Löpning Lopp

    Varvetmilen 2017 – lopprapporten!

    26 mars, 2017

    Vaknar på morgonen och känner mig lite förvirrad, har för mig att jag skulle göra någonting särskilt idag. Det tar några sekunder, men sedan kommer jag på att det ju är dags för lopp! Får lite panik och tror att jag har försovit mig, men jag hinner äta min gröt och dricka mitt kaffe i lugn och ro innan jag åker iväg till Frihamnen för dagens Varvetmilen.

    Jag känner mig lite oväntat nervös. Jag brukar inte vara särskilt nervös inför lopp, men det suger lite i magen. Säkert är det väl för att min plan hela tiden har varit att persa på milen på detta lopp, och nu är dagen kommen, och inte tusan vet jag om jag är i bra nog form för ett nytt personbästa. Varför sätter jag sådana krav på mig själv? Har kollat upp vilket tempo jag behöver hålla för att det ska gå vägen (5.30/km) och det känns faktiskt rätt snabbt. Jag får helt enkelt ställa in mig på att det här kommer bli sjukt jobbigt, inga fem kilometers uppvärmning och sedan öka liksom…

    Hämtar nummerlappen, lämnar in väskan och ställer mig i världsrekordslång toakö (sådan som det alltid är på lopp). Ställer mig sedan långt bak i startledet och plötsligt är vi iväg. Ställde mig uppenbarligen för långt bak i startledet, för det går långsammare än jag vill och jag blir frustrerad. Tänker att det kanske är bra att det inte är supertempo så att jag håller igen lite i starten, men kommer på att jag ju inte ska hålla igen. Jag ska ju i princip maxa en hel mil. Så jag börjar kryssa och springa om folk, tittar på klockan och tänker att jag springer i ett tempo jag aldrig kommer orka hålla hela loppet. Funderar på att sakta ner men tänker att det får bära eller brista. Hur ska jag någonsin kunna persa om jag inte vågar chansa lite? Tänker på att det står Don’t run, fly! på min rygg och plockar ganska många ryggar. Känner mig stark!

    Man kan ju inte säga att det här loppet går på världens mest inspirerande bana. Två varv i Frihamnen, en äkta flack asfaltsbana. Givetvis blåser det alltid när man är där vid vattnet, men idag är det faktiskt inte så farligt, det går att värja sig genom att bara vrida huvudet lite. Och jag blir rätt pepp när jag springer på hamnsidan och ser stora delar av Göteborg, Göteborg gör mig glad och jag kikar upp mot Göta Älvbron och drömmer om Göteborgsvarvet. Efter ett varv håller jag fortfarande samma tempo och nu är det ju bara att börja räkna ner kilometerna. 5,4,3… bara 2 kvar, det kan man ju göra i sömnen, en enda sväng kvar innan målrakan…

    I mål! I mål på 53.56 och nytt personbästa på milen! Med råge! Kapade 1 minut och 17 sekunder från mitt förra pers (som jag har levt med i typ två år, förra året var inte ett bra år för milen). Börjar genast fundera på om jag hade kunnat göra något annorlunda för att få en bättre tid, men skjuter snabbt bort de tankarna. Persade ju! Det var ju målet! Jag gjorde det!

    Senare på instagram berättar en tjej att hon hade sett trycket på min rygg, Don’t run, fly! och börjat en hemlig tävling mot mig (eller min rygg då), vilket gjorde att hon också persade. Fatta hur kul att kunna sporra någon så! Nu måste jag ju alltid ha den tröjan på mig när jag springer lopp. Dubbel glädje, liksom. Ja, vilken dag, vilket lopp. 5.24-tempo i en hel mil, det trodde jag inte att jag hade i mig… Och ännu viktigare än det: jag kände mig stark och mitt trilskande knä sa inte ett ord. Vilken underbar start på denna säsong! Och även om resten av säsongen blir skit, så har jag faktiskt ändå persat på milen. Check.

    Följ gärna min blogg via Bloglovin’
  • Löpning

    Dags för Varvetmilen!

    Det är bara två veckor sedan jag sprang lopp, och idag är det dags igen! På agendan står Varvetmilen, tidigare känt som Göteborgsvarvets seedingslopp. 10 km i Frihamnen här i Göteborg, tillika två varv…

    26 mars, 2017
  • Löpning

    Film-och-foto-fartlek

    Som jag sa har jag denna vecka varit lite stressad över ett knä som inte riktigt har känts normalt. Jag är rädd för att bli skadad, det hade varit så himla typiskt, och särskilt…

    25 mars, 2017
  • Löpning

    Fredagsfeeling och ett löfte

    Det var inte jättejobbigt att ropa ”Trevlig helg!” till kollegorna 10:22 och gå ut i solen för att cykla hem. Älskar fan fredagar. Älskar vår! Visst känns livet lite, lite lättare nu än det…

    24 mars, 2017
  • Allt och inget

    Mitt älskade Instagram

    Att komma över en 1000-gräns med följare på Instagram är rätt sjukt. Nu har det ju inte hänt jättemånga gånger, men tre gånger i alla fall och det känns ju helt galet att 3000…

    23 mars, 2017
  • Sammanfattning

    Veckans träning, vecka 11

    Det här inlägget kommer ju på tok för sent eftersom förra veckan har varit slut flera dagar nu, men jag har liksom haft annat att fylla upp bloggen med, så på detta viset får…

    22 mars, 2017
  • Löpning

    Fitnesscoachens löparskola

    Som ni vet är jag snart utbildad löpcoach. Anmälde mig till utbildningen mest för att få lära mig mer om det jag för tillfället gillar mest: löpning. att leda löpgrupp var inget som jag…

    20 mars, 2017
  • Löpning

    Kickoff med Asics Frontrunner Sweden

    Jaha, här sitter jag på tåget mot Göteborg efter en episk helg i Stockholm. Försöker sortera mina tankar, men det går sådär. Jag är bara så sinnessjukt jävla (pardon my French) glad och stolt…

    19 mars, 2017
  • Allt och inget

    Framme på Yasuragi Spa

    Att åka iväg och bara ta en helg för att gotta sig, det borde man göra oftare. Nog för att det är extra roligt när det gäller något speciellt, som i helgen när det…

    18 mars, 2017
%d bloggare gillar detta: