Browsing Tag

träning

Intervallpass

Ett intervallpass

2 februari, 2017

Idag var det dags att träna igen. Ska ju hinna få ihop fyra pass den här veckan och innan idag låg jag bara på ett, så… inga ursäkter. Ett intervallpass var det som gällde. Inställd på ett pass norska intervaller (4-minutare), men slängde ut en efterlysning på instagram och fick en massa bra tips på andra intervaller. Valde att köra ett pass som Linnéa tipsade om.

Linnéas intervaller

1 km uppjogg
3*200 meter
3*400 meter
2*600 meter
1*1000 meter
1 km nerjogg
(runt 30-60 sek vila mellan varje intervall)

Totalt 6 km spring alltså, och jäklar vad dessa intervaller kändes (eller ja, det gör ju alla intervaller, det är ju liksom det som är grejen). Jag höll 5:00-tempo på alla intervaller. Det kändes långsamt på de första, korta intervallerna men jäkligt snabbt på de sista. Så jäkla nöjd dock att jag hade karaktär nog att hålla det tempot även på tusingen. Nu ser jag detta tempo lite som mitt utgångsläge inför hela den här bli-snabb-på-milen-grejen, så förhoppningsvis kan jag förbättra mig och springa snabbare under mina intervallpass framöver (nog för att jag är skitnöjd med detta tempo också!). Jag tror nog att jag ska börja skriva ut mina tider här i ze blog, det är ju ändå lite kul att kunna gå tillbaka och se sin utveckling och så vidare, ni vet.

efterintervaller

Det bästa med att träna sent på kvällen är att man är ensam i omklädningsrummet och kan ta sina selfies i lugn och ro. Eller hur?

Tankar om träning

Årets första delmål

31 januari, 2017

I början av året berättade jag om mina träningsmål för 2017. Jag gillar att sätta specifika mål, och delmål är ju alltid ett bra sätt att ta sig i mål på sina större mål (fyra gånger nämnde jag mål i denna mening, måste vara rekord!).

Ett av mina större mål för året är att springa halvmaran med en känsla av att vara stark. Ett delmål för att nå dit är att bli snabb på milen, för att kunna springa ett seedingslopp som eventuellt gör att jag får springa Göteborgsvarvet i en snabbare grupp. Det här med att bli snabb på milen är kanske inte min grej. Jag är ju egentligen så himla lat, och att bli snabb vet vi ju alla att det kräver en hel del arbete.

Delmål 1: Bli snabb på milen

Nu är det alltså dags att börja tänka på detta första delmål. I mars är det nämligen dags för nämnda seedingslopp och då är min plan alltså att persa på milen. Mitt nuvarande PB på milen är 55:13 så det känns verkligen inte som att det ska vara helt omöjligt.

Så hur ska jag nå detta mål?

Jo, så här. Jag tänker att jag ska steppa upp från tre pass i veckan till fyra. Jag ska inte springa långpass. Jag ska springa en jäkla massa intervaller (både för att det är roligt, och för att jag inbillar mig att man blir snabbare av sådana). Jag ska såklart inte förstöra mina stackars fötter genom att bara springa en massa löpbandsintervaller, jag ska även springa utomhus, men då rundor som är max 10-11 km och så kanske några kortare, men snabba pass. Däremellan lite styrketräning så jag kan ta hjälp av bålmusklerna när det är dags att springa seedingsloppet.

Ja jag vet inte, det kanske inte låter så strukturerat för er, men jag har det glasklart i huvudet. Så pepp på detta nu alltså. Mot milpers!

DCIM100GOPROG0201072.JPG

Sammanfattning

Träningen vecka 4

29 januari, 2017

veckans

Mån: Norska intervaller på löpband
Tis: Bodypump 
Ons: –
Tors: Löpning 7 km 
Fre: –
Lör: –
Sön: –

Nej, det blev inte fler än tre träningspass denna vecka heller, men det är inte lönt att vara besviken på sig själv. Hade väl tänkt träna lite under helgen också, men det hände andra roliga saker och sådant måste man så att säga embrejsa.

Kvalitén på veckans pass är jag nöjd med, och jag är väldigt nöjd med att jag tog mig till ett pass Bodypump. Det var så jobbigt och tyder såklart på att det behövs. Men det absolut bästa under träningsveckan var torsdagens löprunda, som kändes både lätt och rolig. Det behövde jag, för löpningen har inte känts så himla lätt den senaste tiden.

Nu har jag en ganska tydlig plan (nåja, än så länge bara i huvudet) för hur jag ska träna framöver. Kommer såklart att skriva mer om det, fast nu tänker jag embrejsa söndagskvällen (krypa ner under täcket och kolla en serie på Netflix). Imorgon ska jag jobba hela dagen och hela kvällen, så det gäller ju att passa på.

Löpning

Härda ut så vänder det!

26 januari, 2017

Jag hade planerat att gå på ett pass Bodybalance. När jag kom hem från jobbet var jag så trött och säker på att jag nog skulle somna om jag gick på Bodybalance (hur pinsamt vore inte det?), så jag bestämde mig för att ta en löprunda istället. Så svårt att somna på en sådan. Och så vet vi ju, att när det går trögt med löpningen, då får man bara härda ut för plötsligt en dag så kommer det att vända. Så efter att ha prokrastinerat i några timmar tog jag mig äntligen ut i ett mörkt och grådaskigt Göteborg.

Och så plötsligt hände det! Jag började springa och jag ville fortsätta springa. Jag ville inte stanna och kolla mobilen eller vända hem och dra igång Netflix. Jag blev irriterad när jag hamnade vid rödljus, som i ärlighetens namn andra gånger kan göra mig lite lättad eftersom de är en legitim anledning att pausa lite. Men ikväll ville jag inte det.

IMG_4961

Stegen kändes bra, flåset kändes bra. Jag kollade inte klockan en enda gång utan gick helt och hållet på känsla, och känslan var bra. Efteråt såg jag att jag för ovanlighetens skull lyckats hålla ett ganska jämnt tempo. Förmodligen var det därför det kändes bra. Ibland är mina vanliga löprundor orimligt lika intervallpass: jag springer snabbare än jag orkar och måste stanna och vila eller åtminstone sakta ner. Sedan springer jag snabbare än jag orkar igen. Men inte ikväll. Ikväll flöt det bara på.

Ganska precis 7 km blev det. Längre än de senaste passen, kortare än jag vill att mina framtida pass ska vara. Det duger för just nu. Det är så klart godkänt för en mörk, grådaskig torsdagskväll. Känslan är så bra nu. Det känns som att jag börjar hitta tillbaka till löpningen. Jag börjar minnas varför jag gillar den så mycket. Hurra! Och med det så har jag tränat tre gånger denna vecka, vilket ju är mitt mål för tillfället. Den här veckan kommer jag nog lyckas klämma in fler än tre pass. Känns så himla bonus och bra!

Dagens visdomsord då från en gammal och vis 32-åring: härda ut! Plötsligt vänder det! 

IMG_4935

Styrketräning

En gammal bekant

25 januari, 2017

Älskade träningsvärk! Jag har saknat dig! Jag antar att du kommer med ännu mer kraft imorgon, men du är välkommen redan idag!

Och med detta förstår ni kanske vad som har hänt? Jag har tränat någonting annat än min gamla vanliga löpning. Igår gjorde jag slag i saken och gick på ett pass Bodypump för första gången på jag vet inte hur länge. Förmodligen var det någon gång under tidig höst som jag senast körde ett sånt pass? Men som sagt, nu har jag ju ett gym tre minuter hemifrån så det finns fan (pardon my French) inga ursäkter.

Så hur var det då att ge musklerna en omgång för första gången på ett halvår-ish? 

Helt förjävligt. Eller alltså, det var ju lite skönt för jag kände ju att det verkligen behövdes (och behövs, nu måste jag bättra mig med styrkan), men det var också lite sorgligt hur svag jag kände mig. Efter andra (?) låten (då man tränar ben, som jag ju ändå tänker är relativt starka) höll jag på att få kramp i benen och var således otroligt glad över att nästa låt skulle genomföras liggande på brädan. Under tricepslåten skakade armarna så fort jag försökte röra dem. Nu var jag ändå väldigt, väldigt snål med vikterna på stången eftersom det är så pass länge sedan jag kört Bodypump, men det kändes ändå väldigt tungt. Tillbaka på ruta ett, helt klart.

Men det kom ju några riktigt bra saker från detta pass: 

  1. Träningsvärk. Det var inte igår.
  2. Insikt om att det är dags att sluta prokrastinera och ta tag i styrketräningen igen.
  3. En väldigt underbar känsla efteråt. Äta lite, krypa ner i sängen och dra igång Netflix efter ett sådant pass – så värt.

bodypump

Intervallpass Löpning

Efter norska superintervaller sover man gott

24 januari, 2017

Jag hade nästan glömt hur himla gött det är att köra ett pass då man bara tar ut sig helt. Så där så att man känner att man faktiskt nog inte skulle klara av att ta ett enda steg till.

Så igår hände det. Jag kom hem efter en lång dag på jobbet. Jag hade bestämt att jag skulle träna, och jag visste att det förmodligen skulle bli rätt sent eftersom jag var tvungen att handla och fixa mat och dylikt också. Men nu är det ju så där himlarns bra va, att det har öppnat ett gym tre minuter från min lägenhet. Det gör nämligen att jag kan ta mig i kragen och gå dit även fast jag känner mig rätt trött. Och alla vet ju, att när man väl tränar så går det ändå rätt bra även om man var trött innan.

Jag hade bestämt att jag ville köra ett riktigt ordentligt pass, så jag tog till en omgång norska superintervaller. Ni vet, man springer snabbt som ett spjut i fyra minuter, och upprepar det fyra gånger. Tillsammans med upp- och nedjogg blev det ett pass på 38 minuter.

Svetten lackade (såklart) och jag ville ge upp runt sista intervallen (såklart), men jag fullföljde och det var så underbart skönt att pressa kroppen litegrann. På vägen hem från gymmet började jag må lite illa så det var bara att dyka ner i sängen direkt. Längesen jag sov så gott.

Och med det var veckans första pass gjort.

norska

Sammanfattning

Träningen vecka 3

23 januari, 2017

Jösses! Det är väl orimligt att dagarna går så här snabbt? Hinner inte ens med bloggen! Det är tur att jag mest är en hobbybloggare, annars hade jag nog fått sparken (av mig själv då, eller hur funkar det?).

Det är en ny vecka och nu när jag jobbar stenhårt (nåja, jag jobbar i alla fall) med att ta tag i och få lite ordning på träningen igen har jag bestämt mig för att återuppta detta med att skriva någon slags veckosummering. Mitt mål för tillfället är att träna minst tre gånger i veckan. Sedan är det klart att ett träningspass ju kan se helt olika ut: ett träningspass kan vara 16 km långpass eller 4 km snabbspring eller ett pass Bodybalance. Men det spelar liksom ingen roll just nu, målet är att banka in i mig själv att jag ska träna minst tre gånger i veckan.

Förra veckan lyckades jag med prick detta. Tre träningspass blev det. Bara löpning. Korta pass. Jag är nöjd med det. Hade väl velat klämma in något träningspass under helgen också, men det blev inget av det. Men ingen idé att älta, nu är det en ny vecka och (minst) tre träningspass är målet. Denna vecka har jag bokat in mig på ett gäng gruppträningspass på gymmet, och ser verkligen fram emot att komma igång med sådana.

run

Tankar om träning

Supereffektiv träning på lunchen

18 januari, 2017

De här träningssvackorna man råkar ut för då och då, usch vad de är tråkiga. De känns så himla meningslösa sedan när man kommer igång med träningen igen, för då kommer man ju ihåg hur himla gott det är med träning och hur bra man mår av den. Men det är klart, när man är trött och seg och verkligen, verkligen inte vill göra i princip någonting – då är det väl inte så lätt att komma ihåg den där känslan.

Nu har jag tränat tre av tre dagar denna vecka. Är så vanvettigt nöjd med det. Imorgon blir det antagligen en vilodag (en måste ju unna sig tid i tvättstugan ibland också), om inte andan råkar falla på. Men men, det jag egentligen tänkte skriva om handlar om dagens träning.

*drumroll* 

Jag tränade på lunchen! 

Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin har gjort det förut? När jag jobbade i Partille var det inget alternativ, jag hann aldrig och hade inget gym i närheten heller. Nu har jag dessvärre ingen dusch på jobbet, så alternativet är att riva av ett pass på gymmet. Tio minuters promenad dit, tio minuters promenad tillbaka och det blir inte så mycket tid kvar till själva träningen. Men nu tänker jag så här: prick allt är bättre än inget, och man kan faktiskt vara sjukt effektiv på en halvtimme eller dylikt.

Vilka är dina bästa supereffektiva halvtimmespass?

Så nu tänkte jag be om lite hjälp. Vilka är dina bästa supereffektiva pass som avklaras på runt en halvtimme? Tar jättegärna emot tips! Det går att lämna en kommentar antingen med sitt facebookkonto eller wordpress-dito. Gör gärna det, så jag har något nytt att testa under mitt nästa lunchpass!

lunchspring

Allt och inget

Vem är jag?

17 januari, 2017

Januari brukar vara en bra månad för oss träningsbloggare. Eller ja, det beror ju på vad man tycker är bra då. Ur ren statistik-synpunkt brukar januari vara ganska bra, antagligen för att det är fler som behöver lite extra inspiration när de ska ta tag i träningen igen. Eftersom jag inte har varit bloggare i så många januari är detta mest en teori, men jag brukar märka av en liten topp i statistiken, och så även i år.

Det måste ju betyda att ni är några nya som har hittat hit! Fan vad kul! Välkomna! Hoppas att ni vill stanna kvar! Jag tänkte att det kanske kunde passa sig med en liten presentation.

Jag är:

Ida.
Från Norrbotten, men boende i Göteborg sedan ganska precis sex år.
Lärare på gymnasiet, undervisar i engelska och spanska.
Snart utbildad löpcoach (!!!).
32 år.
Relativt nyfrälst löpare. Började springa för ca 3,5 år sedan.

ida

Jag har:

Ett galet beroende av att köpa och lyssna på vinylskivor.
Sprungit ganska många lopp.
En iphone 7.
Inte hunnit läsa boken inför fredagens bokcirkel (men det brukar man komma undan med om man har med sig några flaskor cava).
Varit med i Göteborgs-Posten och Amelia, som någon slags löparprofil (galet).
Till och med medverkat i radio (något som jag fortfarande inte har vågat lyssna på).

gp1 2

Lite kort om mitt löparliv

Jag började som sagt att springa för 3,5 år sedan. Denna ganska drastiska förändring i min livsstil kom sig av att jag plötsligt märkte att jag inte orkade någonting. Klarade inte ens av att springa till spårvagnen. Jag gillade inte alls löpning i min ungdom, men den här gången fastnade jag för det. Den blev min terapi och mitt sätt att hålla mig frisk och i form.

Ganska snart började jag springa lopp. Främst lopp som var 5 eller 10 km. Men redan året efter blev jag sugen på en större utmaning och började träna för Göteborgsvarvet (21 km) som jag också klarade av. Det var en mäktig känsla att göra det knappt ett år efter mina första stapplande löpsteg.

Sedan dess har det blivit många fler lopp, och den största utmaningen jag klarat är 21 km fjällspring i Sälen. I år springer jag Göteborgsvarvet för tredje gången, men årets riktiga utmaning blir 27 km fjäll i Åre. Som längst har jag sprungit 22 km (och det var inte i fjällen det), så jag kommer verkligen att behöva fokusera på det när jag tränar i vår och sommar. Utöver detta ska jag också utbilda mig till löpcoach i vår, definitivt en dröm som går i uppfyllelse. Sedan de första stapplande löpstegen har det hänt en hel del om hur jag tänker kring denna underbara idrott.

christmasrun

I min blogg får du:

Mest läsa om träning (förmodligen mest om löpning).
Förhoppningsvis tips på en del matnyttiga grejer kring träning.
Inspiration till att träna. Det är liksom huvudmålet tror jag.
Läsa rapporter från träningspass som jag är helt lyrisk över.
Läsa om riktigt kassa, jobbiga träningspass och smärre livskriser.
Inte några expertutlåtanden kring träning (i fall inte innan jag har en utbildning med mig).
Högt och lågt.

Så välkommen hit du som är ny, och tack för att du fortsätter att läsa du som inte är lika ny. Gillar er som tusan alltså. 

backar

 

Allt och inget

Tio träningsfavoriter

16 januari, 2017

När man har smärre skrivkramp, då kommer det som en skänk från ovan när någon delar en lista med en. Helena passade denna lista med tio träningsfavoriter till mig, och jag svarar såklart! Vore jätteroligt om ni som läser också ville berätta lite om era favoriter.

ormbergetutegym

Tio träningsfavoriter

Favoriten i hörlurarna

Jag har så många favoriter. Ett tag gjorde jag en ny springlåtlista varje månad, så jag har hur mycket musik som helst som är grym att springa till. En som alltid (alltid!) funkar är Promoe – Long Distance Runner (givetvis). Får alltid lite extra ork när jag hör den. Sedan jag skaffade Storytel har jag för övrigt också upptäckt att det är rätt nice att springa med en bok i lurarna.

Favoritövning i gymmet

Alltså jag gymmar ju inte… Det är en sådan sak som jag verkligen borde bli bättre på, men jag har så svårt att våga mig ur komfortzonen i gymmet och tycker att alla ser så starka och kunniga ut att jag mest håller mig till det jag kan (alltså springa).

Favoritdryck under träning

Jag dricker bara vatten när jag tränar. När jag sprang Fjäll(halv)maran i Sälen drack jag några klunkar kaffe efter 11 km, så jäkla ljuvligt gott det var.

Favoritpass på gymmet

Jag gillar faktiskt många av Les Mills-klasserna. Bodypump är en favorit. BodyBalance är riktigt härlig. Bodycombat tränade jag förr i tiden. Corepass gillar jag sällan, men vet att de är bra för mig. Ska som sagt ta tag i det här med gym och sådant, Bodypump var det nog ett par månader sedan jag var på så det är jag faktiskt riktigt sugen på nu.

Favoritfärg på träningskläderna

Svart på nederdelen (hallå har ni sett folk med rövsvett på tajtsen, inte sexigt, sorry). Gärna lite färg upptill! Dessvärre faller jag ofta dit och köper svart, vitt och grått till överdelen också.

squatspring

Favorit pre workout

Havregrynsgröt och kaffe.

Favorit post workout

Kaffe. Alltid kaffe. Sedan måste jag såklart äta något också, men det spelar mindre roll vad. Alltid kaffe först.

Favoritstretchövning

Duvan, tveklöst.

Favoritträningsredskap

Kroppen. Det är ju den man använder allra mest när man springer.

Favoritgym

Älskade att träna på SATS. Med tanke på hur få av mina träningstillfällen jag faktiskt spenderade på gymmet började det dock kännas orimligt att betala så mycket för ett träningskort, så nu har jag bytt gym. Det ska nog bli bra det också, hoppas jag. Annars är jag också rätt förtjust i utegymmet på Ormberget i Luleå.

utegymmet

 

Lämna gärna en kommentar,
antingen med ditt facebookkonto eller wordpress-dito längre ner på sidan.
Annan träning än löpning

Hej min core, är du kvar?

27 maj, 2016

Godmorgon fredag och två veckor kvar till sista arbetsdagen för läsåret! 

Hörni, jag sa ju att jag skulle träna igår. Och det gjorde jag. Tro det eller ej. Hade den sjukaste effektivaste dagen på hela läsåret på jobbet, gick därifrån sent och raka vägen till ett corepass. Core, alltså. Hur längesen var det inte jag tränade den? Eller någon styrketräning överhuvudtaget? Måste vara ett par månader sedan, minst!

Chockerande nog kände jag mig inte så svag i de där bålmusklerna ändå, men det är klart, man använder dem ju ganska mycket när man springer så även om man inte tränar core specifikt så får den ju ändå jobba. Men nu känner jag att jag nog vill satsa på det här med att stärka upp kroppen lite ett tag. Det är trots allt ganska länge tills nästa inplanerade lopp, så jag kan ligga lite halvlågt med löpningen och fokusera på annan träning ett tag. Inte för att jag kommer att sluta springa, ni är ju galna om ni trodde att det var det jag menade!

Desktop9

Förresten, kommer ni ihåg vassa-armbåge-mannen på Göteborgsvarvet? Han som dök upp efter 19 km och drämde till mig i armen när jag verkligen var pigg och glad nog som det var? Eh… Jamen, hans märke sitter fortfarande kvar som vore det tatuerat på min arm. Undrar om det någonsin kommer att försvinna?

Nåja.

Nu är det snart helg och den kommer nog att gå i lugnets tecken. Det har varit en del den senaste tiden, så jag kan nog behöva en sådan helg. Jag tänker: sova, träna, sova, sova, träna, sova, Netflix.

Har du några roliga helgplaner? Eller något bra Netflixigt att rekommendera? 

%d bloggare gillar detta: