Allt och inget

Månadens viktigaste artikel

Oj, vad förvånad jag blev när jag kom hem idag och det låg ett stort kuvert med en tidning i under brevinkastet. Började fundera på om jag råkat beställa någon prenumeration eller så på Bokmässan? Men nej… Öppnade kuvertet och där i låg… ja just det, det där… det hade jag nästan förträngt… ett sprillans nytt nummer av Amelia.

För ett tag sedan kom det ett mail. Det var en redaktör på tidningen Amelia som hade hittat ett inlägg jag skrivit om Pokémon Go. Hon undrade om inte jag ville prata lite med henne om det. Eftersom det är tråkigt att hålla på och säga nej till saker (sa dock nej till SVT på Bokmässan när de undrade om jag inte ville ställa upp i ”Vem vet mest”) så svarade jag ja. Det hela utmynnade i en artikel om att (wait for it…) träna med Pokémon Go!

amelia

Okej, jag skäms kanske liiite över denna artikel, och tyvärr har jag inte spelat Pokémon Go på typ en månad nu, men Pokémon ÄR faktiskt en skitbra grej för att ta sig ut och promenera lite extra och jag HAR faktiskt sprungit intervaller mellan pokéstops. Och nu ÄR ju jag och min löpning förevigad i ännu en tidning (har tidigare medverkat i GP, fast då utan Pókemons). Lite uppmärksamhetstörstande är jag uppenbarligen. Och jag tycker nog faktiskt att Pókemonartikeln är lite kul, även om jag skäms liiiite.

Vill du läsa den får du allt pallra dig ut och köpa senaste numret av Amelia, som lämpligt nog släpps imorgon (eller idag om du råkar läsa detta några timmar efter jag publicerat inlägget.)

Tips

Löparglädje signerad Rune Larsson

En bra sak med semestern (som nu visserligen tog slut för ett bra tag sedan, men ändå) är att man har tid att läsa! Alltså jo, jag kanske har tid att läsa i vanliga fall också, men jag orkar sällan plocka upp en bok bara för skojs skull. Läser så mycket i jobbet och tröttar ut huvudet på andra vis, så jag orkar liksom inte läsa. Tråkigt, men sant! (Fast jag jobbar ju på saken, har ju börjat lyssna på böcker!)

Men under semestern lyckades hjärnan varva ner en smula, och kunde ta in saker som t.ex. nöjesläsning! Bl.a. läste jag Sharp Objects av Gillian Flynn (sjukt bra!), men nu är ju detta en träningsblogg, så jag nöjer mig med att skriva om en annan bok som jag läste under semestern.

runelarsson

Löparglädje av Rune Larsson

Pysslar man mycket med löpning har man säkert, åtminstone i förbifarten, hört namnet Rune Larsson. Han ultralöparen ni vet. Han har t.ex. tre gånger vunnit ett lopp som är 246 kilometer långt. Det är ju galet! I denna bok delar han med sig av sina visdomar om hur man går från vanlig motionär till att springa ultradistanser. Nu är ju jag verkligen inte intresserad av att springa ultra, men det var intressant läsning ändå.

Är man inte ens intresserad av att läsa om ultra så tror jag nog att man har behållning av denna bok ändå, bara man tycker att löpning är intressant. Rune tipsar nämligen om allt från hur man väljer rätt utrustning till hur man kan tänka kring träningsprogram och om hur trevligt det är med utflyktslöpning och äventyrslöpning och om varför vissa drabbas av prestationsångest. Jag har gjort några hundöron i denna bok, för vissa saker var så himla kloka och bra skrivna att jag lätt vill kunna hitta dem igen.

Men med det sagt så har jag ändå läst bättre böcker om löpning… Jag antar att det handlar lite om vad man är ute efter. Jag gillar mer att läsa om upplevelser folk har haft tack vare sin löpning, vilket finns till stor del i denna bok också, men här är det blandat med många konkreta tips, och det tycker jag ”hackade” upp läsningen lite. Men, läsvärd bok, kan absolut rekommendera den (särskilt om du vill springa längre distanser som maraton och ultramaraton).

Fler lästips / böcker om löpning

Löparens hjärta av Markus Torgeby

Born to run av Christopher McDougall

Heja heja av Martina Haag (som jag av någon anledning ej har bloggat om, den som är så himla bra!)

Löpning

Löpning under en double rainbow!

Man kan alltid lita på ungdomarna i Löparakademin att ge en en ordentlig måndagsboost. Det är galet vilka kämpar vi har där i gänget. Sådan glädje och sådan energi. Igår skulle vi enligt programmet öka distansen till 5 km och det var inget gnäll eller sura miner trots att regnet stundvis öste ner. 5 km var bestämt och 5 km blev det! Visst känner man sig nästan alltid trött efter en lång arbetsdag och soffan lockar, men att åka till Bergsjön och träna 1,5 timme med dessa ungdomar hör ändå till veckans höjdpunkter (vi gör det ju två gånger i veckan). Tiden går snabbt, vi har roligt och alla kämpar. Att träna med ungdomarna är som att få uppleva den där härliga nybörjarkänslan igen, känslan av att bli bättre för varje vecka som går. Älskar att se det i kidsen, hur nöjda de blir när de klarar det.

doublerainbow

För egen del kändes det också riktigt gott att få springa lite, efter att jag hade nackspärr typ hela förra veckan. Jag har verkligen längtat ut och tro det eller ej: jag har längtat efter att springa i regn! Jag gillar ju att springa i regn! Det har varit himla varmt i Göteborg hela september, så det var ganska skönt att äntligen få en sådan där löprunda när luften är lätt att andas. Att regnet mot ansiktet ibland kändes som att stå i en (kall) dusch störde mig inte särskilt mycket. Och så fick vi en fin double rainbow också (som synes på den översta bilden, att den är dubbel alltså).

rainbow

Mat och dryck och annat gott

Kosten – ett problem som bör lösas

För ett tag sedan fick jag en fråga bland kommentarerna, om jag inte kunde skriva ett inlägg om hur jag tänker kring kost. Hur jag äter för att kunna träna bra osv. Jag lyckades aldrig skriva det inlägget, av en enda enkel anledning: jag är skitdålig på det här med mat!

Vad äter jag? Makaroner och köttbullar, mackor och yoghurt, falukorv och spagetti, någon köttfärssås någon gång. Jag är riktigt kass på att laga mat. Alltså, inte att jag inte kan laga mat, men jag tycker väldigt sällan att jag har tid eller ork för att göra det. Ryggar tillbaka om jag ser ett recept med fler än två ingredienser. Typ.

Men jag fattar ju att det skulle gynna min ork och energi och träning väldigt mycket om jag gjorde någonting åt detta. När jag körde en helvegetarisk vecka förra hösten lagade jag mat med fler än två ingredienser, utan halvfabrikat och inga färdigrätter. Det var inte särskilt svårt, det blev väldigt gott och framförallt mådde jag mycket bättre än annars.

Jag tror inte på att man kan ändra sig helt och hållet direkt. Alltså, att en människa bara helt plötsligt: ”Ja! Nu ska jag börja springa, jag ska börja med yoga, jag ska börja foamrolla, jag ska äta nyttigt, jag ska sova nio timmar varje natt”. Jag tror på att ta det lugnt när man börjar träna, för att det inte ska bli så jobbigt att man ger upp. Jag tror att det är så med allt. Men nu har jag börjat träna, den delen av min livsstil är fixad. Jag älskar att träna och jag kommer fortsätta med det även om livet så skulle börja kaosa sig. Träningen är här för att stanna. Jag kanske är redo för att ta tag i kosten nu?

Det är ju lite trendigt att äta vegetariskt nuförtiden. En otroligt bra trend av många anledningar (miljö och hälsa för att bara nämna två sådana). Jag planerar inte att bli vegetarian, men precis som många andra vill jag gärna äta mer vegetariskt. Och precis som många andra måste jag då bara se till att testa olika recept, fylla upp banken i huvudet så att jag kan gå in i en mataffär och komma på bra saker att laga som inte nödvändigtvis är köttbullar, falukorv, eller någon annan slags köttbit. Som ett led i detta projekt passade jag på att köpa två vad det verkar helt fenomenala vegetariska kokböcker på Bokmässan. De är fulla med enkla recept utan en massa konstiga ingredienser som man inte kan få tag på någonstans, det känns som att dessa böcker skrevs för mig. Jag kan verkligen redan nu rekommendera båda böckerna!

Mera vego: mat för hela familjen av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Det finns även en uppföljare till denna, nämligen Ännu mera vego. Mer om den på Lisas blogg. Har för övrigt redan hunnit testa ett recept från boken, nämligen Krämig trebönsmasala. Det var både enkelt att tillaga och jäkligt gott.

meravego curry

Nyfiken grön: mera vego – mindre regler av Cecilia Blankens och Kristin Johansson

nyfikengron nyfikengronrecept

Sammanfattning

Veckans träning, v. 38

veckans-tra%cc%88ning

Det känns kanske en aning larvigt, eller åtminstone onödigt, att skriva ett sånt här inlägg om veckan som gick. Men har man börjat så har man börjat, och jag ska ju hålla i det där med veckosammanfattningar, och alla veckor är ju inte helt magiska träningsveckor och livet händer och nackspärr händer och så är det…

Veckan som gick tränade jag som vanligt med Löparakademin på måndagen. Det var ett bra träningspass. På tisdagen var det vila från träningen som gällde. På onsdagen fick jag nackspärr. På onsdagen fick jag ställa in min medverkan på träningen med Löparakademin pga nackspärr. På torsdagen var jag hemma från jobbet pga nackspärr. Och så vidare…

Ingen vidare träningsvecka alltså, men det finns ju faktiskt saker att skylla på. Nu kan det bara bli bättre. Och visst kryper det i benen nu, när jag inte har tränat på en hel vecka. Nu är nacken bra och viljan är det inget fel på heller. Hej ny träningsvecka! Är så redo för dig!

img_0365

Allt och inget

I höst springer jag med spänning i öronen

Jag nämnde ju att jag slog till på några erbjudanden och inköp på Bokmässan, och jag ångrar inte ett enda av dem trots att det gått ett par dagar nu. Ett av dem var ett abonnemang på Storytel, ni vet, den där appen där man kan lyssna på och läsa e-böcker? Det finns hur frickin många titlar som helst och det som avgjorde det för mig var att det finns minst lika många, om inte fler, titlar på engelska som på svenska. Jag läser tyvärr inte alls så mycket som jag skulle vilja, men tänker att jag kan ge ljudböcker ett försök.

Det jag tänkte på när jag såg Storytels erbjudande på mässan var: Jaaaa, alla löprundor jag ska ta i höst och vinter! Så jäkla perfekt att lyssna på ljudböcker då. Jag slår till! Och sagt och gjort, och Storytel drog mig ut på en promenad igår bara för att jag var så himla sugen på att lyssna på en bok. Så trots att jag inte sprang tog jag mig alltså ändå ut att njuta av höstsolen, hur ofta gör jag sådant liksom?

fallwalk

Nu längtar jag ännu mer efter långa löprundor i höst, cykla till och från jobbet, åka spårvagn hit och dit… För nu kommer jag ju dessutom kunna mata böcker samtidigt som jag gör annat. Helt perfekt. Har redan lagt in säkert tjugo böcker i appens bokhylla, börjat lyssna på två och är så glad över all extra vardagsmotion jag kommer få nu när jag kommer ta mig ut på promenader… För att inte tala om hur mycket enklare vardagssysslorna hemma plötsligt blev, vet ni hur mycket roligare det är att diska om man samtidigt får lyssna på en spännande berättelse istället för att bara stå och stirra på diskborsten?

goteborg

 

Tips

Nackspärr och den lilla bollen

Jomen jag fick ju nackspärr i onsdags. Trodde att det var något annat, eftersom den nästan var värst nere vid skuldran, men googlade lite och diagnostiserade mig själv. Det gjorde så satans ont alltså. I torsdags kunde jag överhuvudtaget inte röra mig (eller, det kunde jag ju, men helvete vad ont det gjorde), så efter att ha rullat ur sängen, krupit in i duschen och försökt värma upp nacken stod det ändå klart att det inte skulle gå att åka till jobbet och köra lektioner från 8-16. Så det blev en sjukskrivning. Känns så larvigt att sjukskriva sig för en sådan sak, men vad gör man? Har tack och lov en förstående chef och kunde jobba igen på fredagen.

Idag känns det i princip helt bra igen, och igår kunde jag ju till och med traska runt på Bokmässan i flera timmar – ändå bara dagen efter att jag knappt kunnat röra mig alls. Här är några av alla saker jag gjorde för att få bort skiten:

  • Drack Treo.
  • Värmde upp nacken och ryggen med vetekudde.
  • Smorde in nacken och ryggen med ormsalva (värmer så himla gott).
  • Så fort Treon började verka drog jag fram mina tortyrredskap: foamrollern och den lilla stenhårda bollen.

boll

Jag vet inte alls om det var anledningen till att jag kände mig nästan återställd redan dagen efter, men den där bollen alltså… Letade upp de värsta ställena i nacken och ryggen och tryckte på rätt bra och rätt länge – det gör så fasansfullt ont, men är så gott efteråt. Som när man är på massage ungefär, det är ju faktiskt inte alltid jätteskönt…

Hursomhelst. Det är som att man alltid måste ha ont någonstans för att inse att man borde ta lite bättre hand om sig själv. Nu kan ju nackspärr komma närsomhelst, av att man har suttit i drag eller sovit konstigt, så jag vet ju inte vad det berodde på. Men ändå blev det en liten påminnelse om att jag kanske borde använda mina tortyrredskap lite oftare. Förebygga stelheten, få igång lite blodcirkulation. Bollen och foamrollern är så himla bra på att jobba med alla knutar man har överallt hela tiden, så det vore nog inte dumt. Vet att en del är så himla duktiga på detta, typ rollar ett varv efter varje löprunda. Mina grejer samlar damm. Men jag ska. Jag ska bli bättre på det, jag lovar mig själv detta prick nu.

Allt och inget

Fredagscardio: Bokmässan!

Det finns vissa saker man inte kan låta bli att göra efter fast man tänkt att man kanske inte ska… Som att gå på Bokmässan när man ändå jobbar hundra meter därifrån och dessutom slutar jobbet tidigt. Dessutom var jag inte på Bokmässan någonting förra året, så det kändes som att det var dags igen. På grund av diverse nack- och ryggproblem de senaste dagarna gav jag dock mig själv en deadline – jag fick bara vara där till klockan 14. Det innebar ändå 3,5 timme och hej vad tiden går undan när man är där. Och hej vad man känner efteråt att man har gått! Jag gissar att jag traskade runt några kilometer där inne i alla fall.

img_0258

Jag köpte ju bara ett inträde, inget seminariekort (det är ju så ruskigt dyrt, vi snackar tusenlappar) men tycker att man får ut så himla mycket av Bokmässan ändå. Som lärare kan man strosa runt och titta på läromedel och prata med kunniga och sedan kan man bli privatperson också, titta på böcker, spana på kändisar och även fast man inte går på några föreläsningar så är det alltid små miniseminarier vid montrarna. Ja, Bokmässan är så värd onda fötter! Jag tyckte kanske att det var lite märkligt att Nordic wellness hade en monter där de uppmanade folk att testa stakmaskinen, men… allt som har med träning är ju ändå bra, även om det är på Bokmässan och inte har någonting med böcker att göra. (Kanske köper en monterplats till Träningsblogga nästa år, hur mycket kan det kosta?)

img_0269

Det enda negativa med mässor är att jag spenderar så mycket mer pengar än jag planerat, pga mässerbjudanden och så himla roligt att köpa. Jag försökte att vara klok och tänkte på saker/böcker som kan hjälpa mig i min träning och min hälsa, och det lyckades jag rätt bra med! Flera böcker blev det som ska hjälpa mig till en lite sundare livsstil med bättre mat och mer rörelse. Vi får se om det funkar. Kommer såklart att visa vad det blev, men det får bli i ett annat inlägg för nu ska jag ta tag i lördagen. Dricka kaffe och gå ut på en promenad (så att huvudvärken efter gårdagens vindrickande förhoppningsvis släpper…)!

Ha en fin saturyay hörni!

Löpning Lopp

Med en doft av svett och liniment

Då och då kommer det över mig, vad jag har gjort de senaste åren. Från mitt studentliv för sex år sedan med utgång (flera gånger) varje vecka, till en flytt, ett lärarjobb, ett nytt lärarjobb, en ny livsstil, ett löparliv. Det är inte alls särskilt längesedan jag inte orkade springa någonting alls. Nu vet jag att en del tycker att jag springer skitmycket och skitlångt och en del tycker att halvmaror är blaha-blaha. Själv tycker jag att det är fascinerande hur man kan förändras, lära sig att tycka om något man förut avskydde. Men framförallt är jag fascinerad över vad kroppen och huvudet klarar om man bara ger dem chansen. Jag är fascinerad över hur jag kan längta ihjäl mig till nästa sommar då jag ska få springa 27 km i fjällen, medan andra samtidigt tycker att jag nog är lite knäpp.

Så hur går man på bara tre år från att avsky löpning till att springa i fjällen? Jag antar att man bara springer. Man tvingar sig ut även när man egentligen inte vill. Man testar nya rundor. Man testar att springa i skogen. Man utmanar sitt egospringande och testar att springa i grupp. Man utmanar sig med någonting litet och får en kick av det, och sedan utmanar man sig med någonting större för att man vill uppleva kicken en gång till. Det har inte ens gått ett år sedan jag skrev i bloggen att jag gärna skulle vilja springa i fjällen någon gång, men att det nog lär dröja för ”jag är inte där än”. Och nu har jag redan bokat min andra fjällupplevelse.

Och nästan samtidigt släppte Bagheera Fjällmaraton Sälen sin video från årets lopp. Jag tittar på den och kan fortfarande känna doften av svett och liniment på hotellrummet efteråt…

Lopp

2017 års äventyr bokat!

Nu har det snart gått en månad sedan äventyret i Sälen. Det där galna upptåget som jag inte trodde att jag skulle klara men som visade sig vara typ det bästa jag gjort. Den där halvmaran i fjällen. Vilken jäkla upplevelse det var. Vrickade fötterna tjugofemtusen gånger, ramlade på stenar, klafsade i lera men det var de snabbaste tre timmarna i mitt liv. Kaffet efter mål smakade gudomligt. Lyckoruset kommer tillbaka till mig så fort jag tänker på det. Man kan ju lugnt säga att jag fick mersmak för det här med fjäll.

DCIM165GOPRO

Så fort vi hade sprungit färdigt loppet började vi prata om vad nästa utmaning ska bli. Många av oss (dock inte jag tyvärr) är anmälda till Österlen lyser halvmaraton som är redan nu i november, vissa anmälde sig till Ultravasan 45 så fort anmälan öppnade häromdagen. Själv hängde jag upp mig på fjällupplevelsen och har nog nästan dagligen tänkt att jag vill anmäla mig till ännu ett fjällopp istället. Och vad passar då inte bättre än att göra just det när man ligger hemma och inte kan träna pga nackspärr (eller vad det nu är som pågår i min kropp)?

Årets utmaning 2017, spikad och klar! Salomon 27K den 29 juli i Åre! 27 km och 1150 höjdmeter. Gillade ju jättemycket att springa i Sälen, men någonting nytt ville man ju testa, och Åre verkar ju satans fint (alla pratar om Åre!) och nu är det bokat och klart. Är så galet pepp på detta. Med mig får jag bästa Mari som även var med till Sälen (hoppas att även Malin tar sitt förnuft till fånga och bokar), och än finns det platser kvar – vi kanske ses i Åre?

27 kilometer då, så långt har jag aldrig sprungit. 1150 höjdmeter, så högt har jag aldrig sprungit… Det kommer absolut bli en utmaning, men jag kommer vara redo. Ett sådant här mål var precis vad mitt träningsjag behövde, är så pepp på allt i träningsväg just nu. Springa långt och länge, på sten och stock och styrketräna så jag kan springa långt och länge på sten och stock så att jag sedan kan springa långt och länge över fjäll i Åre.

img_9315-1

 

Löpning

Härliga höstrundor

Så man funderar lite på vad man ska göra åt sin bloggtorka. Nämen jag får väl helt enkelt börja springa mer! Då brukar jag ju komma på saker att skriva! Och vad händer då? Jo, då stiger man upp på morgonen, gör sig i ordning och precis när man kliver ut genom dörren och åker till jobbet, då knäcker det till i nacke/rygg och sedan stapplar man runt som en 95-åring på jobbet hela dagen, kan inte vrida huvudet och har ont i ryggen, går på alvedon och får hoppa över träningen med Löparakademin till fördel för säng och vetekudde. Någon slags variant av nackspärr, I guess. Grattis jag! Och grattis er, som får läsa om det.

heden-1

Det är fint ute idag i alla fall! 

Så jag får fortsätta att längta efter mina härliga krispiga höstrundor, men även om jag inte hade haft ont i nacken så hade det ändå inte blivit någon sådan idag, ty värmen håller sig kvar med beslutsamhet här i Göteborg! Man kanske borde vara tacksam för det, men nu är det liksom slutet av september – ska jag aldrig få börja använda min poncho som jag köpte i början av sommaren?

Men hösten kommer och nacken kommer bli bättre, så mina höstrundor kommer jag säkerligen att få till slut ändå. Man måste ju vara lite positiv, trots allt. Under tiden gräver jag lite i mitt arkiv som nu är 1153 inlägg stort (galet) och hittar några riktigt härliga höstrundor från i fjol (och längtar efter höstlöpningen ännu mer). Jag tittar på bilderna och längtar ihjäl mig…

Tre härliga höstrundor

Förra året sprang jag väldigt många lopp. Så pass många att jag var tvungen att detoxa bort prestationspressen som loppen skapade. Gjorde det genom att springa ofta och kort och kravlöst. Under årets bästa springtid. Titta på bilden nedan utan att bli springsugen! Det går inte, eller hur?

IMG_1627

Hösten är överlag en rätt bra tid för att springa utan prestationspress. I regel är ju loppsäsongen över när hösten är här. Löpning är för mig en väldigt bra form av terapi. Jag har roligt när jag springer lopp, men det är på mina terapirundor som jag löser problem och kopplar av. Som den här gången när det återigen hände djävulskap i världen, då är löpningen min bästa medicin.

DCIM132GOPRO

En sak jag saknar sedan jag bytte jobb i vintras är transportlöpningen. Det känns så ovärt att transportspringa när man bara har 2 km till jobbet. Jag fattar ju att man kan ta en omväg, men det blir bara besvärligt att ta med sig kläder och byta om och så vidare… Det var annars en favoritgrej förut, att springa hem från jobbet via Skatås. Förra hösten när jag gjorde min sista termin på det jobbet, då passade jag verkligen på att transportspringa. Vissa gånger sprang jag till och med både i solens upp- och nedgång.

IMG_1712

En annan sak man kan göra när man har ont och inte kan springa är att börja fundera över nya utmaningar… Jag behöver bara vänta en kort vecka till på lönen, och sedan tar jag nog och bokar den första. Men mer om det en annan gång! 

%d bloggare gillar detta: