Browsing Tag

tävling

Löpning Lopp

Trailvarvet 2017 – racerapport!

17 maj, 2017

Igår drog Varvetveckan igång på allvar, då Trailvarvet gick av stapeln. Jag sprang det såklart. Även förra året. Så nu är det väl en tradition som aldrig kommer gå att ruckas på.

Jag är på plats strax efter 17. Stressat hem från jobbet för att hinna byta om och hinna till start. Det blir ju så när det är en vanlig vardag (men hade alla lopp varit på lördag hade man ju inte hunnit springa allt man vill!). Det är tretton grader och regn ute, jag är trött och hungrig. Inte bästa känslan inför ett lopp! Sätter mig under ett träd och är lite sur över att jag måste ha på mig fleecejacka i mitten av maj.

En bra sak med Trailvarvet är att det inte är så himla mycket folk som springer. Tror taket ligger på tusen, så man behöver bara stå i bajamajakö i max tre minuter och behöver inte vara i en startfålla en halvtimme innan start. Jag har min GoPro med mig i handen (älskar GoPro, man tänker liksom inte ens på att den är där) och tänker att jag ska försöka filma lite efter vägen. Pang boom och startskott.

Arrangören har lyssnat på löparnas åsikter från premiären av detta lopp förra året, och således lagt om banan en hel del. Förutom att loppet nu blivit en kilometer längre (11,5 km) springer vi också betydligt mer trail än sist. Asfalt ser vi bara till vid start och mål, det är en del grusväg men faktiskt också en hel del stig. Det är massa backar, och därtill en hel del stock och sten att hålla reda på. Riktigt, riktigt roligt!

Jag har bestämt mig för att inte egentligen ha något tidsmål, vill bara springa som ett träningspass inför stora Varvet och så vill jag passa på att njuta av en fin runda där jag vanligtvis inte brukar springa. Stentrappan är ett helvete precis som förra året, så jag får gå uppför den.

Annars lunkar jag på i ett rätt behagligt söndagsjoggstempo, reflekterar inte ens över att det är tävling. Vid ett tillfälle när det är lite jobbigt börjar jag dock tänka på att trailkungen Jonas Buud springer typ tio gånger så långt med ett dubbelt så snabbt kilometertempo, det är ju galet. Då tänker jag att jag borde kunna fortsätta springa på i mitt 6-7min-tempo utan att gnälla.

Tiden går alltid så snabbt när man springer på sådant här underlag. Man tänker liksom inte ens på att man springer, eftersom man är upptagen med att fokusera på var man sätter fötterna. Jag springer dessa 11,5 km på en timme och femton minuter, och känner efteråt att jag nog hade kunnat trycka på mer. Det bådar gott inför lördag då det är 21 km som står på agendan!

Lopp

Fem träningsutmaningar jag är sugen på

14 mars, 2016

Nu har det varit tyst här några dagar. Jag lever dock, om än med en förkylning som jag försöker mota bort. Ska springa lopp på söndag och här blir ingen träning gjord… Frustration! Men mitt i allt detta så har jag börjat fundera seriöst på vad nästa träningsutmaning efter Göteborgsvarvet ska bli. Jag är helt för att man tränar utan att ha ett lopp eller dylikt som mål, men jag har märkt det på mig själv… att jag har blivit en riktig junkie när det kommer till sådant.

Här är några tävlingar som jag är sugen på och som jag faktiskt på riktigt överväger att ställa upp i. Det kanske inte blir alla, men något eller några i alla fall.

Salomon 27K, 30 juli – Detta lopp kallades förra året för ett halvmaraton, men vem som helst som är lite insatt i löpning vet att 27 km är flera kilometer längre än ett halvmaraton. 27 kilometer och 1150 höjdmeter är kanske lite på gränsen till för mycket för mig, men det lockar ändå lite. Man startar i Ottsjö och springer över tre fjäll. Förmodligen helt sinnessjukt jobbigt.

Desto rimligare vore det kanske att springa kvartsmaratonbanan istället. 13 kilometer och 600 höjdmeter, och det utlovas ju såklart en rätt så magnifik utsikt även på detta lopp. Kvartsmaraton går av stapeln den 6 augusti.

 

Bagheera Fjällmaraton i Sälen den 27 augusti lockar också… Ja, halvmaradistansen då. Det är mycket löpning i fjällen jag är sugen på, som ni märker. Kanske lite märkligt med tanke på att jag sprungit trail 2-3 gånger i mitt liv, men det är väl då det blir en utmaning på riktigt? Det vore så grymt häftigt att springa i fjällen!

Peak Performance Vertikal K den 2 augusti – Ett lopp som en vän uppmärksammade mig på, och visst kittlar det lite när jag tänker på det… Här springer man från Åre torg till toppen av Åreskutan. Rätt uppåt bara med andra ord! I mina öron låter det ännu mer vansinnigt än att springa en ultra i fjällen, och jag undrar egentligen hur mycket jag skulle klara av att faktiskt springa på det loppet, hallå: det går bara uppåt! Men visst hade det varit en häftig grej?

Och nej, hörni. Jag kan inte släppa tanken på Nattvasan. Jag vet inte vad det är, men jag kan inte släppa det. Här finns det dock vissa saker som gör att det skulle bli ett större projekt än att springa någon sketen halvmara i fjällen, ty:
– har inga skidor
– har ingen snö i Göteborg (man kan visserligen åka skidor året runt på Skidome i Kviberg, men det kostar ju pengar)
– är mörkrädd
– man behöver sick mycket utrustning (som pannlampor och skidkläder och underställ och mat)
– jag kan inte åka skidor

Löpning Lopp

Running Lights 2015 – 10 km genom Alingsås

11 oktober, 2015

Förberedelserna: Running Lights kom ganska hipp som happ in i min kalender. Det var ingenting jag hade planerat att springa förrän en kollega undrade om jag ville åka till Alingsås och springa med henne. Och när man får sådana fina frågor, då säger man inte nej. Tyvärr var de tränande förberedelserna inte direkt vad jag hade önskat, jag kommer rätt från en total vilovecka och dessförinnan har jag mest sprungit på event och så där, och tröttat ut kroppen. Sköna (och effektiva) löppass har så att säga lyst med sin frånvaro.

IMG_1527

Förutsättningarna: Starten gick kl 19, det blåste noll meter per sekund, temperaturen låg på runt 5 grader. Perfekta förutsättningar ju.

Uppladdningen: Chokladboll och espresso på konditori vid startområdet. Kanske inte den bästa uppladdningen, men god.

IMG_1508

Banan: En 5 km-slinga som springs två varv. Ganska tråkig bana, och vadå ”Lights in Alingsås”? Det mest spektakulära var marschaller som lyste upp de riktigt mörka områdena (okej, såg en ren också. Eller om det var en hjort?). Banan var flack, så den passar säkert ganska bra att persa på, och eftersom det är ett litet lopp behöver man inte trängas och förutsättningarna för pers ökar således markant.

IMG_1524

Känslan: Riktigt kass från start till mål. Allt kändes fel. Från första steget. Chokladbollen skumpade runt i magen, och varje steg var tungt. Alltså, varje gång jag satte ner fötterna hörde jag hur tunga de var. Andningen: obefintlig. Jag bara flåsade mig igenom hela loppet. Kilometermarkeringarna har aldrig kommit så långsamt. Efter 3 km ville jag bryta ihop.

Ni vet hur vissa mil man springer kan kännas så lätta? Detta var inte en sådan. Detta var tveklöst den längsta mil jag någonsin har sprungit. Det var faktiskt så pass jobbigt att jag började fundera på hur man gör när man bryter lopp. Säger man till en funktionär, eller slutar man bara springa? Sätter sig på en sten och tjurar?

Jag sprang inte jättelångsamt ändå, men eftersom det var ett så pass litet lopp kände jag mig sist och ensam från ungefär tredje kilometern. Och det stressade mig. Ibland kan det vara stressande med massa folk på lopp, men uppenbarligen är känslan densamma när där är för lite folk.

När funktionärerna sedan lät en bil svänga av (eller om det var bilen som tog sig friheter, jag vet inte?) just då jag skulle springa förbi, så jag var tvungen att stanna, då tappade jag det. Var förbannad på hela Alingsås. Det vägdes upp lite av att övriga funktionärer var grymt duktiga på att heja, och så passade jag på att high-fiva med barnen som hejade på, och det gav mig i alla fall lite energi att ta mig hela vägen in i mål.

blogg19

Arrangemanget: Alltså jag vet inte. 3 av 5? Det där med att jag höll på att bli överkörd kändes lite B-igt, och så fanns det bara en enda vätskekontroll efter vägen. Det var efter 5 km och man fick typ två klunkar vatten. I alla fall jag behöver mer än så om jag tar ut mig totalt på 10 km. Sedan var det ju lite tråkigt att arrangörerna började packa ihop start/målområdet redan innan jag kom i mål, och även om jag inte persade så sprang jag faktiskt inte mänsklighetens långsammaste mil.

Resultatet: Med mina ganska kassa förberedelser var det realistiska målet att springa under timmen. Visst hade det varit kul med ett pers, och hade jag haft en bra springdag hade det kanske gått, det var ju en bra persbana.

Men som sagt, från första steget var det tungt och jag är bara så nöjd att jag lyckades springa hela vägen fastän jag led så. Kom i mål med ett årssämsta på 59:09. Under timmen och det är jag supernöjd med! Jag är väl helt enkelt inte i min toppform just nu, men det får vara okej. En mil är en mil oavsett hur snabbt man springer den, som någon skrev på Instagram.

Och 59:09 är ju inte en dålig tid. Ingen tid är egentligen dålig, en mil är en mil! Och första gången jag sprang milen på under timmen, shit vad lycklig jag var då.

blogg18

Löpning Lopp

Jag vann!

25 januari, 2015

Jag skrev tidigare om Göteborgs friidrottsförbunds instagramtävling där man kan vinna startplatser till olika lopp i Göteborgsområdet. Det enda man behöver göra för att tävla är att tagga sin bild med #springigbg. Jag kunde inte låta bli att vara med, så jag öppnade mitt instagramkonto igen (@idaaspens om du vill följa), och hej och hå, jag vann redan andra veckan!

IMG_6642

Två startplatser till Lerumsloppet alltså. Lerum. Hmm. Aldrig varit där. Hade kanske valt ett annat lopp om jag fick välja själv, men så ska man ju inte tänka. Det kanske är supertrevligt i Lerum! Jag är taggad!

#Springigbg-tävlingen pågår året ut, med ny vinstchans varje fredag. Undrar om man kan vinna fler gånger? Det var ju nämligen himla kul att bli en vinnare, vill ha mer av sådant!

%d bloggare gillar detta: