situp

5. TRICEPSDIPS 

DCIM162GOPRO

Jag kan verkligen rekommendera att göra någonting liknande, kanske pausa löprundan för att köra några enkla styrkeövningar till exempel? Det kändes faktiskt också som att jag kunde ta ut mig lite extra på löpningen i och med pauserna för styrkeövningar. Ja, jag gillade verkligen detta koncept, och hur perfekt är det inte att ha en 1 km-slinga just intill backen? Kommer sakna denna underbara slalombacke när jag lämnar Luleå!

Vilka styrkeövningar skulle du välja om du körde ett liknande pass? Tipsa mig gärna, så jag kan variera mig lite mer nästa gång! 

DCIM162GOPRO

Annan träning än löpning

Utegym är ingen lek

26 juli, 2016

Man skulle kunna tro att ett utegym är som en lekplats. Ja, för att det är ute och det är en plats och de pass jag har kört där har minst sagt varit ganska ostrukturerade. Men man får mycket mer träningsvärk på en sådan här lekplats än på en vanlig. Igår sprang jag lite backe och så pausade jag mitt i och gjorde hundra situps på denna pryl.

situps situps1

HERREGUD VAD JAG HAR TRÄNINGSVÄRK IDAG. Ligger jag ner får jag rulla ur sängen pga att jag inte riktigt kan vrida magen som jag vill, och dagens löprunda var lite smått plågsam vissa stunder. Och då har jag inte ens nämnt att HERREGUD VILKEN TRÄNINGSVÄRK JAG HAR från dagen innan då jag körde bröst och rygg i utegymmet. Hundra reps på vardera mackapär och jaa…

Känner att jag har underskattat utegym. 

utegymmet

Annan träning än löpning Löpning

Backintervaller och utegym

14 juli, 2016

Efter tre dagar med vila från träning var det idag äntligen dags att riva av ett pass igen. Det var riktigt himla skönt! Är ju som ni vet i Luleå, och då passar ingenting bättre än att besöka bästa Ormbergets friluftsområde, som bjuder på det mesta man kan önska i gratisträningsväg -> en slalombacke och ett grymt utegym. Idag blev det båda delarna.

Backintervaller i Ormbergsbacken

Inledde det hela med att springa två väldigt lugna kilometer som uppvärmning. Det är så långt jag har till slalombacken. Perfekt bara det. Fick lov att googla hur lång backen är, för det tar så jävulskt på krafterna att springa uppför den. 270 meter och 45 meter fallhöjd är uppenbarligen vad som krävs för att jag ska tappa andan. Nästan bokstavligt talat tappa andan.

ormbergsbacken

Utsikten när man når toppen av en bra backe är dock alltid så fin att man nästan tappar andan igen, och det är väl värt slitet. Och så är det väl värt slitet den där detaljen att man blir starkare och en bättre löpare av att plåga sig upp. Ja, denna backe kommer få fler besök av mig i sommar, det är ett som är jävligt säkert.

backintervallerormberget

Några varv i utegymmet 

Jamen detta då, utegym, vilken bra grej det är! Bra och gratis. Blir ju inte bättre. Nu har inte jag testat så många utegym i mina dagar, men jag tror att detta skulle ligga i topp även om jag hade testat fler. Alldeles bakom slalombacken finns det, intill elljusspåren. Komplett med ”maskiner” för alla muskler (nåja, kanske inte prick alla 650 muskler man har i kroppen), och behöver man värma upp så finns det även en crosstrainer.

blogg luleå-001

Om ni undrar vad jag gör på första bilden så är det ett tafatt försök till en pull-up. Lyckades dra upp mig själv ca 1 cm. Är så svag i armarna! 

Kroppen fick sig en rejäl genomkörare där uppe. Det blev bröst, armar, ben och mage (alltså den där crunch-mackapären, shit pommes vad det sved i magen!). Ja, jag kan nog garantera att även detta ställe kommer att besökas av mig fler gånger denna sommar. Överlag så tänker jag att jag ska försöka bli bättre på att få till lite styrka efter mina löppass nu under semestern, eftersom jag inte kommer gå till gymmet något på ett tag. Avsluta en löprunda med några situps borde man ju alltid orka!

squatspring utegym

Efter detta blev det en lugn promenad de två kilometerna hem, sedan ett par timmar i solstolen och så får man väl vara nöjd med denna torsdag. Nu är det bara lugn och ro resten av kvällen, för imorgon planerar jag att få till ett långpass. Vi ska åka till Finland över dagen och på vägen hem har jag ”beställt” att få bli avsläppt lite tidigare och springa hem. Inte hela vägen från Finland då (även om det hade varit rätt coolt).

Annan träning än löpning

Hur man åker längdskidor…

18 februari, 2016

… när man inte har gjort det på femton år.

Jag har en lite speciell relation till Ormberget (ett motionsområde i Luleå, tänk Skatås om du känner till Göteborg). Av någon anledning dras jag dit, men varje gång jag är där händer något oplanerat, som i somras när jag sprang vilse och trodde att jag skulle dö till exempel.

Idag var det en annan årstid och en annan motionsform som stod på agendan; jag skulle ställa mig på ett par skidor för första gången sedan högstadiet. Hade lyckats gräva fram ett par från förrådet (således ovallade) och var otroligt pepp imorse när jag äntligen skulle ge mig ut. Hade ändå längtat länge efter det ögonblicket.

Men vi tar det från början.

DCIM133GOPROskidutrustning

Glad i hågen tar jag skidorna under armarna och traskar iväg. Kommer ut på elljusspåret och tar på mig dem. Testar lite på stället och det känns ju lätt som en plätt (som att cykla, kan man så kan man!). Oturligt nog kommer jag rätt in i en uppförsbacke det första jag gör under denna tur, och min goa känsla förbyts direkt till frustration och ilska. Jag kommer ingenvart! Jag kämpar mig framåt men tror att jag bara åker bakåt!

Jag skäms när folk åker förbi mig och jag är förbannad över att jag ju hade kunnat springa mycket snabbare än jag tar mig fram på skidor. Blir arg när folk åker förbi mig och ser helt oberörda ut. Känner en förnyad respekt till alla världens längdskidåkare (och förbannar lite att jag åker på ovallade skidor).

Men skam den som ger sig och låter en uppförsbacke förstöra livet. När uppförsbackarna är avklarade känns livet kul igen. Det suger ordentligt i armarna när jag stakar mig fram, men det är ju bara gott – snacka om att detta är bra träning! När det kommer lite sluttande partier njuter jag och känner mig fri, hurtig, pigg och glad. Jag vill göra detta jämt! Jag vill flytta hem till Luleå och åka skidor varje dag! Det kommer några nedförsbackar och jag bara njuter.

DCIM133GOPRO

Vid ett uppförsparti kämpar jag som ett djur, accepterar att det bara får gå sådär vansinnigt långsamt och i exakt det ögonblicket väljer en gubbe bakom mig att köra om mig (inget konstigt i det) och slänga ur sig kommentaren: ”Det ser lite bakhalt ut, du får slänga på lite valla”. JOMENVISSTABSOLUT – dessa skidor har inte använts på femton år och kommer förmodligen inte användas på femton år till, men VISST, jag plockar väl fram vallan som jag alltid bär runt i bakfickan!”.

Så jävla viktigt att berätta för mig att jag skulle behöva valla skidorna. Det är som att säga till någon som går barfota på glas att det säkert vore skönare med ett par skor.

ormbergetskidor DCIM133GOPRO

Jaja. De griniga gubbarna med översittarfasoner (är jag hård mot dem nu?) får susa förbi mig, jag fortsätter ändå (har ju liksom inget val eftersom man bara kan åka åt ett håll i spåret). Kommer fram till motionsområdets centrum och överväger att ta av mig skidorna och gå hemåt nu när jag vet var jag är och inte har hunnit åka vilse än, men ser på klockan att jag bara har åkt 3 km och det känns lite b-igt att redan sluta när jag ändå har dragit på mig alla kläder och pjäxor och hela köret. Så jag fortsätter.

ormbergetDCIM133GOPRO

Nu känns allt plötsligt skitbra igen! Jag är nöjd över att detta känns som ett jätteeffektivt träningspass, och skidorna bär mig framåt och det bästa av allt: jag vet precis var jag är och kommer att hitta hem! En välkänd nerförsbacke dyker efterlängtad upp, den är inte så brant men väldigt, väldigt lång och hastigheten går snabbt upp till väl höga nivåer. Men jag bestämmer mig för att go with the flow och njuta av att det pirrig-suger i magen, står ju ändå i spåren och då är det skitlätt att hålla balansen.

Men då händer det.

Plötsligt slutar spåren! WHAT! Mitt i världens längsta jävla backe! Jag är uppe i en hastighet på 32,9 km/h. Jämför med att en EPA-traktor har en hastighetsgräns på 30 km/h. Det går rätt snabbt med andra ord, och hur faaan bromsar man på ett par längdskidor, och VEM tänkte fel när hen beslutade att man mitt i en backe skulle behöva lämna spåret för att börja skejta? Inte okej!

Det känns dock som att jag lyckas få ner hastigheten och precis när jag tror att jag kommer klara det, då kommer vurpan. I 30 km/h flyger jag som en mygga i storm, landar rätt på en skida (aj!), foten vrids till lite och jag undrar om jag fortfarande lever. Är helt chockad över att skidorna inte knäcktes itu.

Inser att jag ligger mitt i backen, att vem som helst kan komma nersusande närsomhelst och till slut lyckas jag dra mig till sidan och få av mig skidorna. Två sekunder senare åker en tjej förbi och stannar och frågar om jag har skadat mig. Jag svarar nej, men sekunden efter hon åkt iväg undrar jag om jag har brutit benet. Det har jag såklart inte, och efter att ha suttit där i skogskrönet och ojat mig och tänkt att ”herregud så typiskt mig att göra så här!” ett tag så lyckas jag plocka upp skidorna och traska hemåt.

vurpa

Efter denna skidtur som totalt blev 6 km lång, svettig, kall och frustrerad konstaterar jag följande: 

  • Kommer aldrig göra en svensk klassiker, pga skulle ALDRIG utsätta mig för att åka Vasaloppet. Det är nu för mig helt obegripligt att folk ställer upp på det vansinnet.
  • Charlotte Kalla och alla andra längdskidåkare är maskiner, jag har alltid varit så sjukt imponerad av dem, men nu går det inte ens att beskriva min fascination för dessa människor och deras idrott.
  • Jag älskar att åka längdskidor! Alltså, det låter kanske konstigt efter den upplevelsen jag hade, men nu sitter jag och sörjer över att jag förmodligen inte kommer åka skidor igen på väldigt, väldigt länge.
Löpning

Beat the (winter) sun

28 december, 2015

DSC06192

Dagens oskönaste: Att komma in från en löprunda i tretton minusgrader bara för att höra att varmvattnet ska vara avstängt i 1,5 h. Hade jag bara kommit hem fem minuter tidigare så… Med den vetskapen hade jag lika gärna kunnat vara ute och springa i 1,5 timme till.

Dagens skönaste: Utöver varmvattendebaclet fick jag även idag en fin löparupplevelse! Har ni hört talas om det här ”Beat the sun”, ett lopp där man liksom ska springa snabbare än solen? Lite så var det för mig idag. Det var sol ute, och jag ville så himla gärna se den och fånga den på bild, men den låg så lågt och jag sprang och sprang och sprang, och höll på att ge upp, men till slut hittade jag den! Skam den som ger sig.

DSC06218

När det är islöpning som står på agendan är det ju inga tider som ska slås, det är bara njutlöpning deluxe. Dagens tur tog mig upp till friluftsområdet Ormberget, där jag passade på att svänga förbi slalombacken jag brukar backträna i på somrarna. Där var det nu istället slalomåkare som hade tagit över (om än väldigt få).

Jag älskar verkligen att stå där på toppen och spana ut över Luleå, vare sig det är sommar eller vinter. Fast i ärlighetens namn var det nog första gången jag stod där uppe med Luleå i vinterskrud, eftersom jag inte åker slalom.

DSC06144 DSC06141

Och just det, jag nämnde att det var tretton minus va? Det är nästan på gränsen för kallt för de träningskläder jag har med mig hit till Luleå, så jag hoppas att det inte blir kallare nu. Det bet ganska rejält i kinderna, om man säger så. Fast egentligen frös jag bara när jag stod still och tog bilder lite för länge… Men jag kan verkligen inte låta bli när det är så himla fint ute! Vintern är faktiskt fantastiskt vacker, även om det biter väl mycket i kinderna.

DSC06189 DSC06201

Intervallpass Löpning

Backträning i grupp i ett perfekt sommarväder

8 juli, 2015

New York må ha Central Park och Hudson River och fina broar, men det är bara Luleå som har Ormbergsbacken. Dit begav jag mig med en hel hög folk igår, det var syster och bror med respektive och så ett par syskonbarn. Ett rätt så hurtigt gäng som tog sig an slalombacken tillsammans.

DCIM120GOPRO

DCIM120GOPRO

Halva backen upp och ner ett antal gånger, och sedan hela vägen upp för att få utsikten över fina staden. Utsikten är ju liksom belöningen. Ja, utsikten + bättre löpform då.

Och så konstaterade vi att det här med att träna i grupp inte är en dum grej. Det är svårare att fuska när man är många som peppar varandra.

DCIM120GOPRO DCIM120GOPRO DCIM120GOPRO IMG_9361

 

Och säga vad man vill om den här ”sommaren”, men Luleå bjuder på kanonväder om man gillar löpning. Och det gör man ju! 14 grader och lite lätt duggregn är ju, som vi alla vet, det perfekta träningsvädret. Man ska vara positiv!

DCIM120GOPRO DCIM120GOPRO

 

Förhoppningsvis blir det ett antal fler backpass i denna backe innan sommaren är slut. Tycker att backträning är den perfekta intervallträningen, det blir liksom automatiskt jobbigt och man behöver inte fundera över tempo eller så, det blir vad det blir och målet är ju att ta sig upp för den där himla backen. En märklig slags njutning.

%d bloggare gillar detta: