Browsing Tag

stockholm marathon

Löpning

Stockholm, jag kommer!

11 april, 2017

 

Ja, jag har ju sagt det tidigare, men det var inte förrän igår det blev hundra procent officiellt och anmälan åkte in. Om man går in på Stockholm Marathons hemsida och söker i startlistan… då hittar man mitt namn! Det är ju bananas!

Det är så klart mycket tack vare ASICS Frontrunner som jag gör detta, det är absolut inget krav att springa, men nu är det flera andra i teamet som ska göra det och tjaa… grupptryck ni vet! Haha, nej nog är jag väl nog gammal för att stå emot grupptryck, jag ser detta mer som ett positivt grupptryck. Jag har varit sugen på att öka på distansen lite, och med hela det där gänget i ryggen så känns det ju som helt rätt år att göra det.

Men hur kommer det sig egentligen att man ger sig på en sådan här sak? Alltså, om vi bortser från grupptrycket då… Hur kommer det sig att man ens blir sugen på att testa att springa ett maraton, när man har sprungit några halvor och vet hur jobbigt det är? Varför blir man sugen på mer utmaning hela tiden? Jag frågar alltså, något svar på detta har jag inte själv.

Hursomhelst. Jag firade min anmälan till Stockholm Marathon (gaah) med att ge mig ut i solen igår efter jobbet. Jag ska göra en grej till goteborg.com och deadline börjar närma sig med en faslig fart, så jag tog mig i kragen och började göra något åt det. Samtidigt började jag fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet med det där (VET ni hur svårt det är att göra film, och framförallt när man vet att riktiga människor kommer att titta på den?), men skam den som ger sig, I will make it happen!

 

Löpning

Långpassfredag är det nya svarta

3 mars, 2017

Idag är det den 3 mars. Den 3 juni går Stockholm Marathon. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att försöka mig på det. Idag är det fredag, och det betyder långpassfredag (älskar denna nya tradition!). Jag bestämde mig för att om långpassfredag gick bra idag, då ska Stockholm Marathon också vara möjlig, för det är faktiskt tre månader kvar. Okej, tre månader är kanske skitlite i träningssammanhang, men ändå…

Jag gjorde precis som förra veckan; jobbade till lunch, åt på jobbet, åkte hem och tog det lugnt ett tag och sprang sedan till Skatås. Precis som vanligt var de första 2 km så himla jobbiga (så störigt att det alltid ska vara så!), och jag som hade tänkt springa 17 km började tro att det nog skulle skita sig. Inte så bra att börja tänka så negativt direkt…

Men efter 2 km försvinner i regel den där kassa känslan, och det gjorde den även idag. Tack och lov och halleluja! Jag trampade på längs Åttan, och tog sedan varvet runt Lilla Delsjön (givetvis med en liten andnings/fotopaus). Det var inte lika soligt och fint som förra fredagen, men vad kan man egentligen kräva av Göteborg i början av mars? Däremot var det ganska varmt, så idag fick jag ha en tunnare tröja (jippi, vårtecken!).

Benen rullade på riktigt bra. Jag gick i några uppförsbackar, men annars kändes det hela relativt lätt. Det var i princip inga människor ute i spåren heller, så det var en riktig mindfulnesstur. När jag närmade mig hemma igen stod klockan på 18 km. Bestämde mig för att ta en omväg och springa en kilometer till. När jag var på 19 km tyckte jag att det vore fint att hamna på ett fint runt tal som 20, så jag klämde till med en sista kilometer också. Så pass stolt över mig själv att jag hade viljestyrkan att göra det när jag hade kunnat svänga höger och varit hemma…

20 km idag alltså. Känns så jäkla bra. I så här bra form har jag aldrig varit så här tidigt på året. Jag skulle fan kunna springa Göteborgsvarvet nästa helg. Så har jag förut inte känt ens i mitten av maj. Jag tror fan jag gör det alltså, jag tror fasen att jag testar Stockholm Marathon. Det är tre månader kvar. Det borde inte vara omöjligt. Jag gör det… Jag gör det fan!


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
Löpning

Att jag plötsligt ska lära mig att träna för maraton också

24 februari, 2017

Idag är det 99 dagar till Stockholm marathon. Alldeles nyss var det 99 dagar till Göteborgsvarvet, och det var ju liksom nog stressande det. Nu när jag nog faktiskt har landat i ett beslut att testa på maraton också känns Göteborgsvarvet som en jävligt liten grej… Vilket det ju inte är. Men det är hälften så långt som ett maraton. Gulp.

Jag vet ju i princip ingenting om att träna för ett maraton, men kommer att få hjälp med att lägga upp träningen, så det känns ju riktigt bra. Och så kommer jag såklart läsa prick allt jag ramlar över om maratonträning. Och lyssna på poddar och hela baletten. Att springa ett maraton känns liksom inte som någonting man bara gör utan en ordentlig plan, så nu gäller det att suga i sig så mycket information som möjligt.

Igår tog jag en kort löprunda efter jobbet, när mörkret höll på att lägga sig. Lyssnade samtidigt på det senaste avsnittet av Träningspodden där det svarades på lyssnarfråga om just att träna för maraton. Jessica Almenäs, som ju sprungit ett antal maraton, tyckte att det nog vore lämpligt att ligga på 4-5 mil löpning i veckan, och där är jag ju inte riktigt i dagsläget… Men jag kanske lyckas komma dit så småningom. Framförallt känns det just nu som att jag verkligen inte får öka för mycket för snabbt, en skada är det sista jag behöver nu.

Ja, maratonuppladdningen är ju ett ämne jag lär återkomma till både en och väldigt många fler gånger. Men löpningen igår då? Jomen, visst. Den var full med lättandad luft och välbefinnande. Skönt med en sådan runda efter en fullspäckad dag. Den blev dock kortare än önskat (pga att jag fick för mig att använda ett par gamla skor, som dessutom var för små, alltså VA?), men helgen är ju lång (?) och ska nog innehålla ett långpass.


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
Löpning

Ett maraton = två halvmaraton = långt

22 februari, 2017

Nämen, er går det ju inte att vara luriga mot. Det är klart att det är Stockholm marathon jag går runt och funderar på! Det är klart att jag har tänkt att jag ska springa ett maraton någon gång, men det var ju kanske ingenting jag hade tänkt göra redan i år… Nu kanske ni tror att det helt och hållet har med Asicsgrejen att göra, men faktum är att det började snurra i mig när jag såg att det är sista året de kör denna bana. Nästa år är det nytt! Men så var det ju som spiken i kistan när det började diskuteras i Frontrunnergruppen. Grupptryck ni vet. Nu har jag ju flera personer att bolla denna oro inför en eventuell maratondebut med, prata träningsupplägg och dylikt med. Nu känns det plötsligt som ett jävligt bra år att göra detta.

Maraton alltså. Jävlar i min lilla låda. Det är långt. Dubbelt så långt som ett halvmaraton.


Följ gärna min blogg via Bloglovin’ , smidigt och bra osv.
%d bloggare gillar detta: